Oxen (The Ox) (Oxen)

Nej!

Är du helt från vettet, Helge?

Vad ska jag göra, då? Vi måste ju ha mat.

Hur kan du göra så...mot Svenning?

Svenning, han harju en till! Vi måste väl också leva!

Hjälp till här nu.

Sluta lipa och hjälp till.

-Skända Gud... -Gjort är gjort.

Hjälp till nu! Du vill väl inte att Anna ska bli sjuk och dö?

Som kom i Herrens namn

Kära vänner...

l tider av missväxt och nöd är det långt mellan de glada budskapen.

När nåddes vi väl av hoppfulla nyheter senast, frågar vi oss?

De klena årsväxter som vi för andra året i rad fått bevittna-

-har över länet medfört en svårare sjuklighet, nedstämdhet och oro.

lnte bara i grannförsamlingar-

-utan också här hos oss ligger åldringar och små barn för döden.

lrrläror och falska rykten är i omlopp om välstånd-

-och lättförtjänta rikedomar annorstädes i världen.

Det är av yttersta vikt att vi icke låter oss förledas.

Vi som är kvar behövs alla här.

Tack.

Det är bra, Helge. Jag kan ta hand om det där.

De väntar på dig. Svenning sitter redan på kuskbocken.

God jul, Helge.

-God jul, kyrkoherden. -Tack för hjälpen.

Det kommer en tid då ni ska slakta den gödda kalven och äta.

Det sa du i fjol vid jul också.

Ni tror mig inte, men på Sankt Mårten var det Tordön. Det tecknar gott år.

l Amerika råder förödelsens vind, hosta och fluss.

Och när de låter sitt vatten blir det rött.

Om du inte fått smaka på jularuskan än, så kom till mig-

-så ska du få känna på en riktig juleknuta! - Vad är det?

Kan ni inte hålla sams en sån här dag?

Välslgn a Gud den m a t vl f å.

Är du, O Jesu, bland oss gäst-

oss gagna födan allra bäst.

Amen.

Jag är ledsen, i år är det inte som vanligt.

Vi får dela det lilla vi har. Varsågoda.

-Du ser lite blek ut, Elfrida. -Hon sover så dåligt, för ungen...

...skriker och gnäller. Hon är väl hungrig, hon också.

Jaha...och så trorjag att du ska få en liten kam.

-Det här trorjag du behöver. -Tack.

Ska vi se om du finner en sak till?

-Så där. - Så får du den. -Tack.

Och så lite mjölk till Anna. - God jul, lilla Anna.

Som det är nu kommer det att dröja. Jag har inte råd med några anställda.

-Till sommarn kanske. -Jaha.

Svenning, vad har du gjort med den andra oxen?

Vad säger du för nånting?

Det finns ju bara en här. De brukar ju alltid vara tillsammans, de två.

Han hade ju kunnat valt en bättre tid att försvinna.

-Nu talarjag om det. -Vill du att Anna ska dö?

Helge, du och jag går till sjön. Du vetju var de brukar hålla till.

Jag tror Anna har feber.

Hon är inte riktigt kry.

Jag måste gå hem.

Du ska veta att vi ska göra allt vi kan, för att ni ska ha det bra.

Tack.

De hittar säkert oxen snart, och så får du Helge hem till dig igen.

God jul.

Vi kan inte hålla på längre. Snart är det beckmörkt.

Ska vi inte leta vid Krokhult? Han kommerju därifrån.

Kom nu!

Vi hittade den inte.

Syndat...inför...Gud...

...lagen...

...och Svenning, vår egen husbonde.

Du kunde väl frågat först.

Du visste ju att vi båda skulle bli skyldiga inför Herren.

Du kunde frågat prosten. Han hade kunnat...

Nu är du tyst!

Vad vill du jag ska göra? Lämna tillbaka köttet?

Ät långsamt så får du behålla det.

Du måste äta, annars får du ingen mjölk.

Salt! Vi måste ha mycket salt. Annars får vi äta ruttet till våren.

Goddag, kyrkoherden. Knivar? Skäror? Yxor?

Flyckt får nog vänta till efter helgdagarna.

-Jag vet vem som är oxtjuven. -Jaså, det vet han.

Roos. Helge Roos.

Långsinthet leder ingen vart. Spä inte på osämjan er två emellan.

Den gamla historien med Roos hustru hör till det förgångna.

Lämna henne i fred, så blir alla lyckligare.

Jag såg han i beteshagarna för några dar sen. Han plockade kosalt.

Vad ska han med det till, tror kyrkoherden?

Jag tror inte Flyckt är den rätte att kasta första stenen. Tack ska han ha.

Jag har ont om pengar nu, men...

Om du tänkt dig få kredit går det inte alls.

Folk lovar betala om ett halvår och plötsligt har de farit till Amerika.

Kredit gerjag, längre med säkerhet. En klocka, några silverskedar...

Ge dig iväg, Silver. Jag vill inte ha dig hängandes här.

Du serju inte så dålig ut, Roos. Dig går det väl ingen nöd på.

Vi kan inte äta idag. Vi börjar se för friska ut.

Svenning kommer!

Här luktarju riktig föda.

En hare. Jag har äntligen fått en hare.

-Du kanske vill äta lite. -Spar den till din egen familj.

Jag blir utfordrad om en stund där hemma. Jo...

Vi måste ta itu med timret i morgon. Kan du hjälpa till?

Ja.

Bra!

Låt maten smaka.

Ja! Ja, då går vi...

Ja, ja, ja!

Det var då som Djävulen! Gå på! Gå på, din latoxe!

Når vi inte sågen går avtalet åt fanders. Hela vinterförsörjningen!

-Vi får väl lossa lite. -Det satans aset.

Hade jag oxtjuven här, skulle han få se på eld och svavel.

Harjag gjort nån illa? Är det veder- gällning? Kan du svara på det? Va?

-Hemmansägare Abraham Larsson? -Ja.

Sen har vi då soldaten Flyckt här, möjligen?

-Han hittar nog inte hit i fyllan. -lnte till kriget heller.

Märta Danielsdotter med dotter Britta.

Ja.

Församlingen krymper men vi har ett nytillskott.

Anna, dotter till Helge och Elfrida Roos. Född den 1 2 oktober förra året.

Drängen Johan Nilsson i Munkabo vistas väl ännu på okänd ort?

lcke alls! Jag såg honom i Seftabo. Jag ljuger icke. Allehandamakare!

Är du sjuk? Helge!

Såg du inte hur de stirrade? Som på en mördare...

Giv oss idag vårt dagliga bröd. Vad är det? - Silver!

Allt som tillhör livets nödtorft.

Mat och dricka, penningar, kläder, ylledukar, linnetråd-

-Gustafsknappar, luktvatten, rakknivar, fingerborgar-

-Tillydroppar, mässingsknappar, gott väder, tukt och ära och...

Bra, bra, Silver, tack det räcker.

Hur lyder det sjunde budet? Cajsa Johansdotter.

-Du skall icke stjäla. -Och vad är det, Jöns Petter?

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke-

med falska varor och svek borttaga-

-vår nästas penningar och ägodelar, utan...

Och du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästas hustru.

Ej heller skall du dräpa, vare sig det ena eller det andra.

Ja, jag vet en annan som gjort både det ena och det andra.

Jag vet nog, jag.

Jag vet nog.

Det är inte bara Flyckt som går sin egen väg.

En av Svenning Gustavssons oxar verkar ha förirrat sig ut ur socknen.

Låt oss hoppas att den ska kunna ersättas eller återfinnas.

Helge.

Jag vet att du inte är nån dålig människa.

Schas! Schas!

Fy fan!

-Klart hundarna var som tokiga. -Det måste vara Guds verk.

Gud har inte med det här att göra. Saltet räckte inte. Tvi!

lnget salt i världen hade väl kunnat rädda det här från att fördärvas.

Jaha, då är det bara att börja svälta igen.

-Vad är det? -Det är lite smör och bröd.

Går du och tigger?

Vi måste ju leva.

Men vi tigger inte!

-Det här är det sista vi har kvar. -Det där kan man inte äta.

Jo, men... Det ärju marknad i Jönköping.

Kanske att vi kan sälja det där.

-Jag kommer möta nån som känner mig. -Nej, inte om du tar kostigarna.

Där gårju bara kreatur. Marknaden är om en vecka.

-Jag ska tänka på saken. -Vad ska vi göra annars?

Jag ska tänka på saken, sa jag!

Goddag.

-Vad vill han? -Om jag kunde få lite vatten...

-Jag har gått hela förmiddan. -Jag är också utan vatten.

Det står en spann där. Han är välkommen att hämta lite.

-Tack då. -lnnan du går...

Kunde han inte läsa det här för mig? Jag ser dåligt. Det är från Amerika.

''Minnes...Minnesota 4 mars 1 868.''

''Älskade hustru, vi äga hälsan och vår önskan är-''

''att Herren måtte förläna dig samma goda gåva.''

''Läg...lägst underst i din flyttningskista...''

''Längst underst berjag dig lägga årderbillen...''

Helge!

Jag tyckte väl att det var du, Helge.

-Vart är du på väg? -Jag ska till marknaden.

Jaså. Jag ska åt samma håll. Kan vi kanske slå följe? Ska du åka med?

Ja...

-Vad har du för ärende där, då? -Jag var tvungen att...

Vad menar du då?

Må Herren förlåta dig, Helge. Jag finner inte ord för detta.

Så vad ska vi göra åt detta, då?

Varför läser han inte färdigt?

Ja, läs du!

''...samt de tre par...''

''... vinterkalsongerna som jag inte trodde...skulle behövas här.''

''Så är dock fallet.''

''Hjärtliga kära hälsningar och Guds faderliga beskydd.''

''Gustaf Samuel.''

Bäst vi far till rätten med detsamma. Det förstår du nog själv.

Så att vi får saken ur världen.

Jag var på väg till landshövdingen i Jönköping för att tala om nödhjälp.

Och så händer detta.

Äkta silver och koppar för halva priset.

Kom hit och köp, gott folk, medan det finns nånting kvar.

Blygs inte, kära vänner.

Du får nog ta den med dig.

Stilla! Stilla!

Helge...

Hur kunde du göra detta mot Svenning Gustavsson, Helge?

-Han som har gjort så mycket för er. -Jag tänkte att nu dör vi.

Och så var det som det var nån annan och...

Så stod jag där med släggan, och då var det nån annan som höll i den.