From - Second Season

Detta har hänt...

Vi är säkra där inne. Jag följer efter.

Fan!

-Varför skrek du? -Jag hade en mardröm.

Din mamma behöver dig. Hämta hjälp.

-Pappa! -Julie!

-Gå in igen! -Vi kan inte lämna dem!

-Hon sköt sönder bussen hem! -Du vet inte vad du gör.

-Du har bara varit två timmar bort. -Det är inte som du tror.

-Sluta flina, för fan! -Det känns bättre här ute.

Jag orkar inte mer.

Victor skulle inte gilla det där.

När jag ser nåt konstigt så ser jag den här symbolen.

Det är farligt här. Det är här de sover.

Kom, Victor! Spring!

Det kan bli en galen historia som vi berättar på fester och skrattar åt.

-Är det nån där inne? -Hjälp oss. Vi var på bussen.

Undrar du nånsin om Abby hade rätt? Tänk om allt är en dröm.

Mitt blod är ditt blod nu.

-Vilket hus rasade? -Det intill fiket.

Tabitha!

Så hon knuffade in dig i ett träd?

-Och sen... -Sen var jag nån annanstans.

Menar du att du teleporterade?

Nej... Kanske, jag vet inte. När du säger så låter det galet.

-Var är Sara? -Hon sa att hon skulle följa efter.

-Tror du att hon lever? -Jag vet inte.

Berätta allt som hände. Du gick till ett träd. Vad hände sen?

Sen var jag här igen.

-Hur? -Jag hittade vägen hit.

Säg bara att du inte vill berätta.

Du sa att du gav dig av för att hitta svaren som hjälper oss hem.

-Nu är vi bara där vi började! -Lugn. Vad är det om?

Ellis, prata med mig. Vad har hänt?

Vad har hänt?

Fatima. Hon...

Natten var hemsk. Den var riktigt hemsk.

Det känns som att människorna som överlever har...

De har en del av sig själva att hålla fast vid.

Och jag tror bara...

I går var det som att den delen av henne-

började försvinna.

Jag förstår.

Du, se på mig. Se på mig.

Då måste du vara delen av henne som platsen inte kan stjäla.

Så överlever vi.

Även om vi går vilse så har vi varandra och fortsätter att försöka.

-Tills vi kommer hem. -Tills vi kommer hem.

Den här plasten vinner inte. Förstår du det?

Bra. Kom hit.

Okej.

Jag hjälper Kenny att kolla djurfällorna.

Låt nån annan göra det. Gå till Fatima.

Om jag ändå är i skogen kan jag plocka blommorna hon tycker om.

Låter bra. Du borde försöka ge henne en ny ring.

Ståltrådslösningen duger inte.

Eller hur?

Skönt att du är tillbaka, pappa.

Så där. Duktigt.

Andas bara. Jag ska bara klippa av.

Försök hålla det torrt.

-Vi tar bort dem om några veckor. -Är vi färdiga?

Du har tre spruckna revben och skadad lunga, så du mår inte bra.

-Klarar du dig, pappa? -Jadå. Jag ska bara hämta andan.

Hur mår du? Din natt blev också jobbig.

-Hon och Victor hade en prövning. -Jag mår bra.

Du hade tur, så gör inget för att förvärra läget.

Jag tittar till er om en stund.

Ungar. Får mamma och jag vara i fred en stund?

Javisst.

Vi får bo i kolonihuset men jag tar inte med barnen dit.

Du...

-Jag trodde att du var död. -Jag vet. Jag är ledsen.

-Jag får inte förlora dig. -Nej.

Jim, kablarna är inte kopplade till nåt.

-Va? -De bara hängde i taket.

Hur kan det finnas elektricitet utan uppkoppling?

Vi har så mycket att prata om.

Hur klarar sig barnen?

Jag vet inte.

Jag tar med dem till fiket för jag vet inte om de har ätit nåt.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig med.

-Du lyssnar inte. -Jo, och du kan dra åt helvete.

-Skulle jag nånsin lita på er? -Vapen biter inte på monstren.

-Du gör bara alla oroliga. -Men du får skjuta sönder våra däck?

Sånt blir man ju lugn av.

Donna. Vad är det frågan om?

-Vem fan är du? -Boyd Stevens. Jag är sheriff.

-Är inte asiaten sheriff? -Vi är oense om skjutvapnen.

-Invånare bär inte vapen. -Vems regel är det?

-Min. -Jaha?

Regler förändras.

Nej, vänta.

Jag förstår att det här är otäckt.

Jag har haft en jävligt konstig vecka så tålamodet tryter.

Du gillar inte reglerna.

Ta geväret och bo i skogen och se hur länge du överlever.

Om du vill ha tak över huvudet när monstren är ute på jakt-

-så släpper du geväret och lyssnar på henne!

Bra val.

Hör upp.

Vi kommer att få tid att prata och besvara alla era frågor.

Bara ni inser att vi alla sitter i samma båt.

Vi kan bara överleva det här tillsammans.

Ta med dem till huset. Sätt fart.

-Vill du ha mer? -Nej, det räcker.

Så där.

-Du måste äta nåt. -Jag är inte hungrig.

Ta det här, Jules. Det är gott.

Kan vi hälsa på Victor?

-Mamma? Kan vi hälsa på Victor? -Nej, inte nu.

-Han har haft jobbiga dagar. -Hoppas han inte är arg på mig.

-Varför skulle han vara arg? -Jag och Jade var på hans rum.

Han letade efter ledtrådar hem. Jag sa att Victor inte gillade det.

Får vi tillbaka våra saker?

-Norman är där nere. -Jag vet inte. Ät upp maten.

-Vart ska du? -Kommer snart.

Kan vi prata lite?

-Vill du ha te? -Nej, tack. Det är bra.

Jag vet att du sköter stans lager och undrar om jag får gå igenom det.

Allt vi ägde fanns i huset.

Vi har varken förnödenheter eller kläder.

Kom och bo hos oss. Okej?

Mödrar hjälper tillsammans.

Tack så mycket.

Hörde du om Kristis fästmö? Jag vet inte om det har hänt förr.

Hur har vi det med förnödenheter?

Inte bra. Stormen förstörde halva skörden.

Vi får ransonera med alla nykomlingar.

Föraren sa att de var 25 ombord.

Räknar vi människorna på fiket och kropparna vi hittade blir det 22.

En buss full med skrämda människor och jag avlossade hagelgeväret.

Vi förlorar alltid folk och får fokusera på alla du räddade.

Tänker du berätta vad du var med om?

Här är en till.

Okej.

Fan också.

-Går den att rädda? -Nej, jag hittar inte...

Kan du sluta plocka blommor och hjälpa till?

Jag förstår att du är uppjagad över grejen med Kristi.

Strunt samma. Det är lugnt.

Det ska finnas en stång som håller upp fällorna.

Den måste ha...

Vad fan är det där?

Herregud...

Vi måste ta in henne till stan och begrava henne.

Varför gjorde de så?

Släpp blommorna och hjälp mig.

Hon är fastnaglad i trädet.

Hämta Kristi. Nu!

Spring!

Hjälp mig.

Snälla, hjälp mig.

Ingen fara.

Nej, nej, nej.

Skönt att du är oskadd. Vi förlorade så många och jag trodde...

Vem har varit inne i mitt rum? Nån har varit här och tagit nåt.

Jade och Matthews son var här i går.

Ursäkta mig.

Vad är det?

Vad är det?! Du är tillbaka. Jättebra.

Den är min.

-Ge tillbaka den. -Visst. Förlåt.

-Jag ville bara spela. -Ge tillbaka den!

Lugna dig.

Det är mitt rum. Gå inte in i mitt rum!

Okej.

Vänta! Sakta ner!

Förlåt för att jag var i ditt rum. Jag trodde att du var död.

Jag har sett en symbol när jag ser saker som inte finns.

Jag fick en bok av Kennys mamma där nån har ritat symbolen.

Kan du stanna?!

Titta här. Jag måste se den av en anledning.

Den här killen måste också ha sett den.

Titta i bakgrunden. Det är du, eller hur?

På nåt sjukt sätt kanske det här är nyckeln till att ta oss härifrån.

Efter alla dessa år... Vill du inte åka hem?

Du borde inte ha rört den. Den är inte din. Håll dig borta!

Dra åt helvete, du med!

Vänta... Fan!

Färgen har bleknat.

De första veckorna bar jag den hela tiden.

Jag höll i den när jag sov. Jag har väl svettiga handflator.

Jag gillar dig som blond. Gullig look.

Jag vet att det är mycket att smälta. Vi tar igenom oss det tillsammans.

-Du... Förlåt. -Det är ingen fara. Men kanske...

Jag kanske borde bo med de andra från bussen.

Folk dog i natt.

Och stenen jag målade åt dig står där som på ditt nattduksbord hemma.

Och du beter dig som att allt är...

Jag behöver bara lite mer tid.

-Kristi! Är du här? Det är akut! -Jag kommer!

-Vad är det? -Vi behöver din hjälp.

Vi pratar mer när jag kommer tillbaka. Gör inget förrän...

Jag måste gå. Ledsen.

Det gör inte ont.

Det är väl konstigt? Varför gör det inte ont?

Är du kvar?

Ja, jag är kvar.

-Vad heter du? -Ellis.