لومړۍ 200 کرښې.
Lois.
Du är tillbaka.
-Vad är det? -Det är mamma och pappa.
-Pappa. -Hej på er.
Jag måste sätta mig en stund.
Pappa kommer att klara sig.
Pappa...
-Jag blir inte bättre. -Var inte så hård mot dig själv.
Ally tömde dina celler på solenergi. Det kommer att ta tid.
Nej, nåt är fel. Solen laddar inte upp mig.
-Jag måste fråga mamma om varför. -Du får flyga honom den här gången.
Till fästningen? Tänk om jag tappar kontrollen eller kraschar.
Jag kan inte ens landa och med pappa i det här skicket...
Jag vet inte om jag kan.
Ingen fara. Du behöver inte.
Vi kan be John Henry.
Ally är en energiparasit.
Hon absorberar kraften från allt hon får kontakt med.
Din dräkt hade inga lösa kablar och skölden var uppe.
Hon absorberade ändå din kraft.
Precis som med hammaren. På så vis besegrade hon Superman.
Vi måste kunna försvara oss mot hennes krafter.
Eller så är vårt bästa försvar ett bättre anfall.
Hej, John.
Clark. Kom in.
-Skönt att se dig på fötterna igen. -Det är tack vare er två.
Tack. Du räddade livet på mig.
Världen behöver Superman.
Vi försöker ta reda på mer om Allys krafter.
Det var därför jag kom förbi. Jag vill också veta mer.
Om du flyger med mig, så känner jag nån som kan veta svaren.
Vi måste åka, flickor!
Är du inte påklädd? Vad håller du på med?
-Jag är trött. -Trött? Så här ser trött ut.
Jag rusar runt och tar hand om er när jag försöker lära mig mitt jobb.
-Gå och byt om. -Du är så grinig på morgonen.
Jag behöver mobilen. Och glasögonen.
Har nån av er sett nycklarna?
Mamma!
-Vad är det? -Det är en otäck kvinna på tv.
Det finns bara en sak kvar att göra. Förena de två världarna.
Vem är det där?
Jag vet inte.
Det sista vi behöver är en ny dator som vi inte har råd med.
-Hur mår Superman? -Han verkar klara sig.
-Är han fortfarande skadad? -Jag vet inga detaljer.
-Vi får publicera det vi vet. -Vänta.
Vi såg vad Ally gjorde. Gör hon så mot Superman, så har vi ingen chans.
Hon ger inte upp förrän hon har förenat oss med bizarro-världen.
Det är som en dödssekt då ledaren är en allsmäktig psykopat.
-Vårt jobb är att varna allmänheten. -Men inte orsaka panik.
Vi får inte censurera nyheterna och vet inte hur folk reagerar.
Vi kan bara rapportera det vi vet och vi måste göra det nu.
Lägg av! Den har hållit på så här hela morgonen.
Chrissy.
-Har du varit utan krafter sen i går? -Ja.
-Och har exponerats för solen? -Lite i morse, men utan påverkan.
Vet du varför?
Det gör jag.
Dina celler är allvarligt skadade.
De har förändrats av krafterna Ally Allston fick av medaljongen.
Vad betyder "förändrats"?
Tills de är läkta och kan absorbera energi som du är van vid-
så förblir du i det här tillståndet.
-Hur lång tid kan det ta? -Svårt att veta.
När du kom hit som spädbarn så behövde cellerna anpassa sig.
-Jag fick krafter när jag var fyra. -Fyra?
Det måste gå att påskynda.
Det kan finnas ett sätt. Men då krävs det...
-Mor? -...i solen...
-Mor. -Du kan dö, Kal.
Clark.
Det här är Clark Kent.
Jag kan inte svara just nu.
Men om du lämnar ett meddelande...
...så ringer jag upp vid tillfälle.
-Pappa. Vet du nåt? -All satellitdata är ofullständig.
-Har Lucy hört av sig? -Hon samarbetar med analytikerna.
-Hon vet bara vad Ally sa till oss. -Det oroar mig.
Ally gjorde det här med ett syfte.
Hon tömde Clarks solreserver och använder den energin-
för att förena de två världarna.
Och vi vet inte hur vi stoppar henne.
Mamma kan inte göra nåt. Krafterna kan komma tillbaka om flera månader.
Kanske längre än så.
Betyder det att Ally vinner och att det är kört?
Vi måste ta reda på vad som händer med solen.
Nat och jag kan göra mätningar i stratosfären.
-Du får Försvarets fulla stöd. -Vänta, vi kan ha ett problem.
Chrissy har ett möte med Lana och tänker publicera allt hon vet.
Vi skulle inte ha tagit med henne.
-Jag tycker att hon gör rätt. -Hon orsakar panik.
Försvarsdepartementet mörkar snart med en förklaring.
-Vi kan inte ljuga för alla. -Jo, tills vi har hittat en lösning.
Stoppa Chrissy.
Det kommer att ordna sig.
Jag vill att ni håller ihop och håller högsta beredskap.
Om du hör nåt så berättar du det för mig eller pappa.
Världen behöver min hjälp. De måste kunna förlita sig på mig.
-Kan jag sjukskriva mig? -Det finns alltid ett annat sätt.
Vi måste bara hitta ett snabbt.
Fenomenet är sällsynt men försvarsdepartementet säger-
-att den dubbla solen, parhelion, orsakas av atmosfäriska ispartiklar.
-Skitsnack. -Varför skulle staten ljuga?
Solen är röd och fyrkantig.
Och inget förklarar baklängesgrejerna som dyker upp på skärmarna.
Folk börjar bli oroliga. Vad händer?
Jag vet inte. Ta hand om flickorna medan jag ringer runt.
Borgmästare Lang. Vet du nåt om det här?
Nej. Jag är på väg till kontoret. Jag går ut med allt jag får veta.
Stanna med pappa.
Hör här...
När nåt jobbigt hände vår familj så hjälpte du oss igenom det.
Det här är likadant.
Jag bokar ett massmöte på skolan.
Det vore fint om du och brandmännen kommer och håller alla lugna.
Visst. Vad du än behöver.
Tack. Jag måste svara.
Hej, Chrissy. Jag är på väg till kontoret nu.
-Ser du nåt, Irons? -Jag är inte helt säker än.
Den röda solens strålning är tre procent mindre än vår sol.
-Handlar det om en hägring? -Nej. Energiflödet ökar snabbt.
-Vad betyder det? -Deras sol fasar in i vår egen.
Med den här hastigheten har vi ont om tid.
Hur kan det hända? Det måste finnas nåt som orsakar det.
-Vi måste spåra energikällan. -Vi jobbar på det, sir.
Jag ger informationen till Försvaret. Säg till om ni upptäcker nåt mer.
Clark, du måste sluta gräma dig. Det här är inte ditt fel.
Ally kan göra så här för att du inte lät henne döda mig.
Om du gjorde nåt fel så var det att rädda mig.
Att rädda nåns liv är aldrig ett misstag.
Särskilt ditt.
Jag väntar utanför.
-Så det här är inte sant? -Inte ett ord.
-Och du kan bevisa det? -Ja.
Men det är inte lättläst.
Så det här händer verkligen? Vår värld förenas med en annan.
I den andra världen tror de att föreningen ska göra dem hela.
Och de vill inte tro nåt annat.
Har ni pratat med Superman? Kan han göra nåt?
-Nej, det kan han inte. -Varför inte?
Ally attackerade honom och stal hans krafter.
-Mår han bra? -Med tiden.
-Men han kan inte rädda oss. -Varför berättar du det här?
För att jag ska fortsätta mörka? Ljuga för att bevara lugnet?
Det finns stunder i karriären då jag har hållit fakta från allmänheten.
Jag hoppades kunna skydda dem. Ibland var det rätt och ibland fel.
Jag berättar det här för att beväpna dig med sanningen.
Som borgmästare för alla människor i stan som du älskar.
Du bestämmer själv vad du vill göra med den.
-Hör du nåt? -Han försöker ladda upp.
Fungerar det inte?
Hans hjärta är svagt. Han har inget kvar.
Kolla... Pappa. Pappa.
Han hör dig inte.
Gå in!
Låt bli min pappa!
Nej! Jordan!
Sluta! Ta mig.
-Är ni oskadda? -Vi fick signalen.
-Jag mår bra. -Det är inte för sent att ta henne.
Vi har större problem.
Om mindre än tolv timmar förenas världarna.
-Om våra beräkningar stämmer. -Vet vi ens vad som händer då?
Allt vi vår värld förenas med sin motsvarighet i den andra världen.
Landmassor, byggnader, föremål och människor.
-Hur fan förenas människor? -Total subatomär kombination.
Men om man förenas så dör man.
-Hur förhindrar vi det? -Du frågade om ursprunget.
Det finns en tydlig energiström som kommer från Shuster-gruvorna.
Då släpper vi ett par megaton med amerikanska muskler på dem.
Energispåren leder till gruvorna, men inget med Allys krafter finns där.
-Var fan är hon? -På andra sidan portalen.
I rymden mellan världarna. Hon drar dimensionerna samman.
Då vet vi vad vi måste göra. Jag måste stoppa henne där.
Nej, vi stoppar henne tillsammans.
-Hur kan jag hjälpa? -Stanna här och håll alla lugna.
Du har gjort allt du kunnat. Vi grejar det här.
All lycka till er.
Du verkar ha sett ett spöke. Är allt som det ska?
-Var är flickorna? -I lobbyn. Jag ville prata först.
Så illa?
Vad vore bättre? Att veta att nåt hemskt ska hända?
Eller att inte veta, och att leva sitt liv utan oron som tynger en?
-Oj... Jösses. -Jag vet.
Jag har ingen annan jag kan prata om det med.
Jag är glad att du ringde mig. Du ska inte behöva hantera det själv.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Då vill jag fråga vem du skyddar genom att inte berätta sanningen?
De flesta kan nog hantera det.
Men det är jobbigt att säga sanningen när sanningen inte är vacker.
Var det därför du inte berättade om Tonya? För att det var lättare?
Delvis. Men även för att jag skämdes.
Jag visste att det jag gjorde var fel.
Men bär man på en hemlighet länge känns det som att det aldrig hände.
Som att lögnen man skapat åt sig själv-
på nåt sätt blir sanningen.
Du visste väl att jag skulle få veta med tiden?
Ja. Alla får veta med tiden.
Men man måste våga berätta när det spelar störst roll.
No comments yet. Be the first to leave one.