Ammu (అమ్ము)

Det här är fiktion.

Historien är påhittad.

Filmen förespråkar inte våld. Varning för starkt innehåll.

Ammu.

Tänker du verkligen gifta dig med vår granne, farbror Ravi?

Ja. Hur så?

Gillar du honom?

Det gör jag väl.

Varför gillar du honom?

Jag vet inte.

Så varför gifter du dig med honom?

Varför frågar du?

Vill du gifta dig med honom?

Jag? Usch!

Usch?

Han är så läskig! Herregud!

Varför är du rädd? Har han gjort dig nåt?

Nej, det har han inte.

Men han är så läskig!

Han är så stor.

När vi leker i närheten av hans cykel

stirrar han på oss.

Och alla blir rädda och springer iväg.

Är du inte rädd, Ammu?

Du är ju själv en liten bråkstake!

Alla är rädda för dig...

Vad är du rädd för?

-Ammu... -Nej, Ammu.

Vad gör du?

Du har skrynklat din sari.

Är du ett barn?

Alla väntar.

Och du leker.

-Kom nu. -Mamma!

Vad?

Är allt okej?

Allt är perfekt!

Kom igen.

Kom och sätt dig. Ta det lugnt.

Var inte så stel.

Men Ammu...

Ses vi för första gången?

Slappna av!

Häromdagen såg jag henne slåss mot vattenkillen.

Hon verkade modig.

Nu ser hon så oskyldig ut.

Jag undrar om det är samma tjej!

Ingen tvekan. Det är hon.

De utvärderar dig.

De dagarna är över.

Nu ska hon bli er svärdotter.

Det är bra för henne att bli lydig.

Vi har varit grannar i alla dessa år,

de två kunde bara ha blivit kära och besvarat oss besväret.

-Ja. -Det är vårt föräldraskap!

Det är sant.

Våra barn hedrade vår ärbarhet.

Ammu, han tittar på dig.

Jag vet.

Ammu! Kom och ställ dig bredvid Ravi.

Få se hur ni passar ihop.

-Gå, Ravi. -Pappa.

-Kom igen, gå. -Gå.

Vad hände?

Varför skrattar du?

Ammu?

Vilken tid ska du vara på stationen?

Vid sju på morgonen.

Jag kan inte komma sent första dan.

Ät frukost och gå.

Okej.

Och lunch? Kommer du hem?

Det går inte.

Inte i början åtminstone.

Jag klarar mig. Det finns säkert nåt matställe.

Klarar du dig själv?

Nej! Varför påminner du mig om det?

Jag är redan rädd!

Jag har aldrig varit ensam förut.

Varför är du rädd?

Ingen skulle våga bråka med en polisfru.

Och vad gör polisen om nån vågar?

Jag sliter honom i bitar, jag svär.

Min man är en hjälte!

Om de tre lejonen symboliserar rättvisa, moral och rättfärdighet,

är den osynlige fjärde den här polismannen.

Fantastiskt!

Vad vill du ha?

-För de orden? -Nej.

Nu när vi är gifta vill jag ge dig en present.

Vad vill du ha?

Du kan fundera på det.

Ursäkta. Jag kom just på en sak.

Jag gav min symaskin till min mamma.

Jag vill ha en helt ny symaskin.

Jag tänkte gosedjur, choklad eller en sari.

Det låter dyrt.

Är du säker?

Tror du att jag är ett barn som ber om leksak och snuttefilt?

Naturligtvis.

-Är du inte det? -Aldrig!

Men varför en symaskin?

För att tjäna lite pengar.

Aldrig!

En man som inte försörjer sin fru är ingen man!

Varför inte? Har du problem med att jag tjänar pengar?

Jag skulle gärna lata mig!

Jag lovade dina föräldrar att jag skulle ta hand om dig.

Jag ska uppfylla min frus önskemål som en idealisk make.

Ska du uppfylla mina önskningar?

-Ja? -Ja.

Hördu!

Kaffe.

-Inte här -Vad hände?

-Vill du ha en till? -Nej.

-Jättefint. -Gillar du det?

Jag gillar det.

Jag fann det när jag badade.

Är det ditt?

Det är inte mitt.

Inte?

-Och vad gjorde du? -Jag sa ju det.

Det här är Linny, vår granne.

-En lärare. -Hej.

Distriktinspektör Ravindranath.

Vad pratade du och min mamma om?

De är uttråkade och frågar när vi tänker skaffa barn.

De är uttråkade, och hur är det med dig?

Vad säger du?

Jag har aldrig sett nån ta med lunch.

Din fru avgudar dig, sir.

Herregud!

Ta i trä!

Frun, en gåva från din man.

SYMASKIN

-Jag älskar dig! -Vad?

Jag älskar dig.

-Överraskningsinspektion? -Ja, sir.

Generalinspektören gjorde en inspektion.

Distriktinspektören var ute på nåt annat jobb.

Vapenrummet var inte låst och rapporterna var osammanhängande,

och några var inte rakade.

Han inväntade distriktinspektören som skulle sköta avskedandet.

Totalt en inspektör, två assistenter och två konstaplar

skickades hem direkt.

-Vilken station var det? -Håll käften.

Se på min dotters tillstånd...

-Sir. -Sir.

-Sätt er. -Vad handlar det om?

Misshandelsärende, sir. Vi tar anmälan.

Sätt er. Gör vad som krävs.

-Iqbal, sir. -Sir.

Se vad de männen gjorde med min dotter.

Hade du hållit uppsikt över din dotter

skulle ni inte sitta här.

Vad är poängen med att gråta nu?

Vad annat kan jag göra?

Jag jobbar hela dan och kommer hem på kvällen.

Hennes far är värdelös.

Vad kan jag göra?

Polisen har sina begränsningar.

Det finns bara tio poliser.

Vi kan inte patrullera alla gränder. Hon är ditt barn, ditt ansvar.

Mansoor!

De är här för att söka vår hjälp.

Vilka ska annars hjälpa dem?

Jag bara...

Det är vår plikt att skydda dem.

Inte bara dem, utan alla kvinnor.

Min avsikt var inte...

Gråt inte, frun.

Jag ska hitta dem.

Och även...

se till att andra inte utsätts.

Det skulle räcka.

Lyssna...

Du ska inte skämmas.

Det är de skyldiga som ska skämmas.

Inte du!

Bra!

Ta flickan.

Tack, sir.

-Ursäkta, sir. -Det är bra.

-Mr Iqbal. -Sir.

Vi ska skaffa medhjälpare och annonsera om frivilliga.

Leta efter frivilliga.

Be dem patrullera.

Om de ser nåt misstänkt, ska de informera oss.

-Okej. -Vi behöver fler ögon och öron.

Som "Suraksha Mitra"-programmet i Karnataka?

-Ja. -Okej.

Säkerheten förbättras om vi är ute mer på gatorna.

Vi ska hållas välinformerade.

Alla ska vara medvetna om detta.

Vi behöver en frivillig från varje gata i området.

Det är en bra idé.

Men vi måste få generalinspektörens godkännande.

Jag ska prata med honom.

-Okej. -Han bör tillkännage det.

-Okej. -Okej, sir.