A Woman in Berlin (The Downfall of Berlin / Anonyma - Eine Frau in Berlin)

EN KVINNA I BERLIN

Vem hade kunnat tro det?

Det var den 26 april 1945 som det hände.

Ryska armén omringade Berlin och närmade sig riksdagshuset.

Den dagen kunde man bakom molnen se solen.

Doften av syren från övergivna trädgårdar trängde genom röken.

Hur ska jag börja?

Hur ska jag finna rätt ord?

Som journalist hade jag rest i tolv länder.

Jag hade bott i Moskva, Paris och London. Paris och London var bra.

Men jag åkte tillbaka frivilligt. Jag ville vara med.

Mitt namn spelar ingen roll.

Jag är en av många som trodde på vårt land.

Bara de svaga tvivlade.

Warszawa, Bryssel, Paris. Vi segrar och segrar

Ryssarna saknar ledarskap. Innan de har återställt ordningen-

knackar vi på porten till Moskva.

"Förlåt att jag tränger mig på, men det är ju krig."

Gerd hatade bangårdar. När han gick ekade hans stövlar i huset.

Vi var övertygade om att ha rätt. Vi andades samma luft-

och vi var mitt i det.

Han hjälpte mig med rocken. -Ryssarna blir överraskade.

Vi var på Sorbonne, och pladdrade på franska.

Han trodde att jag var en av de stora blonda svenskorna.

Sen tog jag ett litet steg för att gå i takt med honom-

och sen stannade han till och sa:

"Une fille du führer." Då var den bekantskapen över. Så synd.

Ett ögonblick. Stäng av musiken, tack.

Låt oss för ett ögonblick tänka på våra män-

som just nu är utspridda över Europa.

Så kan de också bli en del av vår kväll.

Försvinn!

Spring! Spring! Bort!

Bort!

Kom här!

Snabbare!

Vänta på mig! -Försiktigt. Ner med huvudet.

Det är där. -Vänta på mig!

Inga uniformer och vapen, för då skjuter de oss.

Felix, var är du?

Felix?

Var är han?

Det kommer inga order mer. Ingenting.

Ingen bryr sig om oss.

Lenchen, var är du?

I Wedding skickar de redan ut barn mot dem.

Ryss-svin.

Det var bokhandlarna. Ibland talade de franska.

Det är apotekaränkan. Hennes man hade botat Hindenburgs huvudvärk.

Det är över nu.

Nu kliver man över de döda för att få tag på en burk marmelad.

Det är den stillsamma fru Binder. Musiker.

Hennes man är saknad.

Kan inte någon hjälpa till? Hon får inte luft.

Se på mig.

Jag ska skriva ner allt. Berätta.

Och, Gerd, du ska läsa det.

Får jag bjuda er på något?

Gärna.

Hon är från Schlesien. Hon klarar inte mer.

Fort.

In under, fort.

Mamma? -Var inte rädd, jag är här.

Halt!

Lystring, lystring. Alla boende i detta område-

måste genast lämna in sina vapen.

Detta är den sista varningen. Lystring, lystring.

Detta är den sista varningen.

Framåt! Där!

Följ mig!

Upp! -Se upp!

Misha är skjuten!

Låt honom ligga! -Se upp!

Du har.

Du har.

Han, hon, den, det har...

Kom igen!

Försiktigt! In här!

Kamrat överste, vi är nästan framme vid Potsdams station.

Vi skulle fortsätta till riksdagen, men vi stannar här!

Ja, kamrat överste.

Vi stannar här! -Vi skulle ju fortsätta.

Ska vi inte till riksdagen? -Vi stannar inte här, för tusan!

Det är en order!

Vi drar oss tillbaka. Säkra flankerna!

Förstått?

Soldater, officerare?

Vapen?

Soldater, officerare?

Vi får snart se...

Har någon vapen?

Iväg med er. Alla ut!

Ut med er! -Ryss-skitar...

Upp!

Vad är det ni vill?

Ryska?

Ryska?

Kom. Kom.

Mat.

Kriget är slut.

Frun, kom. Mat.

Kriget är slut, frun.

Inte rädd. Inte rädd.

Vi ska inte begravas här.

Frun, kom.

Inte rädd.

Kom, kom. Skaka inte så där. Bra. Kom.

Hej, vackra damer. Kom här. -Kom, kom.

Om ni är snälla får ni något att äta.

Potatis. Mycket gott.

Får jag?

Vem vet hur den här fungerar?

Där är de, våra sovjetiska befriare.

De är så glada och förvånade över att de har kommit så långt.

Jag känner dem och deras sandaler, byar och slarviga nybyggen,-

som de är så stolta över.

De är helt ogenerade.

Stanna, svin.

Försvinn!

Prova med piss. -Sluta nu.

Nej, allvar. -Ditt piss är för gammalt.

Jag botade min general i Leningrad med piss.

Du ljuger. -Det är dagsens sanning.

Vad gör de?

Varsågod.

Har du man?

Man och två barn.

Följ med ändå.

Fort. Fort!

Släpp fram mig!

Nej, nej! Svin!

De hör inte hemma här.

Jag har inte gjort något! Släpp mig!

Gör dig inte till så där.

De flesta av mina kära landsmän är duktiga på att rädda sig själva.

Den schlesiska flickan var ett lätt offer.

Fru Hitler.

Gamla slyna.

Ska du till führern?

Fort. Takvåningen till höger. Fort, gå!

Ta den här och gå.

Gå!

Säg något. Ni talar ryska. Ni kan inte bara lämna mig i sticket.

Soldat.

Varför väljer du en kvinna som inte vill ha dig?

Villiga kvinnor är orena.

Släpp ut mig. Släpp ut mig.

Släpp ut mig, era svin!

Inte än.

Var? -Vi är snart där.

Halt! Stanna här! Stanna här!

Befälhavare? Jag söker en befälhavare.

Vad är det?

Är ni befälhavare?

Vi behöver hjälp.

Är ni befälhavare?

Alla här är befälhavare.

Vem av oss önskar ni?

Herr major, vi behöver er hjälp.

Alla våra män är friska.

Fru Hitler!

Vårt land är borta.

Gerd, minns du dina första ord?

“En halvtimme.”

"Ger ni mig en halvtimme, så lämnar ni mig aldrig."

Gud står oss bi.

Det här är bakre hallen.

Änkan erbjöd mig husrum. Hon tog mig i handen-

-och ledde mig in i sin förvånansvärt intakta lägenhet.

Jag ville gärna bo där.

Här kan ni bo ett tag.

Flytten var enkel. Ett par steg upp till min takvåning-

-en blus, ett par böcker och mina anteckningar.

Om ni vill så kan ni bo här. -Det gör jag gärna.

Var rädd om er.

Jag borde sett mig bättre omkring-

-men vi vet ju inte allt. Och så började historien.

Det var säkert fint här.

Hur hittade du mig?

Jag sökte igenom alla källare.

Hur ofta?

Ofta.

Flodens stränder är gröna, träden andas fritt och lätt.

Vi marscherar modigt vidare mot det sista slaget i detta krig.

Det var lång väg till denna maj, mycket kraft och mod har det kostat.

Men nu är vi fria och stolta håller vi vakt.

Hell dig, maj!

Våra soldater och amerikanska vapen är borta.

Ja.

I går vid pumpen stod jag i kön när det kom en man.

Två gånger järnkorset och tyska korsett guld.

Han tog galant min hink-

och jag sa: "Vilken ära."

Då sa han: "Ni måste vara stark, frun"-

"för om ryssarna gör mot oss som vi har gjort mot dem"...

Och sen sa han:

"Då kommer det i en snar framtid att inte finnas några tyskar mer."

"Snar framtid"? Det säger ju ingen.

Hallå, slavar!

Vi är i Berlin! Vi har klarat det!