Horizon: An American Saga - Chapter 1

- Vad gör de? - De leker.

De står där med en stång för att se hur de ska sätta linan

och var de ska ställa de små pinnarna.

Varför gör de det här?

Jag måste ha kommit bort från spåret. Jag vet bara inte var.

- Habla español? - Nej, det gör jag inte.

Bra, för jag talar inte själv så bra spanska.

Du har kommit 6-8 km för långt.

- Så jag måste ha ridit förbi det. - Du red rakt igenom.

- Så, jag ska inte längre österut. - Det sa jag ju just.

Rid tillbaka samma väg och hål utkik när du kommer till floden.

- Ser jag en stad då? - Det är väl inget mirakel.

Bra.

- Har du fått nåt att äta idag, broder? - Ge dig iväg. Jag är inte din bror.

James Sykes.

Iväg!

Kom igen!

Iväg.

Kom igen.

Var var han?

Det kan du fråga honom om han överlever.

Du och Gratton måste hitta hans häst, Caleb.

Nej, jag ska jaga efter hans tjej.

Du...

Joon vet det väl.

Ja, ja!

Jag ska ha frukost först.

Du har slagit oss för sista gången.

Din bror sa att du skulle hitta hästen.

Iväg! Innan den blir uppäten av nåt.

Gå in och ta hand om honom.

"Den som agerar moraliskt korrekt i tider av överflöd"

"kommer att framstå i ett annat ljus."

"Han ska vända sig mot sina bröder."

"De ska kämpa om jordens uttorkade frukter."

- Vatten tränger upp genom jorden. - Det gör det.

Som olja genom en veke.

Joseph!

Jorden måste lösas upp, för att vattnet ska kunna stiga upp och bli till regn.

- Det är en villfarelse. - Nej, regnet följer alltid plogen.

- Det gör det inte. - Jo, det gör det.

Regnet följer plogen.

Kom. Det här klarar inte din far.

- Nej. - Menar du det, Nat?

Nej.

- Mrs. Kittredge? - Tack, Tom.

Honom kan man kalla en gentleman.

- Var försiktig. Den är laddad. - Vad hemskt.

Då får ni alla vara försiktiga.

Var försiktig!

De går nu, Nat.

De sa att vi skulle komma, Nat.

- Det var inte snällt gjort. - Var tyst.

Vad? Säg inte så.

Prata inte så med mig.

Inte så illa, va?

Du var ute och dansade, eller hur, Fran?

Jo, om att hålla dr. Bowman på benen, tills han fick en stol, kan kallas dans,

Den enda man jag bjöd upp till dans, tackade nej.

Det stämmer. Jag var nära att gråta.

- Vilken dåre tackar nej till dig? - Jag nämner inga namn.

Men just nu går han bakom dig med sitt gevär, James.

- Ville du inte dansa med din mor? - Jag vill inte dansa med nån.

Du dansar bra, Nat. Det känns fånigt att dansa med sin mor.

Jag var ute och dansade.

- Jag dansade, far. - Ja, du var balens drottning.

Nat.

Vad är det?

De spelar inte musik längre.

Det är nån utanför.

Det är nån utanför.

Det händer inget.

Lizzie?

Nat.

Det blir bra.

I skåpet...

Ammunition till den där.

Ställ dig där, Nat.

Mor.

Det blir bra. Håll dig nere vid golvet. Du behöver inte vara rädd.

Nej!

Vad gör du? Bort med det där.

Nej. Jag tänker inte bara se på när de...

Kan du inte stå ut med att se, får du kolla bort. Du får inte avslöja oss.

James? James!

Det är Bill Landry och några andra, James.

- Har ni nåt vatten här, frun? - Ja.

Blöt några filtar och lakan. Snabbt. Taket brinner.

Vi blockerar dörren igen när filtarna är på plats, och vår man har kommit ner.

Kommer det inte fler?

- Kommer det inte fler? - Jo, många.

Men inga som vi vill släppa in.

Nej, nej, håll dig på benen.

Pojken ser på.

Håll vakt, min pojk. Vi klarar det.

Bara lämna det, älskling. Jag kan få tag i det.

Få bort honom från mig!

Få honom bort från mig.

Nat! Nat!

Kom hit, Fran. De ska ut!

Nu!

Nat!

- Nat! - Iväg!

- Far? - Kom igen! Kom!

Ner med dig. Nu!

Ner med dig.

Här, mor. Kom ner, Nat. Nat?

- Jag stannar hos far. - Nej. Nej... Nathaniel!

Nathaniel!

Mor?

Håll dig precis bakom mig.

Kom.

Åh gud...

Åh gud...

Jag kan inte andas, mor.

Jag kan inte andas.

Stopp! Det rasar ihop.

Håll lite avstånd. Du måste lita på mig.

Bra... bra.

Stopp. Sluta nu.

Kom igen! Kom igen...

Kom igen!

Mor har Lizzie med sig.

Jag sa att jag skulle stanna hos dig.

Förlåt.

Förlåt att jag siktade på Lizzie.

Andas, älskling. Andas, älskling.

Nu är det min tur, älskling.

Det var rackarns!

Rider de iväg?

Jag trodde inte att de var så många.

Är du redo?

Det tror jag, far.

Nu blåser jag ut lyktan.

Jo, du måste lita på mig.

Du måste lita på mig. Det måste du.

Du dukar bordet för mig inför mina fiender.

Du smörjer mitt huvud med olja.

Min bägare flödar över.

Stäng ögonen.

Det kommer en ryttare!

- Alla män håll! - Stopp!

Låt männen gå av och rapportera till mig igen om 1 timme, sergeant.

Gå av!

Låt honom vara.

Håll utkik i den riktningen, mr. Chavez.

Tack vare apacherna väntar er en god dags arbete.

Ni två, upp på höjden och visa er. Ni andra sänk era vapen.

Om ni inte kan använda ett gevär, kan ni åtminstone använda en spade.

Börja gräva.

Vad händer här?

Apacher.

Förmodligen White Mountain.

Jag pratar om er. Vad gör ni här?

Vi bor här.

Nej, det gör ni inte.

Kanske tillfälligt, men bara det.

De enda som ska stanna här, är dem.

- Är ni de första nybyggarna? -Nej. Det var nog de.

Vilka?

Det vet jag inte. Vi hann inte fråga dem.

Apacherna vet det möjligen. Fråga dem.

- Hittade ni dem när ni kom hit? - Gravarna?

Ja.

Och ni såg inte det som ett tecken?

Jo, som ett tecken på att vi skulle bygga på den här sidan av floden.

Och hur har det gått?

Kom min far ner från bergen nu, skulle han se hur det står till.

Nu håller hjort och wapiti sig från dalen.

Vill vi jaga, måste vi rida västerut, där al-chiseh jagar, eller österut mot pima

och kämpa mot tin-ne-áh på deras heliga platser.

Allt på grund av rädslan för några få tält vid floden.

Pionsenay...

Vad har du fångat?

Det där kan vi inte äta.

Jag borde inte ha besökt mimbreño, men jag gjorde det ändå.

Jag såg en av dessa män bli jagad och dödad

för att ha fällt en hjort.

Vi såg honom bli dödad

på grund av en hjort.

Min familj lever högre upp.

Vi svälter inte.

Vi lever inte i rädsla.

Pionsenay gillade inte att se blekögda på slätten.

Nu har han fört dem in i mitt hem.

Se här. Det är det här, jag har fört med mig.

De är inte farligare för dig

än de som förlorade dem nere vid floden.

Männen är borta, jag ser det.

Men nu kommer deras söner ta över.

När de växer upp, kommer de jaga dig.

Då kommer de jaga hela vårt folk...

utan att veta, vem av oss du är.

De och deras söner kommer att bli som dem.

Men de hittar inte mig sovande i bergen som min far.

En gång var han en stor krigarhövding, men nu har han blivit gammal.

Då måste du lämna denna plats.

Ja, jag ska nog lämna denna plats

där människor är för rädda för att besjunga mig.

Det här såg jag också i min dröm.