Barbie & Teresa: Recipe for Friendship

De'e en ny dag, en ny start

Var inte rädd, var glad för allt du har Om du vill kan du snart

Sikta mot stjärnorna, då får du svar

Ja, skaka, blanda och kör Hjärtat det är med, när du rör

Och smula ner en nypa fin passion så smakar det ren attraktion

Ja, tro på dig själv Djupt där inne hittar du mod

Bara hjärtat får va' med Hjärtat är med

Själen blir så ren och klar

När ditt hjärta får va' med

Glädjen är så ostoppbar

Känner du dig låg kan tu corazón visa vart du ska gå

Ja, nu får världen se

Ditt liv kommer att bli succé

Bara hjärtat får va' med

Stopp stopp, okej. Vänta, vad la du i nu, abuela?

Bara lite salt.

Här.

Smaka.

Men, du lovade att jag skulle få väga allt innan du la i det.

Man behöver inte väga. Smaka bara, mija . För då känner man.

Laga mat med hjärtat.

Ja, men...

Finns det nån som kan knäcka den kemiska

formeln för en perfekt tamale är det Teresa.

Och om abuelas tamales ska bli

signaturrätten för kusin Marisols nya restaurant i New York-

måste jag kunna återskapa dem exakt.

Jag har inget emot att ägna lovet åt att

laga god mat, men din mormor kan väl skicka receptet?

Abuela Carmen har inget recept på tamales.

Jag har lagat tamales sen jag var liten flicka, tillsammans med mi abuela .

Jag behöver inte ens tänka längre. Jag bara gör det.

Jaha, hur smakar det nu?

Perfekt. Och nu har jag skrivit ner det hemliga receptet här.

Det är ingen hemlighet.

Först gör man masa. Lägg på fyllningen och en oliv i mitten.

Vik ihop och ånga den med kärlek.

Jag gör det en gång så att du kan ta bilder. Sen får ni försöka själva.

Först tar man majsskalet, breda sidan uppåt, smala nedåt.

Hjärtat, hjärtat, hjärtat

Hjärtat, hjärtat, hjärtat

Ta din chans! Du ska se

Det finns så många orsaker till att få le Leva din dröm

Din inre röst är din guide och du kan göra vad som helst

Hjärtat ska va' med, ja hela du Din familj är den skatten

Lockar fram alla skratten

Sjunger och dansar hela natten Går med dig i eld, genom vatten

Och äter grytan till sista slatten Ja, tro på dig själv, hitta din väg

När ditt hjärta får va' med

Själen blir så ren och klar när ditt hjärta får va' med

Glädjen är så ostoppbar

Känner du dig låg kan tu corazón visa vart du ska gå

Ja, nu får världen se

Ditt liv kommer att bli succé

Bara hjärtat får va' med Kom igen, hjärtat är med

Vilken underbar tallrik.

Abuela tog med den när hon kom till Amerika från Zacatecas.

Jag virade in den i det här förklädet.

Det var inte mycket jag kunde ta med mig, men förklädet och fatet-

tillhörde mi mamá, och hennes mamá innan dess.

Min mormor ansåg att det bästa med att

laga mat var att dela den med vänner och familj.

Jag hedrade minnet genom att ta med sakerna hon tyckte om till mitt nya hem.

- Det har du aldrig berättat. - Det kom aldrig på tal.

Det var så kul att hälsa på Teresa på

julen när jag var liten. Jag åt så många tamales.

Ja, jag trodde att tamales var julmat.

Men din kusin ska ha dem på menyn året runt?

Det är tradition, men man kan äta dem när som.

Vi lagar dem på julen just för att man

behöver toda la familia i köket till hjälp.

Nu ska vi se hur det här blev. Buen provecho.

Min kusin Marisol! - Hola, prima!

- Har du receptet? - Tror det.

Men jag kunde inte få några exakta mängder.

Jag önskar att du vore här, abuela. Jag

skulle gärna komma till er, men jag hinner inte.

Min mamma är pilot och flyger hela tiden. Du kan säkert följa med.

- Väldigt snällt, Barbie, pero nej tack du. - Abuela gillar inte flygplan.

Det är för mycket folk och oväsen-

och maten, usch, förskräcklig.

No, om jag var menad att flyga skulle jag ha fötts med vingar.

Du kanske skulle hinna köra, abuela.

Tyvärr har öppningsdagen fått skjutas upp en aning.

- Å nej! ¿Qué pasó? Vad hände? - Jag halkade i trappan.

Den är bara stukad, men nu vet jag inte hur jag ska hinna med allt.

Mija, du borde sitta ner.

Ja, lättare sagt än gjort.

Jag är inte riktigt färdig med

inredningen. Jag kan inte hitta den rätta känslan.

Hur vill du ha det?

Det måste vara tjusigt. Men folk ska inte känna sig avskräckta, fattar ni?

Så det ska vara elegant men varmt. Inbjudande.

Ja, precis. Varför kan ingen designer här i stan fixa det?

Jag vill inte lägga mig i, men kan inte vi följa med till New York?

Vi kan hjälpa Mari och jag skulle kunna smaka av maten.

Jag sms:ar mamma nu. Om ni inte har andra påskplaner.

En New York-resa och få designa en ny restaurang? Nyp mig i armen!

Jag hjälper gärna till, om det är okej för Marisol med en västkustinvasion.

Jag tar all hjälp jag kan få. Alla vänner till min favoritkusin är välkomna.

Jag fick svar. Mamma ska flyga till New

York i kväll och vi får plats. Inga problem.

Pappa kommer också. Vi kan bo hemma hos oss. Och jag kan vara er New York-guide.

- Underbart! - Klappat och klart.

Hasta mañana, Mari.

Hasta mañana, Teresita. Och tack så mycket.

Claro. Det är det vi är till för.

Jag skulle ändå vilja ha dig där, abuela.

- Jag kan inte receptet lika bra som du. - Pues, dumheter.

Rätten kommer från ditt hjärta. Lyssna, så förstår du.

Jag sticker hem och frågar mina föräldrar.

Och vi måste börja packa.

Ja!

Jag fattar inte hur du kan packa så lite.

Tänk om du skulle vilja delta i en cykeltävling och så har du ingen hjälm.

Har du packat cykelhjälm?

Ja. Skallfrakturer är vanligare än man tror.

Jovisst. Men min mamma är pilot.

Jag har rest runt världen med bara handbagage sen jag var liten.

Dessutom bor vi i mitt gamla hus. Dyker nåt upp har jag grejer där.

- Hej, Em. Hur är läget? - Hur går det med turnén?

- Kommer ni till Malibu? - Säg ja.

- Vi har inte setts på evigheter. - Jag tänkte försöka lösa det.

Jag har varit på Handler för att bevisa

att jag kan bli seriös skådis och inte bara popstjärna.

Så nu jobbar jag med en regissör för att

skriva och spela huvudrollen i en ny musikal.

Emmie, det är ju fantastiskt.

Vi har ett showcase om ett tag,

en förhandstitt för investerare och influencers.

Det är nervöst, och jag hoppades på att se några vänner i publiken, om ni har tid?

Vi flyger till New York ikväll. Vi kommer.

Är det sant? Repetitionerna börjar i

morgon. Det vore fantastiskt att ha er där.

Självklart! Men vi har lovat att hjälpa Teresa med hennes kusins restaurang-

- så vi har inte hur mycket tid som helst. - Men vi kommer och ser ditt showcase.

Om du vill att jag kollar på nåt rep, så ring.

Menar du det?

Vad har man vänner till? Jag skickar flightinfo strax.

Tack, snälla ni. Då ses vi snart.

- Hej då. - Vi ses.

Otroligt att Emmie har skrivit en Broadwaymusikal.

- Helt galet! - Ja, verkligen.

Men hinner vi verkligen hjälpa både henne och Teresa?

Självklart. Simultankapacitet är min grej. Riktiga vänner ställer alltid upp.

Du och jag har gått genom allt

Men alltid klarat oss i vått och torrt och varmt och kallt

Och varje gång jag känt mig låg så lyfter du mig upp på toppen av varje våg

Jag räknar alla de gångerna som du har funnits där

Och du ska komma ihåg att du är välkommen här

Jag vet att du är en vän som är så helt suverän

Och stöter vi på problem så löser vi dem igen

När de'e svårt att se Solen har gått ner

Så är det ljust hos dig

Vart vi än har gått och genom vått och torrt

Så fanns du där för mig

För vi har klarat allt Ja, genom sött och salt

För du och jag vi trivs bra i varandras sällskap

Ja, du har min support, trots att du är långt bort

För inget kan ta kål på våran vänskap

Vi har väl bråkat då och då

Men om nåt är fel på riktigt är vi alltid två

Och ännu har inget stoppat oss

Vår vänskap är så stadig Ja, en koloss

Vid stormar som vi har mött och alla berg vi besteg

Så har vi stöttat varann och tagit det steg för steg

Jag vet att du är en vän som är så helt suverän

Och stöter vi på problem så löser vi dem igen

När de'e svårt att se, solen har gått ner så är det ljust hos dig

Vart vi än har gått och genom vått och torrt

Så fanns du där med mig

För vi har klarat allt Ja, genom sött och salt

För du och jag vi trivs bra i varandras sällskap

Ja, du har min support, trots att du är långt bort

För inget kan ta kål på våran vänskap

För inget avstånd kan ju knäcka våran vänskap

- Okej, jag är övertygad. Vi löser det. - Just det. Precis som vi alltid gör.

- Är alla klara att åka? - Absolut.

New York, här kommer vi!

- Vi är på väg hem! - Marisol, vi är på väg.

Vad jag har saknat det här. Det är så skönt att vara i New York igen.

Inte för att vara taskig mot Kalifornien.

Som representant för Kalifornien - det är okej.

Okej, letar upp Comida del Corazón...

Marisols restaurang ligger bara nån kilometer härifrån.

- Ska vi ta tunnelbanan? - Det kan vi.

Men som er New York-guide röstar jag emot underjorden när det är så fint väder.

- Ska vi inte cykla i stället? - Tur att nån packade cykelhjälmar.

- Jag sa ju att de skulle vara bra att ha. - Okej, okej. Du hade rätt.

Vi har bara varit här i en timme men är redan den dynamiska duon.

Precis som förr i tiden.

Härligt att se dig, Teresita. Välkommen till min restaurang.

- Tack! Det är så kul att vara här. - Vad kan vi hjälpa till med?

Det finns massor att göra. Jag har kämpat för att få menyn klar.

Aguachile, enchilada, sopapillas...

Och nu, med min fot, har jag inte hunnit ta tag i matsalen än.

Jag skissade på några idéer på planet-

men har du några idéer eller

designinspiration jag kan använda som utgångspunkt?

Jag vill ha nåt sofistikerat och varmt, men jag vet inte hur nåt sånt ser ut.