The Woman in Cabin 10

KVINNAN I HYTT 10

- Laura Blacklock. På väg in eller ut? - Bra fråga.

Kan du faktakolla det?

Schyst artikel om NGO-erna.

- Välkommen tillbaka. - Fin artikel.

- Tack. - Bra jobbat.

Jag läste den precis. Toppen!

Tack.

Jisses.

HJÄLP OSS ATT FIRA

- Har du en minut innan mötet? - Ett ögonblick, bara.

LYNGSTADSSTIFTELSEN BJUDER IN LAURA BLACKLOCK

Hur var hemresan?

Den andra fyratimmarsresan på ett litet turbopropplan

var bara en dag försenad, så jag njöt av varje minut.

Är det brutal jetlag som spökar eller är det en värre sinnesstämning?

De dränkte kvinnan.

Ja. Jag vet.

De dödade henne. Bara för att hon pratade med mig.

Folk gör hemska saker.

Ibland skulle jag vilja att de inte gör hemska saker.

Jag vill bli överraskad.

Pratar vi om att stjäla NGO-medel från svältande barn eller ditt kärleksliv?

- Så bra att du är allvarlig. - Det är jag.

Gud.

Oj, tala om trollen.

- Vilket av dem? - Bort med dig.

För två katastrofer sen.

- Ben Morgan? - Ben Morgan!

- Vad vill han? - Ingen aning.

Han vill kanske hämta sin japanska vinylsamling.

Vad är det?

Lo, du behövde inte jobba i dag.

- Ta ledigt ett tag. - Jag är inte bra på det.

Fråga Ben.

I så fall, vad händer nu?

Vi har en kontakt i FIFA om korruptionshistorien.

Vet du vad?

Nåt har kommit in som kanske kan återupprätta min tro på mänskligheten.

Känner du till Anne Lyngstad?

Den norska skeppararvingen som har obotlig leukemi.

Hennes man har upprättat en stiftelse i hennes namn.

Det låter ju upplyftande.

Men här är det roliga.

Han vill ta med styrelsen på sin stora lyxyacht

till en insamlingsgala i Norge.

Han vill att jag följer med och skriver om det.

Förstår jag det rätt?

Den stackars kvinnan blir sjuk och nu tycker hennes miljardärkrets

att de borde göra nåt åt cancer.

Om du berättar hur fantastiska de är.

Ja, men med journalistisk flärd.

Hur är det en nyhet?

En personlig historia i vår inhumana tid.

Du sa att jag behövde en paus.

En paus, inte tjänstledighet.

Jag tror att grävande journalistik kan överleva utan mig i en vecka.

Tack.

Välkommen ombord på Aurora Borealis.

Vilken vacker båt.

Era skor, miss Blacklock.

- Mina...? - Skor, ja.

- Vad har jag gjort för fel? - Alla skor läggs i lådan där.

Vi kan erbjuda tofflor, strumpor, träningsskor.

Vi har er storlek, säg bara till.

- Jaha. Tack. - Vi gör alla fel första gången.

- Är det din första rodeo? - Jag kan inte båtetiketten.

Jag kallar det yacht-ikett.

Jag heter Laura, förresten.

- Adam Sutherland. - Angenämt.

- Champagne? - Tackar.

Alldeles för tidigt för mig.

Hallå där. Jag heter Karla och är chefssteward.

Ni bor i hytt 8 på styrbord sida. Strålande soluppgångar.

Dr Mehta, ni är i hytt 2 närmast miss Lyngstad.

- Tack. - Varsågod.

- Är ni miss Lyngstads läkare? - Tja...

Jag är en gammal vän till Richard.

Ända sen Anne blev sjuk har jag blivit en ständig följeslagare.

Hon har kämpat tappert.

- Har de kontraband? - Varenda en.

Ursäkta mig.

Thomas. Heidi.

- Robert, din gamla sate. - Det här var inte så pjåkigt.

Har du gått ner i vikt?

Det är stressen.

Av alla superyachter och kryssare i världen...

Ben Morgan.

- Helt otroligt. - Jag försökte ringa dig.

Så klart att jag skulle se dig här.

- Benjamin. Det här är... - Lo och jag känner varann.

Åh, jounalistkretsar! Har ni jobbat ihop förut?

Nej. Ni har hittat på nåt annat ihop, eller hur?

Säg till om ni behöver hjälp med att hålla isär er.

- Det behövs inte, tack. - Det tog slut för ett tag sen.

- Jag hoppas att det slutade vänskapligt. - Typ.

Nej, alltså. Det betydde nej.

Jag har rört vid en nerv. Det blev kymigt, så...

- Jag ska... - Ja, det är nog bäst.

Varför har hon jeans på sig?

Fanns det inte en dresskod?

Det är första gången jag hör dig beskriva vår historia som vänskaplig.

Det är första gången jag tänker på vår historia.

Aj då. Ett-noll?

Två-noll.

Okej, jag tar det.

Mr Tyler, mr Jensen.

Paret Heatherley och miss Blacklock.

Mitt herrskap, våra stewarder ska visa er till era rum.

Mr Bullmer bjuder på en välkomstdrink senare.

Laura, Dame Heatherley. Hon hade ett kändisgalleri i Mayfair.

Nu är hon i östra London i jakt på zeitgeisten, tror jag.

- Jag undrar varför. - Mycket lustigt, Adam.

- Laura ska spionera på oss. - Jaha, du är Bullmers journalist.

Ja, Lo. Angenämt, Dame Heatherley.

Sluta. Kalla mig Heidi.

Min kollega såg din utställning, hon sa att den var lysande.

Det är den.

Konstnären filmar sig själv falla i sömn av Rohypnol

och sen bli av- och påklädd,

och poserad ute på stan i åtta timmar av assistenter.

Häpnadsväckande.

- Det låter... - Vidrigt.

- Till och med för mig... - Tommo, ditt as.

Kom och träffa Richies murvel.

En journalist! Är du bra? Jag funderar på att skriva en memoar.

Världen håller andan.

Förlåt, miss Blacklock. Allt bagage borde ha förts ner.

Det är allt.

Oj! Ska jag packa upp?

Herregud, nej. Jag skulle inte utsätta dig för den röran.

Okej, grabbar. Nu kastar vi loss.

Vänner...

Där är han.

...romare.

Styrelsemedlemmar.

Nu börjas det.

Välkomna till Aurora Borealis.

Aurora Borealis!

När vi lät bygga yachten föreställde vi oss en annan framtid,

det är ingen idé att sockra det.

Kampen har tagit ut sin rätt.

Hur som helst så har vi tänkt om syftet med denna enkla skuta,

och ni är med på jungfruresan.

Det är vi.

Det är ett ovanligt välgörenhetsevent, tre dagar på en lyxyacht,

men pengarna ni har donerat, vilket är en ansenlig summa,

kommer att gå till de i samhället

som inte har råd med privatläkare och experimentella behandlingar.

Skål för er.

- För dig. - Instämmer.

Absolut.

De flesta av er är här för att träffa Anne,

men efter en lång dags resa vilar hon.

Så jag föreslår en lättare middag, en tidig kväll

och en dags firande med Anne i morgon.

- Ja. - Perfekt.

- Vad säger ni? - Underbart.

Men först, en överraskning.

- Här är Danny. - Lägg av.

Danny Tyler. Lever han än?

- Med nöd och näppe. - Han klamrar sig fast. Danny!

Fantastiskt!

Laura Blacklock. Jag heter Richard.

- Trevligt att ha dig ombord. - Tack.

Om Tommo har tur har han Viagra med sig.

Jag använder aldrig sånt.

Varsågod. Tack.

Bullmer, din gamla lymmel. Hur mår du, broder?

- Bättre när jag ser dig. - Hur mår Anne?

Hon mår okej.

- Välkommen ombord. - Tack.

Wow. Vem är du?

Laura är en prisbelönt journalist som ska skriva om stiftelsen.

Synd. Det sista jag behöver är en fluga på väggen.

Tack ska du ha.

- Min mamma är ett stort fan, förresten. - Aj.

Jag gillar dig.

Jag har en viktig fråga, Richard. Är vi på internationellt vatten?

Jag har en väska full med droger som jag vill dela med mig av.

- Jag har inte råd med fler avgiftningar. - Jag skämtar.

Jag är ren och fri som fågeln.

Fortfarande så het.

Är du djupt under täckmantel?

Lägg av.

Efter dina högtravande tal om att jag sålde mig,

kan det väl inte vara så att du är här för pengarna?

Där har vi honom. Där är den Ben jag minns.

- Jag fick veta varför Ben ringde. - Och? Hur gick det?

- En trevlig överraskning eller inte? - Ingen kommentar.

- Gillar du det inte en smula? - Champagnen är god.

Du sa att det var en paus, roa dig.

...var ihop i nio månader, knappt det.

Hon verkar inte alls vara din typ.

Kom igen, den är skitsmickrande.

Hon är söt men lite tråkig.

Jag ber om ursäkt.

Det är okej.

Förlåt.

Jaså? Du får lov att presentera mig.