Criminal Minds

Tidigare i Criminal Minds: Evolution...

Är allt okej?

Henry kom in i San Diego.

Vem har vi nöjet att tala med?

LANCE Kalla mig Gud.

Jag känner igen den rösten. Det är Lance Kingston.

Men han kan inte vara vår kille.

Han är hans gisslan.

Han har blivit brännmärkt.

Tills vi känner oss trygga med

att du vill samarbeta med oss,

måste vi begränsa din kontakt med omvärlden.

Hur mycket mer begränsad kan den bli?

Dina besökare begränsas till familjemedlemmarna

som du redan gått med på att träffa, och det är allt.

Mr. Voit.

Mitt namn är Joshua Ryan.

Deena Ryan var min kusin.

Jag ser dig inte skrika efter fängelsechefen

för att få ringa BAU och säga att du hittade ditt fan.

Du tycker verkligen att jag är patetisk.

Vad var det du ville visa mig?

Jag ska fan döda dig.

Du ska fan inte döda mig.

Du kommer inte ens få mig gripen,

för du vet att jag inte hade gått in här

om jag inte hade en plan för det här.

Vem är patetisk nu?

Herregud, med alla tillval

känns det som att vi köper bil här.

Arturo, snälla.

Sluta.

Allvarligt talat, i den här takten

kommer vi inte undan för mindre än 12 000 dollar.

Har ni några kremeringsalternativ?

Nej, det går bara inte.

Det är vad vi ska göra.

Ja, men jag lovade Papé

att ge honom en ordentlig begravning.

Han skulle inte vilja att vi tog

ett andra lån på huset för det.

Förlåt min man.

Jag förstår helt och hållet.

Och om jag kunde skulle jag erbjuda ett bättre pris,

men ärligt talat har alla våra kostnader stigit.

Nej, vi förstår.

Det gör vi.

Och farbror Victors begravning var bara...

- Så fin. - Tack.

Er mamma gjorde ett så fantastiskt jobb.

Hur mår hon?

Hon har gått bort.

För sex månader sedan.

Åh, jag beklagar verkligen.

Tack.

Våra kondoleanser.

Älskling.

Kan vi få lite mer tid att tänka på allt det här?

Hm...

Får vi ringa dig senare?

Självfallet. Och även om vi inte kremerar här

kan jag ordna allt.

Och ni kanske vill titta

på några av de här vackra urnorna.

- Åh, schyst. Tack. - Nej, vi...

Vi behöver inte det.

Vi hörs av.

God eftermiddag, mrs Enright.

Har psoriasisen på din hals läkt?

Bra.

God eftermiddag. Det här är Marvin.

Ja, från Bancrofts begravningsbyrå.

Jag ville bara meddela att mrs Enright är redo.

Ja.

Klockan 08.00 på torsdag blir perfekt.

Ha en fortsatt underbar dag.

Sorgekapitel, kapitel fyra.

"Att sörja medvetet."

Alltför ofta försöker vi skynda på sorgen.

Vi vill bara ta oss igenom den

så att vi kan gå vidare med våra vardagsliv.

Men när någon som står en nära går bort

lämnar det ett sår.

Precis som vilken annan kroppsskada som helst

kräver det omvårdnad och tålamod.

Om du bryter vristen en dag

vaknar du inte nästa morgon

och springer ett maraton.

Så när du bearbetar din sorg

måste du påminna dig själv om

att sår tar tid att läka

och acceptera att du är mänsklig.

Vi äter.

Vi sover.

Vi blöder.

Vi sörjer.

Allt du kan göra är att

sätta en fot framför den andra,

och när du öppnar ögonen varje morgon

acceptera varje vaken minut för vad den är:

en avgörande del av din sorgeresa.

Sluta.

- Det är lugnt. - Sluta.

Var inte orolig.

Du klarar det jättebra.

Sch.

BERÄTTARE Liksom en djup, strömmande flod

som virvlar och flyter,

brukar sorgen läka på sina egna villkor.

Du kan välja att bekämpa den...

...motstå dess kaotiska natur,

eller välja att famna den.

Och hur maktlös du än kan känna dig...

...kom alltid ihåg

att du är någon som förtjänar kärlek och respekt.

Och att du är den enda som avgör

om du ska få en bra dag eller inte.

Okej, säg det som att ni menar det.

Hörni, låt mig höra er.

Vadå?

Kallar ni det där ett rytande? Med passion.

- Igen. - Förlåt.

Det här är lite väl mycket.

Jag känner att klorna räcker.

Hur vågar ni två?

Okej, nu är de här.

Okej alla, gör er redo, gör er redo.

- Tänk vildsint, okej? Då kör vi. - Sch, sch.

Grattis!

Grattis!

Oj. Tack.

Okej, er mamma berättade, eller hur?

Jag svär att jag inte gjorde det.

Era bilar står runt hörnet.

Åh, det gjorde de.

Okej, kan vi arbeta på vår smidighet utanför jobbet?

Nej, nej, det är lugnt.

Jag gillar det. Tack, tant P.

Så söött.

Mjau.

Det här är imponerande.

Åh.

Åh, Spence sa att han är glad för Henrys skull,

men att han fortfarande kan ringa till Caltech,

du vet, om han skulle ändra sig.

Du har mycket att vara stolt över.

Du vet vilka vi egentligen firar här, eller hur?

Dig och Will.

Det har varit en lång väg.

Hörde att du dras in i ännu ett möte med Voit.

Åh, ja. Det blir säkert intressant.

- Vad vill han? - Ingen aning.

Killen har varit tyst sedan vi satte honom i skamvrån.

Ja, han fick lite av ett utbrott

när vi begränsade hans besökstid,

men det här kan vara en olivkvist.

Hallå där, knasbollar. Vad sa vi? Inget jobbsnack.

- Åh. - Ja.

- Okej då. - Fasttagna.

Okej, mina sötnosar, innan jobbet uppslukar oss

tar vi ett familjefoto.

Det här sker i grupper om tre.

Så låt det första vara bara våra underbara jag.

Okej.

Nu ett tokigt. Nej, nej, nej. Rödlo.

Okej, ett, två...

Åh.

Tre.

Tidigt i morse vandrade en tonårsgrupp på hajk

glatt bland kullarna och dalarna

i Darringtons naturreservat i Gardener County, West Virginia,

när de tragiskt nog stötte på kroppen

av 65-åriga Sharon Fussel.

Hon blir den andra kvinnan efter Janis Kline

som hittats i det området på under två veckor.

Båda offrens ögon var fastklistrade i öppet läge

och deras kroppar var helt tömda på blod,

som av en flebotomist.

De där kvinnorna ser inte döda ut.

Nej, mer som att någon just skakade dem vakna.

Har vi en dödstid på någon av dem?

Nej. Och den lokala rättsläkaren är lika konfunderad

över kropparnas tillstånd som vi är.

De lokala bör göra en toxikologisk analys

för metanol och etanol.

Balsameringsvätska?

Ja, det hjälper till att bevara kropparna.

Han kanske lämnar dem i ett tillstånd

där han kan komma tillbaka och njuta.

Offren är ungefär lika långa och tunga.

GM har en fysisk typ.

Men det skiljer tio år mellan offren.

Det finns inga tecken på övergrepp.

Och han klistrade upp ögonen post mortem.

Vad tänker du?

Gärningsmän tvingar ofta sina offer

att titta på vad de gör.

Den här killen gör det efter att han dödat dem.

Han känner sig nog mer bekväm med att

"interagera" med sina offer när de väl är döda.