A Jazzman's Blues

NETFLIX OCH TYLER PERRY STUDIOS PRESENTERAR

Titta rakt in i kameran och tala direkt med Georgia-borna.

Kan du berätta för dem varför de ska rösta på dig?

Min släkt har varit politiker

och makthavare i staden Hopewell i generationer,

och vi tänker inte ge vika

för en karl som är född i Atlanta.

Han vet inget om våra skick eftersom han inte är härifrån.

Det enda han vill är att ta från hårt arbetande skattebetalare

och ge till lata oduglingar

som han tycker är berättigade.

Vad säger du till alla de

som säger att dina åsikter är rasistiska och bakåtsträvande?

Varför tror alla att vita män är rasister?

Jag är ingen rasist, men det här är inte rättvist.

Han utnyttjar positiv diskriminering

och om jag väljs till kongressen tänker jag göra mig kvitt sånt.

Det är bara välgörenhet, enligt min mening.

Jag har hört nog av den vite herrn.

VÄLKOMMEN TILL HOPEWELL COUNTY DÄR HOPPET SPIRAR FÖR EVIGT

Ursäkta, men hon vägrar att gå.

-Vad vill hon? -Det säger hon inte.

Hon har suttit där i timmar.

-Jag är upptagen. -Ja, sir.

-Ursäkta, ni kan inte bara kliva in… -Ingen fara, Joan.

Tack.

Kan jag hjälpa till med nåt? Jag är ganska upptagen.

Jag vill att du utreder ett mord som hände här i Hopewell.

-Har ni pratat med sheriffkontoret? -Nej.

De dödade honom här i stan 1947.

Så ni vill att jag utreder ett 40 år gammalt mord?

Jag är ledsen, mrs…

Jag heter Hattie Mae.

Ledsen, men jag kan inte hjälpa er.

Ta och prata med sheriffkontoret.

Jag skrev aldrig ner nåt.

Livet är för långt.

Men han skrev ner allt.

Allting som du behöver veta,

det står här.

Leanne Harper?

Kära Li'l Ann.

Mammas kusin Winnie blev sjuk och ville åka till Summerville i går,

fyra timmars färd från där vi bor nu.

Jag hoppas att du fick mitt brev med vår nya adress i Hopewell County.

Vet du, när vi körde förbi mammas gamla hus,

som är fallfärdigt nu,

ger det mig ändå ett fint minne.

Av när vi träffades.

Jag känner fortfarande doften av lavendel och hembränt.

Om du ser min tupp

Snälla, ta med honom hem

Jag har inga ägg i min korg

Sen min tupp gav sig av

Jag hörde min tupp gala

I morse, just som solen gick upp

Vem är det där?

Det är Ethel Lees dotter. De kallar henne för Bucket.

Varför då?

Mamman dumpade henne här som en tom hink och for norrut.

Hon bor hos sin morfar.

Han är en elak gubbe.

Varför spelar jag ensam? Det är det mina grabbar är till för.

Ni blir strax varse vem det är

Kom hit, Bayou.

Kom och spela trumpet.

-Kom nu. -Titta på honom.

Spela bara som han visade dig.

Kom igen.

Just det.

Ni får snart se vem som är lik mig.

-Sluta! -Vadå?

Gillade ni det?

-Nej! -Nej!

Jag försöker lära honom,

men pojken är lite trög.

Tyst med dig, Buster.

Hon tar jämt hans parti.

Kom igen, Willie.

Ja, Willie Earl!

Visa hur man gör.

Kom igen, Willie Earl!

Titta nu.

Ja. Få se vad du kan.

Blås, Willie Earl.

Om du ser min tupp

Snälla, ta med honom hem

Du borde kanske ha sjungit.

Har du fått tunghäfta?

-Du sjunger bra. -Tack.

Jag har det efter mamma.

Som jag sa, du borde ha sjungit.

Pappa gillar inte när jag sjunger. Han vill att jag ska spela.

Men det passar dig kanske inte.

Jag heter Horace John Boyd, men jag kallas Bayou.

Varför det?

Pappa säger att mina ögon alltid varit djupa som floden.

Få se på dem.

De är helt vanliga.

Din pappa verkar inte veta mycket.

Var inte dum mot min pappa.

Förlåt, Horace John.

Kalla mig Bayou, Bucket.

Jag heter Leanne Jean Harper och jag föredrar att kallas så.

Om du säger Bucket pratar jag aldrig med dig igen.

-Det är bäst att jag går. -Förlåt. Jag menade inget illa.

Jag hoppas att min bok fick in lite vett i din skalle.

-Ses vi igen, Li'l Ann? -När du säger mitt namn rätt.

När barnet är på väg kommer du hit med detsamma.

Jag lovar.

Jag väntar här. Sköt om er.

Vad stilig du är.

Du tycker allt om henne.

Du lämnade inte nåt till nån annan…

Han sprang fort.

Willie Earl har fångat middagsmaten.

Min pojke.

Han kan allt.

Här.

Flå dem nu.

Jag gör det. Gå du, Bayou.

Vart ska du?

Låt honom vara. Gå du, Bayou.

Vart ska han?

Han ska bjuda ut den där flickan.

Vilken flicka?

Bucket?

Hon ska inte gå ut med honom.

-Bayou! -Låt honom vara.

Vänta.

Vänta ett tag!

-Ska du bjuda ut Bucket? -Hon heter inte Bucket.

-Låt mig vara. -Vad nu? Se på dig.

Har du blivit stor i skorna?

Hon går inte ut med dig, som du ser ut.

Låt mig vara, sa jag.

Jaha.

-Vad är det med dig? -Nej!

-Släpp mig! -Skulle nån gilla dig?

Ingen kommer nånsin att gilla dig.

-Fattar du? -Willie Earl!

Lämna honom ifred!

Pojken måste få skinn på näsan, Hattie.

Gå in och låt honom vara, Buster.

Du med, Willie Earl.

Kom, Willie. Jag lär dig en ny låt.

Vi lämnar henne med veklingen.

Gå in.

Kom nu.

Varför behandlar de mig så där?

Oroa dig inte för dem.

Eller nån annan.

Hör du mig?

Gå dit…

…och fråga henne.

Vänta, låt mig ta bort smutsen.

Hon kommer inte gilla dig!

-God eftermiddag. -Sjung ut.

Jag undrade om…

Min mamma är tvätterska

och jag undrade om ni har nåt som behöver tvättas.

-Tror du att jag är bakom flötet? -Nej.

-Nosar du efter Bucket? -Nej, sir.

Nu ska du ge dig av härifrån.

Bort från min mark innan jag tar ihjäl dig!

Försvinn härifrån.

Du har varit tystlåten.

Sa hon ja?

Nej.

Varför måste du vara så elak?

Det är inte rätt.

Jag har fått nog.

-Det är inte rätt. -Det gör inget.

Jag reder mig.

Hörde du det, Willie Earl?

Bayou…

-Det skulle jag vilja se. -Sluta, Buster.

Jag får säga vad jag vill vid mitt eget jävla middagsbord!

Kom, Willie Earl.

WIllie ska äta färdigt.

Kom med dig.

Ät din mat.

Läste du brevet?

Vad? Jag…

Du kan inte läsa.

Det står: "Möt mig vid idegranen."

Kom.

Du borde inte vara här.

Din morfar kommer att bli arg.

Han dricker sig medvetslös varje kväll.

Men om du vill kan jag gå.

-Det vill jag inte. -Varför kom du hem till mig?

Jag ville bjuda ut dig.

Det var snällt, men jag får inte gå ut.

Jag får inte umgås med nån.

Varför inte?

Han är bara elak.

Han hatar mig.

Ja.

Jag vet hur det känns.