لومړۍ 200 کرښې.
Tack.
Jag heter Jane Deluca. Det här Johnny Figgis och vårt band.
-Jag måste slå en drill, hjärtat. -Hejdå.
-Såg du den där slynan? -Skit i henne.
-Jag ska jävlas med henne. -Vänta... Jane. Jane.
-Han är så fin. -Ja. Det är han faktiskt.
Är det er första dejt?
Behöver du duka av, eller?
Du kan ta bort allt. Lämna bara glasen. Tack.
Nej, jag sjöng där uppe.
Såg du inte mig? Jag signalerade och gjorde så här mot dig.
Vad pratar du om?
Vet du inte det? Åh, baby.
Du hade en stor, grön grej som hängde ut från näsan.
Jag gjorde så här.
Herregud. Såg du den därifrån?
-Det såg ut som om nån svingade i en lian. -Herregud.
-Den var enorm. -Okej.
Du har pajat mitt rykte.
Jag bjöd hit en viktig artistbokare och du svek mig.
-Du... -Vet du vad? Du ska ut.
-Nej. Du kan inte... -Du är borta. Glöm det.
-Vänta. -På vad? Att du ska lära dig sjunga?
Vad är det med honom? Vad ville han?
Vill du veta vad han ville? Den jäveln lurade oss.
Den här stan är ändå död för mig.
Vi har en spelning i L.A. Vi får åka lite tidigare.
Ja, det här kanske betyder nåt.
Ja, det betyder att vi har fått sparken.
Nej, inte bara det här. L.A. kanske inte är svaret.
Vad ska det betyda?
Tommy fixade ett jobb åt mig i en studio i stan.
Det är bra betalt. Här i stan. Jag måste tänka på Debbie, fattar du?
Debbie? Är det den lilla tjejen i Queens som fixar håret varje dag?
Är det en faktor nu?
Ur vägen, för fan!
Stick själv, för fan, fattar du? Åk tillbaka till Pakistan!
Jag måste vara realistisk, okej?
Se framåt. Hur länge har du gjort den här skiten?
Sjutton år?
-Du... -Du, vadå?
Du, vadå?
-Jag vill inte sluta så. -Du skulle bara önska.
Jag har prioriteringar.
Hon hämmar dig.
Alla säger det. Det är som Yoko med lugg.
Ingen säger att hon hämmar mig.
Jag säger bara att du inte ska åka till L.A.
Även om du inte har nåt jobb här,
så har du ändå dubbningen...
Låt mig berätta en sak. Stanna här.
Stanna här. Lek pappa. Jag sticker.
Jane.
BETALAR CHAUFFÖREN
Det var -78, eller hur?
Jag skulle blir den nya Aretha, men den gamla Aretha var den nya
och jag var ingendera. Jag var nåt ingen hade sett förut.
-Visst. -Så jag drar.
-Kan jag få lite pommes frites? -Det kommer.
Vi åker ner till L.A., fixar lite spelningar, ordnar lite drag.
Det är perfekt. Jag kan släppa av dig där
och sen åka till San Diego själv.
Jättebra.
-Jag har också sjungit. -Jaså?
Inte professionellt. Mest amatör-talangtävlingar.
-Som Star Search, eller? -Typ.
Jag kom inte så långt. Jag spelade piano och sjöng.
Vad sjöng du?
Way Over Yonder, Carole King. Close to You, Carpenters.
-Det var på 70-talet. -Close to You?
Ja, du vet. "Varför dyker fåglar upp varje gång du är nära?"
Jag vet, jag vet.
-Varför San Diego? -Varför inte?
Varsågod.
Jag är mäklare.
Just nu är marknaden otroligt usel.
Ibland måste man ändra saker och ting.
Man måste ta kontrollen och säga: "Nu ska det bli annorlunda.
"Jag kan ändra på saker, om jag tror på det helhjärtat."
Glöm Star Search. Du skulle ha blivit Miss America.
-Okej, dra upp den. -Upp.
Mer. Bra.
Ta inte illa upp nu. Du får inte röka i min bil.
Vadå, inte röka?
-Du får inte röka i bilen. -Nånsin?
Jag ska till stan. Vill du ha skjuts?
-Taxi! -Nej, jag har en bil.
-Och i den röker jag hela... -Vad tror du? Det kan funka.
Jag berättar om ett par dar.
För jag måste åka så snart det går
och jag vill inte göra det själv. Det känns inte säkert.
Du var den första som svarade på annonsen.
Det är ett tecken. Du skulle passa bra.
Alltså, våra personligheter skulle passa ihop.
Du... Robin, eller hur? Du är trevlig
och det finns säkert mycket hos dig som inte är ditt fel,
det förstår jag. Men jag tror inte att vi passar ihop.
Det finns säkert nån som vill åka över hela landet
med den vitaste kvinna på jorden,
sjunga Carpenter-låtar och återuppleva barndomsminnen.
Men det är inte jag. Det är min bil!
Hördu, det är min... Det är min bil.
Det kommer att kosta minst 200 dollar att få tillbaka den.
Okej, Jane. Lycka till i L.A., hördu. Jordbävningar. Bränder. Upplopp.
Det finns riktiga galningar i Kalifornien.
Jag fattar inte vad du ska dit och göra.
Försiktigt. Ta det lugnt med pianot.
Rörmokare - Elektriker - Allt-i-allo Städerska - Vicevärd
Godmorgon.
Jag har en kompis i Pittsburgh.
Kan vi stanna hos henne, bjuda på lunch?
Absolut, inga problem.
Le.
Min bror kräktes här, nära utfart sju. Jag minns, vi stannade.
Varför är han inte här och minns ihop med dig?
Har han ett liv, kanske?
Nej, det har han inte. Han dog faktiskt i cancer när han var sex.
Oj, jag är ledsen.
Får jag använda dina hörlurar?
-Varsågod. -Tack.
Hej. Du har kommit till Nick och Holly. Lämna ett meddelande...
Det är en sjuk kvinna på toaletten.
-Är hon här med nån? -Hon är utanför.
Är det din vän som är på toaletten?
Ja.
Du får nog gå in dit. Hon spyr.
Tack.
Mår du bra?
Den där dumma kvinnan. Jag sa att jag mådde bra.
-Du ser ut som skit. -Tack.
Allergi. Jag är allergisk.
Den kommer och går. Ibland tror jag att jag inbillar mig.
Brukar du inte knacka?
Inte på en offentlig toalett.
Jag är ledsen. Det är nog för att jag tog upp din bror.
Nej, det är inte det. Jag mår bra.
Jag mår bra om vi rör på oss. Det är inget.
Du luktar som en askkopp.
Jag ska åka ner till L.A. och se vad jag hittar.
Vi kommer att passera... Va?
Får du in HBO? Vi ska få in HBO och jag har det inte.
-Jag vet inte. Jag sitter i telefon. -Jag är ledsen.
Nej, kom in och kolla.
Kom in.
Ja, jag är på väg till L.A. Jag tänkte komma förbi och träffa dig.
Nej, jag sa tisdag eller onsdag. Är du säker?
Nej, det är bara...
Okej, nej, jag väntar.
De visar The Way We Were.
Robert Redford. Barbra Streisand. The Way We Were.
Jag går inte ut så ofta.
Det var för 20 år sen.
Jättebra, precis.
-Gör det nåt? -Varsågod.
Nej. Jag är kvar.
Vi kanske kan komma förbi vid tolvtiden imorgon.
Är du okej?
Är det Nick?
Nej. Bra, okej.
Ja, vi ses då. Hejdå.
Fan.
-Är det din vän i Pittsburgh? -Ja, om hon fortfarande är min vän.
Så trevligt.
Jag har inga tjejkompisar.
Min mamma sa alltid att man inte kan lita på kvinnor.
Det vet jag inte direkt.
Lägg av.
Män vet allt om PMS. Nån skvallrade.
Din tjej är underbar, Hubbell. Ta med henne på en drink när du kommer.
Jag kan inte.
Jag vet.
Det knäcker mig. Så som hon för bort hans hår från pannan.
Det gör mig helt förstörd.
Vem av dem var du?
Den som älskade för mycket eller den som älskade för lite?
Ingendera.
Jag är den som i tre år gick på happy hour
och aldrig gick hem med nån förutom bartendern.
-Bartendern är alltid nån. -Ja.
Han var verkligen nån.
Jag vet inte.
Jag förstår mig inte på män.
Jag fattar bara inte.
Du kanske inte gillar dem.
Menar du...
Nej.
Vadå nej?
Jag skrämmer nog bort dem eftersom jag vet vad jag vill.
Okej, berätta, vad vill du?
Det är inte så frigjort, jag vet.
Jag vill ha en man med ett hyfsat jobb.
Fattar du?
Jag vill ha två barn, en pojke och en flicka.
I den ordningen.
En tvåvåningsvilla med tre sovrum,
terrass, trappa med vitt räcke
och ett stort vardagsrum.
Du kanske var Donna Reed i ett annat liv.
-Jag fick det inte. -Det är lugnt. Det finns tid.
Ja.
No comments yet. Be the first to leave one.