The Thing About Pam

BASERAT PÅ EN SANN HISTORIA

Två kvällar efter jul. Klart och kallt.

En stillsam belåtenhet hade lagt sig över en liten stad i Missouri.

Ett oansenligt litet ställe som inte gjorde nåt väsen av sig.

En stad som hette Troy.

Det var den 27 december 2011.

Det skulle minsann bli väsen i kväll. Troy skulle skapa rubriker.

Den döda kvinnan på golvet hette Betsy Faria.

Det syntes att handlederna var uppskurna

och en kökskniv satt fortfarande kvar i hennes hals.

I köket talade hennes man Russ i telefon med larmcentralen.

Han lät hysterisk.

Kanske lite för hysterisk?

Jag kom just hem från en kompis och...

Min fru... Min fru har tagit livet av sig.

Hon...hon ligger på golvet.

En hemsk och alldeles för vanlig historia.

Frun dör och den skyldige maken gråter krokodiltårar.

Såna fall är enkla att lösa.

Det är lätt att döma hunden efter håren.

Man skulle kunna tro att Russ Faria låg bakom dådet på Sumac Drive.

Men då tror man fel.

Helt fel.

Det här är Pam Hupp.

Du vet när folk försöker få en att erkänna nåt man inte gjort?

Det kan inte jag, jag är inte sån.

De känner inte mig.

Jag är affärskvinna.

Jag gör affärer jämt och ständigt.

Flippar hus, går med vinst. Jag är jätteframgångsrik.

Jag är en samhällets stöttepelare.

Hon är en samhällets stöttepelare.

Tack, Jer. Toppenkille.

Jag gör annat också.

Jag är en kärleksfull maka och mor.

Min man Mark tycker att jag är jätterolig.

Min son Travis har köpt en egen lägenhet.

Jag finansierade köpet.

Sarah från mitt första äktenskap.

Omelett!

Visst är vi fina?

Jag glömde nästan min mamma Shirley.

Må hon vila i frid. Jag tog hand om henne på slutet.

Liksom min bästa vän Betsy.

Bets plågades svårt av cancer, men jag tog mig igenom det.

Jag saknar dig, Bets.

Det som hände Betsy var svårare för mig än nån annan.

Förutom Betsy möjligen.

Folk skvallrar fortfarande om mig.

Men alla vet att det var maken. Hörde ni larmsamtalet?

"Buhu, buhu!" Så himla fejk.

Sen får jag ta ansvar för hans problem?

Jag fick ta hand om hennes jobbiga döttrar,

hennes mamma... Herregud, hennes mamma.

Jag ville bara hjälpa till. Och sen blev det så här.

Jag som bara ville vara en god vän.

Vännen, ja. Den förtrogna.

Oj, oj, oj, vilka valsar hon kunde dra.

"HON ÄR EN GOD VÄN"

27 DECEMBER 2011

-Hallå? -Hej, hur mår du?

Ska jag köpa med mig såna där godisklubbor?

Cellgiftsbehandlingen gick bra.

Jag mår faktiskt riktigt bra.

Vad roligt!

Men tänk på dagen för några omgångar sen. När du spelade tennis efteråt.

Jag tog i för mycket den gången.

Det tog en timme att torka upp alla spyor.

Så får det inte bli hos din mamma.

Jag kan stanna, Pam.

-Familjen är här och... -Det är det som bekymrar mig.

En massa baciller när ditt immunförsvar är försvagat.

Jag ska hem och laga mat, sen hämtar jag dig.

-Ska jag hämta dig sen? -Är det Russ?

Låt honom gå ut, jag tar hand om dig.

Han kan hämta mig efteråt om jag vill hem.

Jag har inget emot att köra. Jag tittar till dig när vi har ätit.

Drick mycket vatten, vi ses snart.

Pam?

Ska du leka karatepräst?

Jag är en munk med övernaturliga krafter.

04

Vardagslivet är fullt av triviala göromål.

Vi köper dricka.

Går och handlar.

Lär oss människors namn.

Körsbärssmaken är slut.

Jer?

Förlåt, Pam.

-Här ska du se. -Tack.

Hej, Dave.

-God fortsättning. -Detsamma, Pam.

Tack. Fick du nåt av tomten i år?

Nä, men jag har ändå inte varit särskilt snäll.

Jag kanske får en flickvän nästa år.

Skojar du? Tjejerna behöver bara se dig i uniformen.

Det är avsikten bakom de små sakerna vi gör som säger allt.

Det här med.

Hej då.

Det är de små sakerna som kan bevisa ens oskuld.

Vissa saker förväntar man sig av Troy.

Några historiska byggnader.

Kalla vintrar, och trygghet.

Men definitivt inte...mord.

Behandlingsrummen är pyttesmå,

det finns inte plats för alla människor.

-Så jag tvingas stå... -På ditt onda ben?

Mammans väninna Bobbie var där

och alla tycker att hon är nåt bara för att hon är från Texas.

Som om det vore Frankrike eller nåt.

Och jag förväntas blir imponerad för att Bobbie kommer därifrån.

Nu vill hon att Bets ska sova över hos mamman i natt.

-Tänker du hämta henne ändå? -Självklart.

Ringer du när du har skjutsat Betsy?

Det är tanken.

30

-Är hon klar att åka? -Pam. Så du kommer tillbaka?

Ja, Bobbie. Bets ville det. Hon måste i säng.

Och vilken tur - nu får jag höra fler grillhistorier från Texas.

Hej, var har du jackan?

Jag vet inte riktigt.

Betsy spelar spel.

-Stanna och ta nåt att dricka. -Visst, jag kan sätta mig en stund.

Jag tar din jacka.

Det behövs inte. Spela spel, ni.

Min krigare går bärsärkagång och anfaller Lord of Entropy.

Du kan inte anfalla Lord of Entropy.

-Han är ju en gud! -Vill du verkligen göra det?

Ja, jag anfaller.

Pam är här, hon kör mig hem. Vi ses senare!

Okej, visst.

Ge mig den där.

Russ tog en fin bild av oss i julas.

Han lyckades ställa in timern och allt.

Vi jobbar på det.

Om han ändå kunde låta bli att röka här inne.

Med din sjukdom och allt?

Hur går spelet?

-Vi kanske ska göra kväll nu. -Vänta.

Mamma, du skulle ju stanna med oss hemma hos mormor.

Ja, men Pam har kört långt.

Vi får ses i morgon.

Den där Saccosäcken är riktigt skön.

Jag fick den av mormor i julklapp. Den heter "Kärlekssäcken".

Vänta, det är nån fläck på den.

Ja. Jag såg den när jag kom.

Vitt är svårt att hålla rent.

Jag hjälper dig på med skorna.

Vänta! Jag fick ju ingen kram.

Vi tar den i morgon, mamma.

Vi ses, Janet.

Det är svårt att veta vilka avsked som är viktiga.

Vem kunde ha anat att detta avsked skulle visa sig bli det sista?

Du kanske ska sakta ner. Det är ingen brådska.

Körde jag för fort?

Hoppsan.

Vad är motsatsen till mörkerseende?

Det har jag.

Jag vet. Russ kunde ha hämtat mig.

Vi kan väl kolla på film hemma hos dig?

Det har varit en lång dag. Jag är trött.

Okej.

Nåt tv-program, då.

Man måste få umgås med dem man älskar.

Jag vet vad du menar.

Jag träffar Mariah så sällan nu när hon bor hos mamma.

Men skolorna där är mycket bättre.

Med mig och barnen...

Jag vill att du ska veta att Russ har varit så gullig.

Du gillar inte honom

när han inte mår bra.

Jag mår inte heller bra.

Därför känns det så skönt att du håller ett öga på oss.

Och att du kommer att hjälpa flickorna när...

när...

Jag vill inte att de ska behöva kämpa.

Då var vi framme.

04

Tack för skjutsen, Pam.

Jag lovade Mark att ringa honom tillsammans.

-Mår han bra? -Ja. Nu ringer vi honom.

Visst.

Fint.

-Han visste väl att du skulle ringa? -Han har nog lagt ifrån sig mobilen.

-Lämna ett meddelande. -Är du beredd?

Hej, nu är Betsy hemma.

Hon ska i säng nu, vi ville bara säga hej.

God jul, Mark! Hoppas du mår bra. Tack för att jag fick låna Pam.

De där små sakerna, som ett telefonsamtal till exempel.

-Perfekt. -Det kan bli ett alibi.

Frågan är om det håller.

Hallå. Jag är orolig för dig.

Jag förstår inte varför du gör så här, Bets. Är du sur, eller nåt?

Ring mig, så jag vet att du mår bra.

En telefon kan vara både ett svärd och en sköld.

Varje samtal utgör ett hugg, eller ett skydd.

Janet, jag har försökt ringa Betsy i en halvtimme, men får inget svar.

Kan hon ha stängt av mobilen? Det är inte likt henne.

Nej, det är det inte.

-Hon kanske är sur på mig. -Varför skulle hon vara det?