To All the Boys: P.S. I Still Love You

Så han kom fram till mig Och frågade mig om en dans

Han verkade snäll Så jag ville ge det en chans

Jag hade ingen aning, nej Så jag viskade: "Jag älskar dig"

Han sa att jag är hans tjej Och sen kom kyssen

Sen kom det ett frieri Han ville att det skulle vara vi

För mig var det som poesi Och sen kom kyssen

En natt på stan? Skojar du, Lara Jean?

Du har inte tid att fantisera om en 80-talsfilm.

Fast just idag är det inte en fantasi.

Det är på riktigt! Ser jag inte annorlunda ut?

Nej, det tycker jag inte.

-Hur menar du? -Som om jag har en pojkvän.

Du ser ut som att han är här snart, och du inte har gjort dig i ordning.

Har du ens duschat?

Ut.

Jag ska ta en dusch.

Det sägs att sagor inte är på riktigt, men ibland...

...lever man lycklig i alla sina dar.

Jag har drömt om det här sen jag började läsa kärleksromaner:

min allra första dejt.

-Hur ser jag ut? - Perfekt.

Du är jättefin.

Okej.

Hej.

Hej!

-Vad händer? -Inte så mycket.

-Jag har nåt till dig. -Tack!

Hej, Kitty.

-Den är till dig. -Jag älskar gerberor.

-Dr Covey. -Var ska ni äta? Jag har många tips.

Pappa, kan du sätta dem i vatten?

-Säg efter mig: Klockan elva. -Klockan elva!

-Ha så kul nu. -Men inte för mycket.

Hej då.

-Jag har aldrig varit på Cardona's! -Det är bra här.

Vad kul det ska bli! Bra val.

-Du kommer nog att gilla det. -Oj, vad fint!

-Till signorina. -Tack.

-Och signore. -Grazie.

-Vilken lång meny! -Ju längre meny, desto finare restaurang.

Här dukar de med två gafflar, utifall att man skulle tappa den första.

-Så är det inte alls. -Jo, det är det visst.

-Titta nu, då. -Sluta, Peter. Det är pinsamt.

-Vad är det som händer? -Varför... Peter!

Tur att jag har en i reserv.

Det här är min första dejt.

Jag har aldrig haft ett förhållande.

Hoppas att jag duger.

Du, ge mig nycklarna.

-Vill du verkligen köra? -Jag är bra på det nu!

Jag är rädd för att köra i snö, men vet du vad? Det snöar inte.

-Visst. Men döda oss inte. -Ja!

Snälla!

-Hur kände du till det här? -Jag har mina sätt.

Skriv vad du önskar dig, och sen skickar du iväg den.

Det där är ingen önskan.

En önskan kan inte vara nåt som redan händer.

-Vad är det? Vad händer? -Jag vill att det aldrig ska ta slut.

Funderar du på att det ska ta slut mellan oss nu?

-Det var bara en tanke. -Då får du be den att försvinna!

Vi är faktiskt på vår första dejt.

Jag vill inte att vi ska krossa varandras hjärtan.

Jag lovar att inte krossa ditt hjärta.

Jag lovar att inte krossa ditt.

-Gillar du den? -Ja.

-Titta! Grymt, va? -Du skriver fint.

Det här fixar vi.

Så ska det se ut!

Den ska spännas ut.

Så coolt!

-Herregud! -Nu flyger den!

Vi lyckades! Vad vackert det är.

Nu kan alla se våra initialer.

Jag undrar om jag nånsin vänjer mig vid hur djup bilen är.

-Den är... -Så hög!

-Den är rätt hög faktiskt. -Det känns som ett fall när jag kliver...

Du får vänta, så kommer jag och fångar dig.

Okej...

Hur var första dejten?

Jag vill att du ska vara helt ärlig.

Den var...

-...perfekt. -Tycker du?

-Okej, god natt. -God natt.

Använd höger hand och vik den långa delen över den korta.

Måste vi verkligen klä upp oss?

-De andra kommer inte att göra det. -Men pappa vill det.

Vad fina ni är! Koreanskt nyår är så kul.

-Jag önskar att jag kunde vara med. -Vi också.

-Du ska få massor av bilder. -Vi måste gå nu!

-Mina flickor. -Åh, nej. Nu börjas det.

Som två vackra små rosor.

Är det Margot?

-Jag önskar att du vore här, hjärtat! -Jag också.

-Jag älskar er. -Hej då.

Jag kunde!

Jag var tveksam.

-God morgon. Vad fina ni är. -Tack!

-Varsågod. -Tack så mycket.

-Känner du dig inte utanför utan hanbok? -Jo, mamma. Jag är extremt förkrossad.

Tack.

-En öl, Dan? -Ja, varför inte?

Dan, träffar du nån?

-Carrie! -Jag undrar bara.

Du behöver inte vara singel för alltid.

Enligt pappa är det viktigt att vi månar om vårt koreanska arv.

Men den egentliga orsaken till att vi slår på stort

är att han känner sig närmare mamma hos hennes familj.

Har du pojkvän nu?

Jag menar inget illa, men jag trodde att du skulle vänta till college.

Han heter Peter, och det är tack vare mig som de dejtar.

Han kände inte till henne förrän jag skickade ett kärleksbrev.

Egentligen var det fem...

De låtsades dejta för att göra hans ex sotis,

men sen hände nåt konstigt, och de började dejta på riktigt.

Nu är de ihop på riktigt, och de är hur fina som helst.

Så gulligt. Ganska barnförbjudet, men ändå gulligt.

Visa en bild på honom för Haven.

-Lägg av! Är det din pojkvän? -Ja, hur så?

Jag vill helst inte säga det här,

men jag såg ett klipp där han hade sex med en tjej i badet.

Ja... Det var jag. Det är inte som du tror. Vi hånglade bara.

Rätt...

...coolt, faktiskt.

-Jag vill ha glass. Vill ni också ha? -Visst.

-Det är till dig. -Tack.

När Kitty skickade breven trodde jag att livet var över.

Jag hoppades att brevet till John Ambrose hade försvunnit.

Eftersom jag inte fick svar trodde jag att mardrömmen var över.

Men det var den visst inte.

Kära Lara Jean.

Jag blev så förvånad över att få brev från dig.

Har det gått fem år sen vi sågs sist?

Jag är inte arg eller nåt. Det gjorde mig bara glad.

Du var så mogen i 11-årsåldern!

När jag var 11 ställde mamma fram mellanmål till mig efter skolan,

medan du grubblade och kände en massa invecklade känslor.

Galet!

Brevet påminde mig om när vi blev utelåsta. Minns du det?

Vi gick till Robertsons trädkoja och läste Harry Potter till kvällen.

Om jag skulle skriva ett kärleksbrev då skulle det nog ha stått:

"Jag gillar att läsa med dig.

Du är jättesöt."

Ditt brev var så mycket mer.

Jag har bara en fråga: Varför skicka det nu?

Oavsett svaret är jag glad att få läsa det nu.

Din, John Ambrose.

Herregud.

John Ambrose McClaren har skrivit ett brev till mig.

Vänta nu... Betyder det att han gillade mig i sexan också?

Gillar han mig fortfarande?

Okej, lugna ner dig.

Det var inte direkt ett kärleksbrev, utan snarare ett tackkort.

Du behöver inte svara.

Men vore det inte ohyfsat att inte svara?

Det vore absolut otacksamt, så jag borde nog svara.

Men på ett vänligt sätt. Artigt!

Tacka för brevet och gå vidare.

"Kära John Ambrose. Jag hoppas att allt är bra med dig.

Är du fortfarande intresserad av politik och diplomati?

Du är säkert ännu smartare, mer omtänksam och sötare..."

Vad är det jag skriver? Det kan jag inte ta med.

"Kära John Ambrose. Vilken fin handstil du har.

När jag såg ditt namn på kuvertet fick jag fjärilar i magen..."

Jag är så töntig.

"Kära John Ambrose.

Först och främst, tack för att du svarade. Det är kul att höra av dig.

Jag minns när vi var i trädkojan och läste till kvällen.

Du sa att vi både skulle passa bra i elevhemmet Hufflepuff.

Jag såg det som ett tecken på att det skulle bli vi."

Herregud! Jag klarar inte av det.

Måste jag berätta det här för Peter?

VI SÖKER VOLONTÄRER!

Alla tredjeårselever, anmäl i matsalen var ni ska volontärarbeta under våren.

Läget, Covey?

-Redo? -Alltid redo.

-Vad grubblar du på? -Vad menar du?

Du bakar alltid när du behöver tänka.

-Hur vet du det? -Kanske från...

...bilden som du la upp på Instagram med hashtaggen #tankfulltbak.

-Då visste jag inte var vi hade varann. -Men det undrar du väl inte över nu?

-Minns du när Kitty skickade alla brev? -Undrar du det på riktigt?

Klart att du minns det, men du undrade vilka som fick de andra,

-och jag nämnde en från FN-rollspelet. -Just det.

-Det var John Ambrose McClaren. -Du skojar!

-McClaren? Det var min polare! -Han svarade nu.

-Med ett riktigt brev, eller ett mejl? -Ett riktigt brev i brevlådan.

Jaså.

Skrev han nåt om mig?

-Som vadå? -Vet inte.

-"Hur mår Kavinsky? Allt bra med honom?" -Nej.

-Har du svarat? -Inte än.

-Så du tänker göra det? -Jag borde nog göra det.

-Varför då? -För att inte vara ohyfsad.

Varför berättar du i så fall? Ber du om tillåtelse, eller...

Nej, men det vore konstigt om jag inte sa nåt.

Välj var ni ska volontärarbeta med omsorg. Tänk på att ni representerar Adler.

Tänk utanför ramarna, tack!

Tja! Läget, snygging?

-Läget, LJ? -Hej, Trevor!

Kolla in det här.