Unsolved Mysteries

EN ORIGINAL-DOKUMENTÄRSERIE FRÅN NETFLIX

Vad tänker du på, Rey?

Jag är exalterad.

Och jag...

Jag längtar efter att se Allison.

Vi var båda lyckliga.

Mitt bröllop i Puerto Rico var magiskt.

Vi gifte oss i staden Isabela.

Vi gifte oss på stranden.

Min bror ärvde respekten och kärleken till Puerto Rico från våra föräldrar.

Han hade för vana

att hedra det.

Jag vill välkomna er hit.

Det vackra sagobröllopet var bara början.

Oavsett vad, Allison,

kommer jag älska dig.

Rey, ta den här ringen,

som ett tecken på min kärlek.

Det var nog en av de lyckligaste stunder familjen Rivera delade.

Låt mig presentera Rey och Allison Rivera.

Jag vet inte varför han försvann.

När de sa att det var självmord,

tänkte jag "Han sprang ut ur huset som om han var sen till nåt."

Vem sitter där och säger, "Oj, 18:30, dags att hoppa från ett högt tak."

Jag sa att det var nåt annat, det är nåt mer som pågår.

Jag tror att han kom på något som han inte borde ha fått reda på.

Men han tog inte livet av sig.

Jag hoppas att det finns någon där ute som vet sanningen.

Rey var 196 cm lång och vägde 117 kg.

Han spelade vattenpolo, så breda axlar, smal midja.

Och han hade ett underbart leende som kunde lysa upp hela rum.

Familjen var nåt av det viktigaste för Rey.

Vi var militärungar. Min pappa var i militären.

När man flyttar från stad till stad kommer man varandra nära,

för de nya vänner man träffar är alltid tillfälliga.

Det enda konstanta är familjen.

Han var lycklig.

Han fick oss att skratta.

Han såg det roliga i så gott som allt.

Han hade en hysterisk, häftig, entusiastisk humor.

Han var en sån man drogs till. Den sortens energi.

Hans dröm var att bli författare och regissör.

Film var hans allt.

Därför bodde vi i södra Kalifornien.

Men hans manus och allt sånt genererade inga pengar.

Så Rey vände sig till en vän i Baltimore, Porter Stansberry.

Porter var en skolkompis.

De spelade vattenpolo båda två och de var väldigt goda vänner.

Porter var stor inom finansbranschen

och hans företag, Stansberry Associates, skrev finansiella nyhetsbrev.

Porter hade sen länge velat att Rey skulle arbeta för honom.

Trots att Rey inte kunde nåt om aktier eller finans,

var Porter ihärdig och ville verkligen jobba med sin vän.

Så Rey tog ett skrivjobb i Baltimore där han skrev finansiella nyhetsbrev.

Vi flyttade till Baltimore. Den enda vi kände där var Porter.

Vi ingick en pakt om att vi skulle bo i Baltimore i 24 månader.

Vi flyttade dit i december 2004.

Vi hittade ett fantastiskt hem och en kyrka att gå till.

Vi fann ett samhälle.

Vi var så lyckliga.

Den 16 maj 2006,

åkte jag på en affärsresa.

Den morgonen var jag lite trött. Bilresan skulle ta tre timmar.

Rey klev upp med mig och gjorde frukost åt mig.

Det var en så vacker morgon och jag sa, "Jag älskar dig så mycket."

Och han sa, "Tack för att du älskar mig så mycket."

Han bar min väska nerför trappan, la den i bilen åt mig och sen åkte jag.

Min arbetsdag tog slut kl 18-18:30.

Jag checkade in på hotellet och ringde honom.

Tryck ett för att lämna meddelande.

REY RIVERAS RÖST

Han svarade inte.

Det tyckte jag var konstigt.

Vi hade en gäst just då. En kollega som hette Claudia.

Den kvällen ringde jag henne.

Hon sa att nån hade ringt runt kl 18:30.

Hon hörde Rey svara,

och sen skyndsamt lämna huset.

Hon sa, "Jag kollar om han kom hem."

Hon gick runt i huset, allt var tänt.

Hon sa, "Han är inte här.

Sen ringde hon mig morgonen därpå kl 05:30.

Hon sa "Allison, han är inte hemma."

Jag brukar inte få panik, men nåt kändes fel.

Jag sa, "Jag kommer hem."

På vägen hem ringde jag alla.

Då bodde vi i Puerto Rico.

Telefonen ringde.

Det var Allison.

Hon kallar mig alltid Mama. Hon sa, "Mama, jag hittar inte Rey."

Jag frågade, "Har du pratat med honom?" Hon sa, "Nej."

Efter det ringde jag Angel, Reys bror.

Jag visste direkt att nåt var fel. Han är inte en sån som försvinner.

Så att han ska vara saknad,

en längre tid, utan att hans fru vet nåt...

Det var så ovanligt.

Klockan 13 eller 14, satt jag på ett flyg mellan Orlando och Baltimore.

När jag kom till huset var hans bil inte där.

När jag gick in i köket fanns där en öppen burk läsk,

en påse potatischips och hans tandställning.

Jag sprang upp.

Sovrumslampan var tänd. Kontorslampan var tänd.

Han var inte där.

Klockan 19 landade Angel.

Claudia åkte tillbaka till New York och alla våra vänner flög hit.

Vi bara...

Vi kollar alla möjligheter.

Sen kom hans mor hit, Maria.

Mina föräldrar kom dagen därpå.

Hej, jag ringer angående en person vi letar efter.

Jag hade ordnat plats i matsalen.

Sen blev det som ett jobb.

Vart ska vi gå? Vad måste vi göra? Här är registreringsnumret.

Ungefär 195 cm lång, latinamerikan.

Jag ringde sjukhusen och frågade om de fått in nån okänd.

Porter erbjöd en belöning på 1 000 dollar för att Rey och Porter var goda vänner.

Vi lyckades få dit media så att den karusellen satte igång.

Vi försökte komma på platser där folk kunde ha sett honom.

Kaféer, olika restauranger, såna platser.

Man hoppades...

...att nån hade sett honom.

Men vi hörde ingenting.

Kreditkorten användes inte. Mobilen var död.

Inga pengar togs ut från våra bankkonton.

Ingenting.

Ingenstans under den här processen, var det nåt annat än overkligt.

Inget. De har satt upp affischerna...

Det började bli läskigt. Men man kände att man måste visa sig stark,

och inte förlora hoppet.

Inte tillåta sig att tänka på det värsta. De tankarna måste man kämpa emot.

Men man blir modlös.

Var är Rey?

Var kan han vara?

Rivera sägs ha lämnat huset skyndsamt, som om han var sen till ett möte.

11 News I-Team, jag heter Jayne Miller.

Mitt intresse för Rey Rivera-historien bottnade i att det var så ovanligt

att en 32-åring - jag tror i alla fall att han var 32 år då - som var omtyckt,

där det saknades bevis för att han flydde från nåt, eller var orolig över nåt,

bara försvann i tomma intet!

Polisen i Baltimore letar efter en försvunnen 32-årig man.

Alla som har information bör ringa polisen...

Nu hade han varit försvunnen i sex dagar.

En dag efter att ha letat,

ville mamma och pappa åka och leta efter bilen på olika parkeringsplatser.

De åkte ut ensamma och mamma sa, "Kör in på den här parkeringen."

Min pappa körde och mamma vände sig mot honom för att prata med honom,

och sa, "Tom, där är bilen." "Det är det inte alls."

Hon insisterade. "Tom, det där är bilen.

BEVISFOTON

Sökandet intensifierades igår

när Riveras bil hittades bakom en byggnad på St. Paul Street.

Mamma och pappa hittade bilen här.

Parkeringsplats sju.

När jag kom hit, ungefär tio minuter senare,

var det poliser överallt, och media var överallt.

När vi hittade bilen hade den fått en bot.

Parkeringsvakten sa att bilen måste ha parkerats

samma kväll Rey försvann.

Parkeringsvakten hade hittat bilen när han kom till jobbet morgonen därpå.

Han hade varit försvunnen i sex dagar. Dag sex hittade vi bilen.

Bilen hade stått där i sex dagar.

Jag såg mig omkring, och jag tittade på byggnaderna.

Jag undrade, "Varför är du här? Varför skulle du komma hit? Varför?"

När de hittade bilen,

ökade det verkligen intresset för fallet, för nu hade man en ledtråd.

Bilen hittades på en parkeringsplats nära Belvedere Hotel.

Hotellet är numera andelslägenheter.

Parkeringen låg i samma område som företaget han jobbade på, Stansberry.

Det var inte otänkbart att han kände till den delen av stan.

Det blev genast ett mysterium.

"Var är han? Hans bil står här. Vad hände med honom?"

Nu började det verka som om det begåtts...

...ett brott.

Hans mobil saknades. Hittade man den i bilen?

Nej, det finns inget i bilen.

Ingenting av bevisvärde finns i bilen.

Det finns inget som tyder på att fordonet har stulits.

Hittills har vi inte upptäckt nåt i hans bakgrund

som ger oss en logisk anledning till att han ska ha försvunnit.

Vi gick ungefär tio kvarter.

Vi pratade med lokala företag. Några sa att de kände honom.

Efter att bilen hittades

började alla organisera olika sökningar precis i området runt bilen.

Nästa stora sak som hände,

är att...

...nån upptäckte ett hål i ett tak på Belvedere Hotel.

Tre av Reys kollegor bestämde sig för

att gå upp på toppen av parkeringshuset, som låg vid Belvedere.

De såg ner över kanten

och såg flip-flops på nedre takområdet, nära ett hål.

HÅLET

Det enda sättet att se hålet,

var att vara ovanpå Belvedere, eller ovanpå parkeringshuset.

Det såg ut som en svart fläck på det vita taket.

Det var inget stort hål.

Regnet kunde ha orsakat en läcka eller nåt liknande.

HÅLET

De tre männen som hittade hålet ringde polisen.

Poliserna kom in och frågade efter förvaltaren.

De sa, "Gary, kan du öppna dörren åt oss?" Ni vet.