Alien: Earth

Får jag se?

Fem tidigare oupptäckta arter samlade, men besättningen förlorade kontrollen.

Titta med ögonen.

Är du okej?

Varför fick vi inte behålla våra namn? När de skapade oss.

Det är nog för att vi är en hemlighet. Du vet, alla är kodnamn.

Varför Peter Pan? Varför fick inte vi välja?

Jag vet inte, gumman. De förlorade pojkarna växer inte upp.

Men de satte oss i vuxna kroppar. Och hälften av oss är tjejer.

Varför får Wendy vara Wendy?

Wendy var den första.

Nibs är ett bra namn.

I boken kallades Curly för "Pickles". Han hamnar alltid i trubbel.

Curly var i alla fall med.

Tootles missade alltid allt för han stack runt hörnet.

Tyst nu.

Kirsh.

Anta att jag vet allt från flödet. Det finns ingen att rädda.

Säkra platsen och samla in livsformerna så att vi kan studera dem.

Chefen, även om jag gärna...

- Sir, jag tror... - Nog med "jag vet bättre".

FoU för en biljon dollar landade precis i vårt knä.

Yutani klantade sig, så vad ska vi göra?

Bara ge tillbaka hennes biovapen?

Vi är veckor från att lansera en produkt som kommer att förändra världen.

- Chefen, de är farliga... - Snälla,

vi har ett högkarantänlabb på de undre nivåerna.

Du sa det själv.

Det är fem arter. Vi packar ner dem, isolerar dem

och gör en fullständig undersökning.

Hur mår mina barn?

Tre av dem är med mig. De har klarat sig bra hittills.

Wendy med?

- Kirsh? - Nej, hon letar efter sin bror.

- Så hon är där ute på egen hand. - Med Slightly.

Han är ett barn. Jag sa åt dig att vakta henne.

Med all respekt, det är en olycksplats,

och vi försöker stoppa en utomjordisk invasion.

Jag trodde att du skulle vara bättre än en människa, men jag hör bara ursäkter.

Ta in henne. Nu.

Så Wendy är där ute med dem?

Joe!

Joe.

Joe!

Nej, Marcy!

- Det är en fälla! - Joe!

- Nej! - Joe!

Nej, nej.

Marcy.

- Herregud. - Jag har dig.

Du måste ut härifrån.

Den kommer tillbaka.

Marcy.

Marcy!

Håll dig bakom mig.

- Jag är soldaten. Du är ett barn. - Inte nu längre.

Marcy.

- Ska vi... - Nej.

Varför gör den så?

Det är syra.

Vi måste härifrån.

Är du okej?

Marcy.

Marcy.

- Vad gör du? - Jag vet inte!

Joe, dörren!

Gå till dörren!

Joe!

Redo? Kom igen.

Nu!

Marcy!

Marcy!

Marcy!

Jag kommer!

Kom igen, kom igen.

Marcy!

Marcy.

Nej.

Nej, nej.

Marcy. Du klarar dig.

Du klarar dig. Jag är här, okej?

Stanna hos mig. Stanna...

Wendy?

Lägg av!

Äntligen.

Kirsch vill att du återvänder.

Du skrämde skiten ur mig!

- Vad är det med dig? - Hallå! Vad gör du?

Okej.

Förlåt.

Det är läskigt som fan där ute.

- Du sa fan. - Du sa skit.

Kan du fatta att vi är på ett rymdskepp?

Ja, under jorden,

vilket är ett dumt ställe att ha ett rymdskepp på.

Vänta.

Vad är det där?

Ägg, tror jag.

- Du, alltså. - Vad?

- Vi såg några slags rymdkryp... - Rymdkryp?

- ...som drack allt ens blod. - Va?

Och sedan såg vi ett helt sjukt...

- ...bläckfiskögonmonster. - Bläckfisk?

- Lägg av. Att jag missade det! - Alltså, den försökte ha ihjäl Nibs.

- Nej. - Det var som...

- Fatta. - Du...

- Det var sci-fi. - Det suger.

- Jag borde ha varit där. - Var är Wendy?

- Du! - Vad?

En fyra meter hög utomjording tog hennes bror därifrån.

Sedan gick hon in i jaktmördarläge.

Vänta, ensam?

Hon sa åt mig att stanna, annars hade jag följt med.

Vad tror du finns i äggen?

Inte kycklingar.

- Kolla här. - Vad? Titta här.

- Kolla här... - Vänd er om. Långsamt.

- Lägg ner vapnen. - Vi har inga vapen.

De låter oss inte ha det.

- Det är okej. - Nej.

Gå bort från äggen.

Långsamt. Kom till mig.

Var är vi?

Vad menar du? På ett rymdskepp.

Nej, var? Vilken stad?

Det är en Prodigy-stad som börjar på S.

- New Siam. Ja. - Jag visste väl det.

Var det du som kraschade skeppet?

- Det måste ha gjort ont. - Gjorde det ont?

Håll tyst.

Ni är som ett par ungar.

- Vi är inga barn! - Nej, det är vi inte.

Vad gör ni här?

Är ni här för livsformerna?

- Det är... hemligstämplat. - Hemligstämplat.

Okej.

Här är ett scenario.

Du är säkerhetschef på ett rymdskepp på forskningsuppdrag i djuprymden.

Och skeppet hittar något på en fjärran måne.

Ägg.

Vänta, de här äggen?

Ja. De är inte som vanliga ägg.

Och när ni tar ombord dem kläcks de och monster kommer ut.

Du har mött dem, tror jag.

Monstren.

- Jag tror att vi borde... - Ja. Ursäkta, vi...

Okej, vi ska...

Kom, så går vi.

Man får en känsla i det här scenariot

när monstren kommer och man inte kan...

Man hjälper inte.

Påbörjar dataöverföring.

Ni kanske känner det nu.

När Moder säger att besättningens liv inte spelar någon roll,

att bara belöningen spelar roll.

När man hör skriken, och allt man kan göra är rädda sig själv.

Är du en robot?

Vore inte det trevligt? Att vara en maskin i stället för det jag är.

Det värsta hos en man.

Dataöverföring på 78 %.

Så...

Vad skulle ni göra?

I det scenariot.

Skulle ni skada andra eller låta dem skadas?

Kunde ni följa sådana order?

- Nej... - Är det onda människor?

Spelar det någon roll?

Ja. Om det var för att skydda någon, som en vän eller...

Eller våra föräldrar.

Ja. Som våra föräldrar.

Dataöverföring på 93 %.

Ni vet inte.

Är det möjligt?

Vet vad?

Era kroppar är syntetiska, men ni tror att ni har föräldrar.

- Nej då. Det är för att vi... - Sluta. Berätta inte för honom.

Berätta vad?

- Inget. - Dataöverföring på 98 %.

Nittionio.

Hundra.

Dataöverföring klar.

Data raderad från källan.

Berätta vad?

När är en maskin inte en maskin?

- Släpp mig. - När är en maskin inte en maskin?

Släpp honom.

- Han har en pistol. - Jag ser det.

Ni är på mitt skepp.

Det här skeppet är ett objekt, inte en geografisk plats.

Det är en boll som kastats in i grannens trädgård.

Jag är grannen, så skeppet tillhör mig nu.

- Är du från Prodigy? - Jag jobbar för Prodigy.

- Jag pratar inte med springpojkar. - Vilket land är du kung i nu igen?

Är du föräldern?

Ursäkta?

Androiderna tror att de har föräldrar. Är du föräldern?

Vi är inte här för att prata om vad jag är, mr Morrow.

Jag har läst manifestet.

Säkerhetschef, enda överlevande. Cyborg.

- Förlorade du många vänner? - Jag har inga vänner.