Modern Family

Jag hittade lite porslin till ert nya hus,

jag hittade till och med din gamla pipmugg åt barnet.

-Tack, mr D. -Tack, pappa.

Sitter mamma fortfarande där inne med sin dömande blick?

Du har känt henne i 25 år. Hon ser alltid ut så.

Haleys graviditet har fått en knackig början.

Illamående, humörsvängningar, svårt att sova...

Claire har allt.

Jag försöker bara att hålla fred i hormonhuset.

Kan du fatta? Vårt lilla barn har växt upp.

Det känns som att vi nyss plockade ner allt,

efter att hon blivit gripen och utkastad från college.

Jag har varit med om mycket jag också.

Jag har varit en limoförare, huvudsångare, jobbat på ranch, Dapper Dan på Disneyland,

tröjdesigner, skyltbärare

och nu en sjukvårdselev med ett barn på väg.

Allt går enligt planerna.

Vi ska ta med ett par saker.

Vänta. Jag måste få ta en bild på dig och mamma.

Det behövs inte.

Det blir jättegulligt.

Sluta bete dig konstigt, ingen vill det här.

Vänta. Nej, det är mitt finger.

Så många roliga filter.

Ta bilden bara!

Se det positivt.

Ett av våra barn ska äntligen flytta ut.

Efter hennes graviditetstest har jag fått nog av positivitet.

Det påminner mig om två ogifta, gravida, förälskade barn

som flyttade ihop för 25 år sedan.

-Det är inte samma sak. -Jag vet inte, blektvätta deras jeans

och ge Dylan en drömfångare att ha i örat, så är det exakt samma sak.

Jag drömde igår att de lämnade sitt barn i en Uber.

Jag fick krympa ner mig och beordra en kolibri att hitta det.

Skönt att det inte var ännu en sexdröm med Jake Tapper.

Jag är arg, jag är rädd att de har tagit på sig för mycket...

Claire, det är på gång. De ska ha barn,

tåget har lämnat stationen, hoppa ombord.

Du har rätt.

Jag ska vara positiv.

Bra. Jag ska köpa en inflyttningspresent åt dem.

-Du kan väl följa med? -Det gör vi.

Vänta lite.

Hur går man ombord på ett tåg som redan har lämnat stationen?

Jag vet inte. Du kanske hinner ikapp på en kolibri med Jake Tapper.

Du slipper.

Jag ska flyga till Branson själv

och jag får sitta bredvid en främling

under The Osmond Brothers: A Tribute to Hip Hop.

Jag går och ser dem när de kommer till Compton, men tack.

Det är det minsta jag kan göra efter vad du gjorde för min syster Pam.

Min syster Pam kommer hit för att ta Cam tillbaka till Missouri.

Hon skulle ha suttit inne ytterligare tre månader,

men min underbara man, biträdande åklagare Pritchett

skrev ett brev där han förespråkade hennes frigivning.

Det var inget.

Det var faktiskt inget.

Jag skrev aldrig nåt brev. Det kändes inte rätt.

Pam visade ingen ånger och hennes straff var rättvist.

Av någon anledning bestämde de sig för att släppa henne ändå.

Lyckligtvis är protokollet förseglat, så Pam och Cam kommer aldrig att veta,

och jag behöver inte åka till Branson och höra The Osmonds

fråga om publiken är med dem.

Det är din mamma, Cal. Hon är tillbaka från...

-Sin resa. -Uppför floden.

-Pam! Där är hon. -Hej.

-Kul att se dig. -Hej.

Mamma.

Där är min lilla kycklingnugget.

Herregud. Jag har saknat dig så.

-Hur mår du? -De läste för mig varje kväll.

Oroa dig inte, det är över nu.

Jag glömde nästan.

Se vad mamma har gjort till dig.

Jag ska ha den på min cykel.

-Okej. -Han ska ha den på sin cykel.

Vad kul att du är ute, Pam.

Det måste ha varit så ensamt.

-Jag hade ändå lite sällskap. -Bra.

Jag prövade på lesbianism.

Jag hatar det inte.

Det var för mycket snack efteråt.

Jag ska ordna lite iste.

-Ja. -Beklagar...

...att du inte kan bo på övervåningen.

-Vi har en ny hyresgäst som flyttar in... -Knip igen.

Jag vet att du inte skickade brevet.

-Va? Hur? -Det spelar ingen roll.

Men du ska få betala.

I fängelset kallade de mig Botox.

För trots att alla kvinnor vill ha mig,

kommer jag att sabba ditt ansikte.

Jag vet inte om jag gillar de här, Sherry. De är för korta.

De är modernt, raring.

Jag vet inte om jag har vristerna som krävs.

De där byxorna passar inte latinamerikaner.

De får dig att se ut som om du vill vada över en flod.

Jag tycker du ser jättefin ut.

Du borde bara ha såna byxor från och med nu.

Okej.

Vi borde börja skicka ut inbjudningar till din födelsedagsfest.

Jag trodde att vi skulle gå till

Mim- & Vinfestivalen i Ojai på din födelsedag.

Vi kanske inte borde ha en födelsedagsfest, mamma.

Det här är galet.

Manny är livrädd för mimare.

Och han hatar Central Valley-vin.

Goda nyheter!

Månadens korv kom en dag för tidigt

och du får vara med när jag öppnar lådan.

Jag tänker inte filma den här gången.

Kielbasa! De tog mitt förslag igen.

Jag sa till dig att det inte var ett förslag.

Hemsidan ber dig bara att välja en.

Vi har ett problem. Sherry bestämmer över Manny.

Det är mycket att ta in.

Kan du laga dessa med din speciella sås?

Säg till honom att han måste stå upp för sig själv.

Varför jag? Vi borde inte blanda oss i,

men om det är ett problem för dig, så gör det själv.

Jag bryr mig inte.

Jag kan inte. Om jag säger något elakt om Mannys flickvän

kommer han inte att lyssna, för jag är hans mor

som inte tror att någon är god nog åt hennes lilla pojke.

-Låt det bara vara. -Jag kan inte.

Hon duger inte åt min lilla pojke.

Jag skippar nog det.

Då skippar jag att tillaga din korv

med min mormors kryddiga löksås.

Okej, jag gör det,

men alla dessa krav låter höga för en andra fru.

Hej, grabben.

Jag måste prata med dig om dig och din flickvän.

Det är ett känsligt ämne.

Om det handlar om ljuden som kom från mitt sovrum igår kväll

så var det inte vad du tror.

Vi möblerade om,

sen gratulerade vi varandra över hur bra det blev.

Jag tror dig, tyvärr.

Jag trodde att du gillade hur du hade dina möbler.

Vi har avskedat två städerskor på grund av det.

Jag trodde också det, men tydligen inte.

Det är vad jag vill prata med dig om.

Kör Sherry med dig?

-Vad menar du? -Jag vet inte.

Var en man. Visa lite ryggrad.

-Det är så typiskt dig att säga det. -Inte alls.

Det är ett gammalmodigt sätt att se på förhållanden.

Könsroller spelar ingen roll längre.

Är det därför du har på dig hennes byxor?

Låt mig säga dig en sak.

Precis som långa byxor är manschauvinism omodernt.

Ja.

Maskulinitet är dåligt tills någon måste ha ihjäl en spindel.

Välkomna till 14 & 7/8 Fletcher Avenue.

Vad mysigt.

Det är ett ombyggt garage, så det är ganska litet...

Det är bara litet om man ska bo här.

Vi har med en inflyttningspresent.

Det är en prydnadsananas.

Ananas är en symbol för lycka.

Tack, mr D. Det är bättre än vårt enorma körsbär.

-Det är en symbol för en ren toalett. -Tack, pappa.

Inga problem. Den är från oss båda.

-Inte sant, älskling? -Ja.

Jag tänkte att ni behöver mycket tur.

Jag vet vad du tycker.

Men vi sparar massor av pengar, el och värme ingår,

vi behöver inte mycket möbler

och det är lätt att hålla ett öga på barnet.

Och de kan gå till flygplatsen.

Vilket för oss till vardagsrummet.

Vi fick hela visningen utan att röra oss.

Det är inne med "minihomes".

Det är vad jag kallade min korta, svarta, bästa vän i skolan.

Var ska ni ha spjälsängen?

Vi tänkte ha den här, under takfönstret.

På så sätt kan barnet se upp och sikta mot stjärnorna.

Jättefint. Och se hur rent glaset är.

Lite för rent.

Det är inte ett takfönster, det är ett hål i ert tak.

Jag har alltid velat lära mig hur man sätter in ett takfönster.

Dagen är inne.

Har du också velat flytta

ett eluttag som just nu sitter i duschen?

-Det där var nog inget kodord. -Nej.

Jag säger exakt som det är.

Ursäkta mig.

Haley, älskling...

Du kan inte uppfostra ett barn här.

Vad händer om barnet börjar gråta och ni måste sova?

Vi tänkte sätta upp ett lakan och göra det till ett rum.

Smart. Berätta hur det här fungerar.

Kunde du höra mig?

Det är inte perfekt, men vi klarar oss.

Vi är vuxnare än vad du tror.

Kan jag få prata med dig i köket?

Självklart.

Det var doktorn. Vi ska vara där just nu.

Ultraljudet! Jag glömde helt bort det!