Phantom Thread

Reynolds har besannat mina drömmar.

Och jag gav honom det han åtrår mest i gengäld.

Och vad är det?

Hela mig.

Han är en mycket krävande man, eller hur?

Det måste vara en utmaning att vara ihop med honom.

Ja.

Han kanske är den mest krävande mannen.

-God morgon. -God morgon.

God morgon.

God morgon, damer.

God morgon.

God morgon, damer.

God morgon, Biddy.

God morgon, mr Woodcock.

God morgon, Nana.

God morgon, mr Woodcock.

-Pippa. -God morgon, sir.

Pröva de här.

Reynolds.

De är delikata.

Kom ihåg vad jag sa, Johanna...

...inga fler stabbiga saker?

Jag visste inte det.

Du kan ha talat om det för nån annan.

God morgon.

God morgon, min gamla si och så.

Vart tar ni vägen, Reynolds?

Det finns inget jag kan säga för att få er uppmärksamhet.

Eller?

Jag kan inte börja min dag med en konfrontation, jag ber.

Jag levererar klänningen idag.

Och jag kan inte ta upp tid med en konfrontation.

Jag har helt enkelt inte tid för konfrontationer.

God morgon, grevinnan.

God morgon, Cyril.

God morgon, Peter.

Vem är den här vackra främlingen?

Jag måste träffa dig oftare, Henrietta.

Jag är väldigt upprymd.

Det är jag också. Kom in.

Utsökt.

Ja?

Gå runt med den.

-Ett underbart arbete. Tack så mycket. -Tack.

Den är vacker, Reynolds.

Värd allt vi tvingats gå igenom.

Det känns som den ger mig mod.

God afton, Stephen. Är hon här?

Ja, sir.

Hur vill du göra med Johanna?

Jag menar, hon är underbar, men det är dags nu.

Hon börjar bli fet medan hon väntar på att du ska bli kär i henne igen.

Jag ger henne oktoberklänningen.

Är det okej?

Jag har en svävande känsla...

...baserad på...

...inget jag kan sätta fingret på.

Bara fjärilar i magen.

Jag har haft starka minnesbilder av mamma på sistone.

Hon har kommit till mig i mina drömmar.

Jag har känt hennes doft.

Jag har haft en stark känsla av att...

...hon är nära oss.

Försöker nå oss.

Jag hoppas innerligt att hon kunde se klänningen i kväll. Gör inte du det?

Jo.

Det är trösterikt att tänka att de döda vakar över de levande.

Jag tycker inte alls att det känns kusligt.

Varför åker du inte ut på landet i kväll?

Jag kommer efter i morgon.

Bra idé.

Jag gillar den idén väldigt mycket.

Min gamla si och så.

Mr Hansford?

-Mr Hansford? God morgon. -God morgon.

Full tank, tack.

-Kolla oljan och däcken. -Så gärna. Tack.

-Det är frost nu på morgonen. -Det är kallt, va? Väldigt kallt.

-Ursäkta. Kan vi få mer rostat bröd? -Ja.

-Varsågod. -Tack.

-God morgon. -God morgon.

Vad vill ni beställa?

En Welsh rarebit...

...med ett pocherat ägg på toppen, tack.

Inte för löst.

Och bacon...

...scones...

...smör, grädde...

...marmelad...

...inte jordgubb.

Inte.

Hallon?

Vad mer?

Kaffe eller te?

Har ni lapsang?

Jag tar en kanna lapsang, tack.

Bra val.

Och några korvar.

Och några korvar.

Visa mig.

Minns du allt?

Ja.

Jag behåller den här.

Och nu?

Vill du äta middag med mig?

Ja.

Till den hungrige pojken...

...mitt namn är Alma.

-Är jag sen? -Nej.

Vad tycker du?

Jag gillar såsen.

Kräm.

Den är riktigt bra.

Tillåter du, Alma?

Jag vill se den jag pratar med.

Här.

Så där. Det är bättre.

Har din mor bruna ögon?

Gröna.

Är du väldigt lik henne?

Jag vet inte, jag tror det.

Har du ett fotografi?

Ja.

Låter du mig titta på det?

Inte här, hemma.

Bär det med dig.

Bär henne alltid med dig.

Var är ditt?

Din mor.

Hon finns här i fodret.

Vad menar du?

Man kan sy in nästan vadsomhelst i fodret på en rock.

Hemligheter...

Mynt...

...ord, små meddelanden.

När jag var liten började jag gömma saker...

...i linningen i kläderna...

...saker som bara jag visste fanns där.

Så över mitt bröst har jag en lock av min mors hår...

...så hon alltid finns nära mig.

Hon var en mycket remarkabel kvinna. Hon lärde mig mitt yrke.

Så jag försöker att aldrig vara utan henne.

Du måste älska henne väldigt mycket.

Hallå.

Det här är Alma. Säg hej till Alma.

Hej.

Det här är Alma. Kom och säg hej till Alma.

-Kom. -Hej.

Ska vi visa henne huset, grabbar?

Jag gjorde den här klänningen åt henne när jag var 16 år.

Den är vacker.

Den var till när hon gifte sig med sin andre make.

Min far hade dött många år tidigare.

Vår barnsköterska, den onda miss Blackwood...

...Black Death brukade vi kalla henne.

Hon var vidskeplig och vägrade hjälpa mig att sy klänningen...

...för hon trodde att det skulle ge henne otur...

...så hon aldrig fick stå brud.

Inte för att nån ville ha henne.

Hon såg lastgammal ut, jag vet inte hur gammal hon egentligen var...

...och monstruöst ful.

Så...

...jag jobbade ensam i månader...

...hopkrupen...

...och sydde och svettades och sydde.

Och Black Death gifte sig aldrig ändå. Tänk all hjälp hon kunde gett mig.

Det var min syster, Cyril, som kom till min hjälp till slut.

Det finns otaliga vidskepligheter om att sy en bröllopsklänning.

Unga flickor rädda att de aldrig får gifta sig om de rör vid en.

Eller modeller rädda att bara få gifta sig med skalliga män om de bär en.

Och var är klänningen nu?

Jag har ingen aning om vad som hände med den.

Ingen aning.

Den har säkert blivit aska numera.

Fallit i bitar.

Och din syster?

Vad?

Gifte hon sig nånsin?

Nej.

Kom, vi tänder en eld.

Om du vill leka arga leken med mig kommer du att förlora.

Du är en mycket stilig man.

Du måste vara omgiven av många vackra kvinnor.

Ja.

Så, varför är du inte gift?

Jag gör klänningar.

Kan du inte vara gift när du gör klänningar?

Jag är säker på att jag inte var ämnad att gifta mig.

Jag är en inbiten ungkarl.

Jag är obotlig.

Äktenskap skulle göra mig svekfull och det vill jag inte nånsin.

Du verkar så säker på saker.

Det är jag säker på.

Jag tror att du bara låtsas vara stark.

Nej, jag är stark.

För vem?

Inte för mig, hoppas jag.

Jag tror att det är förväntningarna och antaganden hos andra...

...som orsakar vånda.