Waterloo

Napoleon Bonaparte inspirerade sitt folk -

- med sin militära och politiska genialitet och revolutionära glöd -

- och blev snabbt kejsare av Frankrike och herre över Europa.

1812, efter 15 års segrar, led han nederlag i Ryssland.

1813 blev han besegrad av Österrike, Ryssland, Preussen och England -

- och drevs mot Paris portar, för att där möta sitt öde.

FONTAINEBLEAU ONSDAG 20 APRIL 1814

- Det finns inget hopp, Sire. - Vi är besegrade, Sire.

I tjugo år har vi följt er. Ni lade Europa för era fötter.

Vi kan inte rädda Paris.

Österrikarna är i Versailles.

Kosackerna vattnar sina hästar i Seine.

Man kan höra preussarnas kanoner i Montmartre.

Det är fyra nationer, fyra arméer, fyra fronter mot oss.

Abdikera.

Ni blir förvisad till ön Elba med ett personligt garde på tusen man.

- En värdig exil, Sire. - Att abdikera är den enda utvägen.

Ni måste skriva under, Sire.

Varför? Så att ni kan behålla de titlar jag gett er?

Vad var ni före mig? Ingenting. Jag skapade er.

Ni måste abdikera, Sire.

Lyssna på mig, Ney.

Finns det något jag föraktar, så är det otacksamhet.

Vad kan jag göra? Vad?

Jag erbjöd den ryske kejsaren fred. Han vägrade.

Vad kan vi göra?

Vad kan vi göra? Vad kan vi göra?

Vi kan slåss!

Jag befäster Paris. Drar mig ur Österrike och går mot Italien.

Vi måste befästa och mobilisera. Lär upp rekryterna på fältet.

Det finns inga män att mobilisera.

Hären vill inte att det ska gå för Paris som för Moskva.

Wellington.

Wellington?

Varför är det alltid Wellington?

Wellington. Är ni rädda för honom för att han slog er i Spanien?

Frankrike kommer inte att följa er.

Frankrike följer mig till stjärnorna, om jag ger henne en seger till.

Ni har inget val. Ni måste avsäga er tronen.

Åh, Ney. Tronen? Vet ni vad tronen är?

Det är en överdekorerad möbel.

Det som finns bakom tronen är det som betyder något.

Min intelligens, mina ambitioner, min önskan, mitt hopp, min fantasi.

Och framför allt min vilja.

Jag kan inte tro mina öron.

Ni vinkar med ett papper och ropar "Abdikera, abdikera!"

Jag vägrar! Jag vägrar!

Alla hans män?

- När? - I morse.

Det är inget att göra. Skriv under.

Elba. Varför Elba?

Marskalk Marmot har övergivit sig till österrikarna. Det var hans sista hopp.

Soldater -

i mitt gamla garde -

- efter tjugo år har jag kommit för att säga -

farväl.

Frankrike har fallit.

Minns mig.

Även om jag älskar er alla, kan jag inte omfamna er alla.

Minns mig med denna kyss.

Farväl, soldater.

Farväl, mina söner.

Och farväl, mina barn.

I maj 1814 landsförvisades Napoleon till Medelhavsön Elba.

Efter tio månader flydde Napoleon från Elba.

Desperat invaderade han Europa, med mindre än tusen man.

TUILERIES 1 MARS 1815

Ers Majestät, monstret har flytt från Elba.

Gudskelov är han vansinnig nog att gå i land i Frankrike.

Låt oss nu inte överdramatisera.

Napoleon och hans tusen man är inte riktigt farliga än.

Marskalk Soult, ni för befälet över våra trupper här i Paris.

Marskalk Ney...

Ni blir den första som möter varulven.

- Jag vet att ni älskade denne man. - Ja, en gång i tiden.

Men jag ska föra honom tillbaka till Paris i en järnbur.

Som de överdriver. Soldaterna.

"I en järnbur."

Det var det inte någon som bad om.

- Det finns ingen annan väg. - Den enda vägen är fram.

Skyldra gevär!

5:e regementet... Känner ni igen mig?

Om ni vill döda er kejsare -

så står jag här.

Eld!

Länge leve kejsaren!

Följ mig till Grenoble.

Det var den sårade stolthetens rop, som förde mig tillbaka till Frankrike.

Från Elba såg jag Frankrikes rätt bli föraktad och åsidosatt.

Min seger är viss. Mina örnar ska flyga från spira till spira.

Sitter den rakt?

Kom med. Vi ska visa dem er röda man.

Jag har återvänt.

Jag har återvänt för att göra Frankrike lyckligt.

- Ut med bourbonerna! - Häng förrädarna!

Jag är Frankrike, och Frankrike är mig!

Napoleon har kommit tillbaka!

Jag glömmer aldrig ert ansikte, Ney, när ni tvingade mig att abdikera.

- Jag gjorde det för Frankrike. - Jag vet vad som är bäst för Frankrike.

Jag har förstått att ni lovade kungen något. Något med en bur?

- Ja. - Vad var det?

Jag sa att jag skulle föra er tillbaka till Paris i en järnbur.

Det var det jag hörde.

Den feta kungen måste bäras ner från tronen!

Han har nedsvärtat fransmännens ära!

Kanske låter folket mig gå -

som de lät honom komma.

Han har återvänt! Kejsaren har återvänt! Frankrike ska leva igen!

Länge leve kejsaren!

- Han ska föra oss mot storhet igen! - Vår kejsare har återvänt!

Hem! För hjälten hem!

Goulaincourt, Molien, Molé, Fouché. Vi har ett mindre problem att lösa.

När Frankrike vaknar i morgon, måste det ha en regering.

Drouot. Låt mig berätta något.

Livets värdefullaste kvalitet är lojalitet.

Och ni Drouot, är både ofördärvad och trofast. Går ni med mig?

- Med hela mitt hjärta, Sire. - Tack, Drouot.

Soult.

- Ni fick alltså min inbjudan. - Ja, Sire.

Jag har förstått att ni inte längre är kungens krigsmininster.

- Tydligen inte, Sire. - Tydligen inte, Soult.

Tyst! Ni är utsedd till stabschef. Tackar ni ja?

- Jag tackar ja, Sire. - Bra. Slutet gott, allting gott.

Madame...

Er son Ferdinand dödades då han föll av hästen vid en mönstring.

Nej. Musset måste ut. Vi behöver fler värnpliktiga. Underskrift.

Er son var mycket modig och plikttrogen.

Det gör mig ont, Madame, att ödet inte varit mer skonsamt.

Till min käre Prins Alexis.

Jag tillskansade mig inte kronan.

Jag fann den i rännstenen.

Och jag tog upp den -

med mitt svärd.

Och det var folket, Alexis, -

folket, -

som placerade den på mitt huvud.

Den som räddar en nation överträder inga lagar.

Till min älskade hustru.

Jag ber dig som min hustru och dotter av Österrike, min fiende, -

- att du ska ge mig det dyrbaraste jag äger tillbaka:

Min son.

Till prinsregenten, England.

Ni har varit min ytterst ädelmodige fiende i tjugo år.

Men nu önskar jag fred.

Därför protesterar jag mot Wellingtons närvaro...

Min son är min framtid.

Jag ser honom hellre död än i fångenskap som prins av Österrike.

De har förklarat mig som mänsklighetens fiende.

Europa har förklarat krig mot mig. Inte mot Frankrike, men mot mig.

De hedrar er, Sire, genom att göra er till en nation.

Hedrar? Hedrar? De förvägrar mig lagens beskydd.

De gör det lagligt för envar att döda mig. Något nytt om Wellington?

- Fortfarande i Bryssel, Sire. - Tillsammans med gamle Blucher?

De var dem som startade kriget. Låt dem blöda.

Ja, låt dem blöda. Jag förhandlar om fred över Wellingtons döda kropp.

Marskalk Soult, Sire. Det är viktigt.

Det är alltid viktigt. Visa in honom.

Wellingtons och Bluchers arméer har delat på sig, Sire.

- Delat på sig? - Ja, Sire.

Jag undrar vad historien kommer att säga om dem?

Vi skjuter Blucher åt sidan och går vidare mot Wellington.

Det kommer att bli en blodig dag.

- Ja, Sire. - Sannerligen, Soult.

Allt hänger på ett enda stort slag. Precis som vid Marengo.

Tack, Soult.

Men vid Marengo, var jag ung.

BRYSSEL TORSDAG 15 JUNI 1815

Farbror Gordon lät mig inspektera hela hans regemente i morse.

Så jag red fram och tillbaka och valde fritt.

Mamma, du valde de största.

Ni är verkligen den bästa av mina generaler.

Vi damer måste följa med vår tid. I år är soldater på modet.

Var skulle samhället vara utan mina pojkar?

- De är Englands salt. - Pack.

Bara tiggare och uslingar. Gin är andan i deras patriotism.

Och ändå förväntar du att de ska dö för dig?

För att det är deras plikt?

Jag betvivlar att ens Bonaparte kunde värva män av plikt.

- Bony är inte någon gentleman. - Så engelsk du är.

På slagfältet är hans hatt värd 50 000 man. Men han är ingen gentleman.

När vi kommer till Paris, låt mig se på Napoleon. Jag ska nog hålla avstånd.

- Mamma beundrar honom. - Jag är lite av en bonapartist.

Är det sant att han är ett monster?

Han äter lagrar och dricker blod.

Och när vågar du dig in i hans håla?

Han ger mig ingen anledning. Det beror helt på...

Korsa floden. I morgon torkar vi våra stövlar i Bryssel.

- Om Gud vill, Sire. - Gud har inget med det att göra.

- Se till att unge Hay inte dör. - En förlovning?

Jag vill inte se Sarah i svart innan hon har burit vitt.

Dickie har lovat mig en kyrassiärhjälm.

- Utan blod på. - Och en till mig. Med blod.

Var tänker ni göra av er fransman?

- Under högra armen, sir. - Han har räknat ut alltihop.

När ni möter en kyrassiär har ni tur om ni kommer undan med livet i behåll.

Strunta i hjälmen. Fransmännen ska nog lära er stridens konst.

Madam, med er tillåtelse.

Jag har aldrig skådat en sådan samling klena typer.

- Picton klarar sig dåligt i en balsal. - Men han dansar bra med fransmännen.

Men dem dansar man med på ett fält.