Light & Magic

Star Wars har premiär sommaren 1977.

Jag var 13 år och bodde på en boskapsranch i Shawnee i Colorado.

Jag var tio år.

Jag var 18 år eller nåt.

Jag måste ha varit... Jag vet inte, nio år kanske.

När jag är 15 år,

hör jag att den här filmen kommer att förändra vårt sätt att göra film.

Jag såg på Saturday Night Live och det kommer en reklamfilm...

Nånstans i rymden...

Det går för fort!

...kanske det här händer just nu.

Star Wars.

Jag visste lite grann.

Vi visste att det var nån slags rymdopera.

Jag såg Star Wars när den hade premiär på Grauman's Chinese Theater.

Jag och mina vänner såg den på Leicester Square.

Jag var i Hong Kong.

På en bio i Briarwood Mall i Ann Arbor.

Några vänner till mig köade i 12 timmar.

Och den filmen påverkade mig djupt.

Är du inte kort för en stormtrooper?

Det var fantastiskt.

Det var magiskt.

Det var fantastiskt.

Det var som att upptäcka en annan våning i ens hus.

Det var som: "Va? Kan jag gå dit?"

Red Five. Jag går in.

Min reaktion var: "Oj, kan de göra såna filmer?"

Den blev en ögonöppnare.

Det tog allt till en helt ny nivå.

Vi gick ut och jag sa till Cheryl: "Vill du se den igen?"

Och hon sa: "Ja."

Och vi gick och ställde oss i nästa tvåtimmarskö och såg den igen.

Va? Det fanns inget som jag kunde...

Det finns fortfarande inga ord för att beskriva hur det kändes.

Jag gick hem och sa: "Jag slutar mitt jobb.

"Du får betala räkningarna ett tag. Jag vill göra en film."

Ken Ralston Foto

När Star Wars tog slut återgick jag till att göra reklam ett tag.

Och tänkte att det var det. Så är det med filmer.

Nu är det slut.

Vi jobbade hårt och hade jätteroligt,

och sen... gick vi skilda vägar.

De skiljdes åt eftersom

de var i LA i sex till nio månader

och jag gjorde ingenting.

ILM fanns inte.

Jag jobbade på Närkontakt av tredje graden.

Doug Trumbull jobbade där, och de behövde nån...

Vi filmade moderskeppet.

Närkontakt av tredje graden

Jon Erland och jag fick ett samtal...

Modellverkstad

...från Flesh Gordons producent.

Flesh Gordon...

Resa med Flesh Gordon...

Inte Flash Gordon, Flesh Gordon.

Ej att förväxla med originalet FLASH GORDON

Och John Dykstra kallade in oss på kontoret.

Han sa: "Vad i hela friden gör ni?"

Och han sa: "Det är ett projekt på gång.

Jag lovar, om ni kan vänta tre veckor till,

så kommer det ett stort projekt.

Star Wars fick inte ta slut.

Jag latade mig inte, men...

John Dykstra Visuella effekter

Den erfarenheten

var så rolig och så upplysande.

Allt med den var fantastiskt och jag ville inte att den skulle ta slut.

Jag ville behålla platsen. Jag ville behålla människorna.

Mer än nåt annat vill jag behålla dem.

De var mina vänner.

Jag firade Thanksgiving med dem.

Varje dag var spännande. Det var kul att jobba.

Det var det jag ville göra.

Men på den tiden, även om Star Wars var en stor framgång,

så kunde man inte veta säkert

om ILM skulle fortsätta eller upplösas eller nåt.

FLYTANDE KVÄVE

Så jag fortsatte med Battlestar Galactica.

Han skapade ett företag som hette Apogee.

Och Apogee fick kontraktet för att göra Galactica.

Jag kom tillbaka och var förmodligen med på Galactica i kanske typ åtta månader.

Så teamet som hade arbetat med den första Star Wars var fortfarande tillsammans

och gjorde extraarbete i den miljön, med den utrustningen.

Vi har verktygen, vi har människorna.

Vi var ute på okänt vatten med Galactica.

Vi undrade: "Varför gör George det här? Varför gör vi det?"

Jag lånade ut den till John Dykstra för att göra Battlestar Galactica

medan jag skrev.

Så vi producerade grejerna

för Battlestar Galactica, och det var då George beslutade

att han ville flytta utrustningen till Marin.

Jag ville inte bo där nere.

"Vi kan väl flytta till San Francisco.

"Vi behöver inte göra filmer i LA."

Jag jobbade i modellverkstan med Galactica och Richard Edlund

kom ner och sa: "Det är ett telefonsamtal till dig på övervåningen."

Han sa det tyst.

Jag sa: "Vem vill prata med mig?"

Jag har ju en telefon precis här. Och han sa: "Nej.

"Gå upp på övervåningen och ta telefonen på Joes skrivbord.

"Gå nu."

Och det var George och Gary...

Producent

...och de sa: "Vi vill göra uppföljaren i norra Kalifornien,

"men ropa inte ut det, säg inte till folk att

"vi pratar med några få personer."

Det pratades om en uppföljare och att George jobbade på den.

Och jag sa: "Hör på...

Richard Edlund Visuella effekter

"...om jag får ett samtal,

"då kommer jag att svara, annars vore jag dum."

Och vi sa alla ungefär samma sak.

Vi hörde att George kanske skulle göra en till Star Wars -film.

Dennis skulle definitivt bli anlitad, och både jag och Ken skulle också bli det.

Jag sa till dem: "Vill ni komma upp till San Francisco?

"Vi betalar för att få dit er.

"Vi ska hitta ett hus till er."

Det var prestationsbaserat.

De som hade gjort de bästa jobben.

Vissa ville inte åka upp dit.

Vissa måste vi övertala att komma dit,

men vi ville ha Richard och Dennis.

Filmskapandet var viktigt för mig,

och jag såg det också i George,

och i de andra som också blivit inbjudna norrut.

Det är som att de valde de människor som om de tänkte:

"Här är nån som är närbesläktad."

Vem kan säga emot det? Här hade vi en otroligt väl mottagen film,

och vårt rykte stod på spel om vi skulle överträffa den med Rymdimperiet.

Och så i princip, när telefonsamtalet kom, åkte jag.

Konstavdelningen

Det var inget snack om saken.

Jag kunde jobba i ett nergånget lager

i Van Nuys eller flytta till Marin County

och starta en ny anläggning för visuella effekter.

Jag tror att de flesta var den typen av person

som hellre var på en plats som Marin än Van Nuys.

Dagen för uppvaknandet,

som faktiskt blev droppen,

var när jag satt utanför i Van Nuys där vi gjorde Galactica.

Van Nuys flygplats ligger ett halvt kvarter bort.

Det var 40 grader ute, och solen stekte i väster,

och himlen var orange och gul.

Och det slog mig, det här är helvetet.

Och jag har en chans att ta mig härifrån och åka nån annanstans.

Och det var det.

Jag vet inte. Jag menar, det var...

Det är konstigt.

För jag blev aldrig inbjuden till flytten norrut.

Jag tror att han förstod att så skulle bli fallet.

Jag tror att han insåg att det fanns en bro som brann där.

Han gjorde ett bra jobb.

Men han hade det svårt när han gjorde filmen.

Han var under stor press.

Det blev för mycket för honom.

När det blev dags för förändringar, blev han väldigt arg.

Jag var inte...

Helsicke.

Jag vet inte, vad var jag inte?

Jag kan inte ens säga att han ville ha en företagsman.

Jag bara...

Jag var förmodligen bara för ung och flyktig.

John Dykstra kallade in mig på kontoret och han var riktigt arg.

Han tog faktiskt sitt skrivbord och lyfte upp det

tio centimeter och drämde ner det,

och alla grejer på bordet, det var som...

Helt ärligt, man vinner en Oscar,

och sen lämnas man på stationen.

Hur är det vettigt?

Matte-målning

Jag vet inte.

Det enda jag vet är att det måste ha gjort riktigt ont.

Det var inte...

Är jag besviken över att jag inte blev inbjuden?

Självklart.

Men vi måste bryta mycket mark.

Det fanns...

Det fanns lite flagnad färg och några bucklor

och några repor här och där.

Men det var så roligt.

Det var verkligen jätteroligt, och det var så sorgligt

när vi alla splittrades.

Det var som att splittra en familj.

Jobbet var bara i två år.

De garanterade inte mer.

Så jag lyckades övertyga några andra vänner

som ville komma upp och så flyttade vi dit som en grupp.

Det var då det började,

det var då vi var på Kerner-anläggningen.

När vi först flyttade in i byggnaden var det en envåningskonstruktion,

utan innerväggar.

Den hade en ytterdörr, kontor och toaletter på framsidan,

och sen var det bara ett öppet lager.

Vi hade inte ens hela byggnaden.

Det fanns en bilverkstad bredvid oss och nåt annat bredvid den.

Det fanns ett öppet fält utanför

där vi faktiskt sprängde grejer.

Inga krusiduller, tro mig.