Legacies

- Stå stilla! - Det är inte mig du ska oroa dig för.

Sov nu.

Tack. Jaha, var är den?

Ge mig ett ögonblick så ska jag leta.

Jag kan fortfarande inte fatta att du kände Leonardo da Vinci.

- Bibliskt. - Jag älskade honom djupt.

När vi träffades var han ingen legend utan en svältande konstnär.

Som du inspirerade till stordåd. Det suger att han fick all ära.

Sån är historien.

Många som formar den får aldrig sitt erkännande.

Här har vi ett typexempel.

Det var den här vi kom hit för.

Halt! Två inkräktare i da Vinci-utställningen.

Landon! Sånt våld är inte nödvändigt.

Ironiskt att du säger det.

Hur vet du att den där kan besegra Malivore?

För att jag har gjort den.

Fortfarande lika stilig.

Erkänn nu.

Ni har saknat mig.

Det är inte värt ett svar. Däremot en motfråga:

- Hur kan du vara här? - Lång historia kort:

Nån högg av mig huvudet och jag vaknade upp i mörkret.

Jag led existensens kval, bla, bla, bla.

Sen förde en Triadhäxa mig tillbaka till nuet -

- där ni bevisligen inte har lyckats döda Malivore.

Vi har låst in honom i en fängelsevärld.

Inget fängelse kan hålla min pappa instängd, som ni vet.

Skickar han monster än?

- Ett par. - Jo! Sluta ge honom information.

Det gäller dig också.

Han har nåt i görningen. Men som tur är så har jag en plan.

- Vad för plan? - Inte intresserad! Ad somnum.

- Lizzie... - Låt bli.

Har du glömt att Clarke utgav sig för att vara Vardemus -

- gjorde Josie elak och försökte kapa din kropp?

Plus miljoner andra tvivelaktigheter. Vi ska inte lita på honom.

- Vad är då din plan? - Vi låter de vuxna ta hand om honom.

Har vi ert tillstånd?

Jag vet inte.

Cleo var tydlig när hon gav sig av: Hon vill inte bli hittad.

MG också. Ni hämtade hem honom och nu är vi sams igen.

Och i öppenhetens anda behöver jag få saker sagda -

- som jag inte hann säga innan Cleo stack.

Och i samma anda...

...hoppades vi få er hjälp att hitta henne -

- så att vi inte skulle låta en häxa hjälpa oss bakom ryggen på er.

Jag uppskattar att ni kom hit. Faktum är...

I går kväll bröt sig två tjuvar in på museet i Alexandria -

- och stal en skulptur som Italien lånat ut.

En vakt som försökte övermanna dem somnade utan vidare.

En annan blev grovt misshandlad, men först hann han få sig en titt...

...på sina förövare.

Varför skulle Cleo råna ett museum?

- Och varför tillsammans med Landon? - Skulpturen är Leonardo da Vincis.

Den har förmodligen att göra med Cleos förflutna.

Hon lär inte ha nån framtid om hon fortsätter på brottets bana.

Har vi tillstånd till vårt första officiella superhjälteuppdrag?

Sopa igen spåren och ta reda på vad de har i görningen.

- Diskret. - Diskreta dynamiska duon löser det.

Är du redo för det här, gamle vän?

- Ja, mot Batmobilen. - Tack.

Mitt blodsocker rasar och min urinblåsa sprängs.

Jag går och köper lite snacks. Vill nån följa med?

Ja, när tanken är full.

Kan du köpa en Razzleberry Slush till mig?

Bara för att genetiken har bestämt att jag älskar dig.

Hope?

Att se Clarke måste vara traumatiserande efter allt som hände.

Jag börjar tro att "traumatiserad" är mitt nya standardläge.

Skulle inte det förändras om vi gjorde slut på Malivore?

Jo, men om du tror att Clarke ska hjälpa oss...

Vårt enda andra val är att jag blir fullt utvecklad tribrid.

Tänk om det här är det enda sättet?

Vi reder ut det på skolan.

Som Clarkes lögner nästan förgjorde tillsammans med mig.

Och även om alla förtjänar en andra chans -

- så kan jag inte förmå mig att lita på Clarke.

Det borde inte du heller göra.

Du har rätt. Vi måste hitta ett annat sätt.

Dina handlingar kunde ha äventyrat hela mitt uppdrag.

Ska du läxa upp mig om våld nu?

Jag fick ju stoppa dig från att mörda Hope!

- Det här är vårt gemensamma uppdrag! - Ja, men i går kväll insåg jag...

...att du inte är den Landon jag såg i Hopes hjärta.

Du menar den du skapade -

- så Hope skulle tro att du hade räddat mig från fängelsevärlden?

Jag har flytt från Malivore i århundraden.

Allt jag har gjort har varit för att slippa det.

Därför gick jag med på att bli partner.

Jag trodde ju att du om nån skulle förstå.

Underbart. Jag har tappat nyckeln. Säg att du har din.

Jag vill bli av med Malivore lika gärna som du.

Men om det här ska fungera måste du lita på mig.

Du har 30 sekunder på dig att övertyga mig. 28 nu.

Om Malivore skickar monster så finns det en portal.

Jag kan leda dig till den.

- Fem sekunder. Hur? - Portalerna är Malivore-lera.

Jag är gjord av samma material.

En lokaliseringsformel och vi kan båda äntligen bli fria.

Satans skit!

Är inte ni två lite unga för att vara kriminalare?

Det här är vårt första fall, så hjälp oss bara att lösa det.

Var det här förövarna som ni stötte på?

Ja. Hon stal skulpturen och han...

Han spöade skiten ur mig. Jag glömmer aldrig deras ansikten.

Det kommer ni visst att göra, sir.

Ni minns varken deras ansikten eller vad de stal. Gå iväg.

Jaha, har du tänkt nåt på saken?

Ja, jag har ett par hjältenamn uppskrivna här:

Fire och Ice. Tooth och Nail.

Hustle och Flow - jag är Flow.

Coolt, men jag hatar allihop.

Jag menade om du har tänkt mer -

- på vad du ska säga till Cleo när vi hittar henne.

Jaså, det...

Jag vet inte, jag ska nog bara lägga korten på bordet.

Berätta vad jag känner, som du sa.

Nu måste vi ta reda på var Cleo och Landon gömmer sig -

- och varför du sitter på huk och sniffar på saker.

Pang. Bump och Grind - vi äger.

Varför stannar vi här?

För att slippa vittnen.

Lugn, jag bara skojar.

Som regel vill jag utöva magi utan snokande ögon i närheten.

På tal om det... Borde vi inte -

- köra lite längre från tvillingarna innan vi gör nåt?

Du sinkar. Vad är det du undanhåller?

Jag...

Okej, vi gör på ditt sätt.

Imitantor Pupulis.

- Inte den formeln igen...! - När ska du nånsin lära dig?

Jag lovar att jag har förändrats.

- Jag är inte monstret du tror. - Vi får väl se.

- Det där är inte Malivore-lera. - Jag sa ju att jag har förändrats.

Återvänd dit du kom från.

- Gjorde du den av Malivore-sörja? - Ja, det är rätt formbart.

Lika konstnärsvänligt som lera.

Om formeln fungerar och vi hittar portalen, vad gör vi då?

- Vi förseglar den, förstås. - Hur? Då behöver vi Hopes blod.

Jag tog lite från skolan när vi körde tester på golemen.

Det stänger in Malivore tills vi vet hur vi ska omintetgöra honom.

Och som musa är jag trygg i vetskapen att inspirationen kommer att komma.

Leran rör sig inte. Formeln har misslyckats.

Allt var förgäves.

Ingen på skolan svarar i telefon.

- Ska vi bara gå hem, då? - Jag är mer orolig för Hope.

Clarke har övertalat henne till nåt dåligt.

Hope har gjort sitt val, och det blev inte oss.

Då är frågan varför.

Det har säkert nåt att göra med Malivores andra son.

- Som vanligt. - Landon gör Hope lycklig.

Även om deras senaste uppbrott tog henne hårt.

Därför måste vi smida medan järnet är varmt.

Smida vad, mer exakt?

Hope är tekniskt sett singel och redo för mingel.

Så nu har vi chansen att bryta cirkeln.

Och som hennes två bästa vänner i världen -

- är det vår heliga plikt att hjälpa henne hitta nån ny.

Innan hon rör upp himmel och jord för att försöka få tillbaka Landon.

Menar du att det är vår heliga plikt att ge Hope en tröstkille?

- Vem då? - Vi har inte råd att vara kräsna.

Det räcker med att han inte upplöses i en pöl av sörja när de har sex.

Jag är mer bekymrad över Hopes liv än hennes kärleksliv.

Clarke är en mästermanipulatör och mördare.

Och skulle en lämplig kandidat bara falla ner från himlen?

Tvillingarna Saltzman. Behöver ni skjuts?

Målet identifierat.

Om du försöker få mig att må bättre kommer du att misslyckas, som jag.

Vi är fortfarande partner, så jag måste försöka.

Jag vet hur det är att känna sig instängd.

Vad man än försöker göra så kan man inte ta sig ut.

I fängelsevärlden såg jag mig alltid över axeln.

Jag var ständigt förföljd av monster, visste inte hur jag skulle komma ut.

Och om eller när Malivore skulle sluka mig på nytt.

Jag kände likadant när jag flydde till Italien.

Där hittade jag kärleken -

- och svor att jag aldrig skulle bli hans fånge igen.

Det kommer du inte att bli.

- Hur kan du vara så säker på det? - Det kan jag inte vara.

Men jag lovar att den som vill åt dig måste ta sig förbi mig först.

I så fall hade du rätt.

- Mår du bättre? - Ja.

Men framför allt förstår jag att jag måste lita på dig.

För jag fick just en ny idé.

Skojar du med mig?

Är du människa nu?

Tack för att du ser allvaret. Det är ett stort ögonblick för mig.

Och ett kort sånt om du inte förklarar dig.

Jag ska, men kan du bryta formeln? Jag kan inte koncentrera mig.

Tack.

För flera årtionden sen när jag jobbade åt Triad -

- försökte jag hitta en väg ut ur tortyren pappa utsätter mig för.

Men jag lyckades inte.

Tills jag fick nys om en artefakt som kunde bevilja min önskan.

Leonardo da Vincis skulptur med en musa i sig.

Lyckades du öppna den? Hur i helvete då?

Ännu en börda jag som tribrid är unikt lämpad att bära.

En musa, säger du?

Det var väl därför jag inspirerades att låta en häxa ge mig liv igen.