Fars lille påg

- Å, är det du, Waldemar? - Ja.

Det kom ingen till min föreläsning för jag hade gett alla ledigt i dag-

-med anledning av vår första bröllopsdag... och det hade jag glömt!

- Nycklarna hade du lagt i brödburken. - Det var när jag skulle mata hönsen.

- Vi har ju slutat med höns! - Det var därför det inte fanns ägg!

Å, professor...! En vacker dag glömmer du att du är gift med mig.

Med vem? Med dig? Dig glömmer jag aldrig! Jag tog ledigt för din skull.

- Vad är det här? - Blommor.

Rosor! Så rart av dig.

En... två... tre... fyra... Fjorton! Vet du inte hur länge vi varit gifta?

Jo. Men det var så genant att köpa en enda ros. Och 13 är ett olyckstal.

Känns det som om vi hade varit gifta i 14 år?

- Ja, det känns som en evighet. - Men Waldemar!

Emilie, du vet att jag alltid säger fel, men menar rätt. Jag älskar dig!

- Nä! Katrin får ge sig iväg genast! - Ånej, frun, inte förrän i morgon.

Jag stannar på min post till det bittra slutet - och hör sen!

Å... å... en sån fräckhet!

Bry dig inte om det. Imorgon är du av med henne. Idag ska vi vara glada.

Du har rätt. Och nu ska du berätta för mig om ditt första äktenskap.

- Mitt första äktenskap? - Du har ju varit gift en gång förut.

- Det hade jag nästan glömt. - Jag är så nyfiken...

Som alla kvinnor... Men dag ska vi bara tala om OSS.

Om vårt eget lyckliga äktenskap!

- Vad har Katrin där? - Det är bokhandlarn som skickat den.

- Det är ingenting för professorn. - En roman som han rekommenderade mig.

Men... den är ju full av hundöron och fläckar! Är det Katrin...?

Ja. Frun har ju själv sagt att man ska tänka på sin andliga utveckling.

Och jag var så nyfiken på om de skulle få varann på slutet.

- Ett telegram! - Ja, det kom i morse.

- Och det säger Katrin först nu?! - Från far och mor...

- Vad var det jag sa? - De kommer med 11-tåget. Herregud!

- Lugn, det är en hel halvtimma kvar. - Vad tjatar ni då för?!

Jag måste göra mig i ordning.

Ring efter en bil, Katrin. Gör sedan i ordning en enkel smörgåsbricka.

Med rysk kaviar, lax och gåslever- pastej! Jo, jo - det ska vräkas på!

- Sätt de här i vatten. - Det ska bli!

Waldemar, är du ledsen?

Nej, men jag hade glatt mig åt att vi skulle vara ensamma idag.

- Far och mor vill bara glädja oss. - De ser jämt så förebrående på mig.

- De vill att vi ska ge dem barnbarn. - Det är lättare sagt än gjort!

- Jag ligger ju i allt vad jag kan! - Tyst, Waldemar!

Nu åker vi till stationen.

- Å, tack så mycket! - Det kommer alltid något emellan.

- Vad är det, Katrin? - Den där vill tala med professorn.

Wilhelm Welling, advokat? Store tid, min gamle vän Wille Welling!

- Vem är det? - En vän från Lund. Vad kan han vilja?

Vi låter honom komma in.

Så olägligt! Vi skulle ju till stationen...

Älskling, jag kan åka ensam och möta far och mor...

...så kan du tala ensam med din vän.

- Adjö, så länge, älskling. - Adjö.

- Adjö! - Adjö...

Skynda dig hem!

- God dag. - God dag.

- Jag söker Waldemar Palm. - Jag ska hämta honom.

Det är ju jag!

Wilhelm Welling! Känner du inte igen mig? Walle?

Walle? Är DU professor Waldemar Palm? Jag har läst om dig i tidningarna.

Professor i nationalekonomi? Du kunde ju inte lägga ihop 2 och 2 i skolan!

- Dessutom är jag lyckligt gift. - Gratulerar.

- Jag är en enkel jurist... och ogift. - Vad gör du här?

Jag har övertagit Hederbergs advokatbyrå här i Helsingborg.

Därför söker jag en viss Waldemar Palm. Men det måste vara någon annan.

Jag hittade testamentet efter Selma Henriksen, som gifte sig med W. Palm.

DEN Palm är jag!

Nä! Tanten måste vara minst tre gånger så gammal som du.

Nästan fyra.

Som fattig student bodde jag hos gamla fröken Henriksen.

Hon hade pensionat. Gamla fröken Henriksen... Hon var så snäll!

Hon stoppade mina strumpor, hon lät mig ligga efter med hyran...

En kväll när hon stoppade strumpor avslöjade hon sitt livs hemlighet.

I sin ungdom hade hon fått ett så kallat oäkta barn...

...en så kallad pojke.

Den samvetslöse förföraren gifte sig med en annan.

Hon hade bara en enda önskan: Att få ge sin son ett hederligt namn.

Pojken var försvunnen, men om han skulle dyka upp-

-skulle han tro att hon hade varit hederligt gift.

Vad skulle jag göra? Hon var ju så snäll. Jag gifte mig med henne.

Präst och advokat vigde oss och skrev testamente...

...och så dog hon.

- Du gav hennes son ditt namn? - Ja, men jag har aldrig sett honom.

Han är i Tomelilla.

- Vad gör han där? - Han uppträder på nykterhetslogen.

- Är han nykterist? - Nej, humorist. Salongshumorist.

Han uppträder under artistnamnet Amandus Propp.

Advokat Hederberg letade efter honom under namnet Amandus Henriksen.

Arvet förräntade sig... och jag fann att han var salongshumoristen Propp.

Jag skrev till honom om pengarna och skickade en avskrift av ett brev-

-som modern efterlämnade åt honom. Här är originalet.

"Min käre lille påg. När du en gång läser dessa rader"-

-"ska du veta att din far är kandidat Waldemar Palm."

- Han vet alltså? - Naturligtvis.

- Måtte han inte komma hit! - Jo, han vill nog lära känna sin far.

Det går inte! Vad ska min Fru säga?

Hon vet att jag varit gift-

-men inte att jag har en son som dessutom är salongshumorist!

Tänk, om han ramlar in här när mina svärföräldrar är på besök!

- Det skulle vara ljusblått. - Nej, nattsvart!

Svärfar får inget veta om familjetillökningen!

Jag telegraferar att du söker upp honom i Tomelilla.

Du bjuder honom på middag och får honom att lova att inte uppsöka dig.

- Jag klarar det inte ensam. Följ med! - Med största nöje.

- Vad ska jag säga till min Fru? - Vad brukar du säga när du prasslar?

Jag prasslar aldrig... vid sidan om.

Så bra! Då tror hon nog på vad som helst.

Säg att du ska på en fest för en ungdomskamrat som blivit författare.

Ja! En berömd författ...

- Vad heter författaren? - Har du ingen fantasi?

- August Strindberg. - Nää!

Vad är det här? "Skamliga lidelser" av Fingal Skotte.

Idag är vi hos Fingal Skotte för att fira hans succé "Skamliga lidelser".

"Skamliga lidelser" - prassel vid sidan om i Tomelilla.

- Succé med Fingal Kotte. - Skotte! Ska du inte skriva upp det?

Nej. Jag ska se vad den rara fröken Henriksen skrivit mer till sin son.

Waldemar, här har du mig igen! Waldemar!

- Va? - God dag.

Tillåt mig presentera min vän, salongsadvokaten Propp. Nej!

Mitt namn är advokat Wilhelm Welling.

Det gläder mig att göra er bekantskap - ni och min man är ju gamla vänner.

- Ja, vi höll ihop i vått och torrt. - Så trevligt...

Skulle inte du säga något till din Fru? Tomelilla!

Kom din far och mor lyckligt hem från Tomelilla?

Tomelilla? De kommer ju från Kivik!

Ja... Men sista biten är alltid den längsta.

- De är i gästrummet. - Er man är lite disträ.

Han har glömt att vi ska till en ungdomskamrat för att fira han succé.

- Idag? På vår bröllopsdag! - Vännerna skulle bli ledsna annars.

- Vem ska hyllas? - En berömd författare som heter...

- Fingal Skotte. - Som skrivit "Skamliga lidelser"!

Är det din vän?

- Honom har du aldrig berättat om. - Inte? Nej, då kände inte vi varann.

En mycket intressant bekantskap...

- Nå ja, när min man har lovat, så... - Jag tackar er. - Vi väntar dig.

- Adjö, Fru Palm. - Adjö.

- Adjö! - Adjö, Fru Palm.

Det här gick lättare än jag trodde!

- Adjö! - ADJÖ!

Min käre svärson! Först vill jag säga ett hjärtligt...

Nu talar vi inte mer om det!

Min käre svärson...

Först vill jag säga ett hjärtligt lycka till på bröllopsdagen.

- Säg nu vad du ville säga. - Jag skulle bara säg detsamma...

Där ser du - komplett onödigt!

För ett år sen hade du lyckan att bli kreatursdirektör Jönssons svärson.

- Det är jag klar över. - Visa dig alltid värdig denna ära.

Vi är så glada att se er. Men glädjen hade varit ännu större...

Nu talar vi inte mer om det!

Vi är så glada att se er. Men glädjen hade varit ännu större-

-om ni hade gjort er svärfar till morfar.

Men far, då!

Eller åtminstone låtit oss ana att nåt sådant i framtiden vore möjligt.

- Nu kan du säga vad du ville säga. - Detsamma.

- Jag har tagit med babyutstyrsel... - Nu talar vi inte mer om det!

- Det är inte med vett och vilja... - Kära mor och far, vi är ju så unga.

- Ni var gifta 2O år innan jag föddes. - Jaså, ska vi vänta så länge?!

Ska vi sätta oss?

- Hade ni en angenäm resa? - Ja! Nja... delvis.

Vi åkte 1:a klass, och allt gick så bra tills vi kom till Tomelilla.

Allt gick bra - ända till Tomelilla.

Vi satt i fred i 1:a klasskupén, men i Tomelilla kom en otrolig figur.

Han hade aldrig åkt 1:a klass förut! Först trampade han mig på tårna.

Sen tappade han resväskan i huvudet på mig.

Och äggen! Tåget ryckte till och han hamnade i mitt knä och krossade dem.

"Vad gör ni, människa?" skrek jag. "Äggar ni ner min Fru?"

Vet ni vad han svarade? "Det vore värre om jag eggade upp henne."

Så oförskämt!

Han glodde på mig och sa: "Vilken mask! Så lik människoapan Moritz!"

Så ogrannlaga!

Han öppnade en flaska champagne med tänderna och jag fick korken i ögat!

Vad säger ni om detta?

"Skål", sa han. "Idag har jag ärvt en massa pengar - och fått en FAAAR!"

- Det är han! - Vad säger du?

Ingenting. Ursäkta mig. Advokaten... Telefonera!

- Din man verkar nervös. - Ja, han har så mycket att göra.

Sen drog han i nödbromsen och sa: "Jag trodde jag satt på toaletten."

- Vad är det, Katrin? - Det är en dam där ute.

- Hon vill tala med frun. - Be henne stiga in.

Har baletten hamnat i köket?!

- Emilie! - Hilma!

Är det verkligen du? En sån överraskning!

Kära Emilie...!

Detta är Hilma - min väninna från pensionen i Schweiz.

- Det gläder mig... - Nu talar vi inte mer om det!

Det gläder mig att få hälsa på min dotters bästa väninna.

Vi ses i hönshuset.

Ni har ju inte setts på många år, så nu ska det väl sladdras.

Aldrig får jag berätta om resan... - Kom, Mathilda!

Adjö.

Berätta allting för mig! Jag vet att du är gift... men är du lycklig?

Hur är din man? Stor, liten, snäll? Berätta nu då!

Du låter mig inte få en syl i vädret.

Han är söt och snäll mot mig, och vi är mycket lyckliga.

Det var bara det jag ville veta. När tänker du visa upp professorn?

- Han ska tyvärr resa bort idag. - Utan dig?!

Han är själv ledsen för det. Han ska på fest hos en berömd författare.

Du själv, då? Kära Hilma, har du inte träffat någon som har fallit för dig?

Jag har inte träffat någon som intresserat MIG.

- Det kommer... - Det brådskar inte. Jag har det bra.

Nu när jag har haft min succé, går jag mer och mer upp i mitt arbete.

- Har du ett arbete?! - Vet du inte det? Jag skriver.