Time of the Wolf (Vargens tid)

Far!

- Har du sett mig förut? - Här bor bara fattiga människor.

- Har du sett mig förut? - Vi äger ingenting mer än du ser här.

Jag vill dig inget ont. Säg bara om du har sett mig förut. Se på mig.

Vid Gud allsmäktig, jag har aldrig sett dig förut. Du har kommit fel.

Hit kommer sällan människor och om de gör det, är det aldrig för något gott.

Du där, vad ser du på?

- Lite mer än en människa. - Vad menar du, tiggare?

Om du lät ett av de blanka mynt som du gömmer på dig -

- falla ner i min hand, skulle jag lättare kunna svara dig.

- Vad ser du nu, då? - Mer än du bryr dig om att höra.

Jag betalade inte för att höra gåtor. Tala om vad du ser!

- En annan. - Du har sett mig förut?

Släpp honom.

Släpp honom, sa jag.

Vem är du? Hit kommer sällan främlingar och ställer frågor till en tiggare.

Jag är en man som är lika god som ni.

Hit kommer ingen utan passersedel, men det kanske du redan har?

"Herr Inge Ulfstand."

Den du söker har inte varit synlig här.

Den här krogen har kungligt brev med sigill.

Det är ett trevligt värdshus för fredliga resande.

- Kommer du med fred är du välkommen. - Annars är det bäst du försvinner.

Ge mig husrum för natten och en måltid. Jag reser vidare i soluppgången.

- Lika fredligt som jag kom hit. - Kan du betala för dig?

Du ska få vad det kostar.

Spring ut och ta hand om hästen. - Här borta.

Sätt dig.

Du sitter här med Harder. Vi är som bröder, han och jag.

Själv heter jag Anders, men kallas aldrig något annat än Bjelke.

Du som kommer främmande och okänd, borde kanske tala om för oss vem du är.

- Ja... - Jag heter Inge Ulfstand.

Varifrån kommer du?

Från ett ställe söderut där ingen behöver fråga vem jag är.

Jag ser att du inte är vem som helst.

Men säg mig, vad har fört dig hit?

- Tycker du inte om gröten? - Nej.

- Vill du ha nåt annat? - Nej.

- Har du någon gång sett en man som jag? - Nej, jag har inte sett dig förr.

Öl!

Har du sett en man som liknade mig som två vattendroppar liknar varandra?

Vem söker du? Din dubbelgångare?

Min tvillingbror.

Ett gammalt ordspråk säger: "Bar är den broderlöses bak."

Då måste man vara helt naken utan sin tvillingbror.

Nej, varken din dubbelgångare eller tvillingbror har kommit förbi här.

- Vad hette han? - Arild.

Tartarna har väl tagit honom. De finns snart överallt.

För ett par veckor sen drog en flock förbi här.

Med sin "kung" i spetsen. En gycklare till häst, klädd i grannlåt.

I spetsen för sitt "folk", gubevars. Skitiga, halvnakna människor till fots.

Överallt där de har trampat blir andra fattigare.

Men det är slut med tartarna nu. Kungen har satt dödsstraff på dem.

De är fredlösa.

Dräper man dem inte, kan man själv bli straffad. Men det vet du väl?

Arild skulle aldrig ge sig i lag med tattare.

- När försvann han? - För tre år sedan.

Var han den förstfödde?

Jag förstår att det inte är likgiltigt i dina kretsar -

- om det var du eller din bror som kom först till denna eländiga värld.

Eller tar jag fel?

Vem är gömd bakom dörren?

Vi är himlabarn, Arild och jag.

De gamla på trakten sa att det betydde olycka om vi kom ifrån varandra.

När han försvann tog han lyckan med sig.

- Vem gömmer sig bakom dörren? - Bry er inte om det, herrn.

Det är inte din bror som är där inne. Den tanken kan du slå ur huvudet.

Vinden viskar från de heliga hörnen i världen.

Ingen kan äga jorden. Jorden äger oss.

Vi är vindens heliga budbärare.

Trädens rötter är våra bröder.

Sörj mig inte. Jag ska hem till dem.

Glöm mig, älskade barn, så att vi får ses på nytt.

Glöm mig.

Jag är inte mer.

Arild? Arild! Du är tillbaka!

Arild har kommit tillbaka!

Så du kom i alla fall tillbaka till oss.

Vi har saknat dig, min son.

Tilo finns inte mer hos oss. Jag är nu kungen. Här är hans grav.

Stick ner den i graven så att Tilos själ har någonting att klättra på.

Arild!

Arild har kommit tillbaka!

- Han har kommit tillbaka. - Arild har kommit tillbaka.

Isis har nu blivit kvinna och haft sin första blödning.

Mitt löfte till dig står fast.

Från nästa fullmåne, då hon får vidröra marken igen och se solens ljus -

då kan du ligga med henne.

Det är bara i sagorna han kommer tillbaka. Varför berättar du sagor, far?

Men det är sant. Arild står här.

Arild?

Arild?

- Ja... - Är det verkligen du?

- Jag söker... - Det är sant!

- Se, jag har den kvar. - Den känner jag väl igen.

Det är vackert arbete, men inte mycket att ha när man jagar hare.

Det har blivit värre sen du lämnat oss. Er kung har dömt oss fredlösa.

- Du kan straffas om du rider med oss. - Jag vet.

Om du gifter dig med Isis, som det en gång blev bestämt-

- ska du ta henne med dig dit där du hör hemma. Det är bäst så.

Vi andra är nu mörkrets barn. Vi kan bara glädja oss -

så länge vi inte tänker på morgondagen.

- Sover du? - Nej.

Ingen lycka är större än att bryta upp från en plats -

- och komma till okända platser där allt är nytt -

på ett välbekant och förunderligt sätt.

Att slå läger och göra upp eld under öppen himmel -

- där stjärnorna och planeterna alltid är desamma.

Hela jorden är vårt fädernesland.

Träden och djuren är våra syskon.

Vi är också träd och djur.

Förstår du vad jag menar?

Snart är vi ute ur skogen. Vid vattenfallet finns ett värdshus.

Där har jag varit. Där finns män som inte vill oss väl.

Det är bäst vi tar oss över floden någon annanstans.

Det finns alltid två ställen att gå över en flod.

Vad menar du?

Om du korsar en flod från ena stranden, kan du också gå över från den andra.

Louis!

Det var Louis som varnade.

Låt bli att klättra på min häst!

Jag ska hjälpa dig.

Säg till när solen inte syns längre.

Det är som om vi ska ses för första gången.

Jag har drömt att du aldrig kom tillbaka.

- Tror du på drömmar? - Ja.

Det gör jag också.

- Nu har solen gått ner bakom träden. - Du ska göra det.

Vad är det, Arild?

Varför vill du inte kännas vid mig?

Isis... Det är något jag måste berätta för dig.

- Jag är inte den du tror. - Jo, det är du, Arild.

Den som jag tänkt på varje dag medan du var borta.

Den som talade om för mig att kärleken är en blind flicka som ser allting.

Du är densamma. Det är bara jag som har förändrat mig.

Den förste vise mannen räknade ut att jorden var lika många gånger större -

- än ett sandkorn som hela världsrymden är större än jorden.

Den andre vise mannen löste cirkelns kvadratur -

genom att studera binas flykt.

Den tredje vise mannen upptäckte att man kunde göra guld -

av kol, bärnsten och besvärjelser.

Och när de tre vise männen hade sammanställt sina upptäckter -

löste de universums gåta.

Men då gav kungen order om att de tre vise männen skulle dräpas -

innan de hade avslöjat sin upptäckt.

Ty kungen såg att stjärnorna på himlen -

började slockna en efter en.

Och när de tre männen var döda, upphörde också stjärnorna att dö.

Men flera stjärnor hade redan slocknat -

- och det är dem vi fortfarande kan se på himlen -

som stjärnskott.

- God natt. - God natt.

Arild, vem är du?

Du ville vara stark som jag, men du kunde aldrig dölja dina känslor.

Du har aldrig varit mig närmare än nu.

Jag har letat så länge efter dig. Nu måste du hitta mig.

Jag dör om du kommer tillbaka.

Men gör det ändå.

Finn mig innan det är försent.

Det är bara jag.

Jag har första vakten i natt.

Vad jag är glad att du har kommit tillbaka.

- Vad var det? - Det är Sabrina. Hon pratar i sömnen.

Lämnar du oss med Isis när vi är framme vid din fars gård?

Ja.

- Jag önskar jag kunde följa med er. - Varför vill du det?

Sen den där gången nere under isen.

Vad menade kvinnan med berättelsen?

- Cassandra, menar du? - Ja.

Det är alltid någon mening med de historier hon berättar.

Kanske att det finns saker i världen som det är bäst att inte veta nånting om.

- Du har förändrats. - Hur då?

Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Ditt sätt att gå. Du har blivit man.

Och ditt sätt att tala.

Kanske tar jag fel.

Det där var inte Sabrina, i alla fall.

Det är gott om varg här.

Kan du fortfarande inte skjuta ett djur?

Jag går och lägger mig.

Louis? Om Horats går med på det, så gör jag också det.

Jag tar reda på vem det är.

Bäst jag går.

Tartare.

- Gajo. - Hur många?

- Hur många? - Tre.

De tog vildsvinet.

Isis? Det är något jag måste berätta.

Arild, om två nätter är det fullmåne.

Får jag se din hand, Arild? Nej, den andra. Alltid den andra handen.

Du har ju redan sett i den, Cassandra.

- Vad är det? - Märkligt.

Vad ser du?

Det är samma hand som jag en gång läste ditt liv i ...

... men det är ändå inte samma hand.

Säg inte så.

Nå, det som vi en gång fruktade, behöver vi inte längre ängslas för.

- Satt Qattaras pil redan i vildsvinet? - Jag vet inte.

- Hur länge kan vi vara hos din far? - Tillräckligt länge.

Stannar vi för länge, börjar vi tänka att vi äger stället där vi bor.