Catching Killers

Jag är omgiven av tv-kameror,

med radiomikrofoner framför mig.

Alla rusar runt.

God afton, Seattle.

En internationell människojakt på den så kallade Green River-mördaren.

Inte bara efterlyst i USA,

utan kanske den allra farligaste mördaren i världen.

Stämningen i studion

och bland de som satt vid telefonerna var laddad.

Vi kunde få kontakt med en mördare.

EN NETFLIX-SERIE

Dave, jag vet att du har nåt att säga om Green River-mördaren tittar.

Jag har jobbat med fallet i över sex år nu,

och jag är övertygad om att nån snart leder oss till dig.

"Vi ger inte upp. Och eftersom vi kommer att ta dig,

är det bättre om du ger upp."

Mardrömmen tar inte slut.

Den hemsöker dig varje vaken stund.

"Om du har styrkan och modet…"

Ring mig.

Det är dags att prata.

Alla kamerorna går nu, så vi är redo när du är det.

Jag heter Dave Reichert och jag var spaningsledare

för Green River-gruppen i King County i Washington.

Min fru Julie ville att jag skulle bli polis.

Barnen var stolta över det.

De kunde gå till skolan och säga: "Pappa är polis."

Och alla sa: "Wow!"

Jag rekryterades 1972.

År 1979 ombads jag att gå med i enheten för grova brott.

Jag var glad att få den chansen

för det var ett mål som jag hade satt för mig själv.

Den 15 augusti fick vi ett samtal.

Två kroppar hade hittats i Green River.

BROTTSPLATS - AVSPÄRRAT

När jag kom dit

tog jag mig ner till floden genom det höga gräset där.

Kroppen närmast mig låg i vattnet, nån meter ner,

och hon var naken.

När jag gick ner hittade jag en tredje kropp.

Man kände spänningen i luften och chocken över upptäckten.

Innan vi fann de här tre kropparna,

hade två kroppar redan hittats

den senaste månaden, längre nedför floden.

Så vi hade fem unga tjejer, och alla var strypta.

Vi insåg att det kunde gälla en seriemördare,

och vi måste börja organisera oss för en omfattande utredning.

När jag kom hem var det ganska sent.

Barnen hade gått och lagt sig.

Jag åt middag med Julie.

Jag pratade aldrig om jobbet hemma.

Om Julie frågade hur det gick, brukade jag säga att allt var bra.

Som poliser utgjorde vi gränsen

mellan all ondska som händer i världen

och människorna som vi ville skydda från att ens se den, för den är ju hemsk.

Chocken fortsätter för området.

De tre senaste offren hittades i går.

Polisen finkammar strandbanken längs Green River efter spår

från den som kan ha dödat fem kvinnor senaste månaden.

När jag kom till sheriffkontoret visade de det på nyheterna.

Vårt moderna paradis har besök av en orm i mänsklig skepnad:

Green River-mördaren.

Sheriffen meddelade att han tänkte bilda en särskild utredningsgrupp.

Jag blev ombedd att leda den.

Jag hade jobbat med svåra fall, men aldrig med seriemord.

Så vi samlade ihop 25 utredare.

En av dem var Fae Brooks.

Vänta ett ögonblick.

- Jag kommer strax tillbaka. - Okej.

Jag trodde att jag stängde av den.

Okej.

Förlåt.

Jag hade jobbat på King Countys sheriffkontor i runt fyra år.

Jag jobbade inte med mord då utan med sexbrott.

Om de hade en stor utredning

så tog de in kriminalare från sexbrottsenheten.

Jag är en överlevare av sexuella övergrepp.

När jag blev sexbrottspolis blev det som en sorts terapi.

Jag kunde gripa människor

som våldförde sig på andra.

Det fick mig att vilja fånga mördaren.

Under obduktionerna kunde rättsläkarna bekräfta

att de hittat sperma i två av offren, som de trodde var från mördaren.

Det var vårt första forensiska bevis.

Men DNA-tekniken var inte avancerad nog då

för att få en DNA-profil av mördaren.

Så vi fokuserade på kvinnorna.

Det kunde kanske hjälpa oss att hitta den som hade gjort det här.

Vi identifierade ett par kroppar

genom tandjournaler, rapporter om saknade

och fingeravtryck.

Vi upptäckte att de jobbade som prostituerade.

En av dem hette Marcia Chapman.

Jag sa genast: "Jag har träffat henne."

Hjärtat sjönk i bröstet.

Jag hade utrett ett ärende där hon hade anmält ett överfall.

Hon var en 31-årig trebarnsmamma.

Marcia hade jobbat som prostituerad för att försörja sina barn.

Det var väldigt ledsamt.

De flesta prostituerade jobbade i ett område som vi kallade The Strip.

Och vi fokuserade utredningen dit.

Jag fick i uppdrag att åka till The Strip,

kontakta unga tjejer och fråga om de hade upplysningar

som kunde identifiera mördaren.

The Strip, som vägen kallas, går mellan Seattle och Tacoma

längs Pacific Highway South.

Man kunde köpa prostituerade där.

De flesta som jobbade på gatan var unga.

Från tonåren till strax över 20.

De försökte försörja sig.

Jag pratade med ett antal tjejer när de stod ute på gatan.

Jag sa: "Var försiktig. Om du får höra nåt, säg till oss.

Det finns en kille här som dödar prostituerade."

Och de brukade säga: "Jag skulle känna igen honom."

De trodde inte att det skulle hända dem.

Nånstans mitt ibland oss finns en kallblodig mördare.

Fallet började få en allt större effekt på samhället som helhet.

Det skapade en stämning av rädsla.

King County-polisen, Green River-gruppen.

Det var många som ringde in om personer som de misstänkte.

Det ringde på telefonen.

Jag sa: "Inspektör Reichert. Vem är det jag talar med?

Han sa att han hette Melvyn Foster.

Han rapporterade att en viss Dan Smith kunde vara den misstänkte vi sökte.

Han sa att Dan Smith kände offren,

han kände alla gatuprostituerade

och var känd som en våldsam man.

Så vi tog in Dan Smith på förhör.

Vi hittade inget

som fick oss att tro att han var mördaren.

Men FBI hade upplyst oss om att den misstänkte kunde ringa

och engagera sig i utredningen

för att vilseleda oss så att vi letade efter nån annan.

Så vi bestämde oss för att titta närmare på Melvyn Foster.

Melvyn Foster var taxichaufför.

Han var omkring 45 år.

Han bodde nära delstatshuvudstaden,

nära Olympia i Washington,

som ligger minst 90 minuter söder om Seattle.

Han kom till Seattle för att köra taxi på The Strip,

vilket vi tyckte var lite udda, för man kan köra taxi i Olympia.

Vi upptäckte att han var efterlyst för några trafikförseelser.

Han hade suttit inne för bilstöld.

Det var en varningsflagga.

Vi bestämde oss för att ta in Melvyn Foster på förhör.

Vi visade honom fotografier av offren som vi hade identifierat.

Han sa: "Nej, jag känner inte henne, inte Marcia Chapman", och så vidare.

I slutet av förhöret sa vi: "Förresten är du efterlyst.

Så vi tänker bura in dig."

Vi trodde att det skulle höja stressnivån så att vi kunde få nåt mer ur honom.

Nästa dag frågade vi honom igen om offren.

Plötsligt känner han offren.

Han sa att han hade kört dem i taxin.

Det var en helt ny historia.

Jag tänkte: "Vet du vad? Han kan vara vår misstänkte."

Vi gjorde ett lögndetektortest.

Melvyn Foster fick frågan om han visste vem mördaren var.

Han sa "nej".

Och han fick frågan om han var inblandad i Green River-morden

och han sa "nej".

När utfrågningen var klar…

…hade han kört lögndetektortestet.

Lögndetektortest är inte alltid pålitliga.

Men det var en ny pusselbit

som gjorde det värt besväret att fortsätta att utreda honom.

Så, vi bestämde oss för att skugga honom.

Vi hoppades att han skulle klanta sig och göra nåt komprometterande.

Om han var mördaren, ville vi hålla ett öga på honom.

Vi var på spaningsgruppens kontor

när Melvyn Foster plötsligt dök upp på nyheterna.

I nästan en månad har civilklädda poliser varit utplacerade

med en dygnetruntbevakning av Melvyn Foster, som bor i närheten.

Är du rädd?

Nej, inte rädd.

Rädsla är för de skyldiga.

Foster ville uppmärksamma att polisen följde efter honom

så han ringde själv nyhetsmedierna.

Vad är kärnan i det här? Dödade du kvinnorna?

Nej, men jag önskar det. Att jag visste vem det var.

För…

Jag skulle stoppa honom.

Han älskade uppmärksamheten.

Det var en sak till som FBI-profileraren sa.

En misstänkt person kan bete sig på det viset.

Men varje utredare hade en hög med 20 misstänkta som de granskade.

Cheferna tyckte att det var väldigt dyrt.

Så jag stoppade övervakningen av Melvyn Foster.

Vi lägger honom på is men vi vet var vi har honom.

Han kan göra ett misstag.

Det var det vi hoppades på.

För över ett år sen hittade utredare

de första skeletten i Green River-mordjakten.

I går kväll plockade en äldre man äpplen här,

och hittade benrester utspridda.

Jag tänkte: "Inte en till."

Tre skelett har hittats på hamnegendomen.

Möjliga offer för Green River-mördaren.

Vi utredde så många då.

Green River-gruppen utreder ännu ett mordoffer

som hittades nära 54th Avenue och Star Lake Road.