لومړۍ 200 کرښې.
JANUARI 1547
Ptrro. Ptrro.
Ta den.
KUNG HENRIK VIII ÄR DÖD
HAN LÄMNAR EFTER SIG ETT LAND I KAOS
Nu hämtar vi barnen.
Är han död?
HAN EFTERLÄMNAR
EN BARNLÖS DROTTNING
OCH TRE BARN
ALLA MED OLIKA MÖDRAR
Öppna grindarna!
PRINSESSAN MARIA KATOLIK
PRINS EDVARD PROTESTANT
Kom nu, Edvard.
- Vart ska vi, morbror? - Hitåt.
Elisabet.
OCH ELISABET
Elisabet.
Ni måste komma nu.
Vad händer?
Vet inte.
Min bror.
Regla dörren.
Varför har du fört oss hit?
- Vad tänker ni göra mot oss? - Är det dags nu?
Kungen är död.
Länge leve kungen.
- Tack. Vi måste skynda oss. - Varför då?
- Den här vägen. - Jag vet.
Prinsessan Elisabet.
My Lady.
- Lord Somerset. - Snälla Elisabet.
- Edvard. - Förlåt mig, prinsessa.
Kungen får en tidig start.
Nu har ni tagit farväl.
Vart ska ni två?
Ers nåd bör klä sig.
- Vart ska du, Edvard? - Med sin morbror, som ni ser.
Får en kung inte tala själv?
Ers Majestät, er syster önskar att ni talar själv.
- Jag vet inte vart jag ska. - Exakt därför talade jag.
Ursäkta oss, Ers nåd.
Kungen måste prioriteras.
Ers nåd måste frysa.
Ni borde gå in.
Vänta på instruktioner och ha tillit.
Till vad, sir?
Kom!
Hjulen snurrar redan och ingen hinner med att ens sörja.
Vi sörjer.
Hans undersåtar för sin kung.
Hans barn för sin far.
Drottningen kommer att sörja.
Vem är han med?
Den där jävla Katarina Parr.
Dricka.
Kunde den gamle kungen få dig att komma så?
Han hade nog med övning.
Måsta hans tjänare palla upp honom åt dig?
Jag har drömt om denna dag.
Varför förstöra allt med att prata om honom?
De tvingar oss väl inte att vänta på bröllop?
Jag orkar inte vänta på dig igen, Thomas.
Finns inget skäl.
Alla vet ju att jag inte kan vara gravid.
Alla såg ju hur han var.
Tjänarna kan vittna om det.
Berätta för alla att kungen inte kunde knulla sin fru?
Var nu förståndig, älskling.
Jag blir tokig om du ger dig av till Frankrike,
eller än värre, upp till Skottland.
Blod och pengar har slösats nog.
Jag säger till Edvard.
Säg inget till Edvard, han är den nye kungen.
Han får inte känna sig vilsen.
Han är ett barn och jag är den enda mor han känner till.
Vem skulle tala för honom, förutom jag?
Och du, som hans favoritonkel.
Det är inte svårt, du känner ju min bror.
Vi har skickat efter Elisabet och Edvard och ligger steget före alla.
Så måste det fortsätta.
Där Lord Dudley är. Där din bror är.
Sovande. Tre rum härifrån.
Menar ni er bror, sir Thomas?
Lord Somerset?
Du hör visst allt, du?
Ja.
Sätt dig, ta lite vin.
Ta av dig byxorna.
Er bror gav sig av i natt, sir, för att följa den nye kungen.
Ja men, för helvete.
Låt dem inte se att du gör så.
Du är inte Edvard mer.
Du är ingen liten pojke mer. Du är kung av England.
- Tror du att din far grät? - Nej, sir.
Nej, det gjorde han inte.
Vi ska träffas i rådet.
Enligt din fars testamente ska 16 av oss leda dig.
Förstår du det?
- Ja. - Ja.
Sexton röster är många.
Hovet kan omfatta en skog av åsikter. Det finns inga tydliga vägar där.
Till och med din far gick vilse.
Du såg ju hur de svärmade omkring honom, till och med när han dog.
Och nu är han borta.
Ett stort hål har uppstått i världen.
Många ska kämpa för att fylla det-
- men ju fler man släpper in, desto mer sårbar blir man.
Man behöver en röst.
Hör du på, Edvard?
- Ja. - Ja?
- En röst. - Låt mig bli den rösten.
Din röst.
Kungens röst.
KATARINA PARRS RESIDENS
"En synnerligen nådig dam", sa du när du mötte henne för första gången.
Hon tar emot dig i sitt hem.
Drottning Katarina.
Hon är inte drottning längre.
Drottning blir man av att gifta sig med kungen.
Om han är död eller levande spelar ingen roll.
Jag får väl ursäkta er perversa läggning.
Er fars död vilar tungt på er.
Det är uppmärksamheten hans död har lagt på mig som är tung.
Min bror, min syster och mig.
Det är som ett spel om att döda oss eller låta oss leva.
Jag tänker inte dö.
Varför skulle de annars föra mig hit?
Tvätterskor, inte prinsessor, sköter sina hushåll vid din ålder.
Att agera som om ålder vore nåt skydd mot männens planer.
Männens planer.
Låt mig se på dig.
Du är tunn och ser ledsen ut.
Jag är så tacksam för inbjudan-
att bo här på Chelsea med dig.
Min kära mor.
Men det är jag väl inte?
Men jag kunde vara, nästan.
Bryr dig inte om männens planer.
De glömmer dem lika fort som de skapas.
Men, mina planer...
...dem ska du akta på.
Och vilka är de, om jag får lov?
Att du ska bo här...
...och vara lycklig-
och i säkerhet.
Din far och min make är död-
- men han hade önskemål om dig och om vårt land.
De skall följas som om Gud själv skrivit ner dem.
Alltså, 16 är många.
Fast är det ens 16? Vem vet vad som sägs?
Bara min bror har den jäkla nyckeln.
- Bara han har läst testamentet. - Jag också.
Ska vi kalla "skriva" för att "läsa"?
Som sagt, 16 är många.
Min stackars lille brorson. Sexton män som drar i honom.
Din bror tycker att det borde finnas en riksföreståndare.
Nån som kan föra talan vid rådet. Nån som kan hålla i trådarna.
Sexton personer som ger upp sin röst av aktning för honom.
Det har de redan gjort.
Och du spelar gärna brudgum åt honom?
Jag spelar det så bra.
Du är här.
Det är inte jag som har varit ute på nattliga utflykter.
Varför skickade du inte mig? Jag är snabb till häst.
Jag har sett det så ofta, min bror.
Hur du galopperar iväg från det du har ställt till.
Där är din plats.
Bra, ni har alltså inte börjat.
Regla dörren.
Vad nu? Ingen Henrik?
Nej.
Ingen jävla Henrik.
Mina herrar, när vi har samlats-
- vill Hans Majestät Edvard VI, Englands nye kung,
säga några ord.
Mina herrar.
Tack för allt ni gjort för min far, kung Henrik VIII.
Jag är mycket tacksam för riksföreståndaren,
min morbror, Lord Somerset.
Jaså, har du blivit riksföreståndare?
Du hörde kungen.
Det gjorde jag, ja.
Låt mig fråga: Är din mor även min mor?
Ja.
Och förlåt min fråga,
- men som den äldre brodern borde du veta det bättre än jag.
Vår mor...
...är väl ingen hora, va?
Broder eller ej, vakta din tunga.
Då är jag din bror, du håller med.
För om du är min bror delade vi samma syster.
Eller hur?
Den gode kungens mor. Eller hur?
Det gör oss båda till kungens morbröder. Eller hur?
Ni är båda mina morbröder.
- Två. - Ja.
Hur kan det då bli en riksföreståndare?
Har ingen nåt att säga?
No comments yet. Be the first to leave one.