Vikings

Det är min kniv.

- Det är min kniv. - Nej, det är det inte.

- Ge mig den. - Den är inte din. Far gav mig kniven.

Jag vill ha den.

Jag ska döda Ladgerda med den. Med fars kniv.

- Du får den inte. - Sluta!

Ge mig den!

Upp med er!

Vi har viktiga beslut att fatta.

- Som vanligt tillrättavisar du oss! - Vem ska annars göra det?

- Jag önskar att Björn var här. - Tror du att han vet det här med far?

Tror du att Oden berättade för oss, men glömde säga det till Björn?

Förhoppningsvis kommer han hem snart. Till dess bestämmer vi själva.

Jag lyssnar. Säg något intressant.

Ni hörde. De små kultingarna grymtar när de får höra hur galten led.

Nu grymtar vi. Och?

- Vi söker blodshämnd på Aelle. - Ja.

Inte bara mot Aelle. Jag har ju berättat det.

Kung Egbert offrade vår far, så vi gör samma sak mot honom.

Det är fars vilja.

Det var det budskapet han ville att jag skulle framföra.

Det är lätt att säga, Ivar.

Där har vi den, förnuftets röst.

Jag avskyr förnuft.

Vad menar du, Ubbe? Jag lyssnar, även om han inte gör det.

Aelle har ett litet rike, men Egberts rike är vidsträckt.

Hur ska vi klara av det när vi aldrig har gjort något liknande?

- Vi samlar en armé. - Du lyssnar inte.

En storslagen armé, större än någonsin tidigare.

Sigurd har rätt.

Vi kräver in gentjänster och gör upp med kungar och jarlar som vi avskyr.

Vi lovar dem det som krävs. Och till sist-

- samlar vi en dubbelt så stor armé som den vår far tog med till Paris.

- Och förklarar krig mot England. - Nej.

I vår döde fars namn, Ragnar Lodbrok, vårt lands största hjälte-

och i Odens namn...

...förklarar vi krig mot hela världen.

Frankerriket.

- Är det ditt hem? - Jag vet inte.

Det är svårt att återvända.

När vi återvänder-

- måste Vitsärk, jag och våra bröder hämnas vår fars död.

Det blir också svårt för dig.

Du skulle inte vara välkommen efter allt du har gjort mot oss.

Jag blir tvungen att döda dig.

Sköldmur!

Släpp förbi honom.

Ubbe.

Arbetet verkar gå bra. Imponerande.

Kattegatt är värt att försvara.

Jag minns när det bestod av ett fåtal hus och en brygga.

Jag vet hur Kattegatt såg ut. Jag är född och uppvuxen här.

Vi ska samla en armé för att invadera England och hämnas vår fars död.

Följer du med oss?

- Vill ni verkligen ha mig med? - Vi behöver all hjälp vi kan få.

Har du inte ett eget skäl?

Jag har också ett skäl att stanna här.

Jag har hört att ni också ber andra härskare att ansluta sig.

Blir de inte avundsjuka när de ser vilken stor handelsplats det här är?

Det beror väl på vad som är viktigast för dig.

Det är under din värdighet, Ubbe.

Jag vet vad din far hade velat att jag skulle göra.

Astrid. Torvi.

Jag litar inte på honom.

Han är ju inte Ivar, men ändå är han Ivar.

Du borde se om ditt eget hus.

Om gudarna inte skyddar mig, vem kan då göra det?

- Vad heter hon? - Tanaruz, tror jag.

Hon är väldigt rädd, Helga.

Var inte rädd.

Jag ska inte göra dig illa. Jag kommer att älska dig.

Broder...

När vi når Kattegatt kommer Björn att ta all förtjänst från kvinnorna.

Ja, för tillfället.

Vem är det här?

Det visste inte jag heller. Men hans far är tydligen en jarl.

En jarl? Varför har du inte sagt det?

För att han är jarl, men inte jag.

Jag kallas oäktingen Egil.

Men du vill väl gärna bli jarl?

Det är bra att vi träffades, Egil. Vi behöver äregiriga män.

Vi har fortfarande något otalt, Sigurd.

Varför teg du när jag krävde upprättelse från Ladgerda?

Vi minns mor på olika sätt. Hon avgudade dig, men ignorerade mig.

Hon brydde sig bara om dig och Harbard.

Mot mig var hon kall och reserverad.

Tycker du synd om dig själv? Stackars lille Sigurd.

- Nej, det gör jag inte alls. - Nej, givetvis inte.

Det jag säger är sant. Jag är inte så arg på Ladgerda.

Vad är du då för son?

Det kvittar vad din mor gjorde mot dig. Hon var fortfarande din mor.

- Det är klart att du tycker det. - Vad menar du?

- Vad tror du själv? - Säg det.

Det ska jag, mammas pojke.

Mammas älskling. Är du ledsen för att hon inte kan amma dig längre?

Vem hade kunnat tro att ni två är bröder?

Vad skänker oss den äran att få dig på besök?

Jag ville besöka min familj.

- Jag ville också varna er. - Egbert skickade dig alltså.

Nej, jag kom på eget bevåg.

Det talas mycket om att Ragnars söner tänker hämnas.

Jag ville att ni skulle veta det, och vara beredda.

Du hade inte behövt göra dig besväret att resa så långt.

Varför skulle inte jag veta hur hedningar beter sig?

Jag lovar att vi är väl förberedda på intrång i vårt rike.

Ni förstår nog inte hur omfattande vedergällningen kan bli.

Ragnar Lodbrok var inte bara deras konung, far.

Han var den mest beryktade mannen i deras värld.

Tro mig, dotter, jag har granskat dem noga.

Jag vet vad jag kan vänta mig, och vi är förberedda.

Borde ni då inte återupprätta er allians med kung Egbert?

Jag önskar inte vara bundsförvant med en sådan vanartig monark.

Dotter, vi känner till din omoraliska relation med din svärfar.

Den gör oss mycket sorgsna.

Vi ber för att du ska återvända till din make-

- och uppföra dig så som en kristen hustru borde göra.

Tack för er omtanke, mor. Men ni behöver inte be för mig.

Om vi inte ber för din själ så blir du för evigt förtappad.

I helvetet får jag ju sällskap av min vanartige monark.

Judith! Vilken hädelse...

Och ni, far, må njuta av den torftiga himlen utan min närvaro-

- och utan närvaro av andra kvinnor som bara önskar vara fria.

Det skulle jag vilja se.

Tänker du åka hem?

Jag vet vad jag måste göra.

Jag har något att erbjuda.

Den från vårt hemland som vill ha rikedomar och jordbruksmark-

får komma och leva i mitt rike.

En del av frankerriket kommer alltid att vara en del av oss.

Oss?

Du är inte längre en del av oss, Rollo.

Det som är vi förändras, Floke. Men du vägrar acceptera det.

Så jag säger samma sak till dig.

Och till dig, Vitsärk.

För mycket ont blod, Rollo.

En gång förrädare, alltid förrädare.

Farväl, Rollo.

Farväl, Helga.

Jag kommer inte att glömma. Jag kommer inte att glömma något.

- Du borde ha dödat honom. - Varför säger du så?

För jag känner på mig att han blir mer beryktad än någon av er.

- Make. - Gisela.

Make...

Du kom tillbaka till oss. Tack, gode Gud!

Lämna oss.

- Vad gör du? - Du är inte träl längre.