Let It Come Down: The Life of Paul Bowles

David.

David!

De kommer för att ta mig.

28 FEBRUARI 1993

Ta upp kvinnor och barn på övervåningen. Sätt igång.

- Jag måste hitta Judy. - Gå upp, Cyrus.

Vi är redo för signalen.

Showtime! Showtime!

Gör inget dumt nu. Jag pratar med dem och löser det.

Då så.

- Lugna er. Snälla, sluta! - Håll händerna i luften!

Det finns kvinnor och barn här!

NIO MÅNADER TIDIGARE

Upp med dig.

- Okej. - Kom igen.

Tack.

Då så. - Jag ville inte väcka din mamma.

- Hon var uppe i natt med Bobbie Lane. - Jag trodde du hade glömt.

Jag? Glömma? Aldrig.

- Kan vi stanna lite? - Cyrus, det där var uselt.

Du måste hålla tempo. Du började för fort.

Du bara kör med mig.

Nåväl, när jag var i din ålder hade jag ingen pappa som körde med mig.

Var tacksam. Kom igen nu.

Fortare kan du.

Bara lite då.

Imorse vaknade jag med en underlig känsla i magen.

Det tog tid innan jag kom på vad. Hade jag ätit nåt dåligt?

Nej, så var det inte.

Sen insåg jag vad det var.

Glädje.

Men hur kan man hitta det här i obygden? Inget rinnande vatten.

Inga saker! I det här fallfärdiga gamla huset -

- mitt ute på Texas slätter? Glädje?

Min egen uppväxt var inte kantad av glädje.

Jag kände inte mycket glädje i barndomen.

Men efter så lång tid, hur kan man då finna glädjen här?

Wayne?

Du har juridikexamen från Harvard.

- Räckte det för dig? - Nej.

- Nej. - Mike, du hade ett poolföretag.

- Räckte det? - Inte alls.

Inte alls.

Steve, teologiprofessor.

Fantastiskt. Du och din fru hade ett strandhus på paradisiska Hawaii.

- Räckte det? - Inte ens i närheten.

Inte ens i närheten!

Det är det som är problemet. Det räcker aldrig, vad man än gör.

Så hur kan det komma sig att någon kan finna glädje här?

Det ska jag berätta för er.

Glädje kommer inte ifrån att äga nåt -

eller att vara nåt.

Det handlar om att bli nåt.

Att bli nåt mer än vad ni är idag.

Okej, då öppnar vi den!

- Jag ser bara världen falla sönder. - Så illa är det inte.

Kanske inte för dig, men för mig är det slut.

- Lugna ned er. - Säg inte åt mig att lugna mig!

- Förlåt, jag vill bara hjälpa. - Hjälpa? Det finns ingen utväg.

Tiden rinner ut. Kommer ni inte ut går de in...

Tack, Tim.

S KRISENHET I WASHINGTON

Vad hände?

Han sköt sig själv - och barnen.

Kontrollera och öppna kommunikation för att minska spänningen.

Köp dig tid, sänk förväntningarna och sänk pulsen.

Men nyckeln är att lyssna.

Tänk på: Den som förhandlar med FBI har redan sitt livs värsta dag.

Din röst kan vara det enda som håller dem vid liv.

Så kom ihåg att hur ni säger nåt är lika viktigt som vad ni säger.

Det var allt för idag.

- Hur är de nya? - Inte lika briljanta som jag var.

Gud hjälpe oss. Är du packad och klar?

Alltid, vart ska jag?

Ruby Ridge i Idaho. Läs på, vi har ett dilemma.

Mitch Decker och HRT är redan där. Jag vill att du flyger dit genast.

- Ja, sir. - Lycka till.

En federal agent har dödats i en konfrontation med en rymling i Idaho.

Weaver hade åtalats av ATF för försäljning av avsågade gevär.

När ATF skickade män för att gripa honom -

- blev en agent och Weavers 13-årige son Sammy dödade i skottlossningen.

FBI har nu övertagit kommandot och omringat huset.

Mitch Decker, FBI. Hur är läget just nu?

Stugan ligger där borta och de är beväpnade.

I stugan finns Randy Weaver, hans fru Vicki, tre döttrar och Kevin Harris.

- Vad vet vi om Weaver? - F d grön basker, vit separatist.

Killen är utbildad i sprängteknik.

- Har ni upprättat kontakt? - Nej, de har ingen telefon.

- Varför är inte vägen avspärrad? - De är omringade.

- De kan inte ta sig ut. - Jag är orolig att nån tar sig in.

Vi är mitt i ett Aryan Nations-fäste.

Om de slår sig samman mot oss blir det rena Alamo här.

- Spärra av alla vägar. - Se till att det står ATF överallt.

Vart är ni på väg? Ni vet väl att jag har en spelning ikväll?

McMahon hade plats på vapenmässan. Jag skickar Paul.

- Väntar vi inte på tillstånd? - Det fick vi för nån dag sen.

Försök att sälja några västar. De är svårsålda, men...

- Har du sett dem? - Ja, det har jag.

- Ja, jag har sett dem. - De är ganska fula.

Kvinnorna är stolta över dem, så försök.

Det är inte bara för pengar. Det finns vilsna själar på vapenmässor.

Missionen kommer först. Vi ses senare.

- Vi får aldrig västarna sålda. - Inte en suck.

Men du hörde honom, vi måste försöka.

- Paul kan sälja dem till en soptunna. - Med rabatt.

- Steve? Har du tid ett ögonblick? - Visst.

Vad är det?

Jag är gravid.

Är du säker?

Jag har två beväpnade män i sikte, kom.

Jag repeterar: Två beväpnade män.

- Jag är redo. - Om du får sikte, skjut.

Vicki, öppna dörren!

Öppna dörren, Vicki!

Är du oskadd?

Vicki. Vicki! Är du skadad?

Vad hände?

Målet undkom skottet, kom.

Avvakta.

Randy Weaver har sagt att han bara vill bli lämnad ifred.

I norra Idaho kokar det av regeringsmotståndare.

Arga anhängare bevakar varje drag myndigheterna gör.

Ska vi ta in pansarskyttar för att skjuta in gas i stugan?

- Kan det tvinga ut honom? - Det är lite tidigt att attackera.

- Han kommer inte att komma ut. - Får vi prata i enrum?

Tack.

Jag vet att han stängt in sig -

- men hans son har redan dött och det finns tre barn till.

Vill du verkligen ha närstrid med fler barn inblandade?

- Vad föreslår du att vi ska göra? - Ge mig en chans att prata med honom.

Det är väl därför jag är här?

- Har du sett Castillo? - Nej.

Det är svårt att spela utan trummis, Steve.

Du får väl hitta på nåt.

- Vad är det med honom? - Judy är gravid.

Toppen.

Du trummisen? Har du nånstans du måste åka nu?

- Jag vet inte. Har jag det? - Titta inte på mig.

- Jag måste jobba. - Hon ska jobba.

- Då har jag väl inte det. - Vår trummis dök aldrig upp.

- Vill du spela med oss? - Jag vet inte.

Är ni nåt bra då?

Det är det väl bara att ta reda på?

Så... det slog mig alldeles nyss.

- Du sa aldrig ditt namn. - Thibodeau.

David Koresh. Trevligt att träffas.

Man kan utläsa mycket av hur nån spelar musik.

- Vad säger det om mig? - Du spelar hårt och aggressivt.

Du är rädd för att om du inte skapar oväsen kommer alla att glömma dig.

Det är vad jag ser.

Hela världen glömde bort mig också. Åtminstone ett tag.

- Varför det? - Jag var dålig på att läsa.

Jag stammade. En dag kom mamma hem och sa:

"Du ska få gå i en klass med speciella barn."

"Wow, det är ju underbart!" Jag gick dit, och det var underbart.

Äntligen var det ingen av de andra som retade mig.

Men på rasten var det en kille som skrek:

"Kolla, där kommer de efterblivna!"

Jag vände mig för att se vem han pekade på...

...men det var ingen annan där.

Det var jag som var den efterblivna.

Men sen vände allt, över en natt.

Mamma jobbade nätter, så jag var ensam väldigt mycket.

Jag minns en kväll, jag kanske var tolv.

Jag stod vid bänken och åt och såg grannarna tvärsöver.

De satt i matsalen och åt tillsammans.

Jag vet inte varför, jag blev bara så förbannad.

Så jag öppnade alla fönster och trummade så högt jag bara kunde.

- Jag ville bara förstöra kvällen. - Jag fattar.

Jag är glad att vi träffades.

Jag kan visa att du inte behöver spela högt om du inte vill.

Du vet väl vad de heliga skrifterna är?

- Som Bibeln? - Det är inte bara Bibeln.

Det är allt, all mänsklig kunskap.

Allt som det mänskliga sinnet kan lära sig, all visdom i en enda bok.

- Förlåt, det är inte min grej. - Tro mig, jag fattar.

Men vi har alla nåt inom oss som är trasigt.

Vare sig du tror det eller inte så är skrifterna det enda som kan laga det.

Men jag ska inte tvinga på dig nåt du inte vill ha.

Det är bäst att jag åker. Vart ska du ta vägen?

- Tillbaka till L.A. - Så här sent?

Kör inte i mörkret. Jag har ett ställe i närheten med ett extrarum.

Men jag varnar dig, det är ett riktigt skitställe.

Inget flott och inget rinnande vatten. Vi byggde det själva.

Men vi spelar musik och vi studerar.

Och vi bor tillsammans som en enda familj. Och det är rätt kul.

- Vad är det, Steve? - Det vet du.

Vet du hur jobbigt det är för mig? Vi har försökt i tio år -

- och nu är du gravid med Davids barn. Det är för mycket.

Jag kanske inte tänkte igenom det, vi borde inte följt Davids uppenbarelse.

Kanske borde vi ha åkt som Mark och Elizabeth.

Om du inte gillade det, varför accepterade du det då?

Jag trodde bara...

Om min fru gift sig med Guds Lamm, vem är jag att säga emot?

- Steve... - Nej, jag behöver tid att tänka.

Du! Ni karlar som alltid pratar om lidande och offer...

Tyck du synd om dig själv för allt du offrat för din tro -

- men det är jag som är offret. Du offrade mig!

Jag bad dig att åka när David hade sin uppenbarelse.

Jag ville inte bli en av hans fruar. Jag ville vara din fru.