Scoob!

Vad i...! Din byracka, kom tillbaka!

Ge mig min gyros!

Ursäkta mig. Ledsen.

Förlåt mig! Oj då!

Vi har en herrelös hund som färdas på en köttrulle.

Jag upprepar! Mycket grov köttstöld pågående!

Hallå, stanna nu!

Va?

Hoppsan!

Hörru!

Zoinks!

Alltså, kan du sakta ner, hörru?

Hejsan, jag heter Ira Glass.

Välkommen till min nya podcast Vänner. Behöver man vänner? Ja, det gör du.

Veckans utmaning: Våga öppna dig.

När en vänligt inställd hand sträcks ut så måste du ta den.

Så gå ut och skaffa dig några vänner.

Ursäkta! Här kommer jag!

Skaffa sig vänner? Check.

Trevligt att träffas, Snäcky och Sandi.

Hur mår ni idag?

Ska jag börja prata? Vad snällt, Sandi!

Jag sa till mamma att jag skulle träffa några kompisar på stranden.

Om hon frågar så säger vi att vi lekte jättemycket.

Men det är lugnt. Jag tycker om att äta alldeles själv...

...och vara ute alldeles själv.

Och spela pingis alldeles själv.

Jag skjuter bort en hel del bollar.

Innan du smakar... Den innehåller gelémaskar, tacochips och torkad ketchup.

Jag vet, ingen leverkorv. Det är olikt mig att glömma protein.

Ja, jag förstår dig. Det är ingen som gillar mina mackor.

- Vad är det för krydda? - Sand!

Där är du ju!

Byrackan har ställt till med nog hyss. Jag tar honom.

Han är ingen byracka!

- Är det din hund? - Han är absolut min!

- Om du vill det? - Det vill jag verkligen.

- Så det säger du? Vad heter han, då? - Jag har inget namn.

Han heter...

SCOOBY-KEX

- Kex! - Va?

Kex?

Jag menar... Scooby!

- Mellannamn? - Dooby.

Efternamn?

- Doo. - Okej då.

Med ett mellannamn kan den varken få böter eller omhändertas.

Jag gillar det inte, men sån är lagen.

Ni får ha en bra dag då, herr Dooby-Doo!

Jag heter Norville. Alla kallar mig för Shaggy.

- Raggy? - Nej. Alltså, Shaggy.

- Det var ju det jag sa. Raggy. - Du lär dig snart.

Shaggy! Du och din nya kompis får skynda er om ni ska gå ut.

Ja! Okej, mamma!

Här ska du få se mitt rum. Jag menar, vårt rum.

- Vem är det? - Det här är Blå Falken!

Hälften människa, hälften falk.

Eller mest människa. Det är egentligen bara dräkten som är en falk.

Och hans fantastiska sidekick, Dynomutt!

- De löser brott och räddar världen. - Coolt!

- Vad är det här? - Det är en säng. Man sover i den.

Vad mjukt! Jag har aldrig haft en säng.

Faktum är att jag aldrig har haft någonting tidigare.

Jag... I eftermiddags gick jag ut och köpte en sak till dig.

Jag vet att vi precis träffats och jag vill inte verka desperat...

...eller tvinga in dig i något, men...

Jag älskar det!

Jag lovar att aldrig ta av mig det.

- Tack. - Tack så mycket!

Jag älskar Halloween!

Och jag måste säga att du ser grym ut i dräkten.

Tack, Raggy! Stilen kommer från höften.

Oj, bingo!

Stort hus, mycket godis.

Aldrig. Det där är Rigby-huset. Det är hemsökt. Vi drar härifrån!

- Tackar! - Hallå!

- Ge tillbaka det! - Vi har kämpat hårt för det.

Ni får ruttna tänder.

Halloween är ett marknadsföringstrick från sockerföretagen.

Ja. Och det är okej för oss.

Ert blodsocker kommer att tacka oss!

Är ni okej?

Ja. Men självförtroendet fick däng. Och stjärtfjädrarna.

Här, ta handen.

Jag heter Fred. Det här är Velma och det där är Daphne.

- Jag heter Shaggy. Där här är Scooby-Doo. - Trevligt att träffas.

Cool Wonder Woman-dräkt! Ska du föreställa...

- ...Harry Potter? - Jag är Ruth Bader Ginsburg.

- Vilket elevhem tillhör hon? Hufflepuff? - Hon sitter i USA:s högsta domstol.

Jaha, Slytherin.

Vi hämtar ert godis.

Vänta, det är ju Rigby-huset! Det finns ett spöke där!

- Spöke? - Spöke eller inte. Det är Halloween.

- Då kan man inte gå hem utan sitt godis. - Okej.

Vi går in i det hemsökta huset en gång, men det blir inte någon återkommande grej.

Nej.

Hallå? Är det någon hemma?

Det här vardagsrummet känns mer som en gravkammare.

- Här har du, Shaggy. - Tack! Kan vi gå nu?

Det är spöket!

Killar, alla vet att det inte finns spöken.

Tjejen utklädd till Judge Judy, jag tror inte att det där är en bra idé!

Va?!

- Spöket! - Spring efter hjälp!

- Kom, skynda! - Hörni, vi måste göra något!

Fort, trappan!

Daphne!

Spring, Daphne, spring!

Fred, kolla!

Oj då!

Velma!

Jag har den!

Nej, vad gör ni?

Jag tog dig!

Jisses, det är en halloween-mask!

Mr Rigby?

Hörni... jag tror precis vi hittade världens minsta Wallmart.

Han stal hur mycket som helst!

Packa ihop allt, Frank. Han kommer att få ett långt straff för det här.

Jag hade kommit undan med det om det inte hade varit för ert nyfikna...

Grattis, vi bevisade precis att huset inte var hemsökt.

- Och satte dit en skurk. - Och vi fick tillbaka vårt godis.

- Inte illa för ett gäng ungar. - Vi borde kanske göra det här igen.

- Låter roligt. - Jag är på.

Vad säger ni, killar?

Absolut! Alltså, jag menar, hur många läskiga monster kan det finnas?

Okej, allihop. Jag vill att ni förbereder er på frågornas fråga.

- Vad är Mysteriegängets nästa grej? - Den kan jag ju utantill!

- Lunch! - Nej, Shaggy,

- vad Fred syftar på... - Jag hade också tänkt svara lunch.

Mysteriebilen behöver ett helt nytt... Behöver ett helt nytt allting.

- Jag kommer aldrig att få bort lukten. - Jag behövde rastas.

Dags att ombilda Mysteriegänget till ett företag.

Ska vi bära portfölj och ha på oss slips och betala skatt, eller?

- Har du inte betalat skatt? - Jag har hand om bokföringen.

Vi är redo för större uppdrag. Otäckare skurkar och läskigare mysterier.

Men då behövs pengar. Lyckligtvis har vi hittat en möjlig investerare.

Vilket hak. Jag beställer en servett och en gnutta handsprit.

Kolla! Det är Simon Cowell!

Gratulerar, mina herrar. Ni var horribla.

Hur gör han? Han är elak, men det blir roligt.

Vi uppskattar ert intresse.

I varje framgångsrik grupp krävs hårt arbete och beslutsamhet.

Mitt jobb är att se potential. Och ni har det.

- Fred är tuffingen. Musklerna. - Coolt.

Daphne är människokännaren, empaten.

Och Velma är den smarta och den tekniskt kunniga.

Ni två lyssnar inte ens. Ni äter en löjligt stor macka.

Du tappade oss vid hårt arbete och beslutsamhet.

Vi började lyssna när du sa macka!

En grupp är inte starkare än sin svagaste länk.

- Jag kan inte investera när de är med. - Shaggy och Scooby är våra bästa vänner.

Ja. Vad kan vara mer värt än vänskap?

Vad som helst. Man kan inte räkna med vänskap.

Människor förändras. Och när du hamnar i trubbel...

...kan vänskap inte rädda dig.

- Vi behöver inte höra det här. Vi drar. - Ja. Här är vi inte välkomna.

- Nej! Vänta! - Det var inte så han menade!

Inga pommes för dig.

Vem tror han att han är? Simon Cowell tror inte att vänskap är nåt att ha.

Vad kan han om sånt?

Han låter bara smart för att han är brittisk.

Det har du rätt i!

Så länge vi har varandra klarar vi oss fint på egen hand.

Exakt.

Ja!

Ögon? Raggy, kolla.

- Va? - Käglan. Den har ögon.

Jag vet att det känns som att alla bedömer oss.

Till och med bowlingkäglorna. Men det är lugnt, kompis.

- Vad väntar du på? - Manicken skickar inte tillbaka vårt klot.

Nu kom det.

Zoinks!

Alltså, vad är det som händer?

- Vad är det där för något? - De ser inte snälla ut!

Inget illa menat, men jag gillade dig bättre när du var ett bowlingklot!

Jag med.

Se upp!

Inget spring.

Här kommer de!

- Vad gör vi nu? - Följ mig.

- Någon som är hungrig? - Ta en titt på vår specialare.

Vad är ni sugna på att käka? Snälla, säg inte människa.

Eller hund.

Okej, bowlinghallens yakitori.

Ni där borta då, vill ni dela lite kycklingvingar?

Uppfattat. Och vad önskar du?

Åh nej, vi har slut på calamari!

Det här hållet, Scoob!

- Jag har alltid undrat vad som fanns här. - Inte imponerad.

Lystring, alla enheter. Hör upp, alla enheter.

Vi har en 4-5-1:a i Takamoto-bowlinghallen.

"Små, våldsamma robotar jagar en man och en hund...

...i en bowlinghall, tygbutik eller biltvätt." Polisen har koder för allt.

Takamoto-hallen? Där brukar ju Scoob och Shaggy hänga.

Vi måste dit!

- Kom vi undan? - Jag skulle gissa på ett nej!

Nej!

Hjälp!

Nej!