The Children's Hour

WRIGHT-DOBIE-SKOLAN FÖR FLICKOR

Ni flickor tar servetter och tallrikar.

Moster Lily.

- Kan du hjälpa mig här, snälla? - Det är inte min grej, men låt gå då.

Farmor!

Ah, älskling.

Jag är så glad att du kom.

Jag kunde knappt sova i natt för att du skulle komma i dag.

Mrs Tilford, ursäktar ni oss?

Din nya klänning klär dig, Mary.

Du ser trevlig och frisk ut.

Som de tvingar en slava är jag glad att jag inte har engelska sjukan.

- Det är för ditt eget bästa. - Allt jag hatar är alltid det.

Men jag är glad att du är här.

- God dag, miss Dobie. - Miss Wright.

- Vad tycks om din skola? - Jag trivs här.

Jag tror den är här för att stanna.

Vi får två, tre nya elever nästa år.

Martha, det är nästan för bra för att vara sant.

Vi ska inte stå här och triumfera.

Ni behöver en köksa. Det är för mycket att undervisa hela dan och sen diska.

Moster Lily, tio minuter är länge för ett glas.

Jag jobbar inte snabbt, Martha. Jag strävar efter fulländning i livet.

Vill du försöka fullända ett par till?

Jag har huvudvärk igen.

Jag går och förbereder morgondagens lektioner.

God natt.

Sov gott, moster Lily. Och lös upp bekymrens hårda knutar.

Karen, om jag kunde hjälpa henne på annat sätt hade hon inte varit här.

Hon är för mycket bekymmer för dig. En dag har vi nog med pengar...

Just det. Jag betalade räkningarna och vi ligger på 90 plus denna månad.

- Plus? Det är inte sant. - Inte mycket, men första gången.

Inte minus, utan plus. Äntligen.

- Vad gör vi för pengarna? - Sparar.

- Du behöver kläder. - Och du?

Jag är "kjol och blus". Vi är tidlösa. Men det är inte du.

Du är Fifth Avenue. Rue de la Paix.

- Du måste hållas i stånd. - Som ett gammalt krigsmonument.

Nej, jag minns hur du klädde dig i college.

Första gången jag såg dig, springande över gården med håret flygande.

Då sprang jag från en kemilektor.

Jag minns att jag tänkte: "Vilken söt tjej."

- Dags att släcka. - Din tur att säga ifrån.

Skynda dig, så tar vi en promenad.

Ja, det vore skönt.

Då så, flickor.

Miss Wright, min nya ring är borta. Jag hittar den inte.

Oroa dig inte. Vi letar efter den i morgon.

Sängdags.

Släck.

Sjung du. En kvinna som sjunger när hon jobbar är en lycklig kvinna.

- Vem sa det? - Dr Joseph Cardin. Är han bekant?

- Nej. Etiska läkare annonserar inte. - Etiska läkare svälter.

- Är du inte på sjukhuset söndagar? - Jag var. Jag bytte med dr Mallory.

- Söndag mot onsdag? - Båda dygnen har 24 timmar.

Varför kryper du inte in och tittar runt?

Vet du vad jag gjorde i morse?

Jag förlöste min etthundrade bebis.

Gratulerar.

- Hur många barn vill du ha, Martha? - Jag har redan 20.

Där uppe.

- Var är Karen? - Hon nattar dem.

Det är bra träning.

Om du börjar här på skolan kunde du äta tre mål om dagen här.

Du har varit lite syrlig mot mig på sistone.

Har jag?

Det kanske är jag.

Det kanske det är.

Vänta!

- Var fick du tag på boken, Mary? - Fort. Jag har läst sidan två gånger.

Okej, vänd.

Oj!

Dubbel- oj!

Hon kommer häråt.

Så fridfullt. Alla studerar.

Var är Katherine?

Det får räcka för i dag, Katherine.

Det är förra årets historiebok, Mary.

Jag känner mig konstig. Jag vet inte vad jag gör.

Jag har ont.

- Jag har haft ont hela dan. - Var?

Här och där.

- Nåt jag kan hjälpa dig med? - Jag får nog ringa min farmor.

Sömn är kanske det bästa.

I morgon ringer jag dr Cardin och frågar honom om ditt onda. Va?

Katherine, din tandställning.

Sov nu, allihopa.

God natt.

Dr Cardin ditten, dr Cardin datten...!

Hon drar alltid in honom.

- Hon är trots allt kär i honom. - Varför gifter de sig inte då?

Jag hörde honom fria till henne en gång. Där nere.

Jag tog din jacka. Är du klar?

Se vem som är här.

Se vem som är här!

- Vem är här? - Du. Det är söndag. Vad har hänt?

Jag dödade alla patienter och tömde stället för skojs skull. Kom.

- Kom, Martha. - Jag är för trött för två flickor.

Martha och jag skulle ta en promenad.

Gå då.

Gå du, Karen. Jag är trött. Jag har prov att rätta.

Vi ses, Martha.

- Vill du gå på bio? - Nej.

- Gå längs sjön? - Nej.

Ta en öl?

Jag hatar öl.

Vad vill du göra då?

Vi provar nåt som vi aldrig har gjort förut. Som att gifta oss.

När vi gift oss säger vi säkert samma saker - bio, gå längs sjön...

Jag vill inte tro det. Nej, det vill jag inte.

Vore trevligt att sitta själva i vårt eget rum.

Läsa en bok...

Är det vad du ska göra när du har gift dig? Läsa böcker?

Vad är det med dig, Joe?

Samma sak som förra veckan, förra månaden, förra året.

Du vet att jag inte kan lämna Martha...

Inte förrän skolan är på fötter. Ja, jag vet.

Jag har aldrig hört dig prata så här. Varför är du arg i kväll?

Jag vet inte.

Varför vet du inte?

Varför vet du inte?

Människor känner som de känner bara.

Jag känner mig ensam och trött och är less på framtidsplaner.

- Känner du dig förälskad? - Andra människors barn...

- Känner du dig förälskad, sa jag? - Larva dig inte.

Det jag försöker säga, trots att du pratar så mycket, är...

Kan vi få ett barn om tolv månader?

Kör till, pyret. Då säger vi det.

Gud, vad jag älskar dig.

Joe och jag ska gifta oss två veckor efter att skolan slutar.

- Så snart? - Det verkar inte så snart för Joe.

Nej, det gör det väl inte.

Gratulerar.

Vore det inte kul att ha bröllopet här?

Trädgården står i full blom och rosorna är utslagna.

Vi kan sätta upp ett polkagrisrandigt soltält.

Och sen: "Adjö, Wright-Dobie-skolan."

Mitt giftermål ändrar inget för skolan.

Det gör det, Karen. Det vet du. Så är det bra.

Du säger alltid såna saker. Vi har pratat om det.

Joe ber mig inte sluta och jag slutar inte.

Klart du inte ska. Jag vet inte vad som flög i mig.

Jag förstår mig inte på dig. Det var så svårt att bygga upp skolan.

Och precis när vi fått den på fötter är du redo att låta allt gå åt skogen!

Väntar du dig att jag ska låta bli att gifta mig?

Nej.

Nej, självklart inte. Förlåt, Karen.

Jag vet inte hur jag kunde vara så egoistisk. Snälla, förlåt mig.

Det har jag redan gjort.

Det har varit en lång dag. Vi behöver båda sova.

Du har rätt. Vem står vid spisen inför frukosten?

Jag.

Du vet väl att jag bara vill ditt bästa?

Jag vet.

"Jag blir utskämd. Hon möter först den lockiga Antonius."

"Han frågar henne, slösar bort den kyss..."

Evelyn! Kan du inte tänka dig att du är Kleopatra och talar med en orm?

"...mitt livs invecklade och hårda knut. Du arma dåre med ditt gift."

"Bliv ond och skynda dig."

Mary, kommer du först nu till din lektion i diktion?

Om du inte bryr dig om ditt arbete...

Jag plockade de här åt er, mrs Mortar.

Ni älskar ju blommor och jag gick långt för att plocka dem.

Det var omtänksamt av dig, Mary. Jag får väl förlåta dig den här gången.

Omtänksamhet och hövlighet tyder på god uppfostran, vilket är utmärkt.

Jag tycker att ni ska skriva upp det.

Vi skrev upp det förra veckan.

Ställ dem i en vas åt mig, Mary.

God middag, miss Wright.

- Evelyn har läst Kleopatra för oss. - Så trevligt.

Mary gav mig en bukett blommor.

- Var hittade du dem, Mary? - Hon plockade dem. För min skull.

Var hittade du dem, Mary?

Nere vid sjön.

Jaha.

Det var allt, flickor. Tack.

- Jag måste ta min biologibok. - Jag vill hellre att du väntar.

Du hade inte behövt ga till sjön.

Det låg en likadan bukett i soptunnan.

Vilken hemsk sak att göra.

Kom och sätt dig.

Mary, varför gör du dessa saker? Varför ljuger du för oss så ofta?

Jag ljuger inte.

Om du vill lätta på trycket eller uppleva äventyr, kom och säg det.

Säg sanningen till oss. Jag lovar att vi ska försöka förstå.

Jag plockade blommorna vid sjön.

Du tvingar mig att bestraffa dig.

Du får vara ensam på rasterna och inte lämna skolan av nån orsak.

Inte på lördag heller?

- Men båttävlingen är på lördag. - Det privilegiet har du inte längre.

- Jag säger till farmor. - Gå upp, Mary.

- Jag säger till henne. - Gå upp, Mary!

Jag mår inte bra.

Jag har ont.

Det gör ont här.

Jag har aldrig haft det förut.

Mitt hjärta. Det stannar eller nåt.

Jag kan inte andas! Det kan jag inte!

Ingen fara. Bäst du ringer Joe och ber honom komma hit.

Har hon trillat?