Not Without My Daughter

Var försiktig.

ALPENA MICHIGAN 1984

Det verkar ha blivit längre än förr.

BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA

- Pappa ser så frisk ut. - Ja, han har alltid varit en kämpe.

- Titta på Mahtob. - Hon är pappas flicka.

Det var du också.

Moody! Mahtob! Nypressad citronsaft.

- Kom, allihop. - Pappa lär mig fiska igen.

- Får jag se dagens fångst? - Endera dan. Vänta och se bara.

Var så god. - Pappa, vill du ha citronsaft?

Surt? För lite socker? Jag får det aldrig lagom.

Mahtob?

- Vilken vitamin får vi från citron? - C-vitamin.

- Och från bananer? - C- och D-vitamin och fibrer.

- Inget av mina barn var så klokt. - Tack, mamma.

- Vad ska du bli när du blir stor? - Läkare och sjuksyster.

Ska du lära ut fiske, som aldrig fått en fisk?

Det gör att jag inte har några fördomar.

Trots alla fiskeredskap och böcker får han inget napp.

I valet mellan din citronsaft och mitt fiske är valet lätt.

- Jag vill sitta i pappas knä. - Du får ta ett ledigt knä.

Iran har återvänt till stenåldern.

Varför läser de medicin här?

-I Iran får de examen på två veckor. - Nej, en.

De låter sårade soldater dö, för de kommer ju ändå till paradiset.

Ser du tidningen? En iransk skämttidning.

Den är lika oläsbar som ett av mina recept.

Jag har sett dem.

Nej, stäng inte av.

- Vad är fel, älskling? - Inget alls.

Vad är det? Har du talat med din släkt?

De mår bara bra.

Mammal ringde. Han och Nasserine har fått en son.

Vad roligt.

Några läkare kom med kommentarer.

- Vilka var de? - Det spelar ingen roll.

Jo, vi flyttade hit för att komma bort från det där. Det är så hemskt!

Glöm det.

Glöm det, älskling.

ldioter finns det överallt. Glöm det...

"Anden vrålade av skratt."

"Din fattiga tjuv, tror du att du kan gifta dig med sultanens dotter?"

"Alla prinsar i Persien vill få hennes hand."

"Din dumma slav, sa Aladdin. Har du glömt juvelerna i grottan?"

"Du är dum som en åsna. Du hör hemma i den där smutsiga lampan."

- Finns Aladdins grotta? - Ja, säkert.

- Kan vi hitta den? - Jag vet inte var den finns.

Jag är född i Persien. Fast man kallar det Iran nu.

Om vi åker dit kan vi leta efter den tillsammans.

I Iran finns grottor och berg och öknar, precis som i sagan.

Och moskéer som är som juveler.

När solen lyser på dem blir man bländad.

Skulle du vilja se det?

Var var vi?

- Pappa? Hatar jag amerikaner? - Naturligtvis inte.

Lucille säger att jag hatar amerikaner, för att du är från Iran.

Älskling, Lucille vet egentligen inte vad hon talar om.

Så bry dig inte om vad hon säger.

Jag har bott i Amerika i 20 år. Jag är lika amerikansk som äppelpaj.

Och det är du också. Får jag en puss?

Stora kramar. Stora kramar...

Det var Ameh Bozorg. Det är alltid samma sak.

Hon bara gråter i telefon.

"Jag uppfostrade dig, men du tar inte hand om mig, fast du är läkare."

- Är hon sjuk? - Nej, hon är inte sjuk.

Hon är 58 år. Hon känner sig gammal, men hon är inte sjuk.

- Alltid samma skuldbelastning. - Hon är ju din syster.

- Du måste ringa oftare. - Hon vill träffa mig.

Alla är där för att fira barnet, alla utom jag.

Jag har inte sett min familj på tio år.

Mammal och Reza var ju här. Hon kan väl flyga hit?

Hon vill träffa mig där. De vill träffa oss.

De har inte träffat dig och Mahtob.

- Hon vill att vi firar semester där. - Förklara för dem.

- Vad då? - Vi kan inte åka till Iran.

- Varför inte? - Det är för farligt för Mahtob där.

Vi ska inte åka till Persiska viken. Vi ska hälsa på min familj.

Det händer för mycket där. Din familj är alltid välkommen hit.

Om du vill, kan du ju åka dit själv. Nej, det menar jag inte.

- Ingen av oss bör åka dit. - Mamma!

- Jag kommer! - Du överdriver så.

Jag har inte träffat någon av dem på tio år.

Jag förstår dig. - Jag kommer!

Gå, du.

Jag vill verkligen åka. Jag saknar dem så mycket.

Du tycker ju att familjen är viktig. Vi kan väl åka dit ett par veckor?

- Jag är rädd, Moody. - För vad då?

Se på mig.

Tror du att jag skulle ta er till en plats jag trodde var farlig?

Jag älskar er mer än allt annat.

Mahtob har lov.

Hon ska börja i en ny skola. Det passar bra nu.

Jag svär, på den heliga Koranen

att det inte är farligt för er och att vi är tillbaka efter två veckor.

Jag skulle inte göra något som kan äventyra din eller Mahtobs säkerhet.

Älskling... det är inte så märkvärdigt.

Har du sett?

- God dag, Betty. - Trevligt att se dig, Nasserine.

Det här är Mahtob.

- Betty! Här är Ameh Bozorg! - Det där är pappas syster.

Oj! Titta, Mahtob.

- Månsken, du är månsken. - Ja, Mahtob betyder månsken.

Betty, nu kan du bo hos oss.

Ja, det är så roligt. Men vi stannar bara i två veckor.

- Mammal, vad trevligt att se dig. - Äntligen är ni här.

Jag är så glad att vi kan hälsa på. Gratulerar till barnet.

Vad?

Hon sa att Mahtob ser ut som Moody och Ameh Bozorg.

- Inget dåligt mottagande, va? - Otroligt.

- Känner du alla? - Alla. Det är min släkt.

- Det märks att de saknat dig. - Bilen står där.

Öppna det. Det är en present.

Tack, vad trevligt.

Tack, tack.

Ta på dig den.

De har gjort sig en massa besvär. De blir glada.

Det är en fin kvalité.

Vi sätter oss i bilen. Tack.

Allt är så förändrat...

Du sa att utländskor inte behöver bära chador.

Ja, jag vet. Jag hade fel. Allt har förändrats.

Men det är bara när du går ut.

Du såg kvinnorna på flygplatsen. Jag kände inte igen dem.

Sist jag var här bar bara hälften av dem chador.

- Allt är nytt. - Vad händer om jag inte bär de här?

Du skulle bli gripen.

- Jag måste på toaletten. - Strax.

Nej! De gör illa den, mamma!

- De gör illa den! - Det är för att välkomna oss.

De ger köttet till de fattiga. Vi måste gå över det. Sån är seden.

Håll i dig i mig.

Det är fredagsbönen. Från universitetet i Teheran.

Böner...

Vi får inte glömma att köpa något till dina föräldrar.

Schalen! Täck ditt hår!

- De visste inte att du var utlänning. - Lite hår föll ut.

Du måste vara försiktig. De är mycket strikta.

Allt ska täckas!

Varje hårstrå är som en dolk mot våra martyrers hjärtan!

Kom... Du vänjer dig, älskling.

Vilka händer.

Mamma...

Jag tror det betyder att vi kan äta.

Du måste sitta ordentligt.

- Är det för att jag inte bär chador? - Du misstar dig.

- Hon tittade inte på dig. - Du såg inte.

Det var som när polisen stoppade mig. En sån motvilja.

- Det verkar så primitivt ibland. - Andra religioner kan framstå så.

Men att gömma undan dem. Är de så rädda för kvinnors sexualitet?

Iranska kvinnor vill ha chador. Det innebär respekt.

De protesterade när shahen förbjöd den. De flesta ville ha tillbaka den.

Jag vet att det är en annan kultur. Jag förstår den nog inte.

Varför är Mammal och de andra arga på dig?

Min familj är så religiös.

De är enkla människor från landet.

Allt har förändrats så mycket. Nu är det Koranen som gäller igen.

Revolutionen ändrade allt. När de flyttade hit slängde de ut möblerna.

Nu ser de mig... och jag är så amerikaniserad.

Och du har en amerikansk fru.

- Ja... - Jag är så ledsen.

Jag ville inte komma hit och förolämpa dem.

Älskling, det kommer att vara främmande ett tag...

Men de vill tycka om dig.

Jag lovar.

- Vad? - Ingenting.

- Vad skrattar du åt? - De tror att vi älskar hela tiden.

- Vilka? - Min familj.

Här måste man duscha när man älskat. Annars kan man inte be.

Vi duschar två, tre gånger per dag.

De tror väl att vi är som kaniner.

Jag tänker inte duscha en enda gång till. Du visste det hela tiden!

- Du skrattade när jag duschade. - Bli inte arg.

- Gå inte. - Jag måste.

- Stanna, älskling. - Jag kan inte.

Du har gått upp tidigt i en och en halv vecka nu.

Min släkt är avkomlingar till Muhammed. De förtjänar respekt.

För en amerikan verkar det väl otroligt primitivt.

- Betty. - Du skrämde mig.

- Jag undrade var du var. - Jag fick nog några fina bilder.

Det mörknar. Kommer du in?

- Betty. - Ja?

- Det hände en sak innan vi åkte hit. - Vad då?

Jag ville inte säga det. Vi skulle ju åka hit...

- Jag har fått sparken från sjukhuset. - Har du fått sparken?

Det hände precis innan vi åkte. Faktiskt precis två dar innan.

- Otroligt. De kan inte göra så. - Jo, det kan de.

De kan hitta nån som gör jobbet för lägre lön.

Och som inte är iranier.

Jag kan inte tro det. Det gick ju så bra för dig.

Tror du att de gillar iranier i Michigan?

Det finns där hela tiden, under ytan.

Inte en enda av mina kollegor har ställt upp för mig när det behövts.

- Det är inte sant. - Och jag talar om läkare.

Man antar ju att det är bildade människor.

Vad ska vi göra?

Jag vet. Vi åker hem i morgon och vi ska ta reda på vad som hänt.

Vi ska överklaga. Vi har lagar i Amerika. Och du har många vänner.

Så här får det inte gå till.

Sluta, du ställer till allt. Plocka i ordning dina saker.