Becoming Jane

"Gränsen för..."

"...vad etiketten tillåter..."

"...tänjdes ut kraftigt..."

"Gränsen för vad etiketten tillåter tänjdes ut kraftigt..."

"Gränsen för vad etiketten tillåter tänjdes ut kraftigt, vilket var rätt" -

- " men överskreds aldrig, även det rätt. Men..."

"...ändå var hon inte nöjd."

- Vad är det? - Jane.

EN UNG JANE AUSTEN

Kära nån...

Flickan behöver en make.

Men vem är god nog? Ingen. Och det är ditt fel.

Därför att jag är en alltför fullkomlig förebild?

Vi har delat säng i 32 år, och full- komlighet har jag rakt inte stött på.

Ännu.

Nej, sluta! Mr Austen, det är ju söndag!

En kvinnas största dygder kommer till uttryck i plikterna hos en dotter...

...syster... och slutligen maka och mor.

De befästs genom behagfullhet, sedesam kärlek...

...och tystnad i arla morgonstund.

Om en kvinna har särskilda företräden-

- exempelvis djupsinnighet, bör det förbli en djupt förborgad hemlighet.

Humor uppskattas mer, men intelligens? Nej.

Det är den mest förrädiska av alla förmågor.

George, min vän. Du vet att du måste stanna. - Jenny!

Vi får prata senare.

Raska på, Jane! Vi kommer för sent.

När hennes nåd kallar måste vi lyda.

Lady Gresham, låt mig föreställa min brorsdotter, comtesse de Feuillide.

Och mr Fowle, Cassandras fästman.

- Comtesse? Då är ni fransyska? - Genom giftermål.

- Men er make är inte med er i dag? - Han hade andra förpliktelser.

Monsieur le comte var tvungen att bekanta sig med madame la Guillotine.

Jag ser att er systerson är här igen. - Mr Wisley.

Wisley är nödvändig för min lycka.

Slå er ned.

Mr Fowle och Cassandra har förlovat sig helt nyligen.

- När ska ni gifta er? - Det dröjer, ers nåd.

Jag ska fara till Västindien med lord Cravens expedition som kaplan.

- Vad har Craven erbjudit er? - Jag hoppas på ett eget pastorat.

Hur mycket är det värt?

Tillräckligt för att kunna gifta mig i all anspråkslöshet.

Mr Wisley, känner ni till att danserna i Basingstoke snart återupptas?

Jane tycker om danserna.

Wisley tål dem inte.

Men sir, danserna är oumbärliga för de unga här i trakten.

En angenäm samvaro där man sitter och samtalar i all korrekthet.

En älskvärd man kan inte ha något emot det.

Då är jag omvänd.

- Uppvisad som ett avelssto! - Han är en ytterst lämplig ung herre.

Du känner till våra omständigheter, Jane!

Och han är lady Greshams favorit och arvinge.

En dag kommer han att ärva detta.

Utmärkta framtidsutsikter.

- Hans förmögenhet köper inte mig. - Vad skulle köpa dig, kusin?

Ni bör vara mer på er vakt, mr Lefroy.

Du kan betala senare!

Klipp till honom!

Lefroy!

Ett glas vin med er, sir?

Du är till din fördel ser jag, Lefroy.

- När ska du tillbaka till bondvischan? - Om en dag.

I onåd och skuldsatt. Men man måste ta sig väl ut även inom lantvärnet.

Särskilt när man är dömd till ett pastorat.

Men vem är den buttre lille oskulden?

Ursäkta mig.

Mr Tom Lefroy. - John Warren, som följer med till Hampshire.

Min far förbereder oss båda för prästyrket.

- Ni har visst redan besökt Hampshire? - Förra året.

- Ett långt besök? - Ja, nästan tre timmar.

"Mr Austen, ni är så förbaskat stilig!" En kyss!

- Ska vi gå till Vauxhall Gardens? - Jag har varit där.

Det pågår en tahitisk kärleksfest på White's.

Jag har varit där. På Crockfords också, såvitt jag minns.

Vad är en tahitisk kärleksfest?

Att stjäla en gris är ett avskyvärt brott. Men två grisar...

Två grisar är ett våldsamt angrepp-

- på själva det enskilda ägandets okränkbarhet.

Ni och er sort är en kräftsvulst på samhällskroppen.

Och svulster skär man bort.

Förvisning på livstid. Nästa!

- Varför är min herre i London? - För att studera lagen.

- Vilken har som enda syfte? - Att skydda rätten till egendom.

- Mot? - Massan.

Följdaktligen hålls ordningen uppe...

...tack vare...? - En utrustad armé?

Ett belevat sätt. Och förståndighet. Känner du till det ordet?

Se bara på mig. Jag föddes visserligen rik-

- men jag har förblivit rik tack vare synnerligen god vandel.

Jag har varit återhållsam. Min syster blev fattig i brist på detsamma.

- Mor gifte sig av kärlek. - Därför har du så många syskon i...

Limerick.

Om du hoppas på - hoppas på...

...om du strävar efter att ärva min egendom...

...måste du visa dig mer värdig.

Men vad ser vi? Utsvävningar så vilda att de överstiger en barbars fantasi.

Skrävel.

Otyglade följeslagare. Dobbel.

Ni rumlar runt i St. James' som en skock vårdslösa irrhjärnor.

- Vad för jurist blir det? - En typisk?

Humor.

Ja, det kommer du att behöva. För jag ska lära dig en läxa.

Jag ska skicka iväg dig till dina andra släktingar - familjen Lefroy.

Morbror, de bor på landsbygden.

Långt ute på landsbygden.

Jane? Kan du...?

Tack.

Ni är nog de vackraste systrarna i England.

Mr Fowle kommer att bli förtjust.

San Domingo ligger på andra sidan jorden. Han kommer att glömma mig.

Omöjligt. Se bara vilket minne du kommer att ge honom i kväll.

Hans hjärta kommer att stanna när han får se dig-

annars förtjänar han inte att leva.

Ja, det var en motsägelsefull mening.

Är det...?

- Jane! - Henry!

Hatten, George!

Låt din bror vara.

Jane, har du hört? Min fars brorson bor hos oss. Från London.

En lysande ung jurist. Med rykte om sig...

...att komma sent?

Av med hatten, George. Far väntar.

Det rör sig ständigt i familjen, på stora och små sätt. Först de små.

Henry är tillbaka från Oxford med sin examen. Tack och lov.

Och vår vän John, min nye elev. Så de stora:

Cassandra överger oss för att bo hos sin bror Edward vid kusten.

Robert reser till Västindien med lord Craven.

Därefter ska de tillsammans ge sig av på den största-

och viktigaste av livets resor.

Miss Austen, ni tänkte visst glädja oss med lite högläsning?

Ja, gör det, Jane.

"Yttrande från en ung dam inför hennes kära syster Cassandras förlovning..."

"...med en kvittrande Fowle."

"Hans uppvaktning var tillräckligt våldsam för att vara smickrande."

"Gränsen för vad etiketten tillåter tänjdes ut, vilket var rätt" -

- " men överskreds aldrig, vilket även det var rätt. Trots detta..."

Tillåt mig att föreställa min unge brorson, mr Thomas Lefroy.

Han är mer än välkommen. Kom in och sätt er.

Grön sammetsjacka. Gräsligt på modet.

Det här är gräsligt underhållande.

"Hans uppvaktning var..."

"Gränsen för vad etiketten tillåter tänjdes ut, vilket var rätt..."

"...men överskreds aldrig, även det rätt. Trots detta var hon inte nöjd."

"...ett känsligt sinne, förtjusande yttre, en elegant figur..."

Gud, det är text på båda sidorna...

"...men i går avvisade jag lord Graham och hans sex miljoner..."

"...mer värdefull än alla Indiens ädelstenar. Ett kärleksfullt hjärta."

"Och vad kan jag förvänta i utbyte?"

"Måhända att göra mig belåten då och då."

Är jag så?

"Och ett ömt, känsligt, bevekande..."

"...oskuldsfullt, ömtåligt, lojalt, okonstlat, kärleksfullt..."

"...kvinnohjärta."

Slut.

Bravo, Jane.

Ytterst charmfullt, enligt min åsikt.

Det var ju välskrivet.

Storstadssinnet är mindre mottagligt för omåttlig ungdomlig självkänsla.

Försiktigt, min vän.

- Fint gevär, mr Lefroy. - Har du hållit i ett gevär förut, Tom?

Tom...

Du kan väl ta en promenad?

Det är vackra omgivningar här omkring. Mycket vackra.

Fröken!

Fröken...?

- Austen. - Mr Lefroy.

Jag vet, men jag är ensam.

- Bortsett från mig. - Just det.

Vilka etikettsregler gäller i denna lantliga situation?

Vi har ju blivit presenterade för varandra.

Vilket värde har en presentation om ni inte ens minns mitt namn?

Och knappt kan hålla er vaken i mitt sällskap.

Det måste tyckas provinsiellt för en så förfinad herre-

- men jag har inte uppfunnit reglerna, jag är endast skyldig att följa dem.

Jag fick höra att det fanns mycket att se-

- men det enda jag hittills sett är grönt upptill och brunt nedtill.

Andra har upptäckt mer. Selborneskogen är berömd och omskriven i en bok.

En roman, kanske?

Romaner... förskräckligt smaklösa saker som läses av blott kvinnor?

- Eller, Gud förbjude, skrivs av dem? - Vi talar om er högläsning?

Som om det kvinnor skriver inte uppvisar insiktsfullhet-

- hög intelligens och bästa tänkbara språk!

- Brast jag i hänfördhet? - I medvetenhet.

Det var...

Det var...

...välskrivet.

- Det var ironiskt. - Var det?

- Är det säkert att ni inte är stött? - Inte alls.

Mitt herrskap, mina damer och herrar: "Storvisirens flykt".

- Får jag lov? - Så vänligt, kusin.

- Miss Austen. - Mr Wisley.

Får jag nöjet att dansa nästa dans med er?

Vi är så sena.

Tack, Tom. - Skynda på!

Jag är förkrossad.

Jag övar, men det hjälper inte.

De är ett vackert par.

Syster...

- Vad anser du om mr Lefroy? - En ära att ha honom här.

Med hans krumsprång och irländska Bond Street-manér.