Run & Gun

Några sista ord?

Det kan vara guvernören. Fullständig benådning?

Ja, ikväll går bra.

Kommer vi igenom mer av säsong tre?

Ja, otroligt att Sir Anthony lämnade Lady Edith vid altaret så där!

Vad har du på dig?

Ring om fem minuter. Jag är nästan klar här.

Rolex?

En falsk jävla Rolex!

Hallå! Amigo!

Vänta. Hallå!

Hallå!

Amigo, ta loss mig!

Knyt upp, snälla.

Jag har gjort Shoemaker nog förbannad redan.

Jaså?

Jag vet vem du är. Du jobbar för henne, va?

Jag jobbar också åt henne. Hon hatar mig också.

Jag förlorade hennes hund.

Vad gjorde du?

Lite mer än så.

Så...

Vart är vi på väg? USA?

- Vi? - Ja.

Jag har familj i Texas, Florida, Des Moines...

Jag tänkte Kalifornien.

Ja! Jag älskar Kalifornien.

Alltså...

- Jag heter Lupe, ja. - Lupe.

Du skulle säkert säga vad som helst för att få följa med mig just nu, men...

Ja, det har du rätt i.

Vad heter du?

Jag har inte tänkt ut det nya än.

Jag är bara slut.

Jag vill komma bort från allt våld.

Från och med... nu?

Ja, nu är bra.

Bra val... Jag gillar det.

Du och jag, vi kommer att bli vänner, va?

Man, jag ser det som... Söndagsmorgon, du vet,

mimosas till brunch, du och jag kör längs PCH

i en nedcabbad röd Mustang.

Vi ska ge järnet!

TVÅ ÅR SENARE

Min klient, denna ädla man framför er,

hade inbrott för nästan tre månader sen.

Ert kontor har bara betalat en bråkdel av de uppkomna skadorna.

Jag kommer inte att ta en förlust.

Min klient lever ärligt och säljer däck,

och ni ersätter inte hans skadestånd.

Jag kommer inte att ta en förlust.

Vi håller på att rikta ett stort åtal mot Sackman/Burns.

Om jag var ni skulle jag bli livrädd.

Deprimerande. De stal inte tillräckligt.

- Ray... - Okej.

Ni vet hur det heter:

"Är du skyldig banken 100 dollar är det ditt problem.

Men om du är skyldig banken 100 miljoner dollar,

är det bankens problem?"

Om man ska stjäla, stjäl stort.

Om man ska spela, spela stort.

Med småsaker kommer man ingenstans.

Okej, tack för det.

- Jag skriver ett brev idag. - Vi betalar fordran

om du svarar på den här frågan.

Är vi överens om att detta fönster

var enda ingången och utgången för inbrottstjuvarna?

Har jag talat till mig själv hela tiden?

Nej. Det är bara det att...

Till och med ett Mini Cooper-däck är mycket bredare än så.

Mr Lopez, jag tror dig.

Någon bröt sig in i ditt garage, stal din egendom,

men du kanske vill gå igenom din fordran igen.

Det verkar finnas saker på listan som

tidigare har sålts, felplacerats, eller förbisetts, och...

...det finns inte en chans att vi tar förlusten.

Okej.

Det var jobbigt.

Okej, starka grabben. Sov nu.

- Okej? - Okej.

- Vi ses strax. - Vi ses.

KRANKILLARNA

Tiden rinner iväg för våra krankillar.

Vi kan aldrig lyfta den här!

Jag tror inte att de kan lyfta den där.

De lyckas alltid.

Ja, men älskling, nu har de bara 15 minuter på sig.

Vad händer annars?

LYFT

- Du är så smart. - Jag vet. Jag sa ju det.

- Får jag en kaka? - Självklart.

- Så goda. - Ja.

De är det bästa med mig.

- Du har bäst snacks. - Japp.

- Vad? - Vill du smyga hem till mig?

Jag måste passa Julian.

Det är det fina med mitt ställe.

Okej, kom.

Wow... vilken klass.

Jag trodde aldrig att jag skulle dejta en kille som bodde i en husvagn.

Husvagnar är prefabricerade hus.

Det här är en husbil.

Eller egentligen en semesterbil, eftersom den är gjord efter 1976.

Är den?

Nej!

Det där smakar vidrigt. Hur kan du äta sånt?

För att det är gott och välbekant.

Jag saknar det om jag slutar.

Okej, jag förstår det.

Jag ska få Julian att gilla det.

Du vet att Julian älskar dig.

Och du är svår att lära känna på riktigt.

Du känner mig.

Vi har varit ihop i ett år.

Sexton månader.

Härliga 16 månader.

Det är bara det att Julian börjar se oss som

en familj.

Så jag undrar.

Är vi det?

Vill du ens ha familj?

Ja.

Ja, självklart, en dag.

Tja, om du vill flytta in vore det toppen.

Om du vill göra slut klarar jag mig.

Jag skulle bli ledsen, men jag skulle överleva.

Jag kan bara inte krossa hans lilla hjärta.

Jag vill ha familj.

Allvarligt.

Två barn. Du vet, en pojke och en flicka.

Tja, min lillkille tar dig halvvägs.

Däckkillen? Det var galet.

Jag ska berätta det i mina högskolekurser.

Ja.

Hur vet du hur de tänker?

Det är galet.

Det är som att du tänker som en kriminell.

Dina talanger är bortkastade här.

Du skulle vinna en pokerturnering.

Jag har slutat spela.

Schack!

Jag gillar dam bättre.

Finns det såna?

- Det påminner mig... - Ganska säkert.

Du måste underteckna mina kurstider.

- Dina kurstider. - Ja.

- Okej! - Okej.

Kurstider.

- Hej? - Hej, det är jag! Lupe.

Hur är det?

Kommer du ut nästa vecka?

Ja, jag kommer inte att klara det så länge, okej?

Jag fick precis veta att jag synts här för månader sen.

De väntade med att berätta för mig, och för dem lönade det sig.

Lönade sig? Hur då?

De har sett dig komma och gå, Ray.

Följde de efter mig hem?

Inte de, för de är här inne med mig,

men de på utsidan, ja, troligen.

Jag tror inte att Shoemaker har fått veta än.

Varför skulle hon inte det?

Vi har båda ett pris på våra huvuden, Lupe.

Och jag behöver inte din jävla optimism just nu.

Alltså, chefen för den som såg är nån lokal.

Jag tror bara att de vill ha nåt i utbyte mot att inte tjalla på oss.

Om det kommer tillbaka till henne,

får hon reda på det, kan vem som helst omkring oss vara...

Död. Ja, jag vet.

Det kommer att lösa sig.

Ge mig bara lite tid, så ska jag ta reda på vad de vill.

Jag är ledsen.

Du önskar väl att du hade lämnat mig i öknen?

Okej. Måste gå. Hejdå.

Fan!

Hej, hur är det?

Du måste vara Ray.

Jag heter Perry och jobbar åt Grayson. Känner du till honom?

Han...

Kom till den här adressen.

Nu.

Så...

Om jag vore du...

Skulle jag ta mig dit.

Faith Röstmeddelande

Jag vill ha mina jävla pengar!

Fattar du? Jag vill ha mina pengar!

Du!

Ser du allt det här?

Min idé.

Jag sa till min bror

att om du vill få det att se ut som att du förlorar pengar,

köp en tidning.

Den gillar du, va?

Ja, jag med.

Jag köpte den på en konstmässa.

Där de sålde turkoser och keramik.

Konstnären sålde den för ett par hundra dollar.

Jag sa: "Jag ger dig 10 000 dollar för den."

Och han tittade på mig.

Och jag sa: "Det enda förbehållet är