The Curse of Humpty Dumpty

Hej på dig, Humpty.

Ha den äran idag Ha den äran idag

Ha den äran, kära Wendy

Ha den äran idag

Mamma? Mamma!

-Vart tog alla vägen? -Vad menar du?

-Gästerna? -De lämnade för länge sen.

Är du okej?

Jag bara... Jag kanske drack för mycket vin.

Okej, visst.

Jag tror jag ska vila lite.

-Finns det nåt mer du vill berätta, Wendy? -Nej.

-Mamma? -Vad?

-Du menar när jag berättade om din pappa? -Nej, den andra saken.

-Jaha, nej det var dumt. -Inget är för dumt här. Fortsätt.

Sedan min dotter påpekat om att jag börjat bli glömsk

har jag haft drömmar...

Mer likt mardrömmar.

Men jag är inte helt säker på om de är riktiga drömmar-

eller minnen från det förflutna?

Ett par veckor sedan gick jag vilse.

Så min dotter var tvungen att hämta mig.

Jag hittade henne gående mitt i vägen, som om det vore en trottoar.

-Tur att det inte kom en bil. -Inte klockan tre på natten.

Det är inte poängen... -Då så

-Wendy, jag skulle vilja ställa dig några frågor

När började du märka av glömskan och förvirringen?

-Inte länge sedan. -Det har gått minst sex månader.

Hur påverkar det din vardag?

-Inte speciellt mycket. -Okej.

-Finns minnesförlust inom familjen? -Inte vad jag vet.

-Min mormor hade demens, eller hur? -Hade hon?

Varför minns jag inte det?

Jag tror vi måste göra en demensutredning. Oroa dig inte.

Det är för att kolla ditt minne och din koncentration.

Även ta blodprov för att utesluta fysiologiska orsaker.

Dessutom, överväga en röntgen.

Efter resultaten träffas vi för diskussion om nästa steg. Hur låter det?

Jag behöver även tillåtelse att prata med din dotter vid behov.

Ja, ja. Det går bra. Vad mycket på en gång.

Kan ni ursäkta mig ett ögonblick?

-Det är den första dörren till vänster. -Tack.

Vad är det för fel på henne, doktorn?

Tidigt stadie. Vi behöver få in alla resultat för att bedöma en full diagnos.

-Finns det något som kan hjälpa, något jag borde göra

-Just nu ska vi ska tänka på hennes säkerhet

Att bo ensam med glömska gör henne mer utsatt för olyckor i hemmet.

Hon kan gå vilse igen och det finns folk som kan utnyttja henne.

Vi har ett hus på landet som skulle vara bekant för henne.

Jag och min syster kan hålla ett öga, men hon behåller ändå sin självständighet.

Det låter bra.

Försök att inte oroa dig.

-Du har varit vaken länge. Sov lite? -Jag sover när vi kommer fram.

-Det är min tur att köra efter bilmacken. -Det är lugnt, jag kan göra det.

-Kan du inte låta mig få hjälpa till? -Ja, Liz. Mamma är bättre på att köra.

Vi gör såhär. Om du sover nu, väcker jag dig vid första stoppet.

Låt gå. Jag är väl lite trött trots allt.

Sluta uppmuntra henne. Hon kan inte köra hit.

Hon är väl ingen invalid, hon behöver bara en semester!

Det är ingen semester! Hon flyttar in för gott.

-Vad du än säger. -Vadå?

Hon fixar inte mer än två veckor där. Hon gillar stan.

Hon är inte säker där längre!

Hon är inget barn.

-Jag vill att du blir mer positiv om det här

-Positiv om ett ställe hon inte varit i sen pappa stack

Ett ställe hon inte säljer för alla minnens skull.

Hon kan behöva minnen.

Vad hon behöver är att få ta egna beslut, inte bli bortlurad.

-Jag lurar henne inte! -Ok, ska vi väcka henne då?

-Kan du vara eftertänksam? -Köp mig en burgare så tänker jag på saken.

Hallå? Hallå!

Är allt okej, mamma?

Jag visste inte var jag var.

Vi ska till vårt familjehus, där vi växte upp. Kommer du ihåg?

Jag vaknade upp och visste inte var jag var.

Vi lovar att inte lämna dig ensam igen.

Vi trodde att du fortfarande skulle sova när vi kom tillbaka.

Ta på dig bältet nu.

-Jag tar den. -Det är okej, mamma.

-Du ser trött ut, Liz. -Jag är okej, jag lovar.

-Ja, hon älskar att spela martyr. -Hazel!

-Det är sant! -Ignorera henne.

Kom vi går in, en storm är på väg.

Hallå där! Det var länge sen

Hej, Bill

-Hur går det, gamle man? -Jätte roligt. Du har växt!

Wendy?

Jag är ledsen, men hon har lite svårigheter att minnas.

Det är därför vi är här. Kom förbi om några dagar, så kan vi prata mer.

Jag är här två gånger i veckan och tar hand om mitt hus. Vi ses omkring.

Bra, då ses vi snart.

Jag var kär i honom när jag var liten!

Usch, den bilden vill jag inte ha i huvudet. Kom nu.

Mamma undrar om du vill ha te?

Varför låter du henne handskas med hett vatten? Hjälp till.

Du är för överbeskyddande.

-Hon är inget barn. -Kom in och stäng dörren.

-Varför? -Gör det bara.

Vad är det?

Du måste börja acceptera den här situationen.

Vilken situation?

Mamma har demens. Jag vet att du inte vill tänka på det, men du måste.

-Hon känns inte annorlunda för mig. -Men så är det.

-Det kan ändras gradvis eller så kommer det plötsligt

Du måste vara redo för det. -Jag är det

Vi tar det när det sker. Behandla inte henne som ett barn nu.

Det är inte vad jag gör. Hon är en vuxen kvinna.

Även om det blir värre kommer hon alltid att vara det.

Men nu ska vi se efter henne. Hon kan inte ta hand om huset själv.

-Jaja. -Gör henne en kopp te, åtminstone.

-Åtminstone? -Familjen är väl viktigast?

Lätt för den utan vänner att säga.

Det är något mer du måste veta.

Något som mamma sa när hon blev snurrig.

-Mer skuldbeläggning... -Nej. Inget sånt, men det är viktigt.

Det kan bli svårt att höra. Det är bäst att vi sätter oss.

-Jag kan stå upp. -Okej...

Jag tror inte på det, men mamma berättade att...

-Vad hände? -Jag spillde vatten på handen.

Jag vet inte hur jag lyckades missa koppen...

-Det är inte så illa. -Jag är ledsen, mamma.

Det var ju inte du som rörde min arm!

-Sätt dig ner så ordnar jag teet. -Nej, jag gör det.

Ska vi åka till sjukhuset? -Nej, inga fler sjukhus nu

-Det har jag fått nog av för ett tag. Titta i skåpet där

Den borde ligga där på golvet... Ser du?

Kolla. Vi har allt vi behöver här i huset.

-Bra minne, mamma. -Där har den ju alltid legat.

Kök kan vara det farligaste rummet i hus.

-Det visste jag inte, så smart! -Varför är du så konstig?

-Varför gör jag alltid fel... -Du är okej, Hazel.

-En sak bara... Var är mitt te? -Du sa inte att du ville ha!

-Men det vill jag. -Herregud!

-Sådär. -Tack kära du.

-Det är säkert bra imorgon. -Bättre att vara på den säkra sidan.

Vad skulle ni vilja göra imorgon? Vi är ju på semester!

Vi kan ju stanna här och vänja oss vid stället.

-Vad tråkigt... -Vad skulle du vilja göra?

-Kanske gå till stan, shoppa... -Det är väl okej, Liz?

Visst.

Jag öppnar.

Beryl...

Hej Elizabeth! Är din mamma hemma?

-Hon är ute på baksidan. Kan du komma tillbaka imorgon

-Ni berättade inget om att komma tillbaka. Jag fick reda på det av grannarna

Ledsen, jag måste ha glömt...

-Då kommer jag imorgon. -Vi ses

Vid lunch?

Jag...

-Jag kände igen den rösten. -Ja, det var pappas syster.

Jag kommer ihåg...

Hon kommer tillbaka imorgon så att du får bli hemmastadd ikväll.

Din pappas syster...

Vi tyckte aldrig riktigt om henne... Minns du det?

-Vad tycker ni? -Den är verkligen intressant...

-Jag tycker du skulle passa i den! -Intressant?

-Ganska avslöjande, eller hur? -Jag hänger tillbaka den.

Var ingen glädjedödare!

-Ska hon gå runt i den där? -Så länge hon är glad!

-Du borde köpa klänningen, mamma. -Nej, kanske om jag var i er ålder.

-Jag vet inte vad jag tänkte på. -Att den skulle passa dig, och det gör den!

Det får vara. Jag har pengar att spendera.

-Kommer ni ihåg? -Vad?

Er far.

Håll rösten nere, mamma. -Sluta

Er far köpte mig den här dockan för flera år sedan.

Och nu är han här. Är inte det kul?

-Jag har aldrig sett den i mitt liv. -Inte jag heller.

Säkert?

Jag kunde ha svurit på att den var i huset för flera år sedan när ni kom på besök.

Mina minnen är förvirrande.

Jag vet. Men vi pratar inte om det här. Ska vi inte gå hem?

Okej.

-Vad gör du? -Jag köper tillbaka min docka såklart.

Den är inte till salu. Vissa saker är inte det, som den där.

Det här är en butik, eller hur? -Ja?

-Prylar man säljer till kunder? -Låt bli, Hazel.

Nej, mamma vill ha den. Hur mycket kostar den?

-Den är ovärderlig. -Så den är gratis?

Det betyder det inte.

Om något inte har ett pris, är det gratis.

Men vet du vad? Du får en tia för den.

-Verkar som du har gjort en vinst! -100 pund?

1 000 pund? -500

Det är den inte värd

-900. -700.

Klart.

Vi har inte så mycket pengar med oss och bankerna är säkert stängda...

Jag antar att vi kommer tillbaka imorgon.

Se efter honom. Vi kommer tillbaka. Han tillhör mig.

Tack för ingenting!

Verkar som att du fått ett nytt hem, Humpty.

-Vi ska köpa den. -Nej.

-Jag älskade konstiga dockor som barn. -Du lägger inte 700 på den fula dockan.

Den är inte ful!

Jag håller med Liz den här gången. Den kvinnan förtjänar inte dina pengar.

Jag tror att vi kan hitta en likadan på nätet för ett billigare pris.

Gör vi inte det så åker vi tillbaka hit imorgon.

Okej, visst.