Outlander

- Tidigare: - Vem är den kvinnan, pappa?

- Pappa? Laoghaire? - Han är min make nu.

- Vad vill Laoghaire ha? - Ett underhåll.

- Varifrån ska du få hennes pengar? - Från ett skrin på Silkie Island.

- Du simmar inte med den armen. - Jag kan simma.

Jag är inte säker på att vi hör ihop.

- Hur kan du säga så? - Det är svårare än jag anade.

Du hör hemma hos mig. Vi är livskamrater.

Jamie...

- Var är Ian? Gå tillbaka! - Ian!

Då är allt ordnat. Du är lastuppsyningsman.

Kapten Raines är glad att han slipper det ansvaret.

- Hon är inte märkvärdig, men... - Hon duger.

Vädret blir sämre. Även en brigg som den här guppar som en kork.

Men du har en doktor till hands när magen vänds ut och in.

Jag klarar mig.

- Det enda viktiga nu är unge Ian. - Ja.

Enligt hamnkaptenen finns det bara en tremastad portugisisk fregatt.

Bruja. Hemmahamnen är Jamaica.

Hon låg lågt i vattnet. Lastrummet var fullt.

Då är de sannolikt på väg hem.

En frisk karl kan säljas för 30 pund i Jamaica.

Så länge Ian inte ställer till problem klarar han sig.

Då är Västindien vår bästa chans.

Tack, Jared. Du har varit till stor hjälp.

Lycklig resa. Må Gud vara med er, och gossen.

Jag borde inte ha försökt använda de pengarna till att betala Laoghaire-

- för att få vara med dig. Blir jag straffad för min girighet?

Ingen Gud skulle ta din systerson bara för att du ville bli lycklig.

Kommer vi att bli det, lyckliga?

Jag menade det jag sa. Du hör hemma hos mig.

Om du verkligen vill återvända ska jag hjälpa dig till stenarna.

Det viktigaste just nu är att vi hittar unge Ian.

Kapten Raines vill kasta loss. Annars missar vi tidvattnet.

- Eller i morgon med färskt tidvatten? - Färskt? Alla är likadana, dumskalle.

- Han är nervös. - Nej! Jag har seglat två gånger.

När jag togs från Skottland som kontraktstjänare, och sen hem igen.

Det är bara för Mac Dubhs skull jag går ombord på skorven.

Om det nu är nån tröst är inte heller jag förtjust i havsfärder.

Men vi gläds åt din hjälp.

- Har Willoughby kommit hit? - Ja.

Meddela kapten Raines att vi har manskapet.

- Vi väntar bara på Fergus. - Fransosen är ombord, och...

Och bagaget från Lallybroch.

Gossen tog med sig kläder och förnödenheter åt er.

Nu går vi.

Jenny och Ian tror att vi ska till Frankrike.

Än är de inte oroliga. Jag har skrivit och förklarat allt.

Försök att titta på horisonten. Det kan lindra illamåendet.

Jag har inte märkt av magen än.

Att se Skottland försvinna är plågsamt nog.

Jag kliver inte i land här igen utan unge Ian.

- Vi kommer att hitta honom. - Ja.

Om den här vinden håller i sig bör vi ta in på Bruja.

God dag.

God morgon, sir.

- Låt oss packa upp våra saker. - Ja.

Du borde ta på hästskon, sassenach. Det bringar otur om man inte gör det.

Visst, om det gör dig nöjd.

- God dag. - Detsamma!

- Är jag osynlig? - Kvinnor bringar otur ombord.

- Rödhåriga också. - Bringar du otur?

Det är därför de tilltalar mig innan jag sagt nåt.

Det är enda sättet att undvika olyckor.

- Hur har Skottland kunnat överleva? - Det är inte bara skottarna.

Engelsmän, spanjorer och holländare är också vidskepliga till havs.

Du vill inte bli ertappad med en banan på en fransk fregatt.

- Milord. - Fergus.

Marsali? Vad tusan gör du här?

Fergus och jag är gifta.

Vad i Guds namn menar du? Ni känner knappt varandra.

Uppvaktning sen augusti och handslag idag.

- Handslag? - En sed som gör personer gifta.

De håller hand inför vittnen och förklarar sig vara gifta, men...

- Har du legat med henne? - Inte än, milord.

Då är det inte bindande än.

Kapten! Vi måste lägga till.

Vi lägger till i St. Ives för de sista förnödenheterna.

Marsali går i land där, och ska hem. Färden är för farlig för en flicka.

- Du har med dig henne. - Claire angår inte dig.

Du lämnade mamma för den horan och skämde ut henne.

Angår det inte mig? Du bestämmer inte över mig.

Marsali, min älskade. Prata inte om milady på det viset.

- Vet din mamma det? - Jag skickade ett brev.

Hon dödar mig. Du ska hem.

Jag säger att Fergus legat med mig. Han har inte det, men jag säger det.

Förstår du? Jag blir gift eller får mitt rykte fördärvat.

Kör till. Segla till Jamaica.

Sen ser jag till att du kommer hem. Fergus får inte röra dig.

Vi har två hytter. Fergus sover med mig, Marsali med Claire.

Vad då?

Nu går vi in. Du kommer att bli sjösjuk.

- Jag mår bra. - Nej, det gör du inte.

Vi har varit åtskilda i 20 år. Ska jag dela hytt med henne?

Marsali är mitt ansvar, det bara är så.

- Jag måste skydda hennes dygd. - Min också, verkar det som.

Nu kommer jag att må illa.

Det där kan inte kännas bra. Försök med en hängkoj.

Att gunga hjälper inte.

Varsågod.

- Vad tvingar du mig att dricka? - Ingefärste.

Hur kunde Fergus ljuga om Marsali? Uppvaktning sen augusti.

De har nog inte tänkt igenom vad ett helt liv tillsammans innebär.

- Det hade inte vi heller. - Vårt äktenskap var arrangerat.

Vad är det där?

Paret hade med sig våra saker från Lallybroch.

Våra saker?

Mina kläder från tiden i Paris. Har du behållit dem?

- Varför sålde du dem inte? - Sälja minnena av dig? Aldrig.

Marsalis gröna kappa... Jag visste att jag sett den förut.

Jag kunde inte sälja dina kläder. Men vi skulle aldrig mer träffas.

Det kändes rätt att låta Marsali använda dem.

- Jag hoppas att du inte misstycker. - Nej då. Har hon ändrat alla?

Inte alla.

Här. Drick lite mer te. Det kanske är lugnare i morgon.

Jag är död då. Jag vill bli begravd vid Lallybroch.

Fru Claire. Ni behövs.

Vi var i riggen och ett rep brast. En vantjungfru träffade hans huvud.

- Vad heter du? - Manzetti.

- Vet du var du är? Vart ska du? - Till Västindien. Precis som ni.

Jag tror inte du har hjärnskakning. Såret är inte djupt.

Men du får ett ärr och huvudvärk. Pepparmintsolja hjälper mot det.

- Hur gick det här till? - Toppseglet träffade mig.

- Tog du inte på hästskon? - Jo, mr Warren. Det gjorde vi alla.

Nån gjorde det inte. En sån olycka med land i sikte är ett dåligt omen.

- Det vet ni lika väl som jag. - Olyckor inträffar, mr Warren.

Det tror ni, frun, men när man varit till sjöss så länge som vi...

Mer finns i himmel och på jord, Horatio...

...än någonsin filosofin har drömt om.

- Shakespeare var mycket vis. - Verkligen.

Skulle ni och er make vilja äta med mig ikväll?

Gärna. Men min make finner nog tanken på mat lite obehaglig just nu.

Tack.

Då så.

- Du känner henne knappt. - Ni hade inte känt milady länge.

Det var inte samma sak. Vi tvingades gifta oss.

Jag kan er historia, milord. Om ni tvingades gifta er med milady-

- då är jag tvungen att andas. Mitt hjärta är tvunget att slå.

Ni har sagt att ni ville ha henne mer än livet så fort ni såg henne.

Ni behövde inte tid och det gör inte jag heller.

Jag trodde att ni skulle bli glad. Jag hoppades det.

När ni hade kommit över överraskningen.

Varför ljög du för mig hela tiden?

Av samma anledning som ni inte sa nåt till milady om Laoghaire.

Jag var feg.

- Ljuger du för Marsali också? - Hon och jag har inga hemligheter.

Känner hon till ditt förflutna?

Min uppväxt på en bordell? Ja. Och att jag var ficktjuv.

- Alla de andra flickorna, då? - Nej, men...

- I våras Aileen. I somras var det... - Rhona.

- Sen låg du med Cairstine och... - Jag förstår.

Men jag har inte legat med Marsali eller nån annan under uppvaktningen.

Jag har väntat. Betyder det ingenting?

Inte om du inte kan vara ärlig mot henne.

Jag beklagar att er make mår för dåligt för att kunna vara med.

Men det var mig ni ville träffa.

Jag ifrågasatte er auktoritet beträffande hästskon.

Jag vill bara hjälpa er, fru Fraser, att förstå havets hårda villkor-

- och få besättningen att respektera er som skeppskirurg.

Ni måste förstå hur de tänker. Er närvaro här bringar otur.

Min make upplyste mig om det.

Ni och fru MacKimmie borde just nu vara barbröstade.

- Hur sa? - En kvinnas bara bröst lugnar havet.

Lugn, galjonsfiguren är det åt er och skyddar oss mot förbannelser.

Så vänligt av henne.

Hästskon är mer komplicerad. En ersättning finns inte.

Ni tror väl inte att beröringen av en bit järn kan ge oss tur?

Jag har seglat med många fartyg. Alla sjömän är vidskepliga.

Allt som skänker trygghet anser jag ska uppmuntras.

Nackdelen är att de kan tappa tron när tecknen förutspår en katastrof.

Jag föredrar att de gör saker som bringar lycka än ger upp hoppet.

Det är oviktigt om jag tror att beröringen av järnbiten ger tur.

Mannarna tror på det. De tror att nån inte gjorde det.

- Att man tror gör det inte verkligt. - På det här fartyget är det så.

Det finns inget gott eller ont, men vårt tycke gör det till endera.

Hur länge tänker ni fortsätta med den här farsen?

Det tar ett tag innan min hustrus te verkar.

Kräkningarna kan förtära er mage och slita sönder musklerna.

Era testiklar kan bli hoptvinnade.

Det är ytterst plågsamt.

Det enda botemedlet är att avlägsna dem.

Men om ni vill vänta så är det ert val.

Den där är större. Då slår du inte i huvudet.

Marsali, försök inte ställa dig in för att få mig att övertala Jamie.

Det angår inte mig.

Du dyker upp från ingenstans, lägger dig i, gör min familj utskämd.

Men nu angår det inte dig.

Pappa tycker att du är vis, men för mig är du en hora.

Horan bör ha den större sängen, eller hur?

- En härlig dag, sassenach. - Ja. Du mår helt klart bättre.

Fergus har berättat allt. Jag visste att han varit med flickor.

- Nu vill vi bara vara med varandra. - Vi hoppas på er välsignelse.

Du borde kanske ge dem en chans?

Jag försöker att hjälpa dig.

Om du låter dem få vara förälskade kanske det pyser ihop?

Jag vet inte vad pyser ihop är, men jag förstår vad du menar.

Att det pyser ihop är det jag är rädd för.

Tyvärr, jag kan inte tillåta det.

Vad är det där?

Det är en dikt.