A Family of Bastards (Une Famille De Bâtards)

Ser du det lilla leendet?

Det är mitt.

Jag heter Djilali.

Men här kallar de mig Mullvaden.

Missförstå mig inte, jag är ingen informatör.

Tvärtom.

Djilali, vad är klockan?

Jag säger inte ens vad klockan är.

Mullvad är för färgen på mina kostymer,

men framförallt för att jag tappade synen.

Men vi återkommer till det senare.

De gillar att ge en smeknamn för ens olyckor här.

Att sätta en etikett på en så att det är lättare att skratta åt, men inte elakt.

Det är bara ett sätt att visa att man är viktig.

Momos bar är så.

Det där är Momo.

Vän, bror.

Vi har känt varandra länge.

Vår barndom i Kabyliens högland,

tiden i exil, att bygga upp ens liv igen.

Jag bevittnade allt.

Hans kärlekar, hans plågor, hans barn.

Barn som han inte alltid erkände som sina, men som han älskade.

Kanske lite väl diskret.

Därför ska jag berätta historien om Momos bar.

För om jag hade vetat vad som skulle komma,

hade jag tagit mig tid att säga till honom att jag älskade honom.

MOMOS BAR

HOTELL BAR - CAFÉ

UNE FAMILLE DE BÂTARDS

Vad sa läkarna?

Han är i medicinsk koma, för att se hur det går.

Han har en punkterad lunga.

Jag var i köket när det hände.

-Var det ett rån? -Nej. De tog ingenting.

Okej, tack.

Varsågod. Jag måste gå.

Vill du ha skjuts hem?

Jag ska inte hem. Jag ska öppna baren.

-Har vi inte stängt? -Nej, det har vi inte.

Momos bar stänger aldrig.

Det skulle du veta om du hälsade på din pappa mer.

Hej!

Res er inte.

LYSANDE NYCKELRING

Så där, det är bättre.

-Så… -Herrn?

-Ja? -Angående elpistolen…

Du menar "angående den lysande nyckelringen", va?

-Ja. -Så, barn…

ANTIPEDOFILPLAN

Med tanke på de senaste händelserna,

Marc Dutroux,

har jag tagit mig friheter med skolans läroplan.

Jag bestämde mig för att öka ljusräckvidden på vår "diod" till

14 meter.

Lugna er.

En sekund.

Ja, kom in.

Herr Colin, din mamma.

Det är inte som ni tror.

Jag är vuxen.

Du glömde din lunch imorse.

Jag sa ju att jag äter i kafeterian.

Och din far är på sjukhus.

Min far? Vänta.

Du sa att han var död.

Tja, du vet, levande, död…

-Tror du på spöken? -Mamma?

Vad är det i urnan på spiselkransen?

Minns du sandlådan i parken?

Hon är galen. Det här är otroligt! Du är galen.

Och självmordet på nöjesparken?

Det var för din skull.

Du är galen, sjuk i huvudet!

Jag fattar inte att du ljög för mig hela tiden! Det är galet!

Och han heter inte Jean-Marie.

Det är Mohand.

Mohand Akrour.

Är jag arab?

Helvete.

Varsågod.

Fan, inte han.

Hej.

Djilali?

Det är jag. Hur mår du?

Bättre än du.

Med alla gräl mellan dig och din far

trodde jag inte att vi skulle se dig igen.

Ja, jag vet. Jag har varit upptagen.

Vad gör du här?

-Jag tänkte att du kanske behövde hjälp. -Nej.

-Nej? -Nej.

Jag vill inte heller vara här.

Vi kan turas om, vecka A, vecka B.

Men du måste göra din del.

Du har karisma. Har du funderat på skådespeleri?

Ja, faktiskt. Den var bra.

Vad vill du dricka? Inget lösdriveri.

-Jaja, jag bryr mig inte. -Morgane!

Jag är glad att du tar över kaféet.

Nej, Djilali, det är bara tillfälligt.

Okej.

Bakåtslickat hår, mustasch, servera pastis, det är inte min grej.

-Du blir kallad. -Kallad?

Ställ inga frågor. Du blir kallad.

Så du är Mohands son?

Det stämmer. Och vilka är ni?

Patrick, en vän till din far, och Francis, min medarbetare.

Trevligt att träffas.

-Du är i musikbranschen, va? -Ja.

Rappar du?

Som Jordy?

Visst.

Oroa dig inte för din far. Vi tar hand om allt.

Tar inte polisen hand om det?

Vi tar hand om polisen också.

Mohamed,

pratade din pappa nånsin med dig om…

Nej.

Du vet, Mohand är nån.

Jag förväntar mig detsamma av dig.

Francis, kom igen.

-Jordgubbsmjölk. -Jag beställde inget.

Det är från Patrick.

Herr Akrour?

Han kanske inte talar franska.

Hörru, kompis!

Pappa?

Hej. Vem är du?

Trevligt att träffas. Jag är Maurice Colin.

Eller Akrour, tydligen.

-Är du hans kusin? -Nej, hans son.

Då har vi det gemensamt.

Vem är du?

Hans son. Du med?

Jag vet inte vem du är. Jag ringer vakterna.

Tyst. På en dag har jag fått veta att jag är arab

och att min pappa inte begick självmord på en berg- och dalbana.

Vänta, vem ringde dig?

Känner du Djilali?

-Mullvaden? -Ja.

Han ringde min mamma om pappa.

-Sluta säga pappa, snälla. -Pappa.

Vet du att jag kan slå dig?

Ni från förorten känner bara till våld.

Jag ska klå dig…

-Hej. -Hej.

-Hej. -Kom igen.

Vi ska inte bråka. Det är löjligt. Vi är bröder.

Håll den här.

Här är mitt nummer. Ring mig.

Vi kan träffas på Momos bar.

Var?

Pappas kafé.

Jag sa åt dig att sluta säga pappa.

Kolla i telefonkatalogen.

Nej, Momos bar är som McDonalds. Det finns en i varje stad.

Kan du skriva ner adressen? Kom igen.

Skriv från vänster till höger, inte höger till vänster.

Du sa Mouloud, eller hur?

Nej. Mohand. Mohand Akrour.

Just det. Skottlossningen på Momos bar.

Vi förväntar oss inte att lösa den.

Inget vittne kommer att vittna. Och det är Momos bar.

Och?

-Är du verkligen hans son? -Ja.

Låt mig ge dig ett råd.

På Momos Bar är det på nätterna det verkliga livet börjar.

Hjälp mig. Plocka upp lite glas.

Vänta! Vart ska du?

Vad är det här?

Du måste prata med din kära pappa.

-Älskling, kan du ge mig nyckeln till 108? -Ja.

Vem är den här snyggingen?

Mohamed, chefens son.

-Jordgubbsmjölk? -Jordgubbsmjölk, det är han.

Kul att träffas.

Är det här en bordell?

Wow. Du missar inget.

-Otroligt. -Fan.

Du märker att det också finns spelautomater, poker och bingo.

Som ni ser kommer folk inte bara för att spela PacMan.

Är det lagligt? Har vi licens?

Nej, men vi har serveringstillstånd IV.

Låt oss prata om serveringstillstånd IV.

Allt började på 50-talet.

På den tiden

kontrollerade Auvergne-borna barerna i Paris.

Men när den algeriska revolutionen började

letade algerierna efter ställen att ses på, för att leda motståndsrörelsen.

Och för att bli fulla, om vi ska vara ärliga.

Lite i taget köpte de barerna,

och 1962, när landet blev självständigt

förhandlade de om ett arrangemang som gjorde dem

till de enda utlänningarna som fick sälja alkohol.

Det berömda serveringstillståndet IV.

UTSKÄNKNINGSTILLSTÅND

Det var ett kort steg från Evianfreden till spritförsäljning.

Stoppa allt.