Cryo

Känner du till den första bibelsägnen jag hörde som barn?

Efter det önskade jag alltid att jag kunde uppväcka mamma.

Det hände självklart inte.

Men jag kommer alltid minnas de första embryon av hopp.

Nån kanske kunde det.

- Jag ska inte göra dig illa. - Vem är du?

Det är ingen fara... Kom ut.

- Vad heter ni? - Vad heter du?

Vi vet inte.

- Ingen av er? - Vi hörde skott.

Vad gör du? Vilka är ni? Var är jag?

Du är i Cryo, din idiot.

- Cryo? - Som cryonisk... Mänskligt bevarande.

Jag var inte säker först, men jag hade han om cryokapslarna.

- Maskinerna vi vaknade i? - Ja, vi var det utvalda teamet för testet.

Om vi var ett team måste vi alla ha jobb.

Jag minns inte ens mitt namn.

Förutom minnesförlusten, har nån upplevt nån annan biverkan?

Borde det inte vara nån här som möter oss?

För att visa att experimentet lyckades och hjälpa oss att minnas.

- Det kanske var skaparen som väckte oss. - Skaparen?

Han som skapade kryoteknologin. Han var min kollega.

Han skulle väcka oss och utvärdera testet.

- Var är han? - Maskinerna kanske inte fungerade.

- Det är omöjligt. - Vad menar du?

Jag byggde dem.

Hörde nån det där? Det lät som ett skrapande.

- Elen har gått. - Det var kanske det som väckte oss.

Det var inte det som väckte oss. Kapslarna måste öppnas manuellt.

Det måste finnas en till energikälla.

Hade kapslarna inte fungerat, hade vi varit döda.

Du minns allt det där.

- Vi hörde ett skott. - Vaför tror ni jag gömde mig.

Jag såg en skugga röra sig när jag vaknade.

Jag hör nåt. Det låter som råttor.

Din skapare planerade inte att väcka oss med en pistol?

Vi kanske borde gå härifrån?

Stanna här, okej. Han kommer. Vi försöker vila oss lite.

Har vi inte vaknat från en dvala?

Jag önskar jag kunde minnas.

Minnet kommer tillbaka. Våra sinnen kommer att vara lite... opålitliga.

Lita inte på nåt ni ser.

DAG ETT

Jag hittade de här.

Skaparen visade sig aldrig.

Är det nån som kommer ihåg sina namn?

Okej, vi ser oss omkring.

Har du sett att han inte har nåt nummer.

Tror han har nånting med skottet att göra?

Hörde du det?

Vi får hålla ett öga på honom.

- Tror du fortfarande att skaparen är här? - Visst är han här.

Han skulle offra allt för att skydda sin skapelse.

Han sa att Cryo var en gåva till mänskligheten.

Vi skulle kunna upptäcka en ny planet, till och med ta oss till Nionde kretsen.

- I himlen? - Skaparen älskade religiösa allusioner.

Han trodde man kunde uppnå det gudomliga med teknologin.

Varför är det en luftsluss?

Vi sprider ut oss och försöker hitta skaparen.

Vi får hitta ett ställe att sova på.

Han kanske har somnat.

Det här är en röra.

Solsken!

Jag tror den leder ut.

Den är förseglad däruppe. Vi fortsätter leta.

Dante.

Himlens nionde krets.

Dante.

De är bevarade för en speciell uppgift.

Uppgiften är känd av Gud.

Guds väg är en evig färd.

Hörni!

Någon!

Öppna den.

Det här är färskt.

Om skaparen var här... är han död nu.

Vi kan inte vara säkra på att det är hans blod.

Vem väckte oss då?

Jag drar.

Vänta.

Flytta på dig.

- Rör på dig. - Inte en chans.

- Vad håller ni på med? - Geniet vill förgifta oss.

- Vaför låter vi honom inte gå? - Vi vet inte hur länge vi sovit.

Vad pratar du om?

Skaparen skulle väcka oss. Det gjorde han inte. Nån annan gjorde det.

Kan ha varit nån som letade efter skydd, eller mänsklig kontakt.

Vad som helst kan ha hänt därute.

Ni kan göra vad ni vill. Jag sticker.

Ingenjören har rätt. Gå inte upp än.

- Vi vet inte vad s om finns därute. - Jag tar chansen.

Vi har med det okända att göra.

Vi måste räkna med entropin, vilket betyder att ett visst förhållande...

Jag har inte tid för ert skitsnack. Varför tror du det finns en luftsluss?

Du har ingen utrustning. Öppnar du slussen kan du dö och vi fastnar härnere.

- Kemiskt krig? - Ett virus, eller en solflamma.

Darwinism, för i helvete. Entropi.

Allt hamnar till slut i kaos. Vad som helst kan ha hänt.

Mitt ämne, biokemi... börjar bli verkighet.

Anta att skaparen inte överlevde.

Hur länge kan cryokapslarna bevara nån?

De är gjorde för att bevara liv till varje pris. Aven bota sjukdomar...

Det kan handla om århundraden. Kanske 1000 år, eller mer.

Hur vet vi att skapare inte är därute och väntar på oss?

- Det vet vi inte. - Jag går ut och kollar.

Vi är inte ensamma här. Vi hittade ju precis en blodig machete.

Det är säkrare härnere... Vi kan ju i alla fall andas här.

Okej, men vi behöver ljus. De här kommer inte räcka.

Om vi ska stanna här måste vi få igång huvudströmmen.

Behöver du hjälp?

- Du kommer med mig. - Varför, jag?

- Gramps är för stor. - Jag hjälper gärna till.

In med dig. Kom igen!

- Där borta. - Ja, det är rätt.

Det ser ut som sabotage.

- Ska du använda ett järnrör? - Vill du hellre använda händerna?

Nu kör vi.

Kom hit! Kom och ta tag här!

Så cryosömnen raderade allt, förutom hur man lagar en generator, va?

Det jag är tränad för kickade in. Jag är säkert militär.

Kommunikation och teknologi.

Tappa det inte på mig.

Är det klart snart?

Vi måste låta generatorn gå ett tag innan jag sätter på systemet.

Jag vet inte hur länge jag orkar stå så här.

Det borde räcka. På tre. Ett

två, tre.

- Vad händer? - Han är skadad i bröstet.

Följ mig. Jag vet vad vi ska göra. Är du okej?

Lugnt nu.

Vad i helvete!

- Sa du inte att han skadat bröstet? - Jag klarade inte att hålla upp vajrarna.

- Jag tror dig. - Det finns bandage bakom dig.

Tur att jag minns mitt yrke. Jag är läkare.

- Vad hände med ditt nummer? - Det skulle jag också vilja veta.

Jag har aktiskt ingen aning.

- Det kanske bara gick bort. - Det är stygn.

- Hur ska jag veta vad som hände? - Du är den enda avvikande.

Va? Skojar du?

Det är väl utagerat nu. Vi måste försöka klara oss utanför.

Det skulle vara vansinne. Det här hade gått att undvika.

Hur länge tror ni vi klarar oss här? Vi har inga resurser för det.

Det kanske inte är sant.

- Vad ser du? - Det är definitivt den andra generatorn.

Det finns datorer, komradio, mat...

Massor med mat. Antingen liv eller död bakom dörren.

Känner nån till koden?

Okej, vi har 1, 2, 3, 5... Vi kan väl testa den mystiska mannens nummer?

Låt mig försöka.

Två till misslyckade försök och vi är permanent utelåsta.

Varför skulle det vara våra nummer? Det finns oändligt många kombinationer.

Han har rätt. Vi fortsätter söka igenom lokalerna.

Ge det lite tid, så kanske nån börjar minnas.

Det kan vara nedskrivet nånstans.

Var försiktiga.

Det här är kul.

Det sägs att musik är bra för minnet.

Vad bra.

- Hittat nåt? - Det finns ingen annan här.

Fortsätt leta. Skaparenj är här nånstans.

Jag hittade de här och lite vatten.

- Det är alltid nåt. - Du är en fena på att hitta grejer?

- Vad tror du de innehåller? - Ingen aning.

- Jo, men de kommer räcka en vecka. - Är det nån som har en konservöppnare?

Vad är det?

Det ser inte kliniskt ut.

- Det verkar okej. - Det är inte biff, men det går ner.

- Jag är så hungrig. - Köld bränner många kalorier.

- Du fuskar. Du pratar för mycket. - Jag tänker bara högt.

Hej, morfar Gråskägg.

Vänta lite. Det här är professor Plum. Han har inte dykt upp alls.

Jag har det här. Jag anklagar mrs White med revolvern i arbetsrummet.

Vad modigt av dig.

Han har rätt.

- Hela spelet är riggat. - Hur riggar man Cluedo?

Jag förtjänar en till.

- Är det på grund av cryosömnen? - Det är omöjligt att säga.

- Det kan vara en kroppslig reaktion. - Varför har inte minnet återvänt?

- Vi kanske sov för länge? - Minnena återvänder. Vi gör kväll nu.

Bra idé.

Det är lugnt. Jag tittar till henne.

Jag kommer använda kameran för att sortera informationen.

Vi minns inga personliga detaljer, men vi har listat ut resten av teamets roll.

Det finns en ingenjör som vi vet har hjälpt till att skapa cryokapslarna.

Han är övertygad om att skaparen lever, trots att bevisen motsäger det.

Biokemisten, som är här för att kartlägga effekten på DNA, enzymer och molekyler.

Han är nervig och oberäknelig.

Det är den militära kommunikations-och teknologiexperten.

Jag vet att han döljer nåt.

Och läkaren... som inte vill visa att hon håller på att bli sjuk.

Den enda jag inte känner är...

Herregud... Jag är psykolog.

DAG TVÅ

Vi måste ransonera.

God morgon... tror jag.

- Hur mår du? - Jag mår bra, tack.

- Jag har en känsla av att nån iakttar mig. - Jag vet vad du menar.

- Jag sa precis till teknikern... - Var är soldaten?

Du har inte så många ärr för att vara en soldat.

Nu har du ett som minne. Hur går det med skadan?