Capone

Den 17 oktober 1931.

Världens mest ökände gangster döms till fängelse för skattebrott.

I fängelset drabbas hans psykiska och fysiska hälsa svårt av neurosyfilis.

Tio år senare, då han inte längre anses utgöra ett hot, blir han frigiven

och tillåts leva exil i Florida under bevakning av myndigheterna.

Det här är det sista året i hans liv.

- Hur gick det, Fonse? - Hjälp honom, Gino.

Kom igen! Jag har dig.

Vad är du tacksam för, Vince?

- Mina kindtänder. - Lustigkurre!

- Och Ralphie? - För att Freddy äntligen är hemma igen.

- Salute! - Och Berta?

- Vet inte. - Vet du inte?

- Du måste vara tacksam för nåt. - Du måste komma på nåt.

- Varför? - Så gör vi på Thanksgiving.

- Vad handlar Thanksgiving om? - Vadå, hela historien?

Du får en kort version, för du är en kort person.

Alltihop började när farmor

och din gammelfarfar Gabriel först kom till USA.

De reste omkring i många, många år på jakt efter ett nytt hem.

På den tiden red farmor på min pappas rygg.

Så tog man sig fram på den tiden!

Efter att allt letande hittade de till slut ett nytt hem!

En snuskig liten skokartong med trasigt fönster, en madrass och tre råttor

på en liten skitgata i Brooklyn, Park Slope. Har du varit där?

Trodde väl det. Vi brukade sitta vid det trasiga fönstret med de tre råttorna

och tittade på alla de andra familjerna med sina påkostade fester,

sina hemlagade pajer, helstekta kalkoner, fyllning med tranbär,

och berg av potatismos och sås - allt det fina käket.

Alla familjerna där ute.

Utom vi.

- Varför? - För vi var utfattiga.

Vi hade ingenting.

Därför samlas hela familjen så här års

och kör upp det i ansiktet på Brooklyn.

Ja, det är Thanksgiving.

Låt oss äta!

Sluta springa!

Va?!

Jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

- Mår du okej? - Ja.

Fonse! Du har ett samtal.

Hallå?

Hallå?

Hej...

Hej.

- Var är du? - Cleveland.

Cleveland...

Jag ville bara önska glad Thanksgiving...

pappa.

Vad sysslar ni med?!

Jag har familjen här...

Är det nåt som du behöver?

Vet du, Fonse, du behöver en bra mekaniker.

- Byta oljan. - Det är inte oljan.

Jag behöver en ny motor.

Kommer du ihåg din 341-A?

- Minns du den? - Nej.

Jo, Cadillacen.

- Vilken Cadillac? - Den som du köpte nere i Wabash.

Det var i Hammond.

- Den moderna! - Ja, men det var i Hammond.

Jag minns inte, var den mörkgrön, mörkgrön eller mörk-mörkgrön?

Mår du okej?

Ja... Mörkgrön.

Fonse, alla ungarna åker hem igen nästa vecka.

Jag tänkte att jag kan bli kvar här hos dig och Mae.

Jag också.

Farsan?

Du måste göra dig av med lite saker om du vill bo kvar nästa år,

så vi tänkte att vi kan hjälpa dig att ordna det.

Vi kan nog få minst tvåhundratusen för alla statyerna och tavlorna.

Jag vet att det inte är lätt.

Men om vi inte säljer det snart och får in lite stålar

kommer du att sitta i skiten.

Så ligger det till.

Vi bara oroar oss för dig.

Fan också!

Mår du okej?

Farbror Ralphie, kan du hämta en handduk?

- Var kom det ifrån? - Blåsan, farsan.

Jag hämtar nya byxor. Sitt kvar.

- Det är det här jag snackar om... - Säg inget till mamma.

Varm gröt med Quaker Oats.

Quaker Oats hjälper morgondagens stjärnor att spira.

Och nu, damer och herrar,

fortsätter Cobb Theatres framförande av 'Valentinmassakern'.

Nära hamnområdet vid Chicago River, i ett magasin som drivs av Al 'Scarface' Capone,

ökänd gangster och kungen av Chicagos undre värld,

samlas Capones närmaste män för att diskutera sina hemliga planer.

Okej, det verkar som om vår vän Andy har fixat några billiga snutförklädnader.

Samtidigt, i södra Florida, slappnar Al Capone av vid poolen med en cigarr.

- Ja? - Chefen, allt är klart inför torsdag.

Vi har en trevlig alla hjärtans...

Hallå! Varför är ni uppe?

Det räcker nu!

Mr Fonzo? Ska jag ställa statyerna vid huset?

- Vem fan är du? - Rodrigo.

Ska jag ställa statyerna vid huset?

De är till salu. Mr Fonzo...

Om du så mycket som rör vid min Lady Atlas...

hugger jag av dig huvudet. Fattar du?

Ja.

Okej, bra. Tack.

Fonse!

Kom här, kompis.

Ormar! Jag ser er!

Ormar! Jag ser er!

Fonse! Det räcker nu!

Du blir sjuk. Gå in med honom, Gino!

Kom nu!

- Det regnar. - Precis!

- Kan du skära upp dem? - Jag ska göra det nu.

Det är öppet.

Señorita, jag har flyttat statyerna från garaget,

vid huset men inte vid huset.

- Tack, Rodrigo. - Inga problem. God kväll.

- Vad gör han? - Sina prylar.

- Vilka prylar? - Prylarna utanför.

- Vad menar du? - Flyttar prylar.

Om de rör vid min Lady Atlas...!

Herrejesus, är den där smaklösa skitstatyn så viktig? Vill du själv ringa banken?

Mår du okej?

- Ja? - Mottagaren-betalar-samtal från Cleveland.

Cleveland?

Visst, okej.

Hallå?

Vem är det här?

Hallå?

Fonse?!

Herregud...!

Kom igen, vrid på dig.

Vad är klockan i Ohio?

- Vad hände? - Du sket ner sängen. Jag ringer läkaren.

Hälsa att läkaren är här.

Tre, två, ett...

Ta-da!

- Vet vi vad det här är? - Blöjor?

Och här finns gott om dem.

- Hur är hans energinivå? - Han är vaken.

Och hans...?

Så vi drömmer fortfarande mardrömmar?

- Fonse, kan du lyssna på mig en stund? - Fonse.

Vet du vem jag är?

J. Edgar Hoover.

- Vem skickade den här jäveln? - Jag.

Jag är din läkare.

De bara jobbar. Sätt dig ner.

Sluta skrika på dem.

Jag förstår att ni har det svårt ekonomiskt,

men att alla de här personliga konstföremålen bara försvinner...

Det bästa för Fonse är ni låter så mycket som möjligt vara så som han är van vid.

- Det sista vi vill är att han... - får stroke igen.

Hon hostar inte så mycket längre. Han har bra dagar.

Sitt ner!

Älskling, sitt ner!

Jag vill säga en sak, och det här menar jag med största möjliga respekt.

Överväg att låta familjen bo här.

Att ha en man eller två i huset, ifall han skulle bli mer förvirrad

och gör sig själv eller nån annan illa.

Jag har fått vänta i 28 år på lite lugn och ro.

Han skrämmer inte mig.

Ring när du vill.

Vi har fått blöjorna.

Jaha... Alltid lika trevligt att träffas, Mae.

- Tack, dr Karlock. - Tack själv. Jag hittar själv ut.

Vänta!

Vänta!

Vänta, vänta...

Vänta...

Hallå?

Mae?

Hej, hur mår du?

Nej då, vänta bara lite...

Hur mår min kompis?

Det säger du inte? Javisst, jag kan vara där på måndag.

Ja, inga problem.

Det blir roligt att träffa er båda. Vi ses snart.

Jag ska till Florida.

Florida? Varför tar du aldrig med mig till Florida?

- Tiff, det är affärer. - Fiskesäsongen?

Du springer runt med dina gangsterpolare i träsket!

Kom igen, sötnos. Du vet att Al behöver mig. Han litar inte på nån annan.

'Chicolini här ser kanske ut som en idiot,

och pratar kanske som en idiot, men låt er inte luras.

Han är verkligen en idiot.

Jag föreslår straffrabatt och tio år i Leavenworth.'

'Jag skulle hellre ta rabatt på Woolworth.'

- Jisses, du låter som en döende häst. - Dra åt helvete.

Fint ställe du har här.

Imponerande tomt!

- Vad gör du? - Jag har rest hit för att hälsa på dig.

- Det är trevligt att se dig. - Detsamma.

- Ja... - Du har gått ner i vikt.

Wow... Så här ser det alltså ut att gå i pension med stil.

Blå himmel och en flaska spånken. Inte illa, Fonse.

Titta där borta.

- Vad tittar jag på? - Där.

Alligatorer?