The Housemaid

-Hej, Millie. -Hej, mrs Winchester.

-Så trevligt att träffa er. -Säg Nina.

Jag har te och charkbricka åt oss. Är det för tidigt för kött och ost?

Det äter de till frukost i Europa.

Wow. Du är bara...det här är...

Du är nog överkvalificerad för jobbet med din erfarenhet och collegeexamen.

Jo, jag vet. Jag insåg bara att jag älskar att vara hembiträde.

-Gör du? -Hos rätt familjer, så klart.

Okej. Vad fick hem dig till New York?

Hemlängtan. Jag trivdes bra i New England, men saknade stan.

Men du vet att du ska bo hos oss, va?

-Jag skrev väl det i annonsen? -Ja. Nej, visst. Ja, ja.

-Gud, okej. -Jag saknar att bo nära stan.

Inte i stan. Det är lite galet.

Ja. Jag håller helt med dig.

Jobbet är mest hålla ordning, städa, tvätta och laga lite mat, om du vill.

-Jag älskar att laga mat. -Fantastiskt.

Och så hjälper du mig med min dotter. Hon heter Cecilia, Cece.

-Hon är sju år och fantastisk. -Jag ser fram emot att träffa henne.

Bra. Vill du ha den stora rundturen så att du ser vad du ger dig in i?

Visst.

Och så köket.

Min man Andrew ritade hela huset från början till slut.

-Är han arkitekt? -Nej, han är techkille.

Men han är otroligt noga med varenda liten detalj.

Trappan är lite knasig. Andrew säger att jag slår ihjäl mig i den en dag.

Jag är så klumpig. Jag borde rita min kritsiluett längst ner redan nu.

Vi har en trappa på andra sidan som är mindre guggenheimig.

Om du gillar sånt.

Det är Andrews mansgrotta, men du får vara här när du vill.

Du blir en i familjen och måste därför lyssna på hans "TED Talk"-

-om hur "Barry Lyndon" är ett missförstått mästerverk.

Detta är det övre vardagsrummet, som vi sällan använder, ärligt talat.

-Behöver du verkligen hemhjälp? -Jag är faktiskt gravid.

Så jag kommer inte hinna att hålla allt så perfekt.

Men säg det inte till Andrew-

-för det är jättetidigt och jag vill veta innan jag berättar det.

-Ja, grattis. -Tack.

Det här är Ceces rum. Andrew gjorde en miniversion av vårt hus åt henne.

Visst är det gulligt?

Tvättrummet är i källaren. Och det där blir ditt badrum.

Och du bor där uppe.

Du kommer tycka det är lite litet, men du får vara ifred-

-och vi tänkte att det var viktigast. Fast massa ljus.

Du kan göra det till ditt eget. Häng upp affischer, ta in krukväxter.

Spela musik så högt du vill, för vi hör dig inte där nere.

Vad tycker du?

-Det är perfekt. -Okej, bra. Hurra!

Jag intervjuar fortfarande, men hoppas besluta mig snart.

-Varsågod. -Nej, det behövs inte.

Jag insisterar. Du la kraft, tid och bensinpengar på att ta dig hit.

-Tack. -Jag tycker att detta känns jättebra.

-Det gör jag. -Jag med.

Okej, jag ringer.

Hon ringer inte. Det är sista gången jag är i det där huset.

En bakgrundskoll och hon ser att allt i min cv är total lögn.

Jag bär inte ens glasögon. Jag försöker se seriös ut. Så dumt.

-Varsågod. -Tack.

-Kan jag få en jobbansökan? -Javisst. Varsågod.

Klart hon inte ringde. Varför trodde jag att jag kunde få jobbet?

Nåja, jag tjänade i alla fall 20 dollar på det.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Rulla ner.

-Du kan inte sova här. -Förlåt.

Jag körde hem från mamma och blev så trött att jag stannade och sov.

Det är hon. Kan jag svara? Hon är säkert jätteorolig.

-Rattsurfa inte. -Det ska jag inte, jag lovar.

-Hallå? -Hej, kan jag få prata med Millie?

-Det här är hon. Jag. -Det är Nina Winchester.

Jag vill erbjuda dig jobbet. Om du fortfarande är ledig.

-Du har väl massa jobberbjudanden. -Nej. Ja, jag tar det gärna.

-När vill du att jag ska börja? -Jösses. Så fort som möjligt?

-Vad sägs om i eftermiddag? -Vet du vad? Det vore kanon.

-Jag måste rusa. Hej då, Millie. -Ja!

Hey!

Jag heter Millie. Jobbar du åt Winchesters?

Jag försöker komma in, men kan inte koden.

Nina?

Nina, det är Millie.

Nina?

Millie? Millie, Millie! Välkommen. Jag tänkte lämna grinden öppen.

Ska jag hjälpa dig ta in allt från bilen?

-Nej, det är här allt. -Kanon. Wow.

Resten är i ett förråd.

Vad bra. Jag sätter upp de här i ditt rum.

Jag behöver skriva ett PTA-tal som måste bli helt kanon.

Så jag är fast på kontoret, men städgrejerna är i skåpet där...

-Du bär inte dina glasögon. -Jag bär dem inte alltid.

Linser.

Ja, du ser bättre ut utan dem. Ja. Okej.

Jag är där uppe. Det här blir roligt, Millie!

Inga skor på möblerna.

Hey. Hej. Du måste vara...Cece.

-Jag heter Millie. -Hej.

Ni har träffat Millie. Hej, gumman. Millie ska bo hos oss-

-och hjälpa oss laga mat och städa. Och vet du vad?

Hon kanske spelar Candy Land med dig om du ber riktigt snällt.

-Ska hon bo hos oss? -Ja! Andrew, det sa jag ju.

Hon ska bo i gästrummet på vinden.

Ser det inte otroligt ut här? Titta.

-Ja du, Millie, välkommen. -Tack.

Är du hungrig? Maten räcker säkert till fyra.

Nej. Jag ska nog bara gå upp och installera mig.

-Är du säker? -Jag kommer ner och städar upp sen.

Ja, installera dig. Stressa inte. Vi är så glada att ha dig här.

-Säg bara till om du ångrar dig. -Tack.

Du beställde från fel italiensk krog igen.

Knack, knack!

Hej. Det fönstret kan inte öppnas tyvärr.

Men här är bra ventilation, så det bör inte bli instängt.

Jag tog med lite mat åt dig. Andrew beställer jämt för mycket.

Jag ställde in vatten i minikylen.

Jag vill inte vara till besvär, men går det att få upp fönstret?

-Det vore skönt med frisk luft. -Ja, jag håller med. Suverän idé.

-Jag pratar med fixarkillen om det. -Tack. Är det han i trädgården?

Nej, det är Enzo, trädgårdskillen. Strunta i honom.

-Och kan jag få en nyckel till låset? -Herregud, ja! Låset.

Det är så läskigt. Här hade Andrew sitt arkiv.

Men, herregud... Stängt fönster, låset.

Vad är vi för ena monster? Jag ordnar det.

Innan jag glömmer det. Det här är till dig, en present.

Jag såg att din mobil var urgammal.

Och jag la in kreditkortet på den så du kan handla och tanka med den.

Jag ska vara rädd om den. Tack.

Ärligt talat så är jag så glad att du är här hos oss.

-Tack. -Får jag ge dig en kram?

Tack, Millie. Tack. Okej. Säg till mig om du behöver nåt mer.

Shit!

Nej, nej, nej.

Nej, nej, nej!

Nina?

-Var är de?! -Vilka?

Mina PTA-anteckningar till mötet. De låg här på bänken. Var är de?

-Jag såg inga papper. -Skitsnack! Var är de?!

-Nina, det finns inga... -Hey! Vad händer?

Millie kastade mina anteckningar till mötet i kväll.

Var är de?!

-Nina, ska vi inte se på ditt kontor? -Jag måste hålla tal inför alla där.

Och nu har jag inget!

-Nina! -Vad?

Har du en kopia...i din dator?

Jag skrev det för hand! Åh, fuck!

Jag tänker bättre när jag skriver för hand. Var är min nagel?!

All right, kom här. Kom här. Det är okej.

Ta ett djupt andetag, okej? Andas, andas, andas.

Jag lyfter upp dig.

Här är planen. Jag kör Cece till skolan.

Och du tar en varm dusch och äter en härlig lång frukost.

Sen har du hela dagen på dig att skriva talet och fixa naglarna.

-Du hinner få din utväxt fixad. -Jag älskar dig så mycket.

Du måste vara försiktigare nästa gång.

-Du har förstört hela min dag. -Förlåt.

-Jag är hemskt ledsen. -Tänk inte på det.

Jag vet inte vad det är med henne. Hennes känslor har varit i uppror.

Det är antagligen...

-Merkurius i retrograd. -Trodde inte du var astrologitypen.

Det är jag.

-Jag hjälper dig städa upp här. -Jag gör det. Gå och gör dig klar.

-Du får inte bli sen för Cece. -Tack.

I morgon blir det bättre.

-Det blir bättre. Jag lovar dig. -Okej.

Ja... - Cece, nu åker vi!

-Vad gör du här? -Jag jobbar här.

-Vad gör du själv här? -Du...

Jag passar inte så bra in bland de andra PTA-mammorna.

Jag insåg inte hur stressad jag var.

Det är nog alla nya hormoner som får dig att flippa ur.

-Jag hade inte sagt nåt till Andrew. -Gå ut!

Jag måste duscha. Och du ska laga mat sen.

Ja.

-Det luktar fantastiskt. -Det är piccatakyckling.

-Jag köpte dem till Cece. -De är så goda. Hon kommer älska dem.

Hon fick inget mellanmål i dag och är en vrålhungrig liten ballerina.

-Servera henne, så kommer jag. -Okej.

Hey, Cece. Hur var lektionen?

Vill du ha juice eller vatten?

Juice. Men glaset är smutsigt.

-Jag tog det i diskmaskinen. -Juice är ett privilegium.

Inget man dricker ur ett smutsigt glas.

Självklart inte.

Det ser fantastiskt ut. - Visst gör det, Cece?

Mycket bättre än dinosaurienuggets.

Millie, kan du inte hämta ett kuvert och äta med oss?

-Nej, jag har redan ätit. -Vi insisterar. - Visst gör vi, Cece?

Jag hoppas att ni tycker om det.

Suverän kväll på Gala for New Voices in Tech

Min favorit-primaballerina!

Kom in!

-Hey. -Hey.

Förlåt att jag stör dig. Jag har nåt till dig. Cece insisterade.

-Hon är så gullig. -Ja.

Nej, nej, nej, nej, nej. Absolut fucking inte. Herregud...

Jag vill att du känner dig trygg här.

Det gör jag.

-Till din dörr, som du bad om. -Tack.

Hur var det i går kväll då? Med Andrew?

Bra. Jag gjorde piccatakyckling.

Visst är han rena drömmen?

Han låtsas gilla all min mat även om han avskyr det.

Det där är mycket bacon, Millie. Ska du ha ihjäl oss?