Chicago P.D.

Nej, nej.

Tio minuter, sen är det läggdags.

Mamma?

Mamma?

Adam!

Kan du hämta ett glas vatten åt din mamma?

Kim?

Kim?

Kan du se på mig? Kim?

-Snälla... -Se på mig.

-Vad är det som händer? -Jag hörde ett skott.

Det var bara en bil.

Det var bara en bil. Jag hörde samma ljud.

Ta ett andetag. Det är ingen fara.

Kan du ta ett andetag? Det är ingen fara.

Tack, tjejen. Det är lugnt. Din mamma mår bara inte så bra.

Gör dig redo för sängen, jag kommer strax. Seså, iväg nu.

Vad är det som händer?

Kim, fortsätt bara att andas.

Din partner har nog en poäng. Det lät väldigt skrämmande.

Ja.

Jag vill inte skrämma min dotter, eller honom.

Därför är jag här.

Hur länge har du haft de här anfallen?

Hör på... Jag har varit polis i tio år nu.

Och jag har varit med om mycket.

Jag blev skjuten för ungefär ett år sen och förblödde nästan.

Det var sex timmar av mitt liv.

Jag har haft många timmar sen dess och jag har bearbetat det.

Jag har verkligen mått bra.

-Du behöver inte övertyga mig. -Det gör jag inte.

Jag säger bara att jag har klarat mig bra.

Det var ett fall för ett tag sen som återuppväckte minnet om skjutningen.

Nu vill jag bearbeta det och återgå till att må bra.

Ska jag fylla ut tystnaden?

Vad vet du om posttraumatisk stress?

CPD kräver att vi ska veta en del, och min dotter har upplevt trauman...

Men som sagt, jag har haft det bra.

Posttraumatisk stress handlar inte alltid om att få fullskalig panik-

för att en motor baktänder.

Det handlar ofta om att smalna av livet.

Man kanske gör livet mindre, gör det mer lätthanterligt-

-och fattar beslut grundat i en omedveten rädsla.

Man kanske stöter bort folk man älskar-

-känner sig avtrubbad, känner ingen glädje.

Att känna sig avskärmad från världen.

Trauma kan hålla en fast, utan att man ens vet att det finns där.

Det tynger ner en, ända tills nåt får en att lägga märke till det.

Tills en bil får baktändning och man får panik-

-för att det känns som om du har blivit skjuten igen.

Var det det som hände?

-Hej. -Hej. Vad gör du här?

Jag tänkte skjutsa dig. Hur gick det?

Det gick bra.

-Gillade du henne? -Ja, hon var väl trevlig.

Trodde hon att det var nån sorts flashback?

Titta inte så där på mig. Jag försöker inte pressa dig.

Prata med mig så att jag förstår vad som pågår.

Det var otäckt och det hände framför ögonen på Mack. Okej?

Stöt inte bort mig, är du snäll.

-CPD, ur vägen! -Han har en pistol!

Jag såg inte hans ansikte, men han har en svart jacka!

Är alla oskadda? Nån som blev träffad?

Sir! Är ni skadad? Sir?

Sir! - Adam, hoppa på tåget! Hoppa på tåget!

Offret hoppade på tåget.

Han är högst 18 år. Han var skottskadad i bröstet.

-Gick förövaren ombord? -Nej, jag såg honom inte.

Hjälp killen så tillkallar jag hjälp och ser till att tåget stannar.

-Hej... Har ni sett en skadad kille? -Nej.

Ja, på väg norrut. Underrätta CTA-personal och skicka ambulans.

Vänta, ett ögonblick.

-Har nån sett en skadad kille? -Ja, här borta.

Han hade blod på tröjan och mådde inte bra. Vad har hänt?

Hallå där! Chicagopolisen.

Jag ska hjälpa dig. Du är skadad, vännen.

Se på mig. Vi går in igen.

-Snälla, jag har inte gjort nåt... -Jag hjälper dig.

Nu är du i säkerhet.

Det kommer att ordna sig.

Han är här.

Är han här? Mannen som sköt dig? Är han på tåget?

-Vem sköt dig? -Herregud, är han på tåget?

-Vad har hänt? -Killen har blivit skjuten.

Nej. Ta ett andetag.

Håll dem lugna så att jag hjälpa honom.

-Okej. -Du klarar det.

Han är här, jag vet. Hur ser han ut?

Vad hade han på sig? Kan du beskriva honom?

De ljög. De sa att han hade stuckit till Kalifornien.

-Var i Kalifornien? Vem är där? -De ljög!

-Han är inte borta. -Vem är inte borta?

-Han har en pistol! -Vapen!

Undan, undan!

Kom igen. Ur vägen!

Jag ska ta på dig den här, okej?

-Vad händer? -Jag måste få stopp på blödningen.

Ge mig din halsduk!

-Vad fan var det? -Vad är det som händer?

-Varför har vi stannat? -Vi måste ut härifrån!

Hur är det med dig?

Vad var det som hände?

Det är ingen fara. Håll er lugna.

Gå förbi mig. Gå mot bakre delen av tåget.

Jag är från CPD, gå mot bakre delen av tåget.

Jag är polis. Hur är det med er?

Han skulle göra nån illa. Jag stannade tåget. Han gick ut där.

Hjälp dem. Säg åt dem att stoppa alla tåg.

Vi evakuerar och förövaren är på fri fot.

Använd perrongen!

Ja, följ perrongen hela vägen till stationen!

Ingen fara, jag ska inte gå.

Hitta honom...

-Va? -Hitta honom.

Jag ska hitta honom.

Kan du andas? Kan du andas? Ja, det är bra.

Du får berätta sen när vi har kommit härifrån.

Undan, undan!

Det är assistent Adam Ruzek, bricknummer 59054.

Jagar en misstänkt i t-banan, Wabash och Wells.

Nej!

Nej, nej, nej...

Nej, nej...

Förövaren sköt mot mig och flyr österut i tunneln.

Svart man, 182 cm, jeans, svart jacka.

Kim?

Jisses, Kim. Är du skadad?

-Hjälp honom. -Lyssna på mig. Kim.

-Han är död. Okej? -Nej, nej...

Jag måste undersöka. Hör på.

Han är död. Sluta, Kim. Lugna dig.

Är du skadad? Se på mig.

Hallå! Se på mig.

Kom hit. Det är ingen fara.

Du blev inte skjuten.

Du är här med mig. Det är bra nu.

-Andas bara. -Jag kan inte...

Det är ingen fara.

Hej...

Kim?

Teamet är här. De är på perrongen. Tågtrafiken är inställd.

-Har gärningsmannen siktats? -Nej.

CTA kollar sina kameror. Han måste ha flytt vid nästa perrong.

Men hör på. Jag tror att du behöver ta lite ledigt.

Om du behöver ringa terapeuten...

Jag behöver hitta mannen som dödade den där pojken.

-Mår du bra? -Ingen fara.

Okej. Vad vet vi?

Ensam skytt, svart man i 40-årsåldern.

Han sköt ett skott på gatan, offret flydde.

Gärningsmannen följde efter, antagligen för att avsluta jobbet.

Han insåg väl att jag var polis och flydde.

-Har vi inte identifierat offret? -Nej, ingen plånbok.

Han blev slagen innan han sköts. Han hade en skada i huvudet.

Han sa flera gånger:

"De ljög. Han var inte i Kalifornien. Hitta honom."

Jag vet inte vad det betyder.

Det kändes inte planerat. Förövaren var panikslagen.

Han var adrenalinstinn och kändes oberäknelig.

Inspektören.

Vi fick foton från övervakningen både på förövaren och offret.

Ansiktsigenkänningen gav inget.

-Underrättelseroteln får ta det. -Ska bli.

Ni hörde honom. Vi samlas på stationen.

Vi saknar en man, Torres är på utbildning hela veckan.

Om vi behöver folk begär vi förstärkning.

-Då kör vi. -Jag följer med till bårhuset.

-Jag är redo. -Bra.

Han har blåmärken runt revbenen, nyckelbenet-

i bakhuvudet och käklinjen.

Scanningen visade tecken på hjärnskada.

Någon eller något slog honom hårt i huvudet några timmar innan han dog.

Han gjorde motstånd.