Fog in August (Nebel im August)

Ernst Lossa, 13 år. Modern död, fadern handelsresande.

Är det korrekt?

- Ja, säger man. - Ja.

- Du är zigenare. - Vi är jeniska resanden.

- Arbetsför? - Ja.

Bra, herr Hechtle. Han får arbeta på fälten.

Ja, säger man.

De andra hemmen där du varit har kallat dig "asocial och motsträvig".

Här står "asocial buse" och ord som "tjuv" och "lögnare".

- Stjäl du? - Nej.

Du kan få en riktig chans här i Sargau, Ernst Lossa.

Vi kan hjälpa dig, om du vill det.

Vänd dig om. Dra upp skjortan.

- Slog de dig? - Ja.

Du kan vända dig om.

Här hos oss blir ingen slagen.

Du måste tyvärr lämna ifrån dig skridskorna.

Oroa dig inte, du får tillbaka dem när du skrivs ut.

- Finns det någon skola här? - Nej.

- Jag hör inte hemma här! - Det säger alla.

- Hilde! Hilde! - Jag är ingen idiot!

Inte jag heller.

Du har i alla fall en idiotfrisyr.

Ta ett djupt andetag.

Det är bra.

Vänd dig om.

Sitt still.

Räta på ryggen.

Sitt still.

Hör du! Hur känns det att ha en sådan... idiotfrisyr?

Du ska putsa mina skor i kväll.

Jag är värdelös på det. Det är bäst att du putsar dem själv.

Du... Jag varnar dig.

Oj, vad rädd jag blir.

- Oja. - Ernst.

- Är det så varje dag? - Ja.

- Jag heter Hermann. - Ernst.

- Du vänjer dig snart. - Det behöver jag inte.

Min far hämtar mig snart. Vi ska resa till Amerika.

Mina föräldrar ska hämta mig snart också.

Man skojar inte med Ch... Christoph.

Stammade han fram.

Till sängs!

Till sängs! Nattro!

Sluta nu. Det är samma visa varenda kväll.

Lugn nu!

Nattro!

Du... Ernst.

Följ med mig.

Kom.

Jag brukar gå hit när jag är ledsen.

- Är inte den Hechtles? - Den var hans.

Om han kommer på dig... Man måste vara försiktig med honom.

- Och direktören? Hurdan är han? - Snäll.

- Vad vill du bli? - Stridspilot.

Helst i en Focke-Wulf Falke. Tvåmotorigt. 600 km i timmen.

- Känner du till det? - Nej.

- Vad vill du bli? - Sheriff.

- Vad är det? - Britterna.

När de har bomber över, släpper de dem bara någonstans på hemvägen.

- Det är vackert. - Det tycker jag också.

Namnen till i övermorgon. Ta hand om det.

Christoph?

Då mister ju jag en skördearbetare.

Han har ju blivit lugnare.

Varför avgörs det i Berlin? Vi känner våra patienter bäst.

Det har ni fullständigt rätt i. Vad ska vi göra åt det?

Vill ni ändra regelverket? Vill ni avgöra vem som sänds till Hadamar?

Nej, naturligtvis inte.

Vi har helt enkelt inte kommit så långt ännu.

Det skulle ställa allt på ända om folk som doktor Beck och Dell...

Ja...

Stämmer det? Att man i Berlin får tjugo Pfennig-

- för varje namn man sätter upp på listan?

Trettio.

- Vad heter du? - Toni.

- Vill du ha ett äpple, Toni? - Nej.

Ernst?

Ernst Lossa?

Du ska hjälpa mig. Det har direktören sagt.

Ta pallen.

Jag heter Max Witt.

Det ögat fungerar.

Jag är vaktmästare och obducent.

Och vad gäller dig, väntar dina föräldrar på gården.

Jag måste.

Ja.

Ha det bra.

Lossa... Slå inte rot här.

Min far kommer också för att hämta mig snart.

Toni! Toni!

Såja, det är ingen fara.

Toni...

Herr Witt. Kan ni hålla fast hans ben?

Ta det lugnt. Såja, ta det lugnt.

Nu är det bättre.

- Vem är du? - Hon var hungrig.

- Det är Ernst Lossa. - Jag är syster Sophia.

Det tillhör inte vanligheterna att Amelie låter sig matas så.

Hittills har hon bara låtit mig mata henne.

- Du kan ju mata henne varje dag. - Jag ska hjälpa herr Witt.

- Det ska vi nog ha tid med. - Ni är en ängel, herr Witt.

Ja, men det finns alltid tid till bättring.

Då så, Ernst. Vi går vidare.

Glöm inte pallen.

Det gjorde du bra.

Hör du, ta trasan och torka av bordet.

Nej, låt bli det, Ernst. Det är bättre att du rengör instrumenten.

- Christoph! - Jag har ingenting gjort!

- Stanna där, Christoph! - Du kommer att förflyttas!

- Stanna där! Stopp! - Nej!

Släpp! Släpp mig! Nej!

Nej!

Vart förflyttas de?

Jag vill inte ombord på bussen! Släpp mig!

Släpp mig!

Ernst! Ernst!

- Du har besök. - Nu reser jag till indianerna.

Pappa!

Pappa.

- Vad har hänt med ditt hår? - Ser jag dum ut?

Nej, då.

Är det dags nu? Ska vi resa till Amerika?

Ja.

Då måste jag hämta mina skridskor. Kom.

- Vad är det här för ett hem? - Här bor en massa dumskallar.

Vi har kommit långt med er son, herr Lossa.

- Honom har ni lyckats bra med. - Tack.

Jag hade önskat att fler föräldrar hämtade sina barn.

Som ni ser, är det överfullt här hos oss.

Då behöver jag bara något som bekräftar er fasta adress.

Det är det ingen som har nämnt.

- Har ni inte med er något? - Nej.

Det är... Utan ett giltigt dokument kan jag inte...

...får jag inte överlämna er son åt er.

Kan ni inte göra ett undantag?

Det vore straffbart.

Enligt lagen är jag för tillfället ansvarig för er son.

- Varför har ni ingen fast adress? - För att jag är handelsresande.

Varför har ni inte hämtat honom tidigare?

En uppfostringsanstalt har inte ett så strängt regelverk som vi.

Jag har suttit i arbetsläger.

Varför det?

Jag är jenisk resande.

Jag var tvungen att leta upp Ernst. Jag har besökt hem efter hem.

Snälla, ta inte min son.

Det tänker jag absolut inte göra. Tvärtom.

Jag glädjer mig varje gång jag kan skriva ut en patient härifrån.

Herr Lossa, ni är jeniska resanden.

Jag tror i tider som dessa att er son är säkrare här än hos er.

Till vintern har ni en fast adress, och då återkommer ni igen. Ja?

- Ja. - Bra.

Då följer jag er ut.

- Jag kommer att hämta min son. - Ja.

Hermann blev hämtad av sina föräldrar i går.

- Har de en lägenhet? - Ja, det tror jag.

Där ser du. Du måste kunna vara trygg.

Jag kan följa med dig på dina vandringar.

Jag kommer inte att vara dig till last. Jag lovar.

Snälla pappa, ta med mig.

Du får hålla ut i två, tre veckor. Sedan kommer jag och hämtar dig.

Jeniska resanden låter sig inte nedslås, eller hur?

Nej.

Gå din väg. Gå din väg.

Gå din väg. Gå härifrån!

Stick härifrån!

Låt bli det där.

- Jag förstår inte vad du menar. - Så klart inte.

- Varför ler du så dumt? - Theresa hör inget. Hon är dövstum.

Men hon är inte dum, i motsats till dig.

Kom in.

Slå er ner.

Jag bad er komma för att jag har något viktigt att tala om.

Berlin Tiergarten har avslutat sitt centrala eutanasiprogram.

- Gudskelov. - Ja.

Nu när T4 har lagts ner kan vi inte skicka fler patienter till Hadamar.

Men det innebär mer arbete för oss. Kan ni meddela personalen det?

- Naturligtvis. - Tack.

Är ni snäll och ursäktar oss ett ögonblick?

Berlin Tiergarten vill att vi fortsätter.

De gråa bussarna var för uppseende- väckande. De väckte protester.

- Folk i gemen förstår inte det här. - Och vad innebär det?

Det innebär att programmet fortskrider som vanligt.

Fast här hos oss och på andra anstalter, ej på centralanstalterna.

Men vem ska göra det?

Tiergarten har bett oss alla att fundera över-

- hur vi kan utföra det på mest effektiva och stillsamma sätt.

Var och en som vill hjälpa de sjuka att få ro-

- får 30 riksmark extra. Per månad, herr Hechtle.

Vad måste man göra?

Patienterna jag väljer ut drabbas av misstänkt lunginflammation.

Ni injicerar dem sedan med ett barbiturat.

Jag föredrog också när de hämtades här, på ett sätt.

Men nu är det vårt ansvar.

Nu bestämmer vi.

Kolla här.

- Träff. - Du hade bara tur.

Vi ska se. Jag hade visst tur igen.

Kolla här, själv.

- Fullträff. - Jag beklagar verkligen.