Superman & Lois

- Är du Superman? - Typ.

Hur kunde jag inte se det? Varför har ingen upptäckt det?

Folk ser den de vill se.

- Hur länge har du haft superkrafter? - Sen vi var små.

Du låg bakom allt konstigt som hände här.

Du låg bakom allt.

Även olyckan.

- Jag älskar dig, Clark. - Pete!

Du räddade oss.

- Mina vänner fick inte skadas. - Men jag blev sårad.

Du försvann efter den kvällen.

Jag tog reda på vem jag var.

Mamma ville inte att jag skulle använda mina krafter.

Jag var arg och förvirrad.

När jag räddade er så förstod jag vad jag skulle göra med mitt liv.

Så fort jag insåg det så kunde jag inte vara i Smallville längre.

- Trots att jag ville stanna. - Det var därför du gav dig av.

För att bli Superman.

- Varför kom du inte tillbaka för mig? - Det gjorde jag. Du var med Kyle.

Du borde ha berättat.

Älskade du mig nånsin?

Självklart gjorde jag det.

Men inte tillräckligt mycket.

Jag är ledsen.

Jag måste åka.

Berätta mer. Mrs Cushing kan inte ha fått höra sanningen och åkt sin väg.

- Hon gjorde det. - Vi visste att hon skulle bli sårad.

Berättar hon nåt för Sarah? Frågade du det?

Jordan, låt pappa vara. Jonathan, du kommer för sent till skolan.

- Att vi ens måste gå till skolan. - Självklart.

Du har tur som får komma tillbaka.

Sen din dubbelgångare greps är du i säkerhet.

- Hur kan jag vara i säkerhet? - Han var Allys första utsända.

- Men inte den sista. - Då borde vi vara här och hjälpa er.

Behöver vi hjälp så vet vi var ni är. Sätt fart!

- Skickar Ally fler anhängare? - Det har hon redan.

John Henry skickade tillbaka Lana-Rho men de kanske försöker igen.

- Eller så dyker Ally upp. - Därför måste vi varna vår Lana.

Jag kan försöka prata med henne.

Medan medaljongen analyseras tänker jag förutse Allys nästa drag.

- När du har skjutsat pojkarna. - Javisst.

Clark.

Det kommer att ta ett tag för Lana att smälta allt det här.

Ja.

Hon kommer.

- Hon stannar inte. - Jo, om du hejar.

- Hej, Sarah. - Hej, Natalie.

Jag sa ju det.

- Kolla vem det är. - Läget, killar?

Har du kommit på hur du ska göra för att ställa in basebollsäsongen?

- Du förstörde ju fotbollen. - Men jag tjallade inte på er.

- Han drog i sig mer än jag. - Men fick inte säsongen inställd.

Tycker ni att football och baseboll spelar nån roll?

Allt är meningslöst. Ni vet inte att världen ska gå under.

Han följer Greta Thunberg på Twitter.

Klimatförändringar. Läskiga saker.

Du är ett miffo, Kent.

- Vad fan var det där? - Du verkar inte må bra.

Förståeligt med det du var med om så du kanske inte borde vara här.

Vart ska vi ta vägen?

Häng på.

Tänker du skolka din första dag?

Vi kommer att åka fast.

- Du ser precis ut som på high school. - Bra gener.

Det ser alltid ut som att du bär världen på dina axlar.

- Det finns alltid ett annat sätt. - Du kan inte tro det.

Det är du som är hjälten nu, Lana.

Ljuger Superman för mig?

Lana? Jorden till Lana.

Hej, Kyle. Förlåt.

- Du var djupt försjunken. - Jag sov inte så mycket i natt.

Du ringde mig inte heller.

Jag ville höra hur det gick med Sarah.

Bilen. Tyckte hon om bilen?

Ja, det gjorde hon. Förlåt, jag borde ha ringt dig.

Ingen fara. Tog ni en åktur?

- Vi har inte hunnit göra det än. - Varför inte?

Jag har inte tid att prata. Kan du hämta flickorna från skolan?

- Javisst. - Tack.

- Viktigt samtal? - Min assistent efterlyser mig.

Hej då.

- Vad gör du här? - Jag skulle vilja prata.

- Jag har inget att säga till dig. - Du är arg.

Du verkade inte ha nåt vidare familjestöd i din värld.

- Skulle min familj ge mig stöd? - Jag beklagar. Du förtjänar bättre.

Men du gjorde dåliga val som kostade oskyldiga livet.

- Kom du för att säga det? - Jag tror att du är bättre än så.

Du hamnade bara på glid och jag vill ge dig chansen att gottgöra för det.

- Hur då? - Hjälp mig att rädda våra världar.

Hjälp mig att stoppa Ally.

Vet du vad? Om min pappa nånsin...

...hade pratat med mig som du gör så kanske jag vore på din sida.

- Men det gjorde han inte. - Vad planerar hon?

Du vet redan svaret. Hon ska hela våra världar.

Det kan hon inte. För jag har medaljongen.

- När jag har förstört den... - Det kan du inte.

Min pappa misslyckades och det kommer du också att göra.

När jag inte kommer tillbaka så kommer hon hit.

Sen tar hon det som tillhör henne.

Du såg henne, Superman. Ally är en gud.

Min värld ska förenas med människorna på din jord.

Och det finns inget du kan göra för att stoppa henne.

Killen har rätt. Medaljongen går inte att förstöra.

- Är den oförstörbar? - Inte direkt.

Men kraften som krävs är mer än den du kan utstråla.

Och vår teknologi är för farlig.

Farligt är inte omöjligt. Jag måste få tänka på saken.

Vi kan ha en bättre idé.

- Vadå? - Visa honom planerna.

Vill ni förstöra portalen? Då blir gruvorna obrukbara.

- Men vi skulle rädda världen. - Vår värld, men deras då?

Ally kan inte komma hit men vi kan inte ta oss dit.

- Tänker du på vår fånge? - Och alla oskyldiga Ally dödar.

- De kommer att behöva vår hjälp. - Du kan inte rädda alla, Clark.

Jag måste försöka. Det har vi lovat.

Mycket har hänt sen du försvann. Fokusera på vår värld.

Vi gör det vi kan med vad vi vet. Vi räddar våra egna.

Förra gången ni smidde en plan så var den att döda mig.

- Det verkade som vårt enda val. - Det finns alltid ett annat sätt.

Jag tänker hitta det.

Jag ljög för Kyle. Det är nåt jag aldrig har gjort förr.

- Jag förstår. - Låtsas inte veta vad jag pratar om.

- Jag förstår om du är arg på Clark. - Jag är inte arg på Clark.

Jag var arg på honom, men sen insåg jag att jag inte kunde vara det.

Han bär världen på sina axlar.

När han kom på vad han var så var han bara tonåring.

Vi var tonåringar. Jag förstår varför han inte berättade nåt då.

- Jag kan inte vara arg på honom. - Du verkar ändå rätt arg.

Jag är arg på dig. När ni flyttade hit så behövde vi inte bli vänner.

Vi kunde ha varit bekanta, men du valde att vinna mitt förtroende.

- Jag förstår hur det känns. - Nej.

Det gör du inte. Jag har berättat så mycket för dig.

När mitt äktenskap rämnade så var det dig jag ringde.

Du är den jag litar mest på.

Men hela tiden har du hållit den här hemligheten från mig.

- Det var inte min hemlighet. - Men du visste.

Så hela vår vänskap grundades på en lögn.

- Det finns inget äkta mellan oss. - Det är inte så jag känner.

Kanske inte. Men det är så jag känner.

Det värsta är att du har gjort mig till en lögnare också.

Ni får inte berätta för nån.

- Inte ens föräldrarna. - Du kanske inte borde visa det.

Tycker ni inte att våra föräldrar betraktar oss som småbarn?

- Hela tiden. - Ibland.

Så jag ville ändra på det.

Har du en egen stridsdräkt?

- Jag jobbar på den men det tar sig. - Hur kom du på hur man gör?

- Jag byggde ju pappas dräkt. - Är den till dig?

Efter att ha sett dubbelgångaren kan du behöva den.

- Den förhindrar föreningen. - Häftigaste presenten nånsin.

- Bättre än en PS5. - Den fungerar inte än.

Den saknar en kraftkälla som jag inte kan fixa själv.

- Ni måste gräva fram den åt mig. - Vart ska vi?

Visste du att guldfyndigheterna vid Sutter's Mill 1848-

-ledde till den största folkvandringen i USA?

Intresserar du dig för mänsklig historia?

Jag blev trött på "Förr eller senare exploderar jag".

Det var ett tag sen. Jag började tro att du hade glömt bort mig.

- Vi träffades faktiskt nyligen. - På andra sidan?

Hur var det? Träffade du min fru?

Skulle du tro mig om jag berättar att du räddade min sons liv?

I andra världar vore vi vänner. Endast här kan du inte lita på mig.

Det kanske jag kan göra. Om du hjälper mig här och nu.

- Alltid ett villkor. - Jag måste förstöra medaljongen.

- Om vi kombinerar våra krafter... - Vad får jag i gengäld?

Du kan få nya böcker.

Ett bibliotekskort! Så generöst.

- Om du vill bli utsläppt... - Jag vet att det är omöjligt.

- Vad vill du ha? - Lätt. Jag vill få tillbaka min bror.

Det här skulle vara första steget för att skapa ett sånt förhållande.

Att jag räddade dig dög inte. Inget jag gör duger nånsin.

Det är inte dig jag måste övertyga.

Clark? Clark!

- Gissa vem Lana hatar mer än dig. - Kyle?

Nej, mig! Kan du fatta? Det går inte ihop.

Som vanligt ställer kvinnor högre krav på varandra än på män.

Jag vill höra mer om det, men det är nån här som vill prata med dig.

Följ med mig.

Hej, Lois.

Vad fan gör han här?

Det är komplicerat, men han kan hjälpa mig att förstöra medaljongen.

- Jag kommer för att gottgöra. - Jaså?

Ska jag förlåta hur du tog min son eller ville utrota mänskligheten?

- Eller när du skrev om min artikel? - Lyssna på honom, för min skull.

- Varför? - Om du bara lyssnar...

Du behöver inte förlåta. Jag vill bara förklara mitt beteende.

Min pappa utstakade min väg redan som barn.

Om jag kunde uppfylla hans drömmar-

-så skulle mina besannas när jag återförenades med min bror.

Jag visste inte att Kal redan hade en egen familj.

När han valde er i stället för mig så blev jag arg.

- Är allt mitt fel i dag? - Jag såg dig som ett hinder.

Men jag hade fel. Jag inser det nu och jag är ledsen för det.

Hade jag inte följt nån annans öde så kunde jag ha ingått i er familj.

Det får vi aldrig veta. Men jag tänker aldrig skada er familj igen.

- Nån kommer. - John Henry och din pappa.

- Du måste härifrån. - Du går ingenstans.

Hur kunde informationen vi gav dig gå till honom?

- Jag hade inget val. - Vi gav dig ett val.

Att ställa hela civilisationen inför en obarmhärtig gud är inget val.