Seinfeld

Julgranen inbjuder till hatkärlek.

Man väljer ut den och klär den.

En vecka senare kastas den bort. Det ser ut som ett maffiamord!

En bil saktar in, dörren öppnas och granen rullar ut.

Folk skakar snabbt av sig julandan.

De vaknar en morgon: "Herregud, en gran inomhus!"

"Kasta bara ut den!"

- Är du klar, Lois? - Du gillar visst att säga mitt namn.

Ursäkta mig, Lois. Undan, Lois. Jimmy är i knipa, Lois!

- Mr Meyer, det här är... - Jerry Seinfeld!

- Duncan Meyer! - Känner ni varandra?

Ja, vi gick på high school ihop. Eller hur, Jerry?

Gå inte än, vi har mycket jobb kvar.

Kan du köra hit igen i rusningstrafiken och hämta mig?

Det kan bara Stålmannen, Lois!

- Det är fel, var är kycklingen? - Du har inte beställt kyckling!

Jag betalar inte för det här.

- Då hamnar du på vår lista! - Vilken lista?

- Ingen mer hemkörning! - God jul själv!

Vi får väl gå ut.

- Varför har du Daily Worker? - Ned måste ha glömt den.

- Är din kille kommunist? - Han läser bara extremt mycket.

Han är nog vänsterextremist...

- Men borde han inte ha sagt det? - Har han trista, olivgröna kläder?

Ja, det har han faktiskt.

Då är han kommunist!

Titta här...

"Ohämmad kvinna söker frisinnad kamrat. Utseendet spelar ingen roll."

Helt otroligt. Äntligen en ideologi som jag kan ta till mig!

- Var är Lois? - Tänk att din tjej heter Lois.

Äntligen! Men hennes chef är Duncan Meyer.

Vem är det?

Bara en person känner till det här, och det är George.

I nian skulle vi springa över gården för att få fram skolans representant.

Jag stod längst ut, sen George. Och mr Bevilaqua...

- Vem då? - Gymnastikläraren.

Han stod i andra ändan. Han skriker: "Klara, på era platser, färdiga."

Då stack jag iväg! När han sa "gå" var jag tio meter före alla andra.

Det var helt otroligt!

Jag vann och var helt chockad. Ingen hade sett tjuvstarten.

Jag vann stort, så en myt började växa om min snabbhet.

Bara Duncan misstänkte nåt.

Han har hatat mig sen dess, och nu är han tillbaka.

- Vad hände nästa gång du sprang? - Det gjorde jag aldrig.

Jag sprang aldrig mer, inte ens för att hinna ifatt en buss.

Så legenden växte. Alla ville att jag skulle tävla, de bönföll mig.

Friidrottstränaren sa att det var en synd att slösa bort min talang.

Men jag sa samma sak till alla:

"Jag väljer att inte springa!"

- Och nu är Duncan tillbaka? - Ja!

Jag visste att det skulle bli så.

Vilken besk cider!

- Ledsen att jag missade kinesmaten. - Samma här!

- Hur är det med Duncan? - Bra.

- Sa han nåt? - Om vad?

Inget särskilt.

Varför fuskade du? Han sa att du tjuvstartade!

Han är bara avundsjuk för att han kom tvåa.

- Då var du snabbast i skolan? - Snabbare än en kula, Lois.

Hur var det på jobbet? Har du slitit för brödfödan?

Man måste ju tjäna stora stålar.

Pengar, pengar, pengar!

Är du kommunist?

Ja, det är jag faktiskt.

Oj, en röding!

Det måste vara jobbigt för er med Sovjetunionens fall.

- Vi har kvar Kina och Kuba. - Ja, men...

- Kom igen! - Jag vet, det är inte samma sak.

Ni hade kul i 75-80 år, ni gjorde alla nervösa.

Ja, vi hade kul.

Gläd dig åt det!

- Ljög du för henne? - Jag kunde inte säga sanningen!

Om vi gör slut går hon till Duncan, och jag vill att han dör i ovisshet!

Jag är ihop med en kommunist!

- En kommunist? Inte illa. - Visst är det läckert?

Jag svarade på en kontaktannons i Daily Worker.

- Har de kontaktannonser? - Ja, och utseendet spelar ingen roll.

Ditt eller hennes?

God jul, allesammans!

- Så du fick jobbet? - Jag är tomte på Colemans varuhus.

- Grattis! - Visst är det toppen?

Vi är sena.

Framåt Prancer, Dasher och Donna!

Det är inte Donna, det är Donner! Prancer, Dancer, Ethel och Harriet...

Hallå? Hej, Lois.

Vill han träffa mig? Varför det?

Jag måste fundera på saken. Jag hör av mig. Hej då.

Duncan vill äta lunch i morgon. Han vill nog att jag erkänner fusket.

Vill han träffa dig?

Jag kommer dit! Jag låtsas att vi inte setts sen high school.

- Inte illa. - Det är lysande!

Säg vad du önskar dig, var inte blyg!

- Hon kan inte tala engelska. - Jultomten talar barnens språk.

- När är det rast? - Det blir ingen.

Rena slavarbetet!

Natalie söker dig.

Från Daily Worker.

Tack.

Hallå? Ja, Natalie.

Visst är det ett kontor, men jag är ingen affärsman.

Jag arbetar för folket.

Jag rör om i grytan och får folk att ifrågasätta hela det ruttna systemet.

- Elaine. - Arlene!

Julhandlar du?

Det här är Ned, han är kommunist.

En riktig kommunist!

- Kul att träffas. - Vi ses.

När vi ändå är här kan vi väl köpa en skjorta?

Kommer inte på fråga!

Kramer!

Hej, Mickey. Det här är Ned.

Vänta här, jag kommer snart.

Åtta timmars bjällerklang och ho-ho! Jag är helt slut.

- Den som jobbar här är korkad. - Akta dig!

Tomtarna på Bloomfields tjänar dubbelt så mycket.

Limmet kliar säkert.

När du får klåda i januari, tror du Colemans stöder dig då?

Försvinn härifrån!

Jag har böcker i bilen som kan få dig att tänka om.

Lyssna inte!

Du kan inte ha slagit mig så stort!

- Jag hade slagit dig tre gånger. - Jag kom i puberteten först i nian.

Det gjorde mig så snabb.

Varför blåste inte mr Bevilaqua av?

Det har jag alltid undrat.

Herregud!

Nej, herregud!

Jerry!

Ursäkta...?

George Costanza!

George Costanza, Kennedy High!

Just det! Det här är helt otroligt.

George!

Vänta lite, säg inget...

Det börjar på...

Duncan!

Vi har inte setts på tjugo år.

Det här är Lois.