The Speech (Le Discours)

God kväll.

Les Films sur Mesure presenterar

Benjamin Lavernhe från Comédie-Francaise, Sara Giraudeau,

Julia Piaton, Kyan Khojandi, Guilaine Londez och Francois Morel

i 'Bröllopstalet'.

Baserad på en bok av Fabrice Caro utgiven av Gallimard,

producerad av Olivia Lagache, skriven och regisserad av Laurent Tirard.

Tack för ert tålamod. Mycket nöje med filmen.

I december 1980 under en konsert i Los Angeles

meddelade Darby Crash, sångare i The Germs,

Några dagar senare skred han till verket.

Han injicerade sig med en dödlig dos heroin.

Darby Crash hoppades att hans namn för evigt skulle gå till rockhistorien.

Men han förutsåg inte att John Lennon skulle bli mördad samma dag,

vilket överskuggade hans död och fick honom att falla i glömska.

JOHN LENNON SKJUTEN TILL DÖDS

Historien sammanfattar min livssyn.

Vad man än gör, så saknar man kontroll.

För en månad sen sa Sonia:

Jag behöver en paus.

- Vad då? - EN paus.

Jag behöver ta en paus.

Är du trött? Behöver du vila?

- Nej, Adrien. Jag behöver ta en paus. - Ta en paus från vad då?

Från dig. Och oss.

- Vill du göra slut? - Det sa jag inte.

Jag behöver bara en paus.

- Vad är skillnaden? - Det är lite som 'pausknappen'.

Tryck - stopp. Tryck igen - start. Ett uppbrott är mer som 'stopp..

- Utan förutsättning och förklaring? - Ja.

- Man pausar inte det verkliga livet. - Inte?

Man kan inte lämna en middag bara för att man vill ha 'en paus...

Man ljuger om man måste, men man förklarar sig. Det handlar om respekt.

Ja.

Bara av nyfikenhet, hur länge varar en paus?

38 dagar.

I 38 dagar har jag tänkt över vårt förhållande

och försökt lista ut när Sonia gick in i 'pausläge'.

Jag har gått igenom tre faser: Uppgivenhet.

Iiska.

För i helvete! Men varför?

Hopp.

Jo, och förtvivlan med.

Och vältrande i förtvivlan.

Alltså, fem faser.

Jag svor att inte kontakta henne.

Men sen i dag klockan 17.24 gav jag efter...

Hej, Sonia, hoppas allt är bra! Puss & kram.

18.56 såg jag att hon läst meddelandet. Jag blev överlycklig.

Hon hade läst mitt meddelande! Allting var möjligt igen.

Men nu var klockan 20.07 och hon hade ännu inte svarat.

För att göra saken värre satt jag på en familjemiddag där man diskuterade...

Golvvärme.

Kostar det mer eller mindre?

Installationen kostar mer, men efteråt blir det billigare.

- Hur funkar det? - Det finns två system:

Elektriskt eller hydrauliskt, och en tredje som är under utveckling.

En timme och elva minuter och fortfarande inget svar.

Vad kan förklara att hon inte hunnit svara?

Hon kanske körde när hon fick mitt meddelande

och var dumdristig nog att svara, och då...

Inget allvarligt, som tur är. Bara några blåmärken.

Vi kan göra en CT, men allt ser bra ut.

- Hon vill ringa mig. - Kan jag få min mobil?

Men sjuksköterskan, en stadig blond tyska, svarar:

Inte nu.

Under tiden får jag vänta.

På sommaren kan man ha kallvatten i AC: N.

Så det går med både och?

Inte illa.

Vad tror du, Adrien?

Vad jag tror?

Allvarligt?

Jag skickade ett meddelande 17.24 som inte besvarats

och ni undrar vad jag tycker om golvvärme?

Kom igen.

Skulle ni fråga jordbävningsoffren på Haiti om golvvärme?

Eller kurdiska flyktingar i Calais?

Nej, så låt mig vara.

Jag skulle gärna vilja säga det, men i min familj är det otänkbart.

Här råder det Outtalades kungariket med hänsynsfull konsensus.

Alltså, icke befintlig.

I köket finns en handdukshållare som jag gjorde i sexan.

En träslöjdsuppgift.

En julgransformad handdukshållare till våra föräldrar.

Jag var inte särskilt begåvad och förlorade snabbt kontrollen.

Nästa.

Jättefin.

Det som skulle ha blivit en julgran antog en rätt oväntad form.

Bra jobbat.

I julklapp fick min mamma

en snopp i plywood.

Så söt!

Tack, hjärtat.

Jag sätter upp den

där.

Hon hängde genast upp den och förvandlade min ungdom

till en lång period av skam.

Adrien har gjort den.

Inför ett sånt förnekande är man maktlös.

- Vad tror du, Adrien? - Jo, det verkar bra.

Alla har faktiskt en särskild roll.

Min mor inleder ofta de banala konversationerna.

Klimatförändringarna är oroande.

Min syster hakar sen på och får det att handla om henne.

Vi ska semestra i Bretagne. Inga värmeböljor för oss!

Min blivande svåger Ludo utvecklar.

Problemet är att issmältningen i Arktis rubbar Golfströmmen.

Och Golfströmmens sköra balans...

Och sen avslutar min far med en irrelevant anekdot.

Jag minns ett år när det regnade hela sommaren

och jag började med korsord. Det hade jag aldrig gjort förut!

Jag använde en reservoarpenna som moster Germaine gav mig.

Eller kanske var det min gudfar. Det var en av de två.

Min roll är att verka närvarande och komma med vaga kommentarer.

Vad tror du, Adrien?

Jo, nog är det oroande.

- Nu tar vi in nästa rätt. - Vänta, jag är inte klar än!

Resten av måltiden, inklusive min mors yogurtkaka,

innehåller inga överraskningar.

Jo, din syster skulle bli så glad

om du höll tal på bröllopet.

- Ursäkta, vad då? - Tal.

Tal.

- Vill du att jag håller tal? - Ja.

Fan, det förutsåg jag inte. För tre månader sa de att de skulle gifta sig.

I tre månader har jag mentalt förberett mig inför mardrömmen.

Stadshuset, kyrkan,

mottagningen, måltiden

och värst av allt,

congan.

För ingen kommer undan congan.

Man låtsas äta, prata eller ringa, men man är fast.

Congan är skoningslös.

Jag kan inte. Jag äter. Jag äter ju.

Jag sitter i telefon!

En maskin som krossar all värdighet.

Nej, jag vill inte! Hjälp mig! Jag vill inte!

Ja, alla hör dig.

Men just när man tror att det omöjligt kan bli värre,

viskar ens blivande svåger i örat...

Hon blir så glad om du håller tal.

- Inget avancerat. Bara några ord. - Ja, men...

Fint, jag räknar med dig.

Det kan jag inte göra. Jag kan inte prata inför publik.

Vet ni vad? Jag bryr mig inte. Jag gör nåt banalt, som en lista.

Så gör jag. Bara några nyckelord: 'Barndom, fritidssysslor, livet som par.'

Då slutar han klappa mig på axeln. Jag avskyr när han gör det.

Jo, jag gör en lista. Listor är toppen.

Jag gjorde en inför min första dejt med Sonia.

Jag var mer nervös än inför en muntlig tenta.

Tanken på luckorna i samtalet gjorde mig livrädd.

För mig var all tystnad på första dejten lika med 'fiasko'.

Ett tecken på att man inte passade ihop. Det skulle aldrig funka. Ett misstag.

Så jag gjorde en lista med olika samtalsämnen

för att få igång konversationen.

Nåt i stil med...

'Gillar du ditt jobb? Har du varit i Camargue?'

'Gillar du sött eller salt? Beyoncé, visst är hon fantastisk?'

- Hej. - Å hej.

Jag är sen.

- Ingen fara. - Nånting lustigt hände.

Men konversationen skötte sig själv.

Vi pratade i timmar, helt naturligt och avslappnat.

- Jag var 13. - Stack du hemifrån när du var 13?

Jag var en brådmogen rebell. Det var hemskt hemma.

Så jag packade lite saker.

- Men du fegade ur sen? - Nej, inte direkt.

Det som höll mig tillbaka var... Det kan jag inte berätta.

Berätta nu!

Du vet att imagen är superviktig i den ålder.

Jag var rädd att mina föräldrar skulle lägga ut ett jättefult foto av mig.

Vilken rebell!

Nej, men varför då?

Väldigt snabbt tänkte jag 'det är hon...

'Hon' vad då? Jag visste inte exakt, men det var hon.

Jag blev charmad. Fantastisk litterär bildning.

Har du lästOrons bok av Pessoa? Mannen utan egenskaper av Musil?

FitzgeraldsNatten är ljuv är ett måste.

- Senaste Harry Potter? - Ja!

- Det var ett skämt. - Så klart det var.

Jag skämtade också.

- Men jag glömmer nog titlarna. - Jag skriver ner dem.

Min handstil är hemsk så...

Jag skulle kunna ljuga och säga att min hobby är att göra listor.

Men sanningen är att jag var livrädd att inte ha nåt att säga.

Så jag gjorde en lista med samtalsämnen.

Det är patetiskt, jag vet.

Då skriver jag på andra sidan.

Adrien?

Vill du ha?

Jag minns inte om du gillar paprika.

Nej, Sophie. Jag gillar inte paprika. Det har jag aldrig gjort.

Men du har aldrig brytt dig. Du har aldrig frågat mig.

Vet ni vad hon ger mig i födelsedagspresent? En encyklopedi.

Från 8 till 35 års ålder, en encyklopedi om året.

Det blir 27 encyklopedier.

Grattis, brorsan.

- Och varje gång samma sak... - Det är lätt med dig.

Du är alltid nöjd med en bok.