The Terror

29 JANUARI 1945 "AVRESEDAG"

Öppnar grindarna!

Jag hade till och med slutat drömma om att gå ut genom grindarna.

Det känns knappt verkligt.

Att åka.

De kan fortfarande ändra sig.

Det vore typiskt major Bowen att spela oss ett så grymt spratt.

Givetvis är han inte ens här när vi åker.

Majoren har kanske en gnutta skam...

...och gömmer sitt ansikte i den.

Hör upp, gott folk.

I major Bowens ställe ska jag säga några ord innan vi skiljs åt.

Idag, på Högsta domstolens begäran...

...repatrierar vi er till det amerikanska samhället.

Men glöm inte att ni lämnar lägret med ett tungt ansvar

gentemot nationen som har gett er skydd under denna prövning,

och en skyldighet gentemot de lagar som ni särskilt måste följa.

Vårt land befinner sig i krig

och vi förväntar oss att ni visar er lojalitet till fullo.

Farväl.

Här, pappa...

Smörgås. Fem cent.

Det var det godaste jag har smakat.

Det stod en familj bakom oss i kön.

Dottern sa hela tiden "jag vill åka hem", om och om igen.

Mamman sa "vi ska dit nu".

Men det enda hem den flickan känner till är lägret.

Hon har aldrig ens sett deras hus i Fresno.

Hon var så rädd.

Vårt hus kommer att behöva en renovering.

Särskilt taket.

Och däcket på båten var skadat när vi åkte.

Tänk bara hur det är nu.

Utan underhåll faller allt samman.

Chester kanske väntar.

Han skulle kunna hjälpa till.

Inte ett ord på flera månader.

Ombordstigning!

Vi får kanske aldrig höra av honom igen.

Som han ville.

Utan underhåll faller allt samman.

Ät nu. Det här är sista stoppet innan vi kommer hem.

TERMINAL ISLAND SAN PEDRO, KALIFORNIEN

Det var länge sen.

Så länge sen...

Jag undrar vad som har förändrats.

Vänster här, vår gata.

Var är allt?

AMERIKANSKA STATENS EGENDOM TILLTRÄDE FÖRBJUDET

SEX MÅNADER SENARE

HANCOCK PARK LOS ANGELES, KALIFORNIEN

God morgon, Henry.

Vilken härlig dag, inte sant?

Ja, mr Delaney.

Du, jag vill inte mästra dig

men det bör vara minst tre decimeter mellan eldkronorna.

- Jag vet att du gör ditt bästa... - Jag ska försöka göra bättre än så.

Jo, jag tänkte fråga dig...

Har du och frugan hittat nåt boende?

Mini och jag har köpt en hyresfastighet i Leimert Park.

Trevligt, välbehållet.

Vi har hittat ett fint ställe.

Vi trivs bra där.

Bra.

Tre decimeter, alltså?

- Ja, en decimeter. - Jag gräver upp dem och gör om.

Bra.

Yuko-chan,

jag borde ha kommit hit för länge sen.

För att minnas dig.

Hade jag gjort det hade vi kanske sluppit den här sorgen.

Och nu är du borta.

Säger de.

Var det därför du kom tillbaka?

För att påminna oss?

Och mig?

Skulle det glädja dig om jag också hoppade från bron?

Skulle du bli nöjd då?

Alla tror att du är borta,

men jag vet bättre.

Du gömmer dig.

Du väntar.

Du är lika tålmodig och slug som vanligt.

Upptäckte du samma sak som jag?

Var det därför du kom tillbaka?

Upptäckte du att allt det här var mitt fel?

SKID ROW LOS ANGELES, KALIFORNIEN

Nakayama!

Henry Nakayama!

Telefon!

Hallå?

Pappa, det är jag. Lägg inte på.

Jag lever.

Jag mår bra.

Jag skulle ha berättat tidigare...

Men nu behöver du nåt.

Luz och jag har gift oss.

Vi ska ha barn.

Vi trodde att vi blev av med Yuko i lägret,

men det blev vi inte.

Vi är i den stad där Luz mamma växte upp.

Yuko är här, pappa.

Hon väntar på vårt barn.

Det är det hon vill ha.

Hon ska föda om en vecka.

Och om Luz och barnet ska klara sig

behöver de er hjälp.

Jag klarar det inte själv.

Pappa?

Min fru vill nog att vi åker.

Jag beklagar att du gifte dig med en dåre.

Min enda tröst är att vi inte har samma blod.

God morgon, Jirou.

Du har sovit bra.

Vem är det där till?

Mår Taizo bra?

Imorgon bitti ska lille Taizo komma till världen

och jag ska ta hit honom, jag lovar.

Var är vi?

Jirou...

Tyst, Jirou. Snart är vi alla tillsammans.

Jag beklagar besväret, fader.

Ingen fara. Yurei talar bara ett språk.

Klyftigt av dig.

Mamma?

Han hade nog tyckt om att spela Go.

Verkade han klyftig?

När du såg honom?

Jag vet bara att han är borta på grund av mig.

- Jag lät henne ta min bror. - Ursäkta, Chester...

Ska Luz föda barnet här?

Om vi inte har skäl att ge oss av. Vi har alternativ.

Men hon måste tro att vi stannar.

Men vad händer när barnet är fött?

Då ger vi oss av.

Vi flyttar från stad till stad, hem till hem,

tills barnet har växt upp och vi kan vara säkra på att han är trygg.

Gud har skänkt ljus och glädje till världen

genom Jungfru Marias nedkomst av sitt barn.

Må Kristus fylla ditt hjärta med sin heliga glädje...

...och skydda ditt barn från fara.

Hon återvände från de döda.

Vi brände hennes kropp, men hon framhärdar.

Att fly är inte lösningen.

Om du har en bättre plan vill jag gärna höra den.

Vad sägs om att inte låta din mor plågas i flera månader

i tron att du är död?

Vad sägs om att inte försöka fly från alla bekymmer?

Vad sägs om att kanske för en gångs skull be mig om råd?

Jaså?

Vilka råd har du?

Jag hade bett dig lämna den stackars flickan ifred.

Jag hade sagt att om du älskar Luz

ska du inte orsaka henne mer elände.

Jag hade bett dig vara en man.

Men det är för sent för det nu.

Du tror alltid att du vet allt.

Du försöker fly från en demon.

Men du vet att det inte går.

Så vad är det du inte berättar?

Du klarar det, min kära.

Yuko...

Det är bara fader Ysidro.

Nej...

Det är okej.

Hej, fader.

Jag täcker den här sidan. Gå.

Fader, vill ni be en bön?

Det skulle trösta henne.