1944

År 1939 ingår Sovjetunionen och Tyskland en icke-angreppspakt.

En vecka senare börjar andra världskriget.

År 1940 ockuperas Estland av Sovjetunionen.

55 000 ester mobiliseras till röda armén.

År 1941 ockuperas Estland av Tyskland.

72 000 män mobiliseras till tyska armén.

År 1944 står röda armén vid den estniska gränsen igen.

Porten står på vid gavel.

En lastbil står på gården.

De kommenderar upp mor, far och Kadri på flaket

som om ingenting skulle ha hänt.

Den 27 juli, Sinimäed, Grenaderimägi

Vad hände med dem?

De skickades till Sibirien.

Vad kunde du ha gjort?

Trean hör. Saareste här!

20:e Waffen-SS-grenadjärdivisionen

De har erövrat Lastekodumägi.

Trean hör!

Helvete, förbindelsen är bruten!

Tammik, tillbaka! - Karl!

Trean hör.

Uppfattat. Vi klarar det!

Sätt fart!

Karl, är du oskadd? - Ja.

Sätt fart!

Inta ställningarna!

Det är tre år sedan nu.

Tre år och 43 dagar,

och det känns fortfarande som om allt var mitt fel.

Jag försöker minnas deras ansikten,

deras rörelser och röster.

Men minnena börjar suddas ut,

och det gör bara skuldkänslan ännu värre.

Det är mitt kors.

Det måste jag bära ända till slutet.

Stridsvagnar rakt framför oss!

Ladda!

Framför! Bra.

Infanteriet, 800 meter!

Infanteriet, 800 meter!

Är det därför du är här?

Infanterisoldater!

Eld!

Feuer!

Byte.

Hämta ammunition!

Karl!

Här behövs sanitär!

Piir, Panzerfaust!

Raadik, täck mig!

Snabbare!

Jag tillintetgjorde den!

Feuer!

Är du och Talu från samma ort?

Nej. Jag blev hans assistent när jag kom.

Givakt!

Vilka är ni? - SS-grenadjär Käär.

Ligg ner! Stopp.

Lediga.

Kompletteringsmanskap? - Ja.

De lovade oss tio män, vi fick två.

Två som ser ut som en. - Era namn?

Kostja. - Anton.

Karl Tammik.

Är ni släkt, eller? - Bröder.

Jag sa ju att ni liknar varann.

Raadik. Jag kom i våras i förra omgången.

Säinas. Sanitär.

Kamenski. Prickskytt.

Põder. Gruppchef.

Piir. Dagdrivare.

Plutonchefen heter Saareste. Här kommer ni att må som prinsar.

De här stickorna är odugliga vid fronten.

Dem kan ni lämna i en vrå.

Masken kan ni också slänga.

Hit kan du sätta allt möjligt skräp:

kärleksbrev, cigaretter, kondomer.

Sätt er.

Rejäla saker. Idiotsäkra.

Under världskriget höll två bröder så hårt ihop

att samma granat dödade båda två.

Det stinker där ute. - De döda.

Under beskjutningen kunde de inte flyttas.

Det öppnas här.

Jag behöver nån som hjälper mig med kulsprutan.

Det kan jag göra. - Jag med.

Raadik, visa honom britsarna.

Det är en helvetisk tingest.

Kulspruteskyttarna skjuts alltid först.

Då hjälper jag dig. Jag lovade mor att ta hand om min bror.

Jag är lite äldre. - Hur mycket?

En halv timme.

Då ska du hjälpa mig.

Jag vill också hjälpa dig. - En annan gång.

Locket öppnas här.

Du är den enda jag har kvar.

Det är svårt att medge

att jag har dolt en sak för dig.

Jag har inte berättat hela sanningen.

Efter skjutsningen levde jag som i en dröm.

Jag såg bara ett alternativ:

fronten.

Du bad mig stanna.

Vem skriver du till?

Din flickvän? Dina föräldrar?

Vad är det med dig? - Jag kan inte sova.

Pojkarna är första dagen vid fronten, och du pratar smörja.

Jag har en märklig känsla.

Jag känner inte igen mig själv.

Det är som om jag betraktade mig från utsidan.

Jag känner mig skit.

Upp med händerna!

Vapnet var säkrat.

Saareste gav order att väcka männen. De skjuter hos grannen.

Ryssarna har tydligen trängt igenom.

Det vara nära att jag inte...

Du är en lyckans ost.

Här är våra ställningar. Ryssarna tog sig hit.

Våra män kan vara inringade här.

8:e kompaniet går till anfall via Põrguhauamägi.

Vi anfaller härifrån.

Här är ett minfält, men också en passage.

Vi tar oss fram här och inringar ryssarna.

Finns det frågor?

Hur många är de?

Ett par stycken.

Den 28 juli

Den första mintråden är på 10 meters avstånd.

Ta riktning mot trädet.

Vi är ester!

Kryp framåt! Ivanerna är där borta!

Var är er officer? - Han är död.

Vi är danskar från Nordlandsdivisionen.

Vi blev inringade. - Hur många är ni?

Fyra män och två kulsprutor.

Jag är Oberscharführer Saareste. Jag tar över kommandot.

Vi tar tillbaka vår stridsställning.

Ni ger eldunderstöd.

Uppfattat. Har ni ammunition? - Nej.

Vi börjar klockan 4.00.

Javisst. Klockan 4.00.

Tack.

Vad heter du? - Carl.

Jag också.

Men jag är Karl den store.

Då är jag Karl XII.

Carl Madsen från Roskilde

30 kilometer från Köpenhamn.

Karl Tammik från Tammik gård, tre kilometer från Vanamõisa.

Tyskar i skyttegravarna!

Framåt, annars dör vi allihop!

Granater! Snabbt bort härifrån!

Ta skydd! En granat!

Är alla oskadda?

Põder, sprängämne!

15 sekunder!

Säinas, Piir är träffad!

De har stuckit andra vägen!

Skjut inte! Vi ger oss!

Den 18 augusti

Tredje plutonen, givakt!

Goddag, soldater.

Jaha, här tvättar man sig.

Nog kan man kriga här alltid.

Estniska soldater!

Führer har visat stor tillit gentemot vårt folk

och tillåter er att kämpa

på Tannenberglinjens tuffaste avsnitt.

På Estlands generalkommissariat

har vi inte heller rullat tummarna.

Efter flera års vetenskapligt arbete

har vi lyckats bevisa att vi är arier.

Det är nu ett faktum.

Under ledning av Stortyskland väntar oss en lycklig framtid

i den gemensamma europeiska familjen.

Fotografierna.

Heil Hitler! - Det säger jag inte.

Säg det bara.

Heil Hitler.

Jag var säker på att vi får järnkorset eller träkorset.

Men vad gör man med det här?

Torkar sig i röven. - Nej, det är för hårt.

Mjuka upp det.

Låt bli. Jag går och ser om jag kan få cigaretter för dem.

Förbannade skit-Adolf.

Käär, du också. - Nej, min vakttur börjar.

Grenadjärer, nu tar vi!

Vill du ha? Med Adolfs autograf och allt.

Jag har redan en egen führer.

Är du gift?

Ja, det är jag.

Ser man på. Har din führer också mustasch?

Nej. - Men du hade ju en führer.

Utan mustasch. - En führer har ju mustasch!

Nu hör ni Marie Unders dikt Soldatens mor.

Oj. Vad heter hon? - Erika.

Nedre delen saknas. - Lugna dig, Raadik...

Här är nedre delen.

Vi byter. - Dra åt helvete.