Only Murders in the Building

Detta har hänt…

Är det jag?

Har jag stuckit ner nån?

Personen på tåget. Var det glitterkillen?

Tog han min väska? Är det hans?

Jag måste till Coney Island. Nu.

DNA-provet har kommit, det som vi tog för Henrys skolprojekt.

Om jag är nervös, om min son inte är min? Inte ett dugg.

Jag kom för att jag är orolig för dig.

- Oroa dig inte för mig. - Jo då.

Det händer läskiga saker i huset, Charles.

Vad som helst om vem snubben är. Allt som kan trigga mitt minne.

När jag hittade glitterkillen hade han detta på sig.

Hej! Var är du?

- Lucy! Var är du? - Hemma hos dig.

- Du måste… - Jag ville träffa dig.

Lucy?

Jahaja. Vi har strömavbrott, gott folk.

I New York sker brotten snabbt och våldsamt.

Varje dag har en ny sensationell rubrik.

"Arvtagerska mördad mitt i sin egen docksamling."

"Man attackerad av ex-hustruns leopard i lägenhet i Bronx."

Efter ett tag smälter de samman

men ibland kvarstår en mördare framför de andra.

Och sätter ett märke i historien.

Fem hela avsnitt med improvisationer.

Med den här farten borde snutarna lösa det först.

Jag önskar att folk ville ta min teori om slaktaren på Sjätte avenyn på allvar.

Marv, du fick ett helt avsnitt av fan-podden

att göra ditt fall med seriemördaren som tog Bunny.

Det blev inget, ingen vill ha det. Gå vidare.

Han finns, och han finns där ute.

Jag vet inte om jag kan bara lägga av med Bara Mord

men jag har ju lyssnat på andra.

Har du hört avsnitt ett av podden om förskingringen?

Ta pengarna och stick. Det var inte så illa.

Det har potential om det kan öka antalet kroppar.

Förskingring?

Hur kan ni prata om att byta hållning

när våra killar står mitt uppe i säsong 2?

Nej, Marv. De har tappat taget och trampar vatten.

Håller vi fast vid den för mycket kanske de drar ner oss också.

Hejsan.

Kolla på dem.

Ni kanske går med dem den lätta vägen, men jag tror på BMIH livet ut.

Vad har hänt med honom?

När han lyfte upp gaffeln, blev jag jätterädd.

Slaktaren på Sjätte förtjänade en plats i rubrikerna på 00-talet.

Han dödade i åratal,

och valde bara ut offer som bodde på Sjätte avenyn,

eller i närheten, några gånger på Sjunde eller Åttonde.

Eller Broadway, eller Amsterdam.

Hela Big Apple var faktiskt hans jaktmark.

Ingen gick säker på nån gata.

Utom de på Tredje. De klarade sig.

Han greps aldrig.

- Lucy, var är du? Du måste… - Såvitt vi vet kanske han är tillbaka.

Vi har strömavbrott, gott folk.

Vi måste hem till Lucy.

Hon är ensam hos mig. Om mördaren är ute efter henne…

Va? Lucy? Din halv-styvdotter?

Inte nu, Marv. Vi har krismöte här.

Är hela stan nedsläckt?

Östra elnätet har väl pajat.

Det kanske bara gick en propp i köket.

Jag hade beställt en knepig rätt.

Sms från elbolaget. Hela området är utslaget.

Jag vet faktiskt vad jag pratar om ibland.

Jag har ingen mottagning. Har nån annan det?

Jag. Jag fick just ett email.

Herregud, det är mitt DNA!

"Klicka här för att få det svar du väntat på i hela ditt liv."

Jag klickar och klickar. Fan, det laddar ju inte.

Mobilmasterna överbelastas.

Alla försöker komma i kontakt med alla andra.

Jag hatar strömavbrott.

Det går en sån tunn linje mellan civilisation och kaos

och den linjen är elektricitet.

Vi måste ta oss till Arconia och hitta Lucy innan nån annan gör det.

Får jag dra min teori om Slaktaren på Sjätte avenyn för er?

- Nu sitter ni ju kvar här, och… - Inte tid, Marv.

Och vi sitter inte kvar.

Som du ser är vi väldigt på G.

Vänta, mr Putnam.

Kylen har ingen ström. Och dippen här blir bara dålig.

Gratis. Du gör oss en tjänst.

Kom nu, Oliver.

Får jag ta en doggiebag? En rejäl, en?

Avsnitt Åtta - Säsong 2 Hejsan, mörker

Sjätte avenyn-slaktarens arbetssätt var lätt.

Han valde äldre kvinnor.

Men yngre kunde också vara måltavlor.

Och så män i alla åldrar.

Det var en fråga om dagsformen.

Han skrämde slag på stan och greps aldrig.

Det enda goda med att ha en seriemördare på fri fot

är att det kan ena en delad stad.

Alla häckar i sina lägenheter samtidigt,

terroriserade av samma psykopat.

Inget är så bra som en kris när det gäller att hålla ihop.

Entrén. Vi känner till strömavbrottet. Vad kan jag göra för er?

Hissen går inte.

Och hur ska jag nu få mina matvaror till våningen?

- Trapporna är där borta, Frank. - Jag bor på åttan.

När jag bodde i Braxton fanns det en generator.

Hör ni!

Håll tyst nu, allihop.

Ni vet hur det här funkar.

Det går över om fem minuter eller om fem dagar.

Sätt er ner och sörpla.

Medicinskt och nyttigt, med lite alkohol.

Den första är gratis. Sen gäller bara cash.

Entrén. Vi vet om strömavbrottet. Vad kan jag göra för er?

Lester, det är Nina. Har det kommit nåt paket till mig?

Ja, ms Lin. Jag har det här framför mig.

Kan du komma upp med det?

- Hissen står ju. - Jaha, och?

Och du bor på fjortonde.

Man ber mig skära ner på kostnader.

Den gamle som öppnar den dörr

som går upp automatiskt kan vara en ände att börja i.

En drönare kan komma hit med paketet på en minut och klagar inte.

Kommer strax men på några fler minuter.

Pöbeln har redan börjat styra.

Vi har 15 minuter på oss tills huvuden sitter på spjut och vi äter upp varann.

Jag beskyddar dig.

Vart ska ni? Hissarna är härborta.

Ingen ström, inga hissar, baby.

Nej visst, nej.

Låt oss börja klättra.

Där är han! Titta inte!

Det är han med påsen från Barney Greengrass.

Ja, jag har sett honom här. Snygg, va?

Nåt helt i hästväg. Strömmen kan ha gått

men här flyger det gnistor runt honom.

Bjud ut honom, då.

- Vad pratar du om? - Han hyr i andra hand på din våning.

Gå och knacka på.

Sträck på dig, fötterna lite i sär, det förmedlar självsäkerhet.

Bjud ut honom.

Du vet vad man menar när man säger inte i min klass, va?

Och att hålla sig utanför?

Fråga honom om batterier till din lampa.

Det är vulgärt.

Vad är det värsta som kan hända?

Jag börjar gråta. Kräkas. Självantända.

Du kan också dö i morgon utan att ha gått på dejt.

Om du aldrig tar nån risk, Howard,

kommer ditt liv att fortsätta likadant i evighet.

Det har jag inget emot.

Jag har ju lägenheten och joddlargruppen.

Jag är direktörsassistent för utvecklingen av samlingen

vid Manhattans allmänna bibliotek.

Och jag har Sevelyn.

Livet kan innehålla mer än katter.

Det där säger jag inte till henne.

Tack, doktorn.

Jag kan inte fortsätta.

Vi är bara på fjärde.

Vad klättrar jag för över huvud taget?

Så fort ljuset återkommer

dimper mitt testresultat ner och då exploderar min identitet.

Jag är inte längre Wills ömme fader, utan "en dippälskare, överkörd av Dippkungen".

Vi är inte på väg mot din identitetskris.

Vi är på väg till Lucy. Hon behöver oss.

- Oss allihop. - Och så är det mina knän.

Jag har just fixat dem.

De är ömtåliga grejor. Alfa Romeo, inga ATV.

Jag klarar inte sån här svår terräng.

Jag fick dem 2006, och de funkar än.

- Jaså? Vem fixade dem? - Dr Arslanian, mellan 85:e och Lex.

Nä, lägg av! Arslanian fixade mina med!

- Bästa knäjeppen på hela Manhattan. - Helt klart.

Fast hans receptionist var inget vidare.

Börja inte prata om Cheryl.

- Hallå! Mördare på fri fot! - Visst, ja.

- Barn i fara! - Ja, du har rätt.

Allvarligt, hör ni, jag grejar inte det här.

Gå upp utan mig.

Om du släpper de där 25 kilona dödvikt blir det lättare.

Jag kan inte släppa dem!

Höfter går före dipp, Oliver.

Knän före ost.

Håll er vid liv! Oavsett vad som händer, jag hittar er!

Oavsett hur lång tid som går, jag hittar er!

Putnam!

Ja, jag kommer.

Gud hjälpe mig.

CHARLES - Kommer du NÅN GÅNG? Det är läskigt här utan ljus.

Inte skickat

Hör på nu,

jag kan inte värma det åt dig, men ändå: Namnam?

Namnam?

Sevelyn Marie Morris, namnam.

Har du några batterier jag kan låna?

Har du några batterier jag kan låna?

Herregud!

Förlåt mig, jag visste inte att du var här.

Jag ville bara fråga om du har några batterier över.

Jätteunderligt, för jag skulle just