Involuntary (De ofrivilliga)

-Hej! Hur är det? Jo, det är jättebra.

-Du ser riktigt pigg ut -Jovisst!

Hej! Vad länge sedan...!

- Oj, vad smal du är. - Nej, nu finns det lite att ta på.

Hej! Grattis, Lola. - Tack' Välkommen, välkommen.

Hej! Välkommen!

Grattis. - Å, vad fin!

- Ja, den var verkligen fin. - Å, vad söt!

- Mia, kom och hälsa. - Jag ställer ned den där så länge.

Hejsan. Hej, hej. Mia.

Sist var du så här liten. Du sprang runt på bakgården-

-och var kär i en kille som jobbade på Konsum.

- Johan i charken. - Ja, just det!

- Tiden går fort. - Han är väl i min ålder nu.

- Ja, välkommen då. - Ska vi gå in och ta nånting?

Kände du igen Leif och Margaret?

Det är Charlottes föräldrar. Hon som var så mobbad.

- Hej! - Hej! Det är du, ja.

- Det är Hanna? - Nej, Mia.

Mia, menar jag. Hej, lilla gumman. Det var länge sedan!

- Vad fin du var! - Jag snofsade till mig för din skull.

Welcome! Very nice to meet you. My name is Lola.

- Lämna presenten. - Varsågod. Grattis på födelsedagen.

- Tack så mycket! - You're welcome.

- Do you speak a little Swedish? - Jag pratar bara lite svenska.

- Just a little bit, yes? - Vi pratar svenska hemma.

- How long have you been here? - Bara sex månader.

- Then you were here during winter. - Varsågod.

Jag vill också ha, tack. That was my husband.

You will say hello later, he's a little bit busy right now.

Tack snälla. Tar du den?

- Did you like the snow? - Yes.

- Det var inte mycket snö. - Hon var ändå ute och hoppade runt.

-Och allt är bra? Barnen? Jajamänsan, allt är lugnt.

You have got two teenagers now. How does that feel? Good?

- Det är roligt. - Det går faktiskt jättebra.

Det var fint!

- Nu får ni hjälpa mig. Kom, Rasmus. - Det var jättefint. Jättefint...

- Men vad nära det var. - Du är inte rädd, va?

Nu ska vi bara hitta en tändsticka som funkar...

Gå inte för nära där nu.

Akta er nu då! Akta er!

Akta er.

Det händer ju inget.

Ville? Nästa år får du nog låta barnbarnen sköta alltihop.

Vad skojfrisk du är! Jag får ficklampan.

Nej, men du har...

Nej, du tänker inte gå fram, Villmar. Tänk på att du har druckit.

Akta dig nu, pappa!

Pang! - Du har din roliga dag idag, va?

Å, jag visste det! Jag visste det!

Pappa, hur gick det?

Pappa? - Det här vill inte jag se.

- Det är ingen fara. - Han fick nåt rakt i ögat!

- Det är ingen fara. Så! - Pappa!

Mamma! Det är ingen fara.

Kom hit! Hör vad jag säger! Emelie, nu skyndar du dig hit.

Lyssna, allesammans!

Nu är det dags för kaffe och tårta uppe i matsalen.

- Pappa, ska vi inte... Mamma? - Kom nu och ta dig en konjak

Jag såg "Älska mig och skriv", Tjechov-pjäsen som du var med i.

Jag gillade den verkligen. Du var så himla bra.

- Det var så roligt att se. - Vad kul.

Du är skitbra. Jag har sett jättemycket som du har gjort.

Revyerna och adventskalendern där du var den där poliskonstapeln...

- Det var jättekul! Eller hur? - Ja, det var jättekul.

Och mycket filmer har du gjort. Seriös och rolig!

Och mamma till fyra barn... Att du fixar allting!

Det gör man inte alltid, men för det mesta går det ju.

- Imponerande. En sån bra tjej! - Tack så mycket.

- Ringer de från Hollywood? - Nej...

- Väntar du på det, då? - Nej, det är bra som det är.

Kul att du åker med bussen. Man kunde tro att du skulle flyga...

Nej, det var bästa alternativet för att komma hem idag.

- Då ses vi en hel del på resan. - Ja, det gör vi.

- Roligt. - Ja, kul...

- Får jag bjuda på en karamell? - Å, tack så mycket! Hej!

- Det är min man. - Ja... Nu fick jag lite många här...

- Det bjuder vi på. - Tack så mycket.

Men hur gammal är du, då? Jag skulle gissa på typ 22.

- Nej, jag är nitton. - Nitton? Oj då.

- Men tack för komplimangen. - Ja...

Jag menade inte att du såg gammal ut. Jag bara tänkte...

- Vill du ha? - Ja, tack

- Hur gammal tror du att jag är? - Vet inte. Kanske 42?

Nej, jag är faktiskt bara 35.

- Oj då. Förlåt. - Det är okej.

De flesta brukar tycka att jag ser yngre ut än 35.

- Om jag har munkjacka, så... - Jo, det kan jag nog tänka mig.

Jag brukar ha det privat. Mer ungdomliga kläder än det här...

Vad vill du göra? Du har hela livet framför dig.

- Ja, verkligen. - Vad vill du göra av det, då?

Jag kan bara känna såhär: "Jag ska leva." Förstår du?

Bara prova på det som faller mig in...

Men just nu känner jag att jag vill ut och resa.

Peru eller Brasilien... Jag gillar att rida, så jag kanske...

Jag och en tjejkompis har ridit en hel del tillsammans.

Vi kanske skulle dra dit ihop.

Tar ni med hästen eller kan man hyra?

- Ta med hästen på flyget? - Jag vet ju inte hur det fungerar.

Det vore jäkligt dyrt. Jag tror att man kan hyra där.

- Min syns ju knappt. - Syns den inte? Jo...

Vänta. Spetsen...

- Dra upp den där där lite. - Mmm...

Kolla här!

- Jag ba'... - Kolla! Kolla!

Kom igen!

Vad gulligt!

Nu tar vi så här, då.

Ser ut som en docka...

- Du eller jag? - Du.

- Vad mörkt mitt hår är. - Den blev cool!

- Ditt hår är fan inte mörkt. - Här. Jämför det och det.

Det är bara för att det typ kommer mot din kropp. Your body.

Jag är helt glansig på ögonlocken. Kolla...

- Gulligt. - Nej, det är inte gulligt.

Det ser kletigt ut.

Varför blir du så bra och inte jag? Fan, vad sur jag blir!

- Jag blir inte bra på kort. - Det blir du ju.

Kul att korten kan bli bra också! Gud, vad skoj!

Kul att ta kort när alla blir så bra!

- Visst är jag positiv? - Du är en jäkla pessimist.

- Vad är det? - Du är negativ hela tiden.

Jag är bara trött på att aldrig bli bra på kort.

- Du blir ju det! - Det blir jag ju inte!

- Jag slår dig snart, alltså! - Det blir jag inte.

- Skitunge! - Du är en jävla skitunge.

"Jag är så ful!" Klart att du blir om du håller på så.

- Vad ska jag säga, då? - Att du är fin! Det är du!

- Mamma har lärt mig att inte ljuga. - Mmm, men du är fin.

- Nej, nej... - Jo, jo...

Jag tror inte på dig.

Är alla med på vad vi ska göra nu? Inga frågor?

Då tar jag in Alicia.

Alicia, du kan komma in nu.

Så... Du kan ställa dig här.

Det är en liten övning, kan man säga. Jag ska visa dig några bilder.

På varje bild finns det två streck

Du ska bara peka på det strecket som du tycker är längst.

Vilket streck tycker du är längst här?

Det... Säger klassen nåt annat? Jesper, vad tycker du?

- Är det längst? Tycker alla det? - Ja.

Jaha. Okej. Det är inte helt lätt att se.

Titta på den där, då.

- Nej... - Nehej? Linnéa, vad säger du?

- Det tycker du. Tycker alla samma? - Ja.

Få se här... Du får verkligen ta tid på dig nu.

Titta noga. Vilket streck är längst?

-Tycker du verkligen det? Egentligen inte.

Du tycker att det andra är längre? Och ändå pekade du på det?

- Vet du varför? - Alla andra gör det.

Precis! Jättebra. Du kan gå och sätta dig på din plats.

Vet du vad vi gjorde när du var ute?

Vi bestämde att vi skulle tycka tvärtemot vad du tyckte.

Varsågoda.

Ja, nu är vi nöjda! Nöjda och glada baki bussen!

- Ska du äta din macka? - Nej, du.

Mamma har gjort den, så den lär smaka skit.

Skratta inte. - Du skrattade ju själv, för fan!

Är det fel på dig, eller?

Fan.

Seriöst. Hämta den. - "Seriöst. Hämta den."

- Nej, allvarligt talat. Hämta den. - "Allvarligt talat."

Mikael, vad fan! Ta det inte så!

- Shit, alltså...! - Hetsa honom då!

Ta den!

Det lär jag skita i.

- Var är den? - Den ligger där, hördu.

Vad fan vill du nu då?

- Du får nog ta det lugnt lite. - Vad då? Det var ju du som...

-Sitt, för fan! Wrestling i bussen...

- Det var ju du som tog den. - Ja, men kolla här...

Du började och tog min keps, eller hur?

Surfa. Jag vill lära mig surfa och dyka.

- Det vill jag också lära mig. - Ligga på stranden och lata sig...

Chilla och softa och festa... Slippa alla tragiska människor.

Jag känner också att jag vill komma ut och uppleva nya saker.

- Var nånstans? - Jag vill bara komma iväg.

Jag har haft en tuff skilsmässa, så jag vill komma härifrån ett tag.

Jo, det kan jag förstå.

Det var lite speciellt. Det var två veckor sen, kanske.

- Oj, det var inte länge sen. - Det känns som rätt länge sen.

Det som händer är att jag kommer hem och så är huset nästan tomt.

Hon har plockat med sig de flesta grejerna.

Sen kommer jag in i köket och där ligger en lapp från min fru.

"Jag har tagit med mig barnen. Vi har lämnat dig, blablabla..."

Hon har träffat nån annan och bara stuckit iväg.

Jag blev ju helt...

Det var det värsta jag varit med om. Det var det, helt klart.

Jag låg i sängen en vecka nästan. Jag låg bara och grät.

Det var tur att jag hade brorsan.

Han bor rätt nära mig, så jag...

Jag fick komma dit och käka och hänga och ibland sov jag över.

Efter den där första veckan var jag på fötter rätt snart.

- Det är bara två veckor sen. - Det kan man inte tro.

- Det märks ju inte på mig, eller hur? - Nej.

- Har du kille? - Ja.

- Skulle du skriva en lapp? - Nej. Nej, aldrig.

- Det gör man ju inte, eller hur? - Nej, det är ett omoget beteende.

Det var nog så jag kände också.