Buba

NETFLIX PRESENTERAR

Jag har aldrig förstått varför sagor finns.

Ska de lära oss något eller berättas de bara för skojs skull?

Min farmor sa alltid: "Livet är precis som en saga."

Ja. Lika dystert.

Hon hade rätt. I alla fall stämmer det med mitt liv.

I slutänden är allt som betyder nåt: Är du Rödluvan eller vargen?

FEM ÅR SENARE

Det här är mitt territorium.

Inga gymnasieungar ska överlista mig.

Sluta. Låt bli.

Ni unga tar alltid ut det roliga ur saker och ting.

Ni kommer hit med en korkad…

-Är han död? -Ingen aning.

-Ska vi lägga honom i stabilt sidoläge? -Hjärna på väggen.

-Jag kan ringa polisen. -Som sagt, hjärna på väggen.

Det var självmord. Vi sticker.

Han gjorde det inte med flit.

Vi är de enda som vet det.

Buba var en småtjuv.

Han bodde ensam på en avlägsen ranch. Hade jag varit honom hade jag skjutit mig.

Jag har aldrig sett honom med någon.

Inga vänner, ingen familj. Jag tror inte att han hade nån.

Precis. Alla kommer att tro att han valde att avsluta sitt liv.

Jag menar, verkar han lycklig?

Okej, det är kanske fel tillfälle att avgöra det.

Era små jävlar.

Självklart är jag lycklig.

FÖRSTA KAPITLET EN TÄMLIGEN OLYCKLIG BARNDOM

Jag var ett helt normalt barn.

Jakob Otto.

Det enda jag hade gemensamt med sagofigurer

var att mina föräldrar sällan var hemma, så jag uppfostrades av min farmor Ingrid.

"Klipp, klipp", säger det. Saxen klipper av tummarna av på nolltid.

Farmor Ingrid var en häxa precis som hon i pepparkakshuset.

Förutom att hon sög på att baka.

Min bror Dante var min enda bundsförvant.

Hos farmor hade vi bara de klassiska tyska sagorna.

Inga sockersöta Disney-grejer.

Hennes favoritstraff innefattade att någon fattade eld.

Eller att någon fick kroppsdelarna avklippta.

Och inte bara i sagorna.

Om det smakar för gott får man ont i magen.

Hon var säker på att man alltid behövde betala för allt bra som hände.

En god tysk uppfostran.

Vem av er har gjort det här?

Men man blir inte straffad för de goda sakerna i livet.

Kanske bortsett från med sin kropp.

-Jakob! -Jakob, kom hit genast.

BREAKDANCE-TÄVLING

Den dagen förändrade mitt liv för evigt.

Jag vann. Ja.

Och inte mot vem som helst.

Den blonde killen var på besök hos sin mormor. Han kom från Amerika.

Breakdancens födelseplats.

Den dagen var jag bättre än den här killen.

Bättre än Leonardo DiCaprio.

Det hände på riktigt. Googla det.

Så Leo, vem är kung av världen nu då?

Det var mitt livs lyckligaste stund.

Och inga tecken alls på magont. Allt jag kände var fjärilar.

Stora, feta saker.

Det har inträffat en bilolycka.

Din far är död.

Din mor är död.

Och Dante ligger i koma.

Vad har du gjort?

Jag hoppas att det roliga var värt det.

Farmor hade rätt.

Det var uppenbart.

Om något går bra för mig så inträffar dåliga saker.

Så jag var tvungen att se till att jag hade det dåligt.

Till vilket pris som helst.

Och när jag har det dåligt,

så inträffar bra saker.

-Dante. -Goddagens.

Låt mig förklara.

Dante överlevde med nöd och näppe.

Och efter koman hade han utländskt accentsyndrom.

Ett ovanligt neurologiskt tillstånd som kan komma med en traumatisk hjärnskada.

I Norge finns en kvinna som har pratat med tysk accent efter att hon skadat hjärnan.

Men hon pratar inte tyska. Att prata österrikiska är illa nog,

men Dante hade också…

…Myalgisk encefalomyelit,

hypotyreos, progressiv muskeldystrofi

och ett lindrigt fall av PTSD.

För att Dante skulle kunna ha det bra i livet

lovade jag att se till att saker och ting alltid gick dåligt för mig.

Och för att vara säker på att allt gick dåligt, så skrev jag ned alltihop.

Allt som var dåligt och obehagligt.

Mitt negativa konto.

En sparbok för skit.

Disneyland, vi måste åka dit en dag, eller hur, Jakob?

Jag gav upp alla mina drömmar.

Mitt liv blev ett enda stort sökande efter obehagliga upplevelser.

Förr eller senare skulle farmor Ingrid lämna oss, det var självklart.

Ja. Och då var Dante den enda familj jag hade kvar.

Och ibland tar man smällar för sin familj.

Helvete!

Se dig för, min vän.

Det är lugnt.

-Vänta. -Vad vill du?

Det här är en 30-väg. Du körde för fort.

Aldrig i livet. Och om jag gjorde det, så inte mer än…

Jag ringer polisen. Du blir av med ditt körkort.

Tråkigt med din verksamhet.

Men även om han körde lite för fort, så mår jag ju bra.

Nu, ja. Du är full av adrenalin.

Det avtar om en halvtimme. Och vad händer då? Bang. Förlamad.

-Nej, struntprat. -Struntprat.

Låt myndigheterna avgöra det.

-Hoppas att du gillar att cykla. -Vänta lite nu.

Vi kanske kan komma överens på nåt sätt.

Han kanske har rätt. Vi borde nog ringa polisen.

Nej, det är lugnt.

-Ring en akutmottagning åtminstone. -Jag borde träffa en läkare.

Fram till den punkten hade jag varit lycklig.

Inte lika lycklig som Hans,

men definitivt lyckligare än Rumpelstiltskin.

Han hade inte ens en bror.

Tror jag.

Ja, hallå?

Det är som jag alltid säger. Investera i dig själv, arbeta för dig själv och…

Betala för dig själv.

-Okej. -Mina kulor.

Jag lovade att saker skulle bli obehagliga för dig i dag.

-Det bästa har inte hänt än. -Jag trodde att det var han.

Ja, men vi behöver ett sto för att få igång honom.

Får jag presentera…

prinsessan Ute.

Okej, jag tror att jag har honom. Så hur gör jag det här?

Tja, som du brukar göra.

Du förstår, Black Caviars mamma dog väldigt ung.

Inte undra på att han är en sån vinnare.

Så är det ofta med framgångsrika individer. Som med oss eller Walt Disney.

Walts mamma dog av gasförgiftning. I ett hus som han hade skänkt till henne.

-På riktigt? -Ja.

Sen byggde han i stort sett en hel karriär på döda mammor.

Bambi: död mamma.

Skönheten och odjuret: död mamma.

Pinocchio: ingen närvarande mamma. Den lilla sjöjungfrun…

Pinocchio är en docka. De har inga mammor.

Hitta Nemo: död mamma.

Micke och Molle: död mamma.

Askungen: dead mom.

Ringaren i Notre Dame. Mamma. Död.

Snövit: död mamma.

Samma med Lejonkungen. Nej!

Det var en annan historia med Simba. Simbas mamma var faktiskt…

Jag tror att vi snart är i mål.

Han är snabb, vår Black Caviar. Inte sant, Ute?

Min kontakt betalar 7 000 dollar.

Per sprut.

Till det priset skulle jag tjäna miljoner i månaden.

Det är äckligt.

RUNKAD OCH RÅNAD. ALLT OM SPERMARÅNET I LAUTERSHEIM.

I går kväll i Lautersheim fick en häst oväntat besök…

Hästen klagar inte, men uppfödaren…

TJUV PLOCKAR BORT BANKOMAT PÅ EGEN HAND

Ja, det gör visst inte mig speciellt listig.

Efter en inbrott blir en samlare…

ÄGGTJUV! DYRBAR SAMLING FÖRSVUNNEN

BAGAGEVAGN STULEN MITT PÅ LJUSA DAGEN

ATT LEVA PÅ ATT VARA SJUK

INGET LÄTT BYTE

40 RÅTTOR DÖDADE MED BARA HÄNDERNA

DJÄRV STÖLD AV HÖNOR

DJURSTÖLD MED SKOTTKÄRRA

Vem skulle vilja stjäla en åsna?

Ring oss om du hör ett misstänkt åsneläte.

Var försiktiga därute.

Alltfler fåglar tar antidepressiva.

Vad menar du med att de "tar dem"?

Inte frivilligt förstås.

Men eftersom alltfler personer tar tabletter så finns det i dricksvattnet.

Först hamnar det i maskarna och sen i fåglarna.

-Så hur mår fåglarna då? -De småäter visst mer.

Ja, de mår bra. Jag hade också småätit hela dagen.

Här bor rövhålet. Här är han.

Där är rövhålet.

De jobbar tillsammans.

Jakob, jag tror att herrarna här vill ha sina pengar tillbaka.

Vad är grejen med alla Happy Hippos?

Alla är inte det. Happy Hippos är bara flodhästarna.

Här har vi till exempel en Bingo Bird.

Ganska gullig.

-Tennisracket och alltihop. -Ja, verkligen.

Du kan få 6 000 euro för den mörkblå smurfen med silverspegeln.

Och du har en sån, eller vadå?

Kanske.

Jag måste kolla.

Han är faktiskt min.

Smurfen.

Bra. Är vi färdiga nu?

Ni har ett möte med bossen.

Dante och jag hade redan gjort en del tvivelaktiga saker.

Men fram till dess hade vi bara hört talas om organiserade brottsfamiljer på radion.

De var äkta kriminella.

De jobbade heltid. Alltid med en hand på kniven.

Och i toppen av alltihop fanns en mäktig boss.