Bergman Island

Åh gud!

-Skumpigt. -Jag sätter mig aldrig på ett plan igen.

Om vi dör blir June föräldralös.

Hon klarar sig.

Det är lugnt.

Fårö, Dämba. D-ä-m-b-a.

-Husnummer? -2078.

"Go."

Beräknad restid: 1 timme och 48 minuter.

Om 200 meter: sväng vänster in på Skarphällsgatan.

Och sedan höger in på Tjelvarvägen.

Om 100 meter: sväng vänster in på Skarphällsgatan.

Nej, jag la inte till några nya inspelnings- platser. Kasinot var med från början.

Om de vill ha mer psykologiska detaljer och beskrivningar-

så hittar vi bara nån som lägger till det.

De vill skjuta på inspelningen en månad. Det ger oss mer tid.

Då kommer hälften av skådespelarna att hoppa av. De fattar det, va?

Om 100 meter: håll till höger på Fårövägen.

Håll till höger.

Jag kommer strax.

Hallå.

Jag tror att mina solglasögon blev kvar på flygplatsen.

Tack.

Om 100 meter: slutdestinationen.

Det där måste vara hon.

-Ni körde inte vilse. -Gps:en räddade oss.

Det är bra. Ingen här hade hjälpt er.

Fåröborna och Bergman har liksom en hemlig överenskommelse.

-Åse. -Tony.

-Åse. -Chris.

-Jag har hand om husen. -Det är så vackert här.

I det huset finns Bergmans privata biograf.

Där visar man 35-millimetersfilm under Bergmanveckan.

-Ni får låna cyklarna. -Så bra.

Det tar tio minuter att cykla till Lauter om ni vill besöka Bergmans hem.

Fantastiskt.

Här är vardagsrummet.

Tv:n är jättegammal - men den fungerar.

Käbi Lareteis flygel. Hans fjärde fru. Hon var en berömd konsertpianist.

Det här är ett perfekt ställe för den som vill arbeta.

Det är ett mycket enkelt hus med allt man behöver.

Sovrummen är där uppe. Det stora var med i "Scener ur ett äktenskap"-

-filmen som fick miljoner människor att skilja sig.

Jag ska visa er hur ni ska sopsortera. I Sverige är vi noga med återvinning.

Jag kan sitta nån annanstans, om du vill.

Chris?

Chris!

-Chris! -Jag är här borta! I kvarnen.

-Hallå där. -Hej.

Jag tror att jag vill sitta här uppe. Vi kan vinka till varandra.

Wow!

Tycker du inte att det är för fint? Alltför...

Vad då?

Alltför vackert. Det är så stilla och perfekt. Det är deprimerande.

Det är lugnande.

Jag tänkte inte på att jag ska skriva här. Jag kommer att känna mig som en nolla.

-Jag vågar inte ens sitta vid skrivbordet. -Sitt där ute och skriv, då.

Många kommer hit för att arbeta: studenter, författare, formgivare...

-Ingen förväntar sig "Persona". -Tack och lov för det.

Du inser att vi ska sova i sängen som användes i "Scener ur ett äktenskap"-

-"filmen som fick miljoner människor att skilja sig".

-Vi får kanske ta det andra sovrummet. -Med separata sängar?

Hoppa i!

Tony! Trevligt att träffa dig. - Hej, Chris.

-Hedda, Bergmanstiftelsens ordförande. -Det är en ära att få träffa dig.

-Och Berit, ansvarig för Bergmanveckan. -Äntligen! Efter allt mejlande.

Han sa att det var enklare att ge dem pengar i stället för hus.

-Nio barn. -Med sex olika kvinnor.

Oj! Hade han inte nåt emot att allt skulle säljas till främlingar?

-Han var inte sentimental. -Han levde i nuet.

Trodde han på gud? Det var säkert komplicerat, men pratade han om det?

-Han sa att när man dör släcks ljuset. -Han ändrade sig när Ingrid dog.

Bergman trodde framför allt på spöken. När man bor ensam på en ö, så...

Han kände Ingrids närvaro i huset. Han var övertygad om att hon var där.

-Det finns ett bord åt er där inne nu. -Tack.

Hur var hans relation till barnen?

Han träffade dem inte så mycket när de var små. Han var ingen familjefar direkt.

En av hans döttrar visste inte ens att han var hennes pappa.

Men alla samlades när han fyllde 60. Ingrid hade sett till att han bjöd alla.

Ingrid propsade på att Bergman skulle ha kontakt med barnen.

Kan man vara en produktiv konstnär och samtidigt ta hand om sina barn?

Vid 42 års ålder hade Bergman-

-regisserat 25 filmer, varit teaterchef, och satt upp pjäser.

Hade det varit möjligt om han hade haft blöjbytena också?

-Vad tänker du om det? -Nio barn och 50 filmer låter jobbigt.

Mammorna tog hand om barnen, han gjorde inget. Hur känner du inför det?

-Borde jag skämmas? -Nej, men du gillar ju honom.

-Det gör du också. -En kvinna hade inte kunnat göra så.

Jag skulle gärna vilja ha nio barn med fem olika män.

Trevligt.

Men jag gillar inte när konstnärer som jag tycker mycket om beter sig illa.

Du har ditt svar, Chris. Bergman var lika kompromisslös i livet som i konsten.

Ja. Men ändå...

-Hallå! Jag åker nu. -Vart då?

-Jag är med i en panel. Följer du med? -Nej.

-Vill du inte se Bergmancentret? -I morgon.

Okej. Då så.

Lycka till!

VEM ÄR DU?

DU ELLER JAG?

Mamma, jag vill gärna att du ringer mig-

och berättar hur det går med June.

Tack. Hej då.

-Hallå! -Hej. Hur gick det?

Bra. Folk var trevliga. Det var roligt att se "Tystnaden" där.

Men jag pratade för mycket.

-Vill du ha lite te? -Ja, gärna.

-Jag saknar June. -Din mamma skickade en video.

-Inte till mig. -Jag är ju hennes favorit.

Nu så.

-"Ur marionetternas liv" är tung. -Men den är på tyska.

-Jag vill se en svensk sommarfilm. -Inte "Monika".

-Jo, "Monika". Snälla! -Inte igen... "Efter repetitionen"?

-"Fanny och Alexander"? -Den kan jag också utantill.

-"Det sjunde inseglet"? -Den tål jag inte!

Men jag har inte sett den.

-"Vargtimmen"? -Där ett barn får skallen krossad?

-Jag vill se en av de trevliga. -Några såna finns inte.

Då kan vi ladda ner en film. Du ville ju se "Everest".

-Jag vet! "Saraband". -Ja, "Saraband".

Jag har inte den, men jag har en 35-millimetersfilm som vi har visat.

Den ska tillbaka till Stockholm i morgon. "Viskningar och rop".

Du ville ju se en trevlig Bergmanfilm.

Ni kan sitta var ni vill, men inte i den fåtöljen på första raden.

Den är alltid tom, för den är Bergmans. Okej?

Förlåt mig. Jag bara pratade, förstår du.

Nej, det är inte sant det heller!

Se på mig!

-Som en skräckfilm utan katharsis. -Vad menar du?

När man har sett en skräckfilm brukar man känna sig lugn:

"Det där kan inte hända mig." Så är det inte med "Viskningar och rop".

Ensamheten, ångesten, rädslan för döden... Det är så det är.

Nej, det är en dröm - eller snarare en jävla mardröm.

Jag hoppas att hans liv var roligare än filmerna.

Varför är hans rollfigurer så hemska? Det är aldrig glädje eller lättsamheter.

-Jo, i "Fanny och Alexander". -Det är sant. Den kom sent.

Det var bra att den kom sent. Han gillade att utforska de mörka sidorna.

-Varför ville han aldrig utforska... -...lycka?

Ja, lycka. Se på det här stället - husen, ön, det vackra landskapet.

Allt är mindre kärvt än i hans filmer.

-Testa att bo här i januari. -Nej tack.

Vad är det?

Filmer kan vara sorgliga, jobbiga och våldsamma, men ändå vara bra för en.

-Men inte hans filmer? -Nej, de gör bara ont.

-Så varför ser du dem? -För att jag älskar dem.

Men jag vet inte varför.

Gina!

Är det nån här?

Snälla hjälp mig! Jag är i fara!

Gina!

Den är nästan slut.

-Ser du aldrig om dina filmer? -Nej, jag avskyr det.

Bergman sa att helvetet vore att tvingas se om de egna filmerna.

-Jag håller med. -Nu rullar eftertexterna, så vi kan gå in.

Vi hälsar Anthony Sanders välkommen in!

I hela mitt liv har det känts som om jag balanserar på spänd lina-

-och om jag ramlar ner, skulle jag vara helt vilse. Då är jag borta.

Som filmskapare har jag bara känt mig...

...trygg antar jag, och bekväm-

-om huvudpersonen i min berättelse var en kvinna.

Kvinnorna gör så att man behåller kontakten med verkligheten-

men samtidigt drar de in en i fiktionen.

-De driver handlingen i dina filmer. -Ja, kvinnorna gör det.

-Hej! -Hej, hej.

-Hej. Får jag köpa de här? -Javisst. Det blir 800 kronor, tack.

Den är låst.

-Där borta. Man måste gå runt. -Jaha. Tack.

-Hur är världen med Bibis glasögon? -Mycket bättre.

-Hampus. -Chris.

-Bor du i ett gästhem? -Ja, med min vän Anthony Sanders.

Jag jobbar med mitt examensarbete, en kortfilm. Mina farföräldrar är från Fårö.

Jag åker redan i morgon, för jag ska träffa farfar. Han är döende.

-Jag beklagar. -Han är gammal.

-Vet du var Bergmans grav är? -Javisst. Kom med här.

Jag såg din senaste film i Göteborg med min flickvän.

Vi var ensamma i salongen och grälade efteråt.

Jag gillade filmen, och hon avskydde den. Vi gjorde slut sen.

-På grund av filmen? -Nej, inte på grund av den,

Bergman regisserade sin egen död. Han hade bestämt allt:

Gravplatsen, kistan, sina kläder...

Hedda från stiftelsen sa att efter hans frus död trodde han på ett liv efter detta.

Han var prästson, så tron var nåt han grubblade på.

"Åh Gud, varför har du övergivit mig?"

Ingen i Sverige bryr sig om sånt längre.

Fan också! Jag ska åka på Bergmansafari nu.

-Bergmansafari? Det kan du skippa. -Tony ville inte åka ensam.

Jag kan visa dig Bergmanplatserna-

-och platser som man aldrig får se på safarin.

-Det var fantastiskt! -Ursäkta, kan jag få en autograf?

Tack så mycket. Det var fascinerande. Jag beundrar allt du har gjort.

Får jag ta en bild?

-Jag älskar dina filmer. -Tack så mycket.

En autograf? Du är min favoritregissör. Du fick mig att börja läsa filmvetenskap.

Tack ska du ha.

Jag har en flaska lokalproducerad cider.

-Den ligger där bak. Kan du öppna den? -Okej.

Vart är vi på väg?

-Jag tänkte åka till Ullahau först. -Ullahau?

Hej, allihop! Jag tror att alla är här, så nu kan vi börja.

Jag heter Felicia och ser fram emot att guida er på Bergmansafarin.