Little Women

"Jag har haft många bekymmer"-

-"så jag skriver glada historier." L.M. Alcott.

Ursäkta. Jag skulle till Weekly Volcanos redaktion.

Jag söker mr Dashwood.

En vän har bett mig erbjuda er en novell.

Hon har skrivit den.

-Hon skriver gärna fler. -Så det är inte första försöket?

Nej, hon har medverkat i Olympic och Scandal-

-och fått pris för en novell i Blarneystone Banner.

Ett pris?

Ja.

Sitt.

Vi tar den.

Gör ni?

Med ändringar. Den är för lång.

Men ni har ju strukit...

-Jag lät mina syndare ångra sig. -Inbördeskriget har nyss tagit slut.

Folk vill läsa nåt roligt, inte predikningar.

Moral är svårsålt.

Det ska ni kanske hälsa er "vän".

Vad...får man? Hur...?

Vi betalar 25-30 dollar för sånt här. 20 för den där.

Ni får den. Gör kortningarna.

Ska jag hälsa min vän att ni tar in en till om hon har fler?

Säg åt henne att skriva kortfattat och vågat.

Och om huvudpersonen är flicka, ska det sluta med att hon blir gift.

-Eller dör. Vilket som. -Förlåt?

Vilket namn vill hon sätta ut?

-Inget alls, tack. -Hon gör som hon vill, förstås.

Då så...

Godmorgon, sir. Adjö.

Ja!

UNGA KVINNOR

PENSIONAT

Dig skulle Beth tycka om!

Det är ingen välgörenhetsinrättning. Hyran ska betalas i tid.

-Godmiddag, miss March. -Godmiddag.

Ni brinner...

Tack.

Ni brinner!

-Tack. -Jag gör likadant. Titta.

Kitty och Minny väntar.

-Mina elever... -Ni arbetar jämt.

Ja, pengar är mål och mening för mig...!

Såna bläckfläckar får man inte bara av penningbegär.

Tills min syster Amy gifter sig syndigt rikt försörjer jag familjen.

Dekadenterna har förstört Paris.

Fransyskorna ids knappt borsta håret.

Amy! Jag sa att fransyskorna knappt ids borsta håret.

Just det. Så sant, faster.

Ställ dig inte in.

Vad skriver din besvärliga familj?

Mamma skriver inget om Beth.

Jag borde nog resa hem.

Du kan ändå inget göra. Flickan är sjuk, inte ensam.

Du ska inte åka hem förrän du och Fred Vaughn är förlovade.

Och inte förrän jag slutfört målerilektionerna.

Just det.

Självklart.

Stanna! -Laurie!

-Laurie! Laurie! -Amy!

Amy!

Du har vuxit upp!

-Du skulle ju komma till hotellet. -Jag hittade dig inte.

-Jag kände inte igen denna skönhet. -Sluta.

-Var är din farfar? -I Tyskland, så jag reser ensam.

-Flirtar, spelar, dricker... -Säg inget.

-Jagar du nån flicka genom Europa? -Nej.

Tänk att Jo gav dig korgen. Jag är ledsen.

Var inte det. Det är inte jag.

Amy!

-Amy March! -Min faster.

Kom nu.

-Tant ser strålande ut. -Låt bli! Vi har bråttom. -Kör!

Kom med på nyårsbal! Alla ska dit, Fred med.

Hämta mig på hotell Chavain klockan åtta.

Förresten, Laurie! Kom festklädd! Hög hatt och siden!

Det ska jag!

Det är ju Laurie.

Jag vet.

Arton meter vardera av blått och skärt siden.

Å Meg, det där skulle klä dig. Jag vet en bra sömmerska.

Du blir Concords vackraste unga fru!

John behöver ny rock, barnen behöver kläder...

Och hans fru ny klänning!

Det går inte. Det... Det går bara inte.

Han blir säkert så förtjust att han bortser från utgiften.

Det är kanske inte så farligt...

-Blir det bra med arton meter? -Ja.

Ska bli.

Femtio dollar... Vad tänkte jag på?

Mamma!

Älsklingar...

Spring och lek nu.

Beth!

Beth?

-Där är din väg, rätt ut i väster. -Gott så.

-Ni önskas förnöjsamhet och välgång. -Men till min herre intet svar?

Bliv kvar! Jag ber dig, säg, vad tänker du om mig?

-Ni tänker att ni är ej vad ni är. -Om så är, tänker jag om er detsamma.

Rätt! Jag är ej vad jag är.

Förlåt? Jag talar bara engelska.

-Vad sa ni? -Kom med i dansen!

Jag vet vem jag vill dansa med.

SJU ÅR TIDIGARE

-Du då, Jo? -Jag dansar inte.

Varför får inte alla gå på festen?

Ta dina vanliga skor.

Min näsa är så grov...

Jag tycker om den.

-Nu så, Jo! -Låt bli, jag vill inte se löjlig ut.

Du vore söt om du bara ansträngde dig!

-Jag vill inte gå, bara höra musiken. -Jag sjunger för dig sen.

-Ska tången ryka? -Det är fukten som torkar.

-Det luktar som brända fjädrar. -Nu ska du få se på perfekt lock...

Vad nu...?

-Förlåt, Meg... -Vad har du gjort?!

Förlåt! Du skulle aldrig ha bett mig.

-Marmee! Jag kan inte gå dit så här! -Jodå, du är så fin så.

Stirra inte, ha inte händerna på ryggen, säg inte "prima" hela tiden.

Ta inte i hand, vissla inte...

Meg March, så fin du är! Kom!

Meg...

Tack.

För tidigt.

Förlåt! Jag trodde det var tomt.

-Det gör inget, stanna ni. -Stör jag inte?

Nej, jag känner så få, så jag kände mig utanför.

Samma här.

Det är väl miss March?

-Ja, mr Laurence, men säg bara Jo. -Säg bara Laurie.

-Dansar ni inte? -Jag vet inte hur det går till här.

-Jag har bott i Europa. -Europa? Prima!

Så får jag inte säga...

-För vem? -Meg, min storasyster. Kom.

Där är hon.

-Flickan i lila. -Väldigt söt.

Hon håller efter mig, så att pappa kan vara stolt när han kommer hem.

Var är han?

Han tog värvning i unionsarmén. Jag ville följa med.

Det är så trist att vara flicka.

-Vill du dansa med mig? -Det går inte, för...

Vad då?

-Du skvallrar väl inte? -Nej.

Jag har svett klänningen. Meg sa att jag måste sitta stilla och dölja det.

Skratta, du. Det är komiskt, jag vet.

Jag vet vad vi kan göra.

Min fot. Jag har vrickat den.

-Hur ska jag ta mig hem? -Ta en vagn eller stanna kvar.

-Det blir för dyrt. -Åk med mig.

-Tack, men det går inte för sig. -Jag insisterar.

-Nej. Inte vill ni åka hem så tidigt. -Jag går alltid hem tidigt.

Har du nåt val?

-Jag sa ju att skorna var för små... -Himmel, vad har ni gjort nu?

Hon kan inte gå.

Ni ska ju sova nu. Nåja, hjälp Meg och sen marsch i säng.

-Undan! Meg är en sårad soldat. -Jag vrickade foten.

Du lider verkligen pin för att vara fin.

Hannah! Vi behöver is.

Kom in, bara!

Ursäkta, jag bakar gärna sent om kvällen.

-Bortse från röran, mr Laurence. -Säg Laurie.

-Får jag säga Teddy? -Ja.

Du borde vara med i deras pjäser...

Amy.

Du får slåss med Jo om mansrollerna eller spela flicka. Scones...

Is. -Laurie, behöver du is på vristen?

-Nej tack, ma'am. -Säg mamma eller Marmee.

Tog du de skära skorna i alla fall?

De är ju så söta.

Som att vara en fin dam med vagn och kammarjungfrur som passar upp.

Till författarinnan på vinden:

Ni hade så mycket nöje av pjäsen, så jag ville ge er det här.

En hjälp när ni studerar människors karaktär och målar den med er penna.

Jag läser gärna det ni skriver, om ni har förtroende för mig.

Jag kan utlova ärlighet och allt skarpsinne jag kan uppbåda.

Bästa hälsningar, Friedrich.

-Ett glas, Fred? -Gärna.

Ursäkta mig.

Laurie...

-Amy... -Jag väntade en timme på dig.

Tagen på bar gärning...

Amy, snälla du...

Vill du veta vad jag verkligen tycker om dig? Jag föraktar dig.

Du kunde vara lycklig och göra gott, men är hållningslös och olycklig.

-Intressant! -Själviska vill tala om sig själva...

Du är självisk, du som är rik, begåvad, vacker och frisk!

-Vacker? -Det tyckte du om, va?

Du har fått så mycket, men du slösar bort det!

Jag ska uppföra mig, sankta Amy.

-Skäms du inte över den handen? -Nej.

Den har aldrig uträttat nåt. Och ringen är urlöjlig!

Jo har gett mig den.

Jag tycker synd om dig. Men du borde bära besvikelsen värdigare.

Du får nog känna detsamma en dag.

Jag skulle försöka bli högaktad om jag inte kunde bli älskad.

Vad har du uträttat på sistone då, o stora artiste?

Fantiserat om Fred Vaughns förmögenhet?

Fred Vaughn, mina damer och herrar!

Fred... Jag ber om ursäkt.