Pierwsze 200 wierszy.
Lyssna nu på min röst.
Min röst ska föra dig längre och längre in i Europa.
Varje gång du hör min röst-
med varenda ord och siffra-
- sjunker du till en djupare nivå. Öppen, avslappnad och mottaglig.
Jag kommer nu att räkna från ett till tio.
När jag säger tio är du i Europa.
Jag säger... ett...
Och medan du koncentrerar dig på min röst-
- så börjar du långsamt att slappna av.
Två... dina händer och fingrar känns varmare och tyngre.
Tre... värmen sprider sig genom armarna-
upp till axlarna och nacken.
Fyra... dina fötter och ben känns tyngre.
Fem... värmen sprider sig i hela kroppen.
När jag säger "sex", ska du sjunka längre ner.
Jag säger...
Sex.
Och hela din avslappnade kropp börjar långsamt att sjunka.
Sju... längre, längre och längre ner.
Åtta... för varje andetag sjunker du längre ner.
Nio...
Du svävar.
På siffran "tio", är du i Europa.
Var där på "tio".
Jag säger... tio.
Du lyssnar på regnet som slår mot en stor metalltunna.
Gå närmare.
Det finns ett stängsel och du måste stanna.
Du går över rälsen-
- och du har rest med tåg från Bremerhafen.
Och tidigare med båt från New York.
Du är i Tyskland.
Året är 1945.
Han heter Leopold Kessler.
Jag är din farbror. Du kan ge mig en kram.
Jag fick det här brevet från din pappa.
Han har banne mig bett mig fixa ett jobb åt dig!
- Vet han inte om situationen här? - Min pappa...
Min bror lämnade vårt fosterland i en svår tid.
Jag förlåter honom aldrig. Familjeband är olidliga!
Jag kommer nog bittert att ångra min vänlighet.
Tack vara min ställning kunde jag skaffa dig ett jobb på Zentropa.
Jag bryr mig inte om varför du vill jobba här.
- Farbror jag... - Nein! Jag vill inte ha tack.
Zentropa garanterar inte att uniformen enbart är av nytt tyg.
Din uniform levereras inom 12 timmar.
Kom ihåg att uniformen ska bytas ut två gånger om året.
Den är bolagets egendom men betalas av den anställde.
Ge mig din plånbok.
Är din brorson klar för undersökningen?
Tack, herr Kessler.
Ingen orsak. Din brorson ser sund och frisk ut.
Honorar enligt tariffen.
Din plånbok.
De tyskar du möter vill alla verka trevliga.
Men tro aldrig att det är nåt annat än ett försök att uppnå någonting.
Alla tyskar vill hata dig. Och det har de rätt till, tycker jag.
Vi lever alla på amerikanernas nåd.
De militära myndigheterna har fjättrat Zentropa totalt.
Dina landsmän behandlar européer utan respekt.
Ödmjukhet, Kessler. Glöm aldrig ödmjukheten.
Vill du väcka de sovande?! De där jobbar natt.
- Jag ville bara se... - Det finns inget att se!
Du är i Tyskland precis efter kriget.
Du fryser.
Du täcker över dig själv med de kläder du har i resväskan.
Du ska lära dig att bli sovvagnskonduktör.
När du har vilat är du på väg till ditt nya jobb.
Stig upp.
Stig upp och åk iväg.
Kom, kom!
God afton, fröken Schulze.
- I kväll ska du med tåg nr 317. - Frankfurt-Berlin.
- I morgon tåg nr 212. - Berlin-München.
- Och sen nr 522. - Sen vänder vi tillbaka hit.
Tidtabell, kvittensblock, grön rapportbok-
- biljetter, kvittensblock och den gröna kontrollboken.
Tack.
Inspektören vill att du ska komma till vändskiva 3.
- Jaså? - Jag lovade att inte säga mer.
Men jag tror att det väntar dig en överraskning.
Kom.
Ett ögonblick.
Den unge herr Kessler har inte betalat sin kaution.
Jag vet vad arbetslösheten beror på. Folk har inte råd att jobba här.
Endast för järnvägspersonal.
Här borta, Kessler!
Jag ska avslöja för dig att vagn nr 2306 åter är i funktion.
- Verkligen, herr inspektör? - Ja, för tusan.
Din brorson börjar bra. Vill du ta hand om handtaget?
Spår 8, Kessler.
Du får äran att tjänstgöra i den första 1:a klass-sovvagnen-
i det återetablerade Zentropa.
Vi har jobbat i 24-timmars skift för att färdigställa vagnen.
Jag har förstått att du önskar bli sovvagnskonduktör.
Ett bra val! Det är en symbolisk gest-
- att ledningen har gett särskilt tillstånd åt en utlänning.
Vi ägnar oss åt något så viktigt-
som det mänskliga framsteget.
Jag började med sovvagnar. Tro mig, det var min lyckligaste tid.
Jobbet som lokförare är spännande-
- men endast sovvagnskonduktören har direktkontakt med resenären.
En härlig uppgift. Han kan säga:
"Lämna över ansvaret för resan till mig. Sov tryggt."
- Inte sant, herr Kessler? - Sant, herr inspektör.
Man kan kalla det en mytologisk uppgift. Du följer med din farbror.
Räkna med examen om tre månader, varefter du kan avancera.
Men allt det kan du läsa i reglementet.
Där kommer den.
Kom in.
Herr sovvagnskonduktör, spåret till Berlin är vår bästa sträcka.
När jag var i Amerika, hade jag turen att träffa mrs. George Pullman.
Hon gav mig denna karamellask. Mr Pullman brukade ha den i fickan.
Ta två. Och krossa dem.
Som man brukar göra i ditt hemland.
Tåget till Berlin över Bebra, Erfurt och Halle avgår snart från spår 6.
Första klass!
Endast första klass.
Pengar... ge oss lite pengar!
Har du ingen anständighet?
Gardinen måste dras för.
Nu är här lugnt en stund.
Jag drar mig tillbaka. Var snäll att hålla koll på allting.
Jag anförtror dig huvudnyckeln. Jag är ute i köket.
Och kom ihåg att ledningens privata kupé är upptagen.
Kom in.
Du får gärna bädda sängen.
Ursäkta om jag stör, farbror. Jag behöver lite hjälp.
Farbror?
Farbror?
- Ursäkta. Det är min första tur. - Din tyska är inte alls så dålig.
Var snäll och fortsätt.
Jag har förhört mig om dig.
Jag heter Katharina Hartmann.
Min familj äger Zentropa.
Du har valt en ovanlig tidpunkt.
En amerikan i civilt arbete är en sällsam syn nu för tiden.
- Vad gör du här egentligen? - Jag är sovvagnskonduktör.
Varför vill en ung amerikan leka turist i dessa trista omgivningar?
Du var vapenvägrare.
- Jag var tvungen att åka hit. - Varför?
Arbetet är mitt lilla bidrag till en bättre värld.
Det är på tiden att någon visar detta land lite godhet.
- Herr Kessler är en sann idealist. - Skrattar du åt mig?
Nej, jag ler. Det du säger, tycks härröra från ett avlägset ställe.
Vad är det?
Partisaner. Troligtvis avrättade av dina landsmän.
Jag trodde att kriget var slut.
Somliga vill hellre utkämpa ett förlorat slag.
- Var det allt? - Nej... snälla... stanna.
Sätt dig här.
Vi närmar oss en tunnel. Jag har åkt tåg hela mitt liv-
men jag är så rädd för tunnlar.
Kan du stanna tills vi är igenom? En gång släcktes ljuset.
Hjälp oss lite.
Jag måste ha somnat.
Det är väldigt genant. Normalt har jag svårt att somna.
Men ljudet från hjulen gör mig dåsig och då slumrar jag till lite.
När jag sen vaknar så är jag iskall.
Det är skrämmande.
Och känslan av att inte veta åt vilket håll tåget åker.
Jag vet inte om vi åker framåt eller bakåt.
Det jag trodde var framåt, är plötsligt bakåt.
Förstår du vad jag menar? Det är väldigt skrämmande.
Käre farbror, jag tror bara att det är ett spårbyte.
De förlorade känslan av tid och under tiden vände tåget.
- Lätt att förklara. - Unge Kessler, du är en fähund!
Du har rest genom den tyska natten.
Du har träffat den tyska flickan.
På gatan ovanför är det ljusan dag.
Men medan du fortsätter arbetet i vagn 2306-
så återstår det inget att se.
Sjunk längre ner.
När jag säger "tre", får du ett viktigt besked.
Ett, två, tre.
Vakna! Leo, du måste skynda dig.
Denna inbjudan...
...kom med ett sändebud.
Du är bjuden på middag kl. 19 hos familjen Hartmann.
Du är försenad. Jag följer dig dit.
Det är en stor ära. Jag kräver att du uppför dig korrekt.
Hartmann-familjen grundade Zentropa 1912.
Min brorson Leopold Kessler är bjuden på middag kl. 19.
Förseningen beror helt och hållet på honom.
- Jag väntar i köket. - Man har redan gått till bords.
...du ger dem mat i rätt ögonblick.
Du öppnar din hand och fyller allt med välsignelse. Amen.
- Vår gäst har kommit. - Förlåt att jag är sen.
Man ska aldrig ursäkta sig. Det är livet för kort för.
Kat har berättat att du har blivit anställd i vårt bolag.
Det är jag glad för.
Han vill ha ett internationellt Zentropa.
- Nuförtiden gillar ingen tyskarna. - Struntprat, Larry. Låt oss äta.
- Min syster är lite förtjust i dig. - Larry!
Sluta ni två!
Det är modigt av dig att åka till Tyskland vid denna tidpunkt.
Det är en stor tragedi som har drabbat denna del av världen.
Är du katolik, mr. Kessler?
Vad är det för fråga till vår gäst?
No comments yet. Be the first to leave one.